Fide prästänge

Tidigt på morgonen anlände vi till Fide prästänge efter att ha haft ett ärende till kyrkogården en bit ifrån. Det var fuktigt på marken så jag bytte snabbt om till mina gore tex skor.

Detta ska vara ett av öns finaste lövskogsområden. Vad synd att vi inte besökte platsen när vi bodde i Fidenäs för två år sedan. Sommartid växer det ett stort antal orkidéer i prästänget under ekars och askars kronor. Kombinationen av lövlund, skog och änge gör att platsen är ett paradis för fladdermöss och halsbandsflugsnapparna. I hela trettiofem år bedrevs det här världsledande fågelforskning.

Solveig såg jag lite överallt under min promenad i det rofyllda morgonänget. En maskros, en vitsippa och en skogsviol fick bli macro-bidragen från änget.

Däremot varken såg eller hörde jag några fåglar.

Bild med djup. Är det hasselbuske tro?

Om du letar fram en ”karta” kan du se var Fide ligger. Här är den smalaste landytan på Gotland. Det är en stark känsla att kunna se havet både mot västerhavet och österhavet mot Baltikum.

Avslutar blogginlägget med förgätmigej som växte i närheten av ”Den lilla blå”. Vi borde återvända till Fide Prästänge i juni. I år är växtligheten klart senare än förra säsongen.

Mästerby änge


Vi lät fikakorgen vara kvar i bilen. Den kunde vi hämta sedan.
Mästerby änge är ett av Gotlands största ängen. Det var otroligt rofyllt att vandra där. Lyssna på fågelkvitter. Inte lyssna på störande fordonstrafik. Stanna till vid några intressanta blommor. Bara vara. ❤

För skötseln av änget ansvarar Mästerby hembygdsförening.

Du som vet mer än jag… Visst är det S:t Pers nycklar?

Klart vi tog stigen in i skogen. Fågelsången var vacker. Vädret perfekt och mitt sällskap kunde inte varit bättre.
Det bästa är att alla är välkomna hit. En enkel sund förnuftsregel gäller: Bär dig åt som folk.

Om någon vill se hur Gotland såg ut på järnåldern sägs det att Mästerby änge ska vara att rekommendera.

”Den ljuvliga blå ängen”.

Glöm mig inte. ”Förgätmigej” är en av mina många favoritblommor.

En tuff Volvomodell som ofta sågs på vägarna i min barndom.

Nåväl! En blå Hyundai är inte fy skam. För i den hägrade en termos med kaffe och gott fika. Efter den rofyllda stunden åkte vi vidare till socknens medeltida kyrka. När vi ändå var i krokarna blev det två till i närheten.
Vad jag älskar sådana här platser som Mästerby änge. Har det att göra med ålder och att jag sprang in i en vägg en gång? Nja. Förr älskade jag visserligen energisysselsättningar, spännande äventyr, att resa kors och tvärs, fullt ös med mera. Få eller ingen alls visste om att jag redan som ung uppskattade mina ensamma stunder där jag var ett med naturen. Där jag landade mellan varven. Både vandrande, klättrande, cyklande när ”alla andra” fortfarande sov. Ibland tvärtom, liggande på en filt med blicken på molnen som gled förbi. Ibland stannade jag till i en rörelse för att njuta av ett skyggt djur i en dunge. Sådana stunder var guld värda för mig. Något jag kunde leva på när en föreläsare entonigt kunde få en timme att kännas som minst ett sekel. 😉 Tror att jag blev en bättre medmänniska på kuppen.

Alla behöver vi bli bättre på att ta hand om oss själva. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Vissa saker behöver inte ens kosta pengar. Allemansrätten i Sverige är unik. Den ska vi hjälpas åt att vårda med ömhet till kommande generationer.  ❤