Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
I mitten av 1100-talet började Gotlands trälandskyrkor ersattas av stenkyrkor i romansk stil. Ett romanskt drag var att bygga ett absid, en halvrund utbyggnad, i anslutning till koret. Absiden i de gotländska kyrkorna finns alltid i öster och är omslutande högaltaret. Byggmaterialet var kalksten på norra Gotland och sandsten på södra ön. 17 stycken absidkyrkor finns kvar på Gotland. Jag bestämde mig för att lägga in bilderna i ”väderstrecksordning”, där jag började från norr. När jag la en linjal rakt över kartan insåg jag att den nordligaste kyrkan, Hejdeby, ligger lite söder om Visby…
Hejdeby
Västerhejde
Akebäck
Vall
Ganthem
Anga
Atllingbo
Mästerby
Gerum
Stånga
Linde
Levide
Fardhem
Hemse
Alva
Sproge
Havdhem
Slutord: Visst är absidkyrkor extra vackra. ❤ Kanske fick du en personlig favorit.
Jag nappade direkt när Solveig föreslog att vi skulle välja tio kyrkor var. Med hjälp av paddan granskade jag i bloggkategorin MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND alla fina kyrkor som vi varit inne i. Hm! Ingen lätt uppgift. Jag gick efter exteriör, interiör och speciella personliga känslor som jag upplevde under vistelsen. Till slut landade det på dessa tio: En är en av de största på ön, en annan är givetvis den största och någon har ett av de högsta tornen. En mysig mindre kyrka skulle jag velat gifta mig i. (skrev om det i inlägget).Två av de utvalda är ödekyrkor. Endast den första ingår i Solveigs tio val. Men många andra kyrkor kommer på en hedrande ”elfteplats”. När jag i en boks främre sida ser kartan på Gotland, där alla kyrkor är utsatta med namn och kors, inser jag att vi nästan besökte hela ön och Fårö. Få vita fläckar återstår. Bara genom att njuta av gamla fiskelägen vid kusterna täpptes många färggrant igen.
Femtonde boken i Anders Knutas sviten: Jag ser dig, 2019, 300 sidor. Albert Bonniers Förlag. Boken är tillägnad: Till Josefin Nilsson, en gotländsk ros som vi alltid ska minnas. Vi brinner för dig, nu och i framtiden. Bosses alternativa titel: 😊 Precis som Mari Jungstedt får jag tacka hennes väninna Louise Yourstone Tegborg för att hon kom på titeln. Tänk att tre ord som nämns på sidan 228 känns så lämpliga som romantitel. Jag läste dem tre gånger med betoning och njöt inombords. Klockrent.
Det var en solig eftermiddag i brytningen mellan sommar och höst, den tid på året då Gotland var som allra vackrast.
Personligt: Blev rörd av att läsa dedikationen till Josefin. ❤ Jag uppskattar att det långt in i läsandet fanns med många misstänkta. Längs läsvägen ger Mari oss tankar om viktiga ämnen som utsatthet, trasig uppväxt, dold misshandel och osunda personligheter. Läbbigt att Gotland ligger strategiskt bra till ur militär synpunkt när det gäller ryska ubåtar och fakta om Nord Stream 2 var obehagligt att återläsa. Där lämnade jag romanens trygga ”låtsasvärld” och slussades till verkligheten. Tidsintervall: Rubriken Tidigare nämns med jämna mellanrum. Huvudhandling: September 2018.
Nere vid fiskeläget Djupvik vi Ekstakusten på Gotlands sydvästra kust samlades alltfler människor.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Karin Jacobsson: Biträdande chef. Johan Berg och Pia Lilja: Journalisten och mästerfotografen. Den sistnämnda har träffat en pojkvän och blivit kär. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Victor Ferreira: Har blivit varm i kläderna som presstalesman. Birger Smittenberg: Den lågmälda, sympatiska och korrekta åklagaren jobbar vidare. Förstärkningar utifrån: Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör denna gång entré på sidan 174. 😉
Vädret var klart och de kunde tydligt se klippornas förmaningar ute på Lillön, som den kallades i folkmun. Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Vill du flytta ihop med mig? Knutas och Karin försöker hålla en professionell distans på kneget. Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Karin bär på många hemligheter. Både mörka och ljusa. Knutas saknar sina tvillingar och önskar att de kunde hälsa på oftare.
September var en fin månad att ströva runt i Botaniska Trädgården. Närheten till havet och skyddet från ringmuren gav ett varmare klimat.
Hälsa/Ohälsa: Knutas mardrömmar om det hemska förra året finns kvar. Numera alltmer sällan. Men ångesten hade ännu inte släppt sitt grepp om honom. Han hade varit sjukskriven i flera månader. De obligatoriska tusen bröstsimmeterna (40 längder) i Solberga och stunderna i oasen i Lickershamn håller Knutas över vattenytan. Bil: Knutas parkerade sin gamla Mercedes på gårdsplanen utanför. Nyckelspår & Villospår: Rosavitt skum i svalget, rostbiff, kesoburk, släpspår efter en kajak, ett rött kuvert med texten Till Frida, fetanyl och spermaspår.
Karin lämnade sin lägenhet på Mellangatan, satte sig i bilen som stod parkerad utanför, svängde ut från Donners plats och körde genom hamnen på väg ut från stan.
Kopplingar till tidigare böcker: Knutas terapi med att besöka Botan (Botaniska Trädgården). Det hade gått över ett år sedan det hemska vid lusthuset. Bra återblickar om både Karin och Johan & Emma. Knutas och Johans speciella förhållanden genom böckerna. Nästan löpande genom hela boksviten dyker Karins hemska öde upp från när hon som femtonåring blev våldtagen. Här passar det väldigt bra in i handlingen. Jag blir medkännande och samtidigt mörk inombords och vill skapa rättvisa i efterhand. De största skurkarna har tyvärr många möjligheter att komma undan. Pia och Johan minns morden vid de arkeologiska utgrävningarna i Fröjel. Grodor i boken: Äntligen fick jag som läsare ett exakt datum. Detta kom via graveringar i två diamantprydda ringar. 6/9 2018. Enligt min analys skulle ”livet på Gotland” kommit fram till september 2011. Ett osynligt skavsår på sju år. Det kan jag stå ut med. Alltid skönt när ens favoriter åldras varsamt. Tänk om det var samma regler för gubben som stirrar på mig i spegeln. 😉
Karin Jacobsson passerade Sproge kyrka från tolvhundratalet. Den låg alldeles intill vägen.
Kuriosa: Vänsterprassel av ovanligt slag som skulle kunna sprida sig snabbt som en eld i ett torrt landskap. Vissa poster i samhället rimmar illa med skandaler. Andra är enbart vardagsmat. En dos av legender om det omtalade ljuset på Martebo myr bjuds bokläsaren på.
Campus Gotland låg mellan hamnen och parken Almedalen, nere vid havet i den västra delen av Visby. Det var inrymt i den gamla maltfabriken.
Citat och stycken som jag uppskattar extra: Blosson Tainton hälsade dem välkomna med sitt bländande leende. Hon hade nyligen tagit över resorten och drev den tillsammans med sin man. Blosson fick även en egen replik. Humor/svart humor: Gruffandet mellan Wittberg och Ferreira. Leif GW Persson som en hummande landsfader. Karin Knutas eller Anders Jacobsson? (Namnförslag till den växande ”magen”) Om sagostunden är slut så kanske vi kan fortsätta, sa Knutas. Privat sorg: Mari Jungstedt skildrar Frida Vallskogs liv på ett trovärdigt sätt som gör att det ”blöder” i mitt hjärta.
Han hyrde ett rum i en villa vid Södertorg, bara ett stenkast från landshövdingens residens.
Antal mord/dödsfall: 5 st. Sista tre meningarna: När hon öppnade munnen vågade han knappt andas. – Jo, det är så här, förstår du. Jag är med barn. Bosse Lidéns betyg: 4+/5
Kyrkklockorna till Levide kyrka klämtade över bygden.
Baksidestext: LUGNET HAR LAGT SIG på Gotland efter turistsäsongen, men septembervädret är vackert och havet ännu varmt efter den långa, heta sommaren. Frida Vallskog och hennes tre klasskamrater tillbringar helgen på den karga och ensliga Lilla Karlsö innan juridikstudierna drar igång på allvar. Efter en slummer på en öde strand vaknar Frida upp på pojkvännens arm och gör en fasansfull upptäckt. Både han och kamraterna är döda… Fotnot: I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Levide kyrka är en av de 17 absidkyrkorna. Koret uppfördes under 1100-talets senare del. Tornet byggdes i mitten av 1200-talet.
Interiören är unik i sitt slag. Det breda treskeppiga långhusets nio kryssvalv uppbärs av fyra massiva pelare. Allt och alla kom inte med på bild. Jag uppskattar här det ”breda” som kallas för hallkyrka. Antagligen har de haft tyska förebilder.
Kvadermålning är vanligt i de gotländska kyrkorna. Tekniken går ut på att imitera murning med olikfärgat stenmaterial. Tidsmässigt kan jag berätta att tekniken förekom på Gotland från cirka 1230 till slutet av seklet. På 1300 talet förekom den inte. Den vanligaste färgkombinationen är grått-rött. En expert har delat in fyra olika typer av kvadermålning. Denna är typ 2, som innebär kvadermålning med enkla ornamentala tillsatser.
Altartavlan av trä är utförd av Johan Bartsch 1662 och målades året efter.
Predikstolen är från 1600-talet.
Dopfunten är också från 1600-talet.
Det finns ett Triumfkrucifix från 1100-taltet, som numera går att ses på Statens Historiska Museum. Om jag förstått det hela rätt så är ”reserven” från 1300-talet och det enda bevarade medeltida inventariet i Levide kyrka.
Ovanför altaret finns det för mig lite röriga målningar.
Men det fanns många andra kalkmålningar som tilltalade mig. Underst ser du den helige Kristoffer som bär Jesusbarnet över floden. En sådan bild fanns ofta väl synlig i medeltida kyrkor. Budskapet var att den som sett bilden under dagen var skyddad mot ond bråd död. Personligen vet jag hur viktigt det är att ha skyddsänglar. Utan dem hade jag inte suttit här och skrivit dessa ord. Jag hade inte ens hunnit börja skolan. Några episoder har jag berättat om i våra två kåseriböcker. Andra har ännu inte kommit på pränt. ❤
Tänkvärda ord: ”Vilken skada att erfarenheten kommer först vid den ålder då krafterna sinar.” Eugène Delacroix
bornholmuppochner & gotlanduppochner 