Vi lämnade Gotlands sist bebodda fattigtorp och åkte en liten bit bort för att beskåda ett annat byggnadsminne.
Innanför ringmuren i Visby står fina gamla stenhus. En liten bit utanför staden finns ett av de bäst bevarade stenhusen, av de ca 175 stenhus, som finns kvar från medeltiden.
Stora Hästnäs är byggt på 1300-talet och är numera privatägt. Själva mittpartiet är bevarat i full höjd. Men på gavlarna är två lägre byggnader rivna.
De två nedre våningarna har varit bostad. Innanför de tre vackra ”fönstren” fanns troligen ett rum som användes som en fin sal.
En motvikt till Sandkull-Annas fattigstuga som vi precis besökt och som hade dröjt sig kvar i mina tankar.
Jag har läst på om de rika gotländska bönderna som deltog i den internationella handeln när Gotland hade sin långa glansperiod. Då kunde de rika bönderna förse sig med stenhus av rang och glänsa.
Högre upp förvarades dyra varor. Precis som i packhusen innanför muren. En hissport såg till att varor kom upp och ner på framsidan. Praktiskt att ha uppsikt från bostaden i samma hus. Nu tar vi trappan upp och kliver in.
I bottenvåningen finns en öppen spis i kryssvalvet. Det ser mysigt ut i all sin karghet.
Huset har även en källare som du kan se på de första bilderna. Inomhus var det smidigast att ta trappan.
Vi höll oss kvar en stund runt de utbrunna stearinljusen…
… innan vi traskade vidare mot ”Den lilla blå” som antagligen kände sig ensam. 😉
Varje stopp som vi gjort under detta första hela Gotlandsår föder så många historiska tankar, som gör det svårare och svårare att begränsa till enbart bloggen.
Etikettarkiv: Sandkull-Annas stuga
Sandkull-Annas stuga
En liten bit från flygplatsen i Visby finns platsen som vi skulle besöka. Kan så här från parkeringen med det fina staketet upplevas som en idyll vid första ögonkastet. Där finns exempelvis en mysig berså.
I slutet av 1800-talet uppfördes bostadshuset av återanvänt bulhusvirke. På de 11,5 kvadratmeterna samsades sex personer. Mindre än 2 kvadratmeter per person. Utan vatten och el. Ta in denna sifferfakta och begrunda en stund. Tid för eftertanke.
Nu är det sista bebodda fattigtorpet på Gotland kulturminnesmärkt och förvaltas av Väskinde hembygdsförening.
Under dessa enkla förhållanden bodde Anna Johansson (1888-1980). Hon försörjde sig genom att sälja kryddor som odlades i täppan bakom huset.
Blixten slog ner vid ett tillfälle. Därför är skorstenen sned.
Anna bodde här på heltid fram till 1975. På somrarna bodde hon i stugan ytterligare tre somrar. Undra om hon längtade hem starkt till sommaren när hon satt på äldreboendet Tingsbrogården? Vad tänkte hon i april 1976? Behövde Anna övertalas att stanna kvar på äldreboendet under sommaren? Eller var hon så dålig då att en sommarflytt inte ens var tänkbar. Något svar på frågorna lär jag aldrig få. Men jag blir berörd av hennes jordeliv. ❤
Ofta var det så att äldre syskon ärvde föräldragården. De jordlösa och fattiga nybyggarna fick kämpa på med svåra förhållanden. Kanske försörja sig på dagsverken hos bönderna.
Jag är tacksam för att fattigtorpet är i trygga händer och bevaras till eftervärlden. Någon gång varje år ordnas inomhusvisning av torpet. Jag skäms när jag tänker på att jag gnäller över dåligt väder utomhus. Allt var definitivt inte bättre förr. Men vissa saker var det, anser bloggägaren. 😉