Nu tror…

…du som regelbundet besökt gotlanduppochner mellan 2019-2024 att vi kommer att starta upp en kartläggning från grunden över alla skånska kyrkor, som vi gjorde med alla på Gotland & Fårö. Så är inte fallet. Men om vi ser någon vacker kyrka och den dessutom är öppen kommer vi ta chansen.

När ”Den lilla blå” varit på tjurhumör efter extra kalla nätter och vägrat att starta, har vi tvingats ut och köra minst en fyrtiominuters runda. Vi bor i södra delen av Helsingborg kommun. Därför tar det inte lång stund innan vi når Landskrona kommun, om vi väljer att köra söder ut. Vid de tillfällena har vi njutit av Glumslövs kyrka, som ligger vackert på en höjd. Jag läser att kyrkan är synlig långt ut över Öresund och in över Själland. Dessutom står det att de som befunnit sig på havet, sjöfarare och fiskare, under årens lopp använt Glumslöv kyrka som riktmärke.

Det här var dagen innan påsken. Några kyrkoarbetare arbetade på kyrkogården. Porten stod öppen och vi frågade om vi fick gå in.
Den äldsta delen av kyrkan är byggd i slutet av 1100-talet. Sedan har kyrkan byggts till flera gånger genom åren. Exempelvis tillkom takvalven och tornet med de vackra trappstegsgavlarna på 1400-talet.
Orgeln är byggd 2002. Orgelhusets design är baserats på en nordtysk orgeltyp som kallas ”Lilla Hamburg skåpet”. Under barockepoken byggdes flera liknande orglar i Hamburg.

Dopfunten är av ek.

Altartavlan med nattvardsmotiv har en spännande brokig historia bakom sig.
Häng på ordresan. 🙂 Först skänktes altartavlan 1684 till kyrkan av köpmannen Johan Ennes från Landskrona. I början av 1800-talet hade de med makt tröttnat på tavlan. Vad gjorde de då tro? Jo då målades en bild av Kristi himmelsfärd över originalet. Sedan ersattes tavlan av en ny tavla 1874 som köpmannen J G Olsson, som härstammade från Glumslöv, skänkt. Bakom ridån hade första övermålade tavlan sålts på auktion. Köparen var gästgivaren Ola Johnsson. Ola placerade tavlan i vapenhuset. Där hängde den kvar i ett halvsekel. Vid renoveringen 1923 placerades återigen tavlan över altaret. När sedan en konservator såg över tavlan, som då var i dåligt skick, upptäckte han att det det fanns en målning under motivet. Med varsam hand tog han fram den över trehundra år gamla målningen.
Sådana sannhistorier gillar jag att läsa. Allt har inte alltid sin tid.

De två vackra glasfönstren är skapade av konstnären Ralph Bergholtz. Fönstren kom på plats 1951. Det som vi lagt in överst har en såningsman som huvudmotiv. I bakgrunden finns böljande åkrar från hembygden. När det gäller det andra glasfönstret så visar det Ålabodarnas hamn, där kyrkan framstår som en vit högt belägen fyrbåk.

De hade på flera ställen gjort det extra fint inför Påskhelgen.

Innan vi lämnade den fina kyrkan tände vi var sitt ljus. ❤

När svenskan inte räcker till…

Väldigt snabbt hann jag igenom alla böcker om Bornholm på mitt modersmål. Taktiken blev därför att söka titlar på danska. Givetvis insåg jag att smörgåsbordet därmed var betydligt större.

Det gick lättare än jag hade förväntat mig att förstå det mesta av texten och de fina bilderna förstod jag till hundra procent. 😉

Har man bott i mer än 50 år på ön vet man såklart en del extra om lite av varje. När jag läste om boken för tredje gången började mina frågetecken att minska rejält till antalet. Så brukar det alltid vara när jag har ett brinnande intresse för något. Hansaage hade jag gärna tagit en fika ihop med. Tyvärr tror jag inte det är möjligt längre.

Här handlade det om spetskunskaper om de fyra rundkyrkorna. Kanske alltför djupt för vår blogg. Vi kommer i alla fall att uppleva ö-besöken på ett annat sätt än när vi varit där förr under semestrar.
Nästa inlägg i denna kategori kommer att handla om två skönlitteraturböcker som jag minns hade anknytning till Bornholm. Den ena boken har ännu inte inkommit till bibblan. Den andra har jag precis återläst.

Det surrar och kvittrar

Idag är det Annandag påsk. Om vi hade bott kvar på Gotland så hade jag kunnat se fram emot en påsklovsvecka, men här i Skåne har vi redan förbrukat större delen av påsklovet.
Det har vädermässigt sett varit en ganska grå vecka och även idag lyser solen med sin frånvaro. Men, veckan som gått har bjudit på soldagar också och en sådan soldag tog jag fram mitt macro och sedan gav vi oss ut i vår närmiljö.

Promenaden ackompanjerades av surrande och kvittrande. Ett litet bi ville absolut komma med på bild, men förstod inte vikten av att hålla sig stilla… Det for hit och dit bland krokusarna och jag blev smått trött av att försöka få till några bilder med skaplig skärpa.

Jag hade redan tidigare spanat in några små gula fläckar på baksidan av huset.
”Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Åh vad fin du är! Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Nu är våren här!” Så sjöng alltid mina elever i Båstad när de hade musik med våra fantastiska musiklärare Annelie och Malin. Både text och melodi ”sitter” för alltid.

Det är inget fel på svalörtens förmåga att lysa upp en hel gräsmatta.

Jag njuter verkligen av att se hur de till synes helt döda grenarna plötsligt får liv igen.

Vår! Varje år gläds jag över att få ta del av allt som händer i naturen. Det känns som om alla sinnen vaknar till liv efter en lång, mörk tid. Just den här våren tror jag att jag gläds lite extra mycket och är tacksam över att jag än en gång får ge mig ut och lyssna på hur det surrar och kvittrar.

Natudd fiskeläge

På vår nuvarande header kan du se hur vi tar oss ner till udden Hammaren. Sedan körde vi vänster och nådde Brändu fiskeläge. (Föregående fiskeläge i kategorin Fiskelägen på Gotland).

Efter det stoppet körde vi endast en liten bit bort längs viken. Nästa besök blev vid Natudd fiskeläge (Nyudden).

Vad mysigt det är att kunna gå ut på en brygga och betrakta havet en stund och sedan vända sig om och få en inblick i hur fiskeläget ser ut från andra hållet. Vad jag redan börjat sakna dessa otroliga möjligheter på ön som nästan ständigt levererade. Dessutom inom områden som jag inte hade tänkt på så mycket innan vi flyttade dit. Jag hade då mest tankar på en uppföljning till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. ❤

Här rörde det sig om få bodar. Svårt att tidsbestämma dem. Moderna såklart i jämförelse med många andra på Gotland och Fårö. Troligen hade platsen en viktig funktion när det exporterades ålar till grannländerna Danmark och Polen.

Hela bukten Hammaren ska vara väldigt fågelrik. Jag minns mest en död fågel på marken. Tror inte Niklas Strömstedt hade kört på den. Hade vi fortsatt på grusvägen och kört upp lite längre fram när vägen svängde tvärt, hade vi kunnat nå ett par små fiskelägen till.
Varje äventyr och berättelse behöver ha sina osedda vita fläckar. ❤

Dopfuntar av Stenmästaren Sigraf

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder).
Byzantios (13 kyrkor),
Hegwald (11 st),
Majestatis (6 st),
Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st),
Barlingebomästaren (1 st) och
Calcarius (1 st)

Det gedigna arbetet med dopfunten i Grötlingbo bedöms att vara ett av mästarens främsta verk. Sigraf som var lärjunge till Byzantios blev känd genom en runinskrift på en dopfunt, som går att se/läsa i Aakikeby kyrka på Bornholm. Dopfunten ska vi definitivt ta oss en titt på nästa gång som vi ”simmar” över till ön. Är vi lata så får det bli med snabbfärja. 😉

Bro kyrka och dopfunt.
Sigrafs dopfuntar är runda med släta undersidor. Favoritmotiv tycks ha varit ”De tre vise männen.”

Eke kyrka och dopfunt.
Sigrafs dopfuntar finns i flera av Sveriges landskap och även ner till norra Tyskland.

Dopfuntarna i Lau, Othem och Silte kyrka är tyvärr svårt vittrade.

Fotnot:
Faktatext är tagen från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund och från flera andra artiklar/reportage om ämnet Stenmästare och dopfuntar. Om det finns någon bloggbesökare som undrar när Sigraf var verksam blir svaret det här. Troligtvis var det någonstans mellan 1170 och 1215.

94. Bremergränd

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Den kuperade grändens namn finns inte med på kartan över Visby innerstad (Old Town). Kommer man in från Österport och fortsätter Hästgatan fram tills den svänger vänster viker man av till höger efter en bit. Då är man inne på Bremergränd, som efter en rejäl nerförsbacke korsar föregående ”redovisade” gränd, Stettintergränd. Direkt därefter ligger den stora skolan S:t Hansskolan. Bremergränd fortsätter lite mindre sluttande ner till den långa S:t Hansgatan.

Både sol och skugga. De följs åt!

Förra söndagen lyste solen över oss i Helsingborg. Det kändes lockande att pumpa cykeldäcken och trampa iväg på årets första gemensamma cykeltur. Bosse tog täten och jag tog hand om kameran.

Ibland behövs det bara en blå himmel och lite sol för att livet ska kännas lättare. En motvikt till allt elände som möter oss så snart vi tar del av nyheterna.

Det fanns både sol och skugga längs vägen. Precis som i livet med andra ord. De följs åt!

Går man bara några veckor tillbaka i tiden så var marken helt frusen och död. Då fanns det inga tecken på liv. Nu ploppar de upp lite varstans, alla dessa efterlängtade vårblommor. Livet och färgerna återvänder!

Än en gång har vi hamnat på en plats med närhet till havet. Det ger oss möjlighet att snabbt ta oss dit och njuta. Det är vi såklart inte ensamma om när vädret är som på bilderna. De gånger då jag klätt på mig ordentligt och gått ut på promenad i blåst och småregn brukar jag dock vara ganska ensam här… med undantag från en och annan frusen hundägare som ”måste” ge sig ut i alla väder.

Vi valde att göra en liten kort tur och vände vid bryggan. Nästa utflykt tar vi nog med oss kaffekorgen och cyklar lite längre.

På vägen hem hade vi motvind. Tänk vilken skillnad det gör! Plötsligt kändes det tungt att trampa.
Idag känns det som om jag har medvind i livet. Det har gått ett dygn sedan jag fick min Zoledronsyra (mot benskörhet) och bortsett från en viss trötthet i kroppen så har jag klarat mig från biverkningar. Både tacksam och glad för det! Därför gör det inget att solen lyser med sin frånvaro. Den kanske återvänder imorgon.

Älskar fortfarande att bläddra…

Givetvis vill jag att vi ska ha tillgång till en smidig randig ordbok från klassiska Nationalencyklopedin AB under våra kommande Bornholmbesök. Hela 28000 ord och fraser har fått plats i denna behändiga bok som innehåller förord, anvisningar, dansk-svensk del, svensk-dansk del och reseparlör.

Det nämns i förordet två bra exempel på när det verkligen behövs en ordbok mellan grannländerna. För trots likheter och möjligheter att gissa ”nästan rätt” finns det en hel del fällor, s.k. false friends.
Ber du om purjolök och kryddor kommer du förvånad att få gräslök och skorpor.

För skojs skull låter jag dig besökare få ta del av tjugotre ord på danska och vad de heter på svenska. Vill du leka en stund med dig själv lägger du ett papper över de svenska orden och gissar först, innan du drar ner papperet så facit blir synligt. Troligtvis har dina ögon redan landat på en saga och lite extra hårväxt. 😉

DanskaBetänketid 😊Svenska
Askepot Askungen
Bakkenbarter Polisonger
Ciffer Siffra
Dyreven Djurvän
Edderkop Spindel
Fersken Persiska
Gulerod Morot
Hjemve Hemlängtan
Isvaffel Glasstrut
Jura Juridik
Klapperslange Skallerorm
Lukketid Stängningsdags
Makker Arbetskamrat/kompis
Nullermand Dammråtta
Ovn Ugn
Pergola Berså
Regnorm Daggmask
Skudår Skottår
Teske Tesked
Ublu Oblyg
Vårflom Vårflod
Ydmyg Ödmjuk
Årvågen Vaksam

Till dig som läser ett rykande färskt blogginlägg önskar jag en trevlig vårdagsjämning. Härligt när ljuset tar över makten från mörkret. Så borde det vara på alla fronter på jorden. ❤

Blåsippskavalkad…

Igår såg jag bilder från Gotland, på FB, som visade att det kommit snö igen. Dessutom läste jag att det skulle bli rejält blåsigt och att vissa färjor ställts in. Därför gissar jag att om en och annan blåsippa redan hunnit komma upp så har de genast krupit ihop under snötäcket igen i väntan på bättre väder.

Det kändes som julafton när vi flyttat till Gotland och fick uppleva den första våren 2019.
Det lyste blått i nästan vartenda änge vi besökte. Mina favoritblommor fanns i överflöd lite varstans. Som jag njöt av alla våra blåsippsutflykter.
I år får jag nöja mig med att njuta av gamla bilder, för i vår närmiljö här i Skåne växer inga blåsippor alls.

När jag fick ett macro och började ”experimentera” med det upptäckte jag en ny blåsippsvärld. Att komma så nära de här små blommorna gör att man får se detaljer som ögat annars inte uppfattar.

Vita blåsippor är inte så vanliga. Den här bilden tog jag i Lummelunda, men vi lyckades hitta dem på några andra ställen också.

Visst är det fantastiskt att alla är lika men ändå helt olika – trots att det finns så många!

Ibland dyker det upp en som bryter lite mot mönstret och är helt sin egen…

och ibland lyser de bara helt blått.
En av synonymerna till kavalkad är ”festligt följe” och en annan är ”lång rad”. Dagens inlägg kunde blivit ett ännu längre följe med blåsippor, men då hade det inte passat in i kategorin ”Tio utvalda på Gotland”.

Väntat länge…

Det gick inget vidare när vi gjorde vårt första besök för att njuta av en solnedgång på Råå. Tidpunkten var någon gång i början av september 2023. Solen var i ”slutläget” inte längre synlig från vår kant av Skåne.
Nu hade vi kommit till 8 mars och det var äntligen en synlig sol utanför våra fönster efter många ”gråkvällar”. Samtidigt drog Solveig in en mörk skugga som jag innerst inne trodde att hon hade rätt om. ”Vi kommer inte att se någon solnedgång denna gången heller”.
Snällt följde hon ändå med på bilturen, men stannade kvar i bilen medans jag tog denna bild och under en kall blåsig kvart vandrade omkring och funderade på vad jag läst på nätet.

Visst kände jag till att platsen heter Knähaken och att det från maj och fram till mitten av september är Helsingborgs enda naturiststrand. Samtidigt är den stora gropiga parkeringsplatsen också till för oss med mer kläder. Jag har gjort många ensampromenader i fint väder åt andra hållet längs Råå vallar. Det är ett populärt promenadstråk med utsikt mot Danmark och Ven. Mysigast är det såklart när jag får gå där med Solveigs varma hand i min frusna. ❤
Det jag inte under lång tid kände till var att Knähaken även är ett marint och kommunalt naturreservat. Detta ”vattenreservat” går ned på 30 meters djup i Öresunds djuphavsränna. Fascinerande att läsa att det i djupet finns mer än 500 olika sorters ryggradslösa djur. Mest spännande för mig var att arterna havskatt, klorocka och pigghaj kan ses i därnere.

Jag gick till bilen för att värma mig en stund. Samtidigt räckte jag över kameran till Solveig. Det skulle inte funka om jag tittade mot solen under långa stunder och sedan frakta hem bilen som ”rattare”. Minns ett tillfälle i Visby…

Vi gillar bäst när det händer lite annat också omkring. Det hann gå några fartyg mot Helsingborg hamn. Nu kan du på sandbanken se ett sällskap fåglar.

Bilderna vi valde till inlägget är tagna med inställningen ”Solnedgångar”. Undantagen är första och sista bilden. Min favoritbild är den tredje sista. Jag fick rysningar längs ryggraden första gången jag såg filmen ”Fåglarna”. Just de scenerna känns verkligen uråldriga i modern tid.
Tacksam för att jag för en gångs skull hade rätt. Trots att jag inte trodde det själv. Nästa gång en sådan här solnedgång är möjlig tror jag inte den kan följas på samma sätt från denna plats. Då måste vi ta oss till Helsingborg centrum. Men på Bornholm vet jag både var solnedgångar och soluppgångar går att njuta av. Än så länge vet jag inte vad det heter på danska. När kategorin ska på plats lär jag tagit reda på det. Tålamod är ett ord som vi är riktigt duktiga på att b-o-k-s-t-a-v-e-r-a. 😉