Kategoriarkiv: Konst på Gotland & Fårö

Känseldjuret & Fantasidjuret Alban

Publicerad den av
19

Utanför Forellen förskola ligger Alban och spanar efter barnen. Han längtar efter att de ska klappa om honom. Berätta hemlisar direkt från hjärtat. Bjuda på smaskig fantasimat. Eller bara sitta på honom under en högtidsstund. På vintern älskar han att de packar in honom i snö. Samtidigt är det skönt att ibland på nätterna, när ingen ser, vända huvudet uppåt och räkna stjärnorna på himlavalvet. Då förvandlas hans kalkstenshjärta till en varm hoppfullhetsmassa. ❤

Alban är tillverkad av gotländsk kalksten från Norrvange. Känseldjuret kom på plats 1995. Kvinnan bakom verket heter Hanna Wärff Radhe.

När jag sitter här inomhus och ser hur det ösregnar utanför fönstret, ett stenkast från ”på Råå”, går mina tankar till Alban. Därifrån är det inte långt till naturreservatet Galgberget. Sedan landar tankarna just nu mycket hellre på en inomhusfika på Norrgatt. Från Alban är det bara fem minuters promenad till det klassiska fiket med sin femtiotalsinredning. Drömmar är än så länge gratis, om framtiden vet vi intet…

Koncentration

Publicerad den av
12

”Koncentration” från 1993 har skulpterats ut ur ett massivt 700 kilos block i lettisk granit. Konstverket finns utanför Visby lasarett.

Jag läser att Eva Langes formspråk är subtilt. Med en lågmäld intensitet fångar hon formens vibrerande innehåll. En väl avvägd asymmetri fångar rörelsen och vila uppstår.
Konstnären jobbar i många olika material. Men framför allt gillar hon att ”leka” med gips. Annars nämns alabaster, marmor och granit i informationen om konst utomhus. En gemensam nämnare för hennes slutresultat är den mullrande tystnaden.

An apple a day, keeps the doctor away

Publicerad den av
8

En bit norr om huvudentrén till Visby lasarett finns ett konstverk av textilkonstnären Marianne Olsson.

Det står att Marianne var inspirerad av det klassiska ordspråket och bestämde sig för att göra ett jätteäpple. Konstverket är i gjuten betong och väger hela tusen kilo. Jag tror inte ens tunglyftaren utanför Klinteskolan skulle kunna få upp äpplet i luften. Eller vad tror du? https://gotlanduppochner.com/2023/09/11/ett-perfekt-genomfort-ryck/

Marianne Olsson är född och uppvuxen i Stockholm. Sedan 1992 bor hon på Gotland. Sedan många år är hon framför allt textilkonstnär. Hon hämtar sin inspiration från naturen. Tre ställen som hon nämner är Stockholms skärgård, det norrländska och gotländska landskapet.

Ett perfekt genomfört ryck

Publicerad den av
20

Det här konstverket hade jag sett fram emot att se i verkligheten, på nära håll. För jag hade i åtanke det lyckade konstverket med fotbollsikonen Nacka Skoglund i full fart dribblande. Vilken tur att jag visste att vi skulle cykla till Klinteskolans skolgård. Mannen är visserligen superstark men inte speciellt lång till växten.

Vad mycket Thomas Qvarsebo hunnit med i sin yrkeskarriär. Thomas är född i Stockholm 1947 och är gift med skulptören Lena Lervik. Hans mest kända offentliga utsmyckning är troligen bysten i brons av Olof Palme som är uppsatt i Sveriges Riksdag. Andra kändisar som han skapat extra minnen av är Greta Garbo och Nils Ferlin som steppar, inte tillsammans. 🙂
Ofta är personerna i någon ”dramatisk” handling. Det är det som enligt mig gör Thomas konst så unik och träffande. Konstnären berör och ”går hem” direkt enligt undertecknad.

Jag tyckte att konstverket var så VIKTigt att jag bad Solveig att fotografera det från alla vinklar.
Fåglar tycks tro att det rör sig om en offentlig toalett. Egentligen inte det minsta KONSTigt. Nästa gång blir det också konst på bloggen. Då från på Råå. Hjärtligt välkomna tillbaka.

Ps. I dag är det 11 september och jag minns tillbaka från otäcka år med samma datum. Aldrig kommer jag att glömma tillfället när jag precis hade pratat inför 50-55 personer på en ”Smålandsbuss”. Jag tackade dem för att de lyssnat och bjöd in dem i på Lidéns Samlingsmuseum. Som det ofta var fanns det några som direkt ville ha en egen pratstund med mig. Därför märkte jag inte att den trevlige och lite blyga busschauffören, som jag träffat flera gånger tidigare genom åren, försökte ta sig genom ringen som bildats runt mig. Han nästan viskade och fällde en ovanlig fråga. ”Har ni någon TV-någonstans?” Vad menade han? Sedan försvann hans nästa lösryckta fras när någon ny kvinna ville ha ordet. Jag måste ha svarat nej. För inte menade han väl att han under den närmaste 45 minuterna skulle gå upp i vår privata stora lya och se på TV? Så nära kompisar var vi väl inte?
När jag blev ensam och hade låst gick jag upp och satte på TV:n. Den overkliga stunden glömmer jag aldrig. Om och om igen visades det osannolika som var sant till 100 %.

Vattenlek

Publicerad den av
6

Även denna månad visar vi offentlig konst från Slite och precis som förra gången är det Slitesonen Bertil Nyström som är mannen bakom verket. Skulpturen står på ett torg och föreställer en kvinna som tömmer ett vattenkrus över huvudet.
Bertil föddes i Slite 1890 men flyttade till Stockholm redan samma år, då hans pappa dog, endast 30 år gammal.
Bertils mamma var utbildad konstnär och uppmuntrade Bertils konstnärliga läggning.

Efter olika slags sysselsättningar, Bertil hoppade exempelvis av arkitektstudier, började han som 23-åring på Konstakademin i huvudstaden. Intressant tycker jag, som en Halmstaduppväxt grabb, att hans lärare på den fina utbildningen var Carl Milles. Är det någon läsare som inser vad jag tänkte på för välkänd staty?

Både under somrarna under studietiden och under resten av hans liv fortsatte han med restaureringsarbeten i kyrkor.
1934 flyttade Bertil Nyström tillsammans med sin fru till Gotland. Därefter var han verksam på ön som skulptör och kopist av medeltida träskulpturer.

Det finns många medeltida kyrkor på Gotland där Bertil Nyström har lämnat tjusiga spår efter sig. Han lär ha varit mycket duktig på att göra kopior av medeltida original. Ett exempel är den välkända ”Öjamadonnan” i Öja kyrka. Bertil har även gjort egna tolkningar. En finns i samma kyrka och bär namnet ”Johannes”. Här under ser du den välgjorda kopian. Originalet finns i Gotlands Fornsal. (Hoppas jag)

Första egna utställningen hade Bertil i Stockholm 1931. Då ställde han bland annat ut porträttbyster på sina författarvänner från storstaden. Eyvind Johnson och Ivar-Lo Johansson var två för mig ”tunga” och välkända namn. Hoppas duon var nöjda med slutresultatet.
Själv gick mina frågetankar nyss till om Bertil och hustrun slog ner sina bopålar i Bertils barndomsort, Visby eller på helt andra platser på Sveriges största ö. Ibland gillar jag möjligheten att INTE googla utan låta min egen fantasi tänka fritt. Annars risk att den rostar igen. Omöjligt skulle säkert Solveig säga.

Seglare går ombord

Publicerad den av
4

Månadens offentliga konst hämtar vi från torget i Slite på norra Gotland.

Seglaren står där med sjömanssäcken kastad över axeln. Undra om han kommit hem eller är på väg någonstans ut på stora havet?

Tiden då hamnen och segelskutorna var den tongivande näringen i Slite.
Bertil Nyström var både skulptör och Sliteson med lång erfarenhet. Fartygen fraktade osläckt kalk, virke m.m. Bertils farfar var den berömda skeppsredaren och kalkpatronen Ferdinand Nyström. Bertil själv hann vara ute på flera turer till England, Tyskland och Norge innan han bestämde sig för att bli konstnär.

Bertil Nyström har utfört ett flertal skulpturer och utsmyckningar. Nästa konstverk på gotlanduppochner är också ett verk av Bertil. Då ska jag berätta mer om Slitesonen.
Jag bör tillägga att Bertil fick hjälp med ”huggen” av Henna Karlsson som var en annan känd Slite-bildhuggare.

Att vara två

Publicerad den av
12

Den här mysiga skulpturen i stengods finns sedan 1989 på servicehuset Kilåkerns gård i Slite på norra Gotland.

”Att vara två” föreställer två människor under ett badlakan. Paret är både ungt och gammalt. Kvinnan bakom konstverket heter Helena Andreeff (1943-) En skicklig konstnär vars konst finns synlig lite överallt. Hon kombinerar gärna en stor portion ömhet med en politisk skärpa. De två egenskaperna lyser tydligt igenom här.

Paret siter lite utsatta i stilla närhet av varandra. Badlakanet signalerar trygghet och samvaro. Många privata tankar dök upp när jag betraktade konstverket som Helena Andreeff gjorde i en tid då det inte alls var självklart att ett gift äldre par skulle få dela sina sista år i ett gemensamt boende på servicehuset. Jag är inte helt säkert på att allt sådant har rättats till i nutid. Sorligt nog.

Helenas skulptur – En slags stele, som hon själv säger, står som en påminnelse om de två viktiga begreppen; gemenskap och utsatthet.

Fotnot:
Stele, en rest sten, ofta dekorerad med bilder, reliefer eller ornamentik. Stelar är vanliga i stora delar av Europa och övriga världen. Stelar restes i syfte att ära gudar eller för att markera gravar och gränser. Gränser passar utmärkt in här.

Krusmynta

Publicerad den av
21

Jag har längtat efter att få träffa Krusmynta på bänken. Hon har funnits någonstans i mina tankar när vi traskat omkring i ”Grändernas stad”. Jag hade hoppats att vi skulle träffas av en slump, lagom tills jag blev trött i benen. Till slut googlade jag på hemmaplan och fick adressen Bremergränd. Problemet är att gränden inte finns utsatt på turistkartorna. Markeringen fick mig att inse i vilket kvarter jag skulle leta vidare i.

Vi hade tur och fick hjälp av ett trevligt par som vi stötte på i en gränd.
Vi gissar på att personer som bor i innergården är tacksamma för att inte fler vet om Krusmynta. Men det handlar om offentlig konst utomhus.
I den läsvärda boken ”Upptäck Visby” står det att gjordes en arkeologisk utgrävning i slutet av 1980-talet i det medeltida kvarteret. Då påvisades det lagerlokaler och ölstugor eller ”bierstuben” eftersom det ofta talades tyska i Wisby. På dessa ”nöjesställen” arbetade många unga, fattiga flickor. Givetvis rörde det sig om tunga arbeten, långa arbetsdagar i en osund miljö med många smutsiga händer omkring flickorna. Vi hade inte velat att våra älskade döttrar hade jobbat i den miljön.

Krusmynta var verkligen värd sin vila på bänken. Men jag ser att hon är ledsen och gråter. Undra´ om hon såg något ljus i tunneln? Hade hon någon dröm om framtiden? I min fantasi gick det bra för henne. Helt oväntat mötte hon…

Minns du Pippi Långstrumps alla namn? Jag fick ta till hjälp med den långa namnramsan.
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump. I Sverige ska det finnas 70 stycken som heter Krusmynta. Fem av dem på Gotland. Undra hur många som heter Rullgardina?

Tusen tack till Åsa Ardin Kedja, kvinnan med anknytning till Ljugarn på östra Gotland, som ligger bakom detta fina tänkvärda konstverk.

Noaks ark

Publicerad den av
8

Otaliga gånger har vi parkerat bilen vid denna parkeringsplats. Ännu fler gånger har vi promenerat längs Strandpromenaden. Inte visste vi att det fanns konst på ett konstigt ställe i närheten. Antagligen är skälet att blicken oftast är fäst mot havet.

Risken var stor att Gotland skulle invaderas och nyttjas för militära operationer när andra världskriget bröt ut i september 1939. 30 november samma år gick sovjetiska trupper, utan krigsförklaring, in i Finland. Nu kröp allt ont närmare. Arbetet med att bygga värn påskyndades rejält på ön. 1940 anföll tyskarna Danmark och Norge. I slutet av samma år hade Gotland ungefär 1000 färdigbyggda värn vid strategiska platser.

Målaren och skulptören Evert Lindfors växte upp i en stor syskonskara i Visby. Här har han inspirerats av ungdomsminnen från när han i gryningen delade ut tidningar i Visby och tyckte sig se djur här och var i den gamla staden. Den bibliska berättelsen om Noaks ark handlar om människornas andra chans att bygga en hållbar civilisation. Placeringen av skulpturgruppen i terracotta i det gamla värnet relaterar konst med biblisk och existentiell betydelse till militär historia.

Solveig fick äran att krypa ner på knä i leran och försöka ta foton genom det smutsiga fönstret. I maj-september ska det vara öppet här vissa timmar under alla veckans dagar.

Fotnot:
Evert Lindfors föddes i Visby 1927 och dog 2016 i franska Lacoste. Som nittonåring flyttade han till Stockholm. Året efter reste han tillsammans med konstnären Harry Moberg till Frankrike. I Paris utbildade han sig på École des Beaux-Arts. På Wikipedia står det att han arbetade som målare i Lacoste i Provence från mitten av 1950-talet. Sedan gick han över till skulptur i terracotta i slutet av nästa decennium. Evert gifte sig med målaren Barbro Blomqvist-Lindfors )1930-2017). Paret bodde i Lacoste och på Djurö utanför Stockholm.

Magi och vetenskap

Publicerad den av
17

Utanför akuten till Visby lasarett finns denna staty i granit av Pye Engström. Tidigare har vi visat Pys Utsträcka händer https://gotlanduppochner.com/2021/08/25/utstrackta-hander/ som finns i Almedalen och var en hyllning till Olof Palme.

En artikel om patientvård som illustrerades av en person med benbrott gav konstnären Pye Engström idén till hur hon skulle gå till väga.

Så här har Pye Engström beskrivit sina tankar och slutresultat:
”Skulpturen är en berättelse om patienten och om hennes vandring från sjukdom till hälsa, in mot entrén finns två fotsulor som symbol för den olycksdrabbade som åkt in i sjukvården med fötterna före. Nya lasarettet och den rådande medicinska kunskapen erbjuder patienten både piller och kirurgi. Läkekonstens ormar övervakar processen.
Patienten är skitskraj. Men det behövs också livskraft och läkedom för att det vetenskapliga receptet ska ge något resultat. Slutresultatet är den friska människan som bryter sig ut i frihet.”