Kategoriarkiv: Fiskelägen på Gotland

Natudd fiskeläge

Publicerad den av
8

På vår nuvarande header kan du se hur vi tar oss ner till udden Hammaren. Sedan körde vi vänster och nådde Brändu fiskeläge. (Föregående fiskeläge i kategorin Fiskelägen på Gotland).

Efter det stoppet körde vi endast en liten bit bort längs viken. Nästa besök blev vid Natudd fiskeläge (Nyudden).

Vad mysigt det är att kunna gå ut på en brygga och betrakta havet en stund och sedan vända sig om och få en inblick i hur fiskeläget ser ut från andra hållet. Vad jag redan börjat sakna dessa otroliga möjligheter på ön som nästan ständigt levererade. Dessutom inom områden som jag inte hade tänkt på så mycket innan vi flyttade dit. Jag hade då mest tankar på en uppföljning till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. ❤

Här rörde det sig om få bodar. Svårt att tidsbestämma dem. Moderna såklart i jämförelse med många andra på Gotland och Fårö. Troligen hade platsen en viktig funktion när det exporterades ålar till grannländerna Danmark och Polen.

Hela bukten Hammaren ska vara väldigt fågelrik. Jag minns mest en död fågel på marken. Tror inte Niklas Strömstedt hade kört på den. Hade vi fortsatt på grusvägen och kört upp lite längre fram när vägen svängde tvärt, hade vi kunnat nå ett par små fiskelägen till.
Varje äventyr och berättelse behöver ha sina osedda vita fläckar. ❤

Brändu (Bränndu) fiskeläge

Publicerad den av
16

Förhoppningsvis känner du igen vår header. Vi hade tur och var just då inte ”jagade” av några fordon. Därför stannade jag bilen och Solveig kunde gå ur ”Den lilla blå” och knäppa några foton. Sedan följde jag grusvägen till höger, som du kan ana på bilden.

Det här lilla fiskeläget bredvid Lausvik består av ett par bodar, som är riktigt moderna jämfört med de flesta andra fiskelägen som vi besökt tidigare. Det rör sig alltså om nittonhundratalsbodar. Det lär vara människor från trakten av Lau som började fiska här på 1940-talet.

Trivsamt att gå ut på träbryggan och njuta av havet och sensommaren. Vi noterade inga fåglar, som trakten annars är känd för.

Namnet lär ha kommit till av det gutniska namnet ”brännstain” som syftar på en sten som är framträdande på något vis, ligger i vägen, eller ger bränningar i vattnet.

Djaupdöi/Djaupdy/Djupdy fiskeläge

Publicerad den av
12

Kärt fiskeläge har många namn. Här handlar det om gutamål, svenska och vardagsprat.

Lägg märke den nyrestaurerade löisarstagnggi som var en ljus och betydelsefull försäkring under den mörka årstiden. Perfekt placerad.

Jag återgår till namnet på detta mysiga fiskeläge. Troligtvis kommer namnet från att inloppet är förhållandevis djupt och att man förr alltid tog tillvara på släke som fanns längs stranden. Släke som heter tång på rikssvenska. En perfekt ”vara” för gödning.

Vi kom varken med båt eller våra cyklar till platsen. ”Vår lilla blå” var annars van att rulla iväg med oss och de pålastade cyklarna i arla morgon. En ösregnsvecka får jag gå igenom mina femårsdagböcker och se hur ofta avgången skedde vid femtiden på morgonkvisten. Allt utom kaffebryggning och tevatten var förberett. Till och med min hjärna verkade inte behöva vänta på att klockradion skulle gå igång. Oftast klev jag upp innan. Livskvalitet av hög rang.

Vår frukost intog vi vid polkagrisfyren på Närsholmen. Detta fiskeläge (förr sa de strandbodar) ligger också på östra sidan av Gotland. Inte så långt ifrån exotiska Närsholmen. Den magiska halvön med all sin charm.

Vi bytte några trevlighetsfraser med mannen, innan han kunde vända sida igen. Han hade såklart inte en aning om att han hade två bokslukare på två ben framför sig. Inte heller visste han att vi var utbildade bibliotekarie. Men att bjuda på ett visitkort med vår bloggadress var alltid avväpnande i sådana här fotosituationer. Ännu mer en i en annan ”huslänga”. No more words. 😉

Lite historisk statistik: Enligt en uppgift från 1895 fanns det 59 stycken fiskare registrerade vid detta fiskeläge. Det gick också att utläsa att namnet på fiskeläget stod på en karta från 1701. Det stod också att det vid denna tidpunkt fanns 12 stycken storbåtar vid bryggorna.
Strömmingen var viktigast för hushållen, men fiskarna tog naturligtvis upp all slags möjlig fisk från Östersjön. Delfiner var självklart inte aktuella. Arten tillhörde de omöjliga.

När jag innan vårt femårsprojekt startade, noterade att det under ”glansdagarna” fanns nästan tvåhundra fiskelägen på Gotland/Fårö fantiserade jag om att vi skulle hinna fota hundra stycken. Men vi såg skymten av många som inte gick att nå av olika anledningar. Sedan hade såklart ”Den lilla blå” och Solveig något slags hemligt avtal. 😉
Men jag är så tacksam för alla stunder som jag fick tillbringa vid bodarna och mitt älskade hav. Ett hav som jag helst vill njuta av från en torr plats. Tänk om bodarna kunde tala.

Själsö fiskeläge under lågsäsong

Publicerad den av
12

En lagom lång ”bilsträcka” från vår bostad i Visby. Satte vi bilen vid fiskeläget hade vi nära till tre härliga bensträckareturer, som gick att både korta av eller förlänga till hur långt om helst. Berodde oftast på hur kall vinden var i ansiktet.

Oftast ville jag avsluta med fiskeläget. Det kändes fel att hoppa över det. Självklart har alla årstider sin charm. Men den skaver minst …

Det finns alltid hopp om en ny vår…

Husbod/Häusbod

Publicerad den av
11

Jag hade kopierat en sida från ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” (av Agneta Larsson och hennes pappa Lennart Nilsson), innan vi åkte iväg norr ut mot färjan. Den kopierade sidan föreställde en karta över Fårö med elva utsatta fiskelägen.
Det gick sådär med att hitta till alla. Fast vi frågade på två ställen var det inte helt enkelt, av mer än ett skäl… Men, ett av de fiskelägen vi faktiskt hittade till hamnade i vår egen privata kategori – ett av de finaste fiskelägen vi besökt – Husbod.

En liten bit från den stora fina kyrkan hittade vi en liten parkering på rätt sida vägen. Sedan gick vi iväg på grusvägen, där vi hade en härlig utsikt över det öppna havet och Alnäsaviken.

.Ibland är bilderna så ”talande” att det inte behövs så mycket text…

Vippfyren, på gotländska även kallad strandljung, ska vara en dansk uppfinning från slutet av 1500-talet. Smart sätt att få upp elden en bra bit från marknivå. Därmed syntes den som en trygghet på långt håll när männen skulle navigera hem igen. Som jag skrivit om en gång tidigare var det äldre män som skötte den livsviktiga sysslan. Deras lön bestod av strömming från varje båtlag. Samtidigt borde de vara tacksamma för att familjerna fick bestå ännu en tid. Ofta handlade det säkert om barn och barnbarn.

Den lilla boden, trea från höger, ska vara en av Gotlands äldsta bevarade knuttimrade fiskebod.

Det är Husbod samfällighetsförening som driver platsen. De har fått ekonomisk hjälp av EU:s landsbygdsutvecklingsfond för renovering av hamnen och utökning av tillgängligheten för allmänheten.

Eftersom vi inte ville störa tidiga badare i hamnbassängen passade vi på att först gå iväg till ruinen av en gammal kalkugn. Du ser den på höjden. Kalkugnen har vi gjort ett inlägg om här tidigare.

Vad vi njöt av denna oväntade vackra del av Fårö. Perfekt morgonväder. Lagom med trafik på vägarna. Vi sa samma sak när vi smälte upplevelsen på hemmaplan. Doldisen Häusbod, som det hette förr, platsar definitivt i trio som kompletteras med Helgumannen och Jauvika.
Tre pärlor på den lilla ön ovanför storebror Gotland.

Ekevikens fiskeläge

Publicerad den av
6

Vi rullade vidare på Fårö och nådde det fiskeläge som ligger mest norr ut. Ekevikens fiskeläge kan inte jämföras med våra favoritklassiker Jauvika och Helgemannen på västra sidan. Men här ute på piren finns ett annat intressant blickfång. Mina fladdrande tankar gick till de två städerna Örnsköldsvik och Antwerpen.

Det är Ekevikens Fiskehamnsförening som håller i trådarna för ställplatsen med torrdass, badmöjligheter och nära till långgrund sandstrand. Men det gäller att ha respekt. Jag läste på ett annat ställe upplysningen om att inte bada vid stark vind. Olyckor har förekommit.

Vi lyckades ta några snabba ”klick” utan att störa morgonbestyren innan vi körde vidare mot nya vita fläckar på norra Fårö. Egentligen kom vi inte mycket längre norr upp. Fåglarna vill såklart inte ha besök vid den här tiden på året (läste info dagen före om besöksförbudet). Jag tror heller inte ”vingdjuren” hade nappat på mitt egoistiska förslag om att byta till de två höstmånaderna oktober och november. Trots att jag skulle kunna erbjuda mig att göra både tjusiga textade skyltar och teckningar med sträckfåglar. 😉

Ps. Städerna i alfabetets ytterkanter A och Ö återkommer jag till i nästa inlägg. Då handlar det om en helt annan bloggkategori.
Njut så mycket det går av senhöstens värme.

Friggars

Publicerad den av
11

När man tar färjan över till Fårö får jag nästan varje gång en känsla av att ha kommit till ett annat ”land”. Alltså inte bara en annan liten ö. Det är så mycket som skiljer sig från Gotland. En sak som dock är gemensam är att det finns gott om fiskelägen. Både stora och små till antalet bodar. Det sägs att man måste vara skriven på Fårö för att få äga en bod här.

Det här lilla fiskeläget på östra sidan heter Friggars. Jag sträckte på benen och gick ut och hoppade lite mellan stenarna i vattnet och balanserade på smala träbitar medans Solveig plåtade. När jag tog mig tillbaka igen bad jag att få låna kameran för att zooma in ett fiskeläge en bit bort vid Kyrkvikens strand.

Här på hemmaplan kan jag konstatera att det inte är Verkegards/Verkas länning som ska bestå av fem röda bodar. Därmed slår jag till med att facit är Hagalunda.

Sandhamn vid vackra Ekstakusten

Publicerad den av
14

Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.

Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…

Valbyte fiskeläge

Publicerad den av
10

På Midsommardagens förmiddag nådde vi denna ljuvliga oas vid Västergarn.
Ett stort TACK till Västergarns Stiftelse för Hembygdsvård och Sanda Hembygdsförening som genom frivilla insatser stått för upprustning av platsen.

Efter många skolår har jag blivit duktig på exempelvis addition. Därför säger jag STORT GRATTIS till 30 år.
Jag fick även nytta av min fantasi och förmåga att se bakåt i tiden. Tänk att här fanns 16 strandbodar och ”44 fiskare som var och en betalade 36 öre per år för skötsel av branden”.

Båtarna var grundgående för att kunna angöra kusten som saknade riktiga hamnförhållanden. Länningen var enda skyddet och båten måste dras upp på land. Det var åror eller segel som gällde. Det var först på 1920-talet som man började med motorbåtar.

Äldre fiskare brukade ha som uppgift att hjälpa de som var kvar på havet efter det att det blivit mörkt. Med hjälp av elden däruppe i lysstången och några skyddsänglar lyckades de oftast ta sig hem igen.

Funderingar kring att bygga en ny hamn kom till i början av 1930-talet. I juli 1935 invigdes den. Därmed flyttade bodarna till den nya platsen och Valbyte blev blott ett minne för de som varit med då.
Men i början av 1980-talet började Hembygdsföreningen diskutera möjligheten att rekonstruera Valbyte.

Här kommer ett citat:
”Du som besöker denna plats, läs dessa rader och vi hoppas att detta skall ge Dig en stund av avkoppling vid den strand som för oss öbor skall vara tillgänglig för alla som under ordnade förhållande gärna får stanna en stund och känna närheten till havet och den plats där våra förfäder kämpade för en knappa bärgning”.

Jag och Solveig trivdes bra vid denna plats. Det är alltid blandade känslor inom denna bloggkategori, som jag hela tiden varit så svag för. Charmen umgås med mörka slitsamma tankar. Rädslan för att förlora någon ute på havet.
(Informationen om Valbyte har vi hämtat från de tavlor som finns på boden, Västergarns stiftelse och Sanda Hembygdsföreing.)

Frukost i underbara Herrvik

Publicerad den av
10

Den här morgonen glömmer vi inte i första taget. ❤
Cyklarna var med bakom ”Den lilla blå”. Vårt första stopp var hamnen i Herrvik.

Vi parkerade vid den stora fiske- och gästhamnen. Sedan gick vi ut så långt det gick att gå utan att ”gå på vatten”.

Ingen dålig utsikt vid en utomhusfrukost. Vi klagade inte precis. I Herrvik kombineras ett stort traditionellt fiskeläge med en liten modern hamn. Regelbundet har det gjorts förändringar och utbyggnader i hamnen.

Under stora delar av 1900-talet var Herrvik ett av de viktigaste lägena för yrkesfiskare på Gotland. Parallellt med fritidsfiskare har yrkesfiskare arbetat på ett sätt som inte varit vanligt i andra fiskelägen.

Fiskebodarna i tre rader var denna morgon inbäddade i solsken. För första gången fick vi uppleva kombinationen sol, värme och måttlig vind vid ett besök i Herrvik. Tidigare gånger har det varit grått, regnat eller blåst rejält vid våra besök. Ändå blev jag direkt förtjust i Herrvik fiskeläge vid första besöket 2016. Därför fick det bli omslagsfoto till min kåseribok ”Minnen som stannat kvar”.

Frukosten var avklarad. Vi satt kvar en liten stund till och betraktade allt vackert. Sedan var det dags att plocka av cyklarna och trampa iväg mot Grogarnsberget. En utmaning som vi såg fram emot och som vi redovisar i nästa inlägg.