Månadsarkiv: maj 2024

Med nya ögon

Publicerad den av
16

I det här inlägget tänkte jag göra en nostalgitripp tillbaka till Fårö. Med hjälp av några bilder och appen Waterlogue tänkte jag ta med dig runt på den lilla ön och se om bilderna ”med nya ögon”. Vi startar i Langhammars raukområde, 2019. Ofattbart nog har det redan gått fem år sedan vi var där. Bosse och jag är inte speciellt förtjusta i att trängas med massor av turister. Vi lyckades väldigt bra med att hitta tider då vi var helt, eller så gott som, ensamma.

Att åka färja är inget jag njuter av precis, med undantag för Fåröfärjan. Den är faktiskt helt okej att åka över med. Det går fort (ca 12 minuter) och innan man hinner fundera över att man är på en färja så kör man av och är på torra land igen.

En tidig morgon, parkerade vi vår lilla blå vid Digerhuvud. Cyklarna var med och när vi ätit vår frukost med underbar utsikt över havet och lyssnat till havets ljud, cyklade vi iväg och njöt av livet när det är som bäst. Till sist kom vi fram till…

Helgumannens fiskeläge som blev vändpunkten för vår cykeltur.

Husbod/Häusbod – Ett annat fiskeläge, som kanske inte är lika välkänt, men absolut lika fint att besöka.

Och ett tredje – Jauvika – som är det största fiskeläget på Fårö. Beläget i Lautervikens sydvästra hörn. ”En oas för själen” skrev Bosse i sitt inlägg när vi redovisade vårt besök här.

Allt var inte strålande solsken och blått hav på våra utflykter. (Även om vi oftast valde att stanna hemma om vädret inte visade sin bästa sida.) Vid vårt besök vid Norsta Auren, i maj 2019, var det så kallt, blåsigt och regnigt att både mössor och vantar åkte på.

Ryssnäs blev en av våra favoritplatser på Fårö. Frukost i Ryssnäs slår det mesta!

Till Stora Gåsemora gård kom vi bara en gång… Vem vet… Om vi någon gång återvänder till Fårö så kanske vi kan bo i kalkstenskvarnen som syns till höger på bilden.

Avslutar denna nostalgitripp med en vandring på klapperstensstranden vid Fårö fyr. Det ska erkännas att jag i skrivandets stund längtar tillbaka till alla dessa fantastiskt fina utflykter som vi gjorde under våra Gotlandsår. Bortsett från bensinkostnaden så bjöd Gotland och Fårö oss på upplevelser som är svåra att överträffa – alldeles gratis.

Gul lägesrapport efter hundra gränder

Publicerad den av
6

Solveigs briljanta idé om att vi skulle besöka alla gränder innanför ringmuren köpte jag med hull och hår. Den femtonde januari 2023 var Östra Tullgatan, som akt 1, först ut i vår då sextionde kategori.

Det var ingen sol framme igår förmiddag när jag tog min latte och tilltugg på altanen. Därför kunde jag använda en gul överstrykningspenna och markera de hundra gränderna/gatorna/vägarna vi än så länge visat upp här på gotlanduppochner.
Vad nära vi hade dit. Det gick betydligt fortare att cykla ner än ta bilen. Vilka ljuvliga gränder. ❤

Det finns fortfarande ”vita fläckar” kvar. I nästa vecka lär akt 101 dyka upp. Vem vet? Det blir kanske Visbys mest fotograferade gränd? Eller någon helt annan. inte ens jag själv vet just nu vilken som har nummer 101. Mina privata tankar är någon helt annanstans.

En aprilsöndag på Råå

Publicerad den av
18

Det har blivit en hel del promenader på Råå för oss. Ofta i samband med något ärende. Själv har jag cyklat dit väldigt många gånger sista tiden. När jag väljer att cykla Råågatan brukar vinden inte komma åt mig. Just detta tjusiga, stora blå hus finns med på juni månads bild i almanackan, som vi köpte i höstas på Råå museum. Fotona i almanackan är tagna av Bo Sundholm. Men detta foto togs av hans namne.

Det är trivsamt, i rätt väder, att strosa omkring bland gatorna på Råå. Vi upptäckte tacksamt vårtecken lite här och där. Tulpanen nedan blev en av våra favoriter.

När möjligheten finns till hands söker sig alltid mina fötter ner mot…

…mitt älskade hav. ❤

Wallåkra Stenkärlsfabrik

Publicerad den av
8

Vi hade packat fika i en cykelkorg och allt var förberett för att cykla iväg längs Tallskogsleden, men när jag skulle hämta min cykel visade det sig att bakdäcket var helt platt! I all hast bestämde vi oss därför för att ta bilen och köra söderut till Wallåkra Stenkärlsfabrik. Den hade vi läst om och planerat att besöka sedan länge.

Vi parkerade bilen och traskade sedan ner för backen. Det var många som njöt av både det fina vädret och maten från Wallåkras Krog.

Ska man beskriva Wallåkras stenkärlsfabrik, anno 1864, med ett enda ord så får det bli: KULTURARV.

I den lilla foldern som vi fick med oss läser jag: ”På Wallåkra drejas och tillverkas än idag saltglaserade brunglänsande stenkärl i sin ursprungliga autentiska miljö.”

Jag fick en liten pratstund med fabrikören själv, Åsa Orrmell. Hon har fått flera priser genom åren bl.a. Årets Arbetsmyra (2019).
Bosse blev kvar i butiksdelen där han pratade med den trevliga mannen bakom disken (som vi dessvärre glömde att fråga om namnet på).

Man använder lokal lera. Drejar allt för hand. Bränner och saltglaserar i den stora koleldade rundugnen.

Vi tog trappan upp till verkstaden…

Imponerande att vi fick ta del av denna hantverksskicklighet på nära håll.

Vilken tur att det finns de som tar vara på ”gammal” kunskap och levandegör den för oss som lever nu.
Råkar du ha vägarna förbi Vallåkra så rekommenderar vi varmt ett stopp på den här platsen. Nästa gång ska vi vandra längs Råån, i naturreservatet Borgen, och njuta av grönskan också. Den här gången nöjde vi oss med att ta del av detta ”industriminne med kulturhistoriskt värde”.

100. Norra Slottsgränd

Publicerad den av
12

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
När jag hämtar bilderna till denna kategori går jag till mappen som jag döpte till ”Farväl till Grändernas stad”.
Så var vi framme vid nummer ett hundra – men vi är ännu inte i mål. 😉
Gränden ligger i södra delen av Visby Innerstad. Den lutar neråt från stora Visborgsgatan och är en parallellgata till Södra Slottsgatan. Halvvägs korsar gränden Skepparg. Det är härifrån inte långt ner till vatten, hamn och kajplatser. Här finns inte någon mur mot havet.

Ålabodarna

Publicerad den av
15

Ålabodarna är en pittoreskt liten småort och ett fiskeläge i Glumslövs socken i Landskrona kommun. En brant backe från ”rapsfälten” i tidigare inlägg förde oss hit. Den här tidiga morgonen hade solen ännu inte hittat fram mellan molnen. Men det var så fridfullt och vackert.

Vi parkerade trångt vid hamnen och klev ur ”Den lilla blå”. Redan som liten skolgrabb fick jag information om platsen, via en skolfröken som hade anknytning till närmiljön. Nu har jag googlat för att friska upp minnet och lärt mig att det exempelvis på 1940-talet bodde nästan 280 personer i byn. Då hade Ålabodarna i stort sett all service som behövdes för att klara vardagen. Huvudsakligen är fastigheterna fortfarande bebodda året runt, men som på många liknande ställen lutar det mot att allt fler hus används som rena sommarnöjen. Känns mönstret igen?

Inte dumt alls att ha ett eget tassäkert övergångsställe.

Tankarna fladdrade självklart iväg till förr. Tiden då det här bodde ett strävsamt folk som fick sin utkomst av havet. Antingen som fiskare eller som sjömän och skeppare.
Hoppas vi inte störde den ensamma fiskaren, längst ut på piren. Långt där borta i diset kan du se svampen i Landskrona.

Jag ser just nu ett svartvitt foto på två bröder som kallades ”Lassarna”. Lasse och John Larsson ska ha varit de sista av den gamla sortens fiskare i hamnen på Ålabodarna. (På som På Råå)

Jag uppskattar att den gamla skolan finns kvar. Undra om det även finns bevarade små detaljer inomhus? Syftar inte på barn i skamvrån.

Hade vi vetat om det lilla biblioteket så hade vi naturligtvis haft med tre ex. av våra egna utgivna böcker.

Den mest berömda som bott i Ålabodarna borde vara författaren och poeten Gabriel Jönsson. Han föddes här 1892. Hans pappa Petter Jönsson drev i byn en handel. Säkert känner du till Gabrels dikt ”Vid vakten” som tonsattes av Gunnar Turesson och blev känd som ”Flicka från Backafall”. Gabriel ska ha varit mycket förtjust i ön Ven och hyrde under långa perioder ett hus på den lilla Öresundsön.
Som avslutning körde vi längs med havet en bit till innan vi vände på ”skutan”. Vi uppskattar de tidiga morgonturerna, som påminner oss om de fem åren på Gotland.

Extra stor längtan i maj

Publicerad den av
17

Efter en ”tuff” och ovanlig privat vecka, är min längtan extra stark efter att få besöka ett av alla de underbara gotländska änge, som finns på ön. ❤
Bara att öppna bildörren och ta in dofter, årstidens smörgåsbord och framför allt lugnet, gav så otroligt mycket positiva vibbar. Det spelade då ingen roll att exempelvis covid-19 härjade som värst. Den tankeknappen stängde vi själviskt av.

Varje årstid hade sin charm. Vi lärde oss efterhand vilka änge som hade det där lilla extra. Då kunde det bli spontanbesök. Med tiden blev vi duktiga på att hitta via olika mindre vägar. Kyrktornen på ön är utmärkta GPS konkurrenter. Nästan alltid ser man minst ett.

Ofta gjorde jag egna avstickare när Solveig väntade in att vinden skulle mojna så blommorna & växterna stod skapligt stilla för att kunna ”macras”.

Visst hände det att vi kom en bit ifrån varandra. Det är lätt så att mina fötter lyder min fantasi, som inte tycks sina bort helt. Självklart blev jag nyfiken när en ovanlig krokodil började gapa stort…

… Jag höll ett lagom långt avstånd för att inte riskera något dumt i Kräklingbo änge.

Elinghem ruin och änge. En av favoritfikaplatserna. En skön mix av historia & natur.

Mästerby änge var det första änget som vi bekantade oss med. Där var vi flera gånger. Då fick kamerorna ibland vila.

Skolänget besökte vi bara en gång. Men den gången glömmer jag aldrig. Då fick vi snabbt flera orkidéer serverade på ett silverfat. Dels för att jag fräckt ”avbröt” en guide som gick med en grupp på fältet. Målet var att äntligen hitta en flugblomster. Helst innan mitt blodsocker fortfarande gick att mäta. 😉 Sedan gick vi över gatan och fikade utomhus på härliga prästgårdskafét. Mums! Vad behagligt och lätt det kan vara att leva.
Jag önskar dig besökare en skön pingst.

Färger och Former

Publicerad den av
20

En kort promenad i vår närmiljö resulterade i dagens bilder. Trots att vi bor i en ”stor” stad numera har vi, som tur är, nära till naturen. Jag uppskattar möjligheten att promenera och njuta av naturens alla färger, former, ljud och ljus. Det är ett bra sätt för mig att tanka ny energi.

Det finns många färger som ”lyfter varandra” när de kombineras. Lila och grönt är en sådan kombination som jag tycker om.

Ett blommande äppleträd är något alldeles extra. De rosa knopparna och kronbladens rosa skiftningar. Tänk att till hösten kommer grenen kanske att digna av färdiga äpplen.

Skimrande, fluffiga maskrosfrön som bara väntar på att få ge sig ut på en flygtur och en liten sömnig nyckelpiga.

En färgexplosion, i en speciell färgkombination. Här spretar det åt olika håll.

Jaha, vad var detta för ett träd då? Hm… Vet inte!

Ibland känns det som att livet rusar fram. Det är då jag måste påminna mig själv om att stanna till. Annars finns det ju risk att jag missar allt det fina som naturen visar upp.
Kram Solveig

99. Visborgsgatan

Publicerad den av
8

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Denna gränd ligger i sydvästra delen av Visby. Kommer man med bil är det kanske genom Skansporten bilen rullar igenom. Jag tror att en del fasta bloggbesökare känner igen två hus/byggnader. Det röda huset har vi visat upp när det var vackra höstfärger utanför. Hotell Slottsbacken finns med i vår kategori Hemestra på Gotland & Fårö. Vilken mysig vistelse vi hade där. Jag skrev i inlägget ”det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer.” Vår plan var då att bo på hotell en gång i månaden. Så kom en covid-19 och rörde om i grytan. Istället blev det stugor under en lång tid framöver.

Ett smakprov av Skåneleden

Publicerad den av
18

Här ser du kullen och rapsen från tidigare inlägg i Glumslövs naturreservat. (Naturvårdsområde) Det rör sig här om ett böljande jordbrukslandskap med mycket vida vyer.

Helt otroligt att Skåneleden består av 130 mils vandring i en underbar natur, längs både kust och inland. För den intresserade är det bara att följa de orangea skyltarna.

Följande foton är från en gemensam promenad och två egna under två olika veckor.

Det krävs en hel den fysik för att kunna njuta av den här rutten längs Glumslövs enorma backar. Det står att jorddjupet är över 100 meter och tydligen är mäktigast i Sverige.

Undra om han fick något ”stornapp”? Själv skulle jag haft stor respekt för svanarna.

Min vänsterfot blev trött på mig för att jag hela tiden är så ”väluppfostrad” och klev åt sidan när det kom möte med vandrare. Underlaget blev då lite för ojämnt.

Jag gillade att det var olika underlag i de svåra partierna. Inte bara vanlig traditionell trappa. Det jag saknade var dock en hiss med nyputsade fönster, bekväma säten och en svalkande dryck med sugrör. 😉 Men det hade räckt med att flytta tillbaka tiden med XX antal år. Här hade jag gärna sprungit med mina barnsben.

Att nästan hela tiden ha en härlig utsikt över vad som händer på Öresund uppskattades naturligtvis. Det där havet har så många olika ”ansikten” och temperament.