Vi hade packat fika i en cykelkorg och allt var förberett för att cykla iväg längs Tallskogsleden, men när jag skulle hämta min cykel visade det sig att bakdäcket var helt platt! I all hast bestämde vi oss därför för att ta bilen och köra söderut till Wallåkra Stenkärlsfabrik. Den hade vi läst om och planerat att besöka sedan länge.

Vi parkerade bilen och traskade sedan ner för backen. Det var många som njöt av både det fina vädret och maten från Wallåkras Krog.

Ska man beskriva Wallåkras stenkärlsfabrik, anno 1864, med ett enda ord så får det bli: KULTURARV.

I den lilla foldern som vi fick med oss läser jag: ”På Wallåkra drejas och tillverkas än idag saltglaserade brunglänsande stenkärl i sin ursprungliga autentiska miljö.”

Jag fick en liten pratstund med fabrikören själv, Åsa Orrmell. Hon har fått flera priser genom åren bl.a. Årets Arbetsmyra (2019).
Bosse blev kvar i butiksdelen där han pratade med den trevliga mannen bakom disken (som vi dessvärre glömde att fråga om namnet på).

Man använder lokal lera. Drejar allt för hand. Bränner och saltglaserar i den stora koleldade rundugnen.

Vi tog trappan upp till verkstaden…

Imponerande att vi fick ta del av denna hantverksskicklighet på nära håll.

Vilken tur att det finns de som tar vara på ”gammal” kunskap och levandegör den för oss som lever nu.
Råkar du ha vägarna förbi Vallåkra så rekommenderar vi varmt ett stopp på den här platsen. Nästa gång ska vi vandra längs Råån, i naturreservatet Borgen, och njuta av grönskan också. Den här gången nöjde vi oss med att ta del av detta ”industriminne med kulturhistoriskt värde”.