Månadsarkiv: januari 2024

Den tredje gången… del 2

Publicerad den av
19

Gudhjem ska vara Bornholms mest besökta plats. Jag läste senast igår om rådet att besöka den kuperade staden i början av turistsäsongen. Visst minns jag jakten på en p-plats på de trånga kuperade gatorna. Förresten. Vet du att ”Sol över Gudhjem” inte har något som helst att göra med den gula lampan på himlen?

Nu vet jag betydligt mer om Nordeuropas största borgruin Hammarshus, än när vi var där på våra semestrar. Borgen ska vara den mest besökta turistattraktionen på ön. Nästa gång vill jag även utforska andra saker i närheten.

Det är absolut inte bara för att jag är döpt till Bo som jag vill ha någonstans att bo under semesternätterna. Min lista är just nu på ca arton lägenhetshotell. Tanken är olika ställen vid de första besöken. Helst vid olika ”regioner”. Vi har ännu inte provat på att sova mot Sveriges kust. Syftar på sträckan norr ut från ankomststaden Rönne.

Sista dagarna har jag fördjupat mig i de gotländska landskyrkorna. Min gamla taktik med att lura hjärnan att skifta spår funkar fortfarande mellan varven. Men nu sitter jag här även och har SMS kontakt med den grönögda som befinner sig i studentstaden Lund. Tankarna fladdrar. Finns det verkligen så stora rostiga flugor? Brukar de inte vara lite mindre? 😉

Fikatime heter kategorin på gotlanduppochner. Antagligen blir det något liknande… men absolut inte lika många gånger. Vi tycker bakverken är för söta i Danmark. Starka ord från ett före detta ”sockertroll”.

Vi kommer att låna från oss själva. Kategorin Konst kommer att finnas med här också. Kända konstnärer har haft anknytning till Bornholm. Om det är tillåtet att fotografera på konstmuseum kommer det också att bli aktuellt.

Hoppas nu inte ”Den lilla blå” får några knasiga och våghalsiga idéer om att han vill leka fartyg. Den fyrdäckade får INTE tolka skylten som reklam för en ny hobby. Ännu vet han inget om att han om trettio dagar ska byta p-plats. Från grus till asfalt. Från dyrt till gratis…

Utan dessa tre…

Publicerad den av
12

…hade alla våra inlägg från de intressanta besöken i landskyrkorna, ödekyrkorna och den mäktiga domkyrkan innanför ringmuren stått sig släta.
Sedan fanns det även gott om annan information i en av de blå pärmarna, som tillkom från broschyrer, informationsblad m.m. som vi samlade på oss genom åren.
Den här boken ”kom till oss” först och följde med oss under bilturerna hösten 2018, en tid då bloggen gotlanduppochner knappt ens existerade i min hjärna. Mitt hemliga mål var inte en ny blogg utan att samla bildintryck från olika platser på Gotland. För redan hösten 2017 hade jag knäckt koden (med hjälp av ett par yrkesexperter) hur jag skulle kunna göra en fortsättning på min debutroman Mina fotsteg i ditt hjärta”. Nu med Lena Sanders som huvudperson och inom genren ”mjukisdeckare”/pusseldeckare. Sebastian Rosander skulle mestadels befinna sig på en internationell läkarkonferens i landet med många stater. Troligtvis skulle han dyka upp i ”finalen”.

Det här var andra bokinköpet. (Omslaget hade sina bästa dagar bakom sig). Kyrkorna på Gotland kompletterade utmärkt Gotlands kyrkor. Varje uppslag i andra boken har två bilder. På vänstra sidan en exteriör bild och en svensk text. På högersida en interiör bild och en förkortad engelsk text.

Vad glad jag blev när Solveig hittade denna mer nyskrivna bok. (2020). Här fick vi dessutom mer kött på benen.
Inför planerade kyrkbesök brukade jag ta kort med mobilen på aktuella texter och bilder i de tre böckerna. Sedan hände det att Solveig läste högt i bilen innan vi gick in. Eller vid en bänk när den gula lampan gassade för intensivt. (Mina läsglasögon ville alltid vara hemma)
Ibland, ganska ofta, skiljde det sig både när det gällde personliga åsikter och ren fakta innanför de tjocka pärmarna. Då var det lite ”spännande” på hemmaplan, ibland många månader senare, att försöka hitta en ”sann” plattform. Givetvis är det inte lätt när det exempelvis är fysiskt omöjligt att hitta någon klok gubbe eller gumma som var med på den aktuella” ö-tiden”.

Fotnot:
I vår bloggkategori Lästips med ryggar har fjärilar, orkidéer, fiskelägen, strandbodar, skönlitteratur och utflyktstips fått ta plats. Nu var det läge för Gotlands medeltidskyrkor att ansluta.
Vi svarar eventuella kommentarer med en symbol. Fem-sex mycket overkliga och intensiva veckor ligger framför oss. Måtte allt gå bra och vi till slut når ljuset vid tunnelns slut. Var rädd om dig bloggläsare. ❤

Sista kvällen

Publicerad den av
18

Söndagen den 13 augusti 2023. En av våra mest intensiva dagar i vårt gemensamma liv. Fler sådana dygn borde förkorta människoliv. Vi låste dörren till vår lägenhet och hoppade in i en väntande taxi. Solveig bad taxiföraren att stanna till vid vår mäklarfirma, där hon hoppade ur och la vår nyckelknippa i en förutbestämd låda. Sedan rullade taxin in genom en port i medeltidsmuren och navigerade fram till Hotel Helgeand.

Vi tog våra sista krafter och gick en kvällspromenad runt de närmaste kvarteren. Allt kändes så overkligt. Nästan som vi förflyttats till en annan tidsålder. Överallt såg vi tvåfotade som var klädda i medeltidskläder. Vi visste att det var sista kvällen för årets Medeltidsvecka. Tänk att den har utvecklats till Sveriges största historiska festival. Nästa år arrangeras den för 40:e gången. Imponerande.

En återkommande dagdröm som jag haft under de underbara fem åren är min önskan att jag för första gången, hade fått öppna mina ögon, på Visby sjukhus. Tänk att växa upp på denna ljuvliga ö. Vilka starka vader jag hade fått av att leka dunkgömme bland gränderna. Alla dessa spännande möjligheter, både i Visby och runtom på den magiska ön. Kanske hade det varit jag och några kompisar som upptäckt någon ny hemlig grotta full med skatter. I mina dagdrömmar är inget omöjligt. Givetvis hade min morfar haft en gammal fiskebod i ett läckert fiskeläge, en spänstig faster hade bott i en polkagrisfyr och min gudmor och gudfar hade haft en stuga i Holmhällar… men då hade jag missat klasskompisen med gröna ögon. Den sanndrömmen slår undan allt annat. ❤

Det blev ingen långpromenad. Vi var så trötta att vi hade fullt upp med att hålla oss vakna. Tidigare hade vi flera gånger pratat om att njuta under en längre kvällsstund. Sitta någonstans utomhus och samtala om allt trevligt som vi fått uppleva på Sveriges största ö. Det enda vi istället längtade efter var rum två, rummet med en stor Carpe Diem. Hela livet kändes så overkligt.

Detta fina hotell och avslutning på vårt ”galna” projekt blev en ljuvlig och harmonisk inramning av allt positivt. Detta höll i sig från ankomst till nästa taxi hämtade oss halvelva nästa dag. Då hade vi som tur var ingen aning om allt oväntat kaos som väntade oss på fastlandet…

88. Uddens gränd

Publicerad den av
10

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Vi befann oss fortfarande på klinten ovanför domkyrkan. Vanliga rosor, stockrosor och en vilsekommen kundvagn ingår i bildserien. Stockrosorna lever tydligen säkrare här än de gör i exempelvis Ystad. Jag minns hur sorgligt och trist det såg ut efter ösregn och rejäl blåst.

Känseldjuret & Fantasidjuret Alban

Publicerad den av
19

Utanför Forellen förskola ligger Alban och spanar efter barnen. Han längtar efter att de ska klappa om honom. Berätta hemlisar direkt från hjärtat. Bjuda på smaskig fantasimat. Eller bara sitta på honom under en högtidsstund. På vintern älskar han att de packar in honom i snö. Samtidigt är det skönt att ibland på nätterna, när ingen ser, vända huvudet uppåt och räkna stjärnorna på himlavalvet. Då förvandlas hans kalkstenshjärta till en varm hoppfullhetsmassa. ❤

Alban är tillverkad av gotländsk kalksten från Norrvange. Känseldjuret kom på plats 1995. Kvinnan bakom verket heter Hanna Wärff Radhe.

När jag sitter här inomhus och ser hur det ösregnar utanför fönstret, ett stenkast från ”på Råå”, går mina tankar till Alban. Därifrån är det inte långt till naturreservatet Galgberget. Sedan landar tankarna just nu mycket hellre på en inomhusfika på Norrgatt. Från Alban är det bara fem minuters promenad till det klassiska fiket med sin femtiotalsinredning. Drömmar är än så länge gratis, om framtiden vet vi intet…

Djaupdöi/Djaupdy/Djupdy fiskeläge

Publicerad den av
12

Kärt fiskeläge har många namn. Här handlar det om gutamål, svenska och vardagsprat.

Lägg märke den nyrestaurerade löisarstagnggi som var en ljus och betydelsefull försäkring under den mörka årstiden. Perfekt placerad.

Jag återgår till namnet på detta mysiga fiskeläge. Troligtvis kommer namnet från att inloppet är förhållandevis djupt och att man förr alltid tog tillvara på släke som fanns längs stranden. Släke som heter tång på rikssvenska. En perfekt ”vara” för gödning.

Vi kom varken med båt eller våra cyklar till platsen. ”Vår lilla blå” var annars van att rulla iväg med oss och de pålastade cyklarna i arla morgon. En ösregnsvecka får jag gå igenom mina femårsdagböcker och se hur ofta avgången skedde vid femtiden på morgonkvisten. Allt utom kaffebryggning och tevatten var förberett. Till och med min hjärna verkade inte behöva vänta på att klockradion skulle gå igång. Oftast klev jag upp innan. Livskvalitet av hög rang.

Vår frukost intog vi vid polkagrisfyren på Närsholmen. Detta fiskeläge (förr sa de strandbodar) ligger också på östra sidan av Gotland. Inte så långt ifrån exotiska Närsholmen. Den magiska halvön med all sin charm.

Vi bytte några trevlighetsfraser med mannen, innan han kunde vända sida igen. Han hade såklart inte en aning om att han hade två bokslukare på två ben framför sig. Inte heller visste han att vi var utbildade bibliotekarie. Men att bjuda på ett visitkort med vår bloggadress var alltid avväpnande i sådana här fotosituationer. Ännu mer en i en annan ”huslänga”. No more words. 😉

Lite historisk statistik: Enligt en uppgift från 1895 fanns det 59 stycken fiskare registrerade vid detta fiskeläge. Det gick också att utläsa att namnet på fiskeläget stod på en karta från 1701. Det stod också att det vid denna tidpunkt fanns 12 stycken storbåtar vid bryggorna.
Strömmingen var viktigast för hushållen, men fiskarna tog naturligtvis upp all slags möjlig fisk från Östersjön. Delfiner var självklart inte aktuella. Arten tillhörde de omöjliga.

När jag innan vårt femårsprojekt startade, noterade att det under ”glansdagarna” fanns nästan tvåhundra fiskelägen på Gotland/Fårö fantiserade jag om att vi skulle hinna fota hundra stycken. Men vi såg skymten av många som inte gick att nå av olika anledningar. Sedan hade såklart ”Den lilla blå” och Solveig något slags hemligt avtal. 😉
Men jag är så tacksam för alla stunder som jag fick tillbringa vid bodarna och mitt älskade hav. Ett hav som jag helst vill njuta av från en torr plats. Tänk om bodarna kunde tala.

87. Kyrkberget

Publicerad den av
14

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Härlig klint i Visby för den som gillar ögongodis. Som avslutning är det bara att ta Kyrktrappan ner till nya äventyr i innerstaden. Någon kanske känner igen bänken som ingick i ett av våra inlägg i kategorin FYRA ÅRSTIDER PÅ GOTLAND. Minns att det var omöjligt att få till fyra likadana vinklar, eftersom bänken verkade ha fötter och bytte position.

Industriledaren Ruben Rausing

Publicerad den av
13

När vi bodde i Ängalag på Bjärehalvön tog vi ibland, när det var för mycket bilar och turister vid Hovs Hallar, våra promenader vid närmaste strand. Då gick vi förbi huset som den kände Hans Rausing ägde.
Här på Råå parkerade vi en solig vinterdag ”Den lilla blå” på Ruben Rausings torg. Hans var som sina bröder Gad och Sven söner till Ruben och lärarinnan Amelie Elisabeth Varenius.

Självklart är grundaren till företaget Tetra Pak värd ett eget torg på ”hemmaplan”.
När vi kom hem från utflykten började jag googla runt om mannen bakom mjölktetran. Det var riktigt intressant att från mitt håll följa hans ”fotspår”. Följande fakta är axplock från inläst litteratur & datatext.

Anders Ruben Andersson föddes 1895 i Raus och dog i Blentarp 1983. (Skåneorter)
Ruben gick efter folkskolan en tvåårig skolform som kallades ”högre folkskola”. Därefter kunde han efter en feriekurs tentera in realskolans högsta klass. Vilket innebar att han kunde plugga vidare mot en studentexamen i Helsingborg.

Ruben hade tur som hade en driftig moster, som hade byggt upp ett sparkapital genom fiskförsäljning på marknader inåt landet. Hon lånade ut pengar till Ruben så han kunde klara av sina studier vid Handelshögskolan i storstaden Stockholm.

Ruben var smart och duktig. Han gick ut med höga betyg. Därmed fick han möjligheten att under ett år fortsätta sina studier vid Columbiauniversitet i New York. Det var här han tog en Master of Science, men det var framförallt här han såg de första självbetjäningsbutikerna. Ruben såg möjligheterna och de medföljande kraven för att förpacka varorna på ett nytt sätt.

Tillbaks i Sverige igen gifte sig Ruben den 11 februari 1921 och bytte sitt efternamn från Andersson till Rausing. Elva år senare grundade han tillsammans med Erik Åkerlund företaget Åkerlund & Rausing. Deras första produkt blev tvåkilopåsar för mjöl. Genast blev det stora framgångar. De fortsatte med att utveckla pappersförpackningar för mjölk. Plötsligt var företaget ett ledande bolag på den internationella marknaden.

Kemisten Erik Wallenberg jobbade som laboratorieassistent på Åkerlund & Rausing. Det var Erik som konstruerade den grundläggande uppfinningen, en förpackning bestående av fyra liksidiga trianglar – en tetraeder.
Idén patentsöktes 1944 av Ruben. Fyra år senare beviljades patentet. 1950 bildades AB Tetra Pak. Men det var först 1963 som den tegelstensformade Tetra Brik-förpackningen lanserades.
Mycket var osäkert och kostsamt under väntetiden. Rubens söner hade också börjat jobba inom ”firman”. Familjen Rausing sålde 1965 sin andel i Åkerlund Rausing och gick till fullo in för att utveckla familjeföretaget Tetra Pak. Företagsledningen flyttade också utomlands. Orsaken var försämringen av industriklimatet i Sverige. Rubens familj flyttade exempelvis 1969 till Lausanne, men han lämnade inte helt sitt barndomsland. För han köpte herrgården Simontorp i skånska Blentarp. Där höll han på med lite av varje som väckte uppmärksamhet i Sverige.
Ruben är begravd på Raus kyrkogård.
Jag avslutar orden om Ruben Rausing med följande citattext:
Nya företag börjar ofta med att marknadsföra en teknisk uppfinning. Ruben började i stället med att studera marknaden för att sedan kartlägga och utforma affärsidén för sitt framtida företag. Därefter undersökte han de tekniska kraven.

Vi avrundade med att gå ner till havet och promenera en stund i solskenet, innan vi gick och hämtade ”Den lilla blå”. Just nu är jag lite avis på den fyrhjulade, som befinner sig på semester i min favoritstad Ystad. Nåväl. Den gula lampan lyser utanför mitt fönster och efter lunch ska jag…

Den tredje gången… del 1

Publicerad den av
20

Vårt tredje besök på den vackra danska ön tog inte tjugo nya väntande år. Den här gången dröjde det enbart tre år. Vi kom på att det varit tre olika bilar inblandade på de tre semestrarna. Den här gången var det ”Den lilla blå” som fick följa med. Precis som förra gången behövde vi inte köra långt för att köra på den nya snabba färjan. Vår bostadsort var fortfarande Ystad.
Här fördrev vi tiden i närheten av den fullastade bilen i väntan på att få checka in.
Efter all inläsning som jag gjort sista året skulle vi definitivt utforskat denna plats betydligt mer om jag då visste att…

Det är aldrig långt till havet och dess alla temperament och färger. Jag längtar efter att dra nytta av den information som jag skaffat mig via böcker, internet och nya insta-vänner.

Självklart vet jag sedan barnsben hur landets flagga ser ut. Men nu har jag också lärt mig att Bornholm tillhört Sverige en tid. Dessutom minns jag skyltarna som upplyste om att det var inte tillåtet att cykla nerför backarna i den mysiga lilla staden Gudhjem. Personligen anser jag att ägarna till cyklar med handbroms inte skulle behöva kliva av. För vi har ju både livrem och hängslen.

Min förstådda danska har blivit betydligt bättre. Syftar främst på en underbar inköpt bok av en kvinna med ett manligt svenskt smeknamn (Janne). Den har jag redan sakta bläddrat och läst i tre gångar. Dessutom antecknat flitigt och låtit annan litteratur vävas ihop med den.

Hoppas mina tankar och drömmar varken blir pannkaka eller luftslott. Istället vill jag det ska bli en lyckliga repris från förra gången. När jag gick från riktigt dålig hälsa till fem underbara år på Gotland. Jag ber för en möjlig repris.

Kanske är det min medfödda fantasi som spelar mig ett spratt. För just nu ser jag hur ”Den lilla blå” från vår betalda parkeringsplats blinkar oroligt. Hur kan en bil med begränsat IQ veta vad jag skrev ovan? 😉

Personligen får han gärna bli den första bilen som fått följa med två gånger. Vi får se vad matte tycker…

Jag har blivit ”En av tre”

Publicerad den av
46

Det har gått nästan fem månader sedan vi lämnade Gotland och flyttade tillbaka till fastlandet. Varje flytt innebär ett uppbrott. Det finns nyfunna vänner på Gotland som jag gärna fortsatt att träffa regelbundet, elever jag gärna följt vidare genom skolsystemet, platser jag gärna återvänt till… För den som följt bloggen under våra fem Gotlandsår är det ingen hemlighet att Botaniska trädgården var min favoritplats i Visby. Därför är bilderna som får rama in dagens inlägg hämtade därifrån.

I november 2023 krackelerade mitt friska liv. På höstlovet plockade jag fram kallelsen till mammografi, ringde och fick en tid. Kallelsen hade legat några veckor. Eftersom jag precis börjat mitt nya jobb hade jag avbokat den föreslagna tiden i september. Det kändes inte nödvändigt eftersom jag varit på kontroll i Visby för bara ett år sedan.

Jag for iväg till Väla och tog mig in via en svart dörr. Om jag fattat saken rätt var detta ett relativt nytt ställe att göra mammografi på. Det kändes lite ovanligt att gå in bakvägen i detta stora köpcentra. Följde några upplysta spår på golvet och hittade rätt.

När jag en tid senare fick det obligatoriska brevet, där det brukar stå att allt är okej, stod det istället att jag fått en tid för ny provtagning. Den här gången på lasarettet.

Jag muttrade lite över nystartade ”kliniker” med personal som inte tagit ordentliga bilder.
Nu skulle jag bli tvungen att göra om allt igen. Inte förrän jag stod i dörren för att åka iväg, och upptäckte att jag fått ytterligare en tid för provtagning, slog det mig att det kanske kunde bero på något annat…

Det går inte att förbereda sig på negativa besked. När sköterskan berättade att anledningen till mitt nya besök var att man sett något på bilderna rann mina tårar. Först då insåg jag att detta var på riktigt.

Alltsedan jag under våren varit den drivande till att vi skulle lämna Gotland och alltsedan Bosse gick med på att jag sökte ett jobb i Helsingborg, fast det egentligen var till Ystad vi skulle flytta, har det funnits två frågor i vårt liv – Varför skulle vi till Helsingborg? och Vad är det vi väntar på? Plötsligt fick båda frågorna sina svar.

28 november gjorde livet en tvärvändning från ”fullt frisk” till diagnos bröstcancer. Det är svårt att ta in. Livet kommer att gå vidare men det kommer aldrig mer att bli som förut.

11 december opererades jag här i Helsingborg. Jag är mycket tacksam till den professionella personal jag mött. Lika tacksam är jag för min familj och för dem som känt till vad som hänt och som därför tänkt varma tankar och bett för mig.

Imorgon ska jag börja jobba igen. Men behandlingen har bara börjat. Åtta år framöver ska jag stoppa i mig en liten tablett varje kväll. Det blir 2922 stycken. Min kropp är säkert alldeles förundrad. Jag som aldrig druckit någon alkohol eller tagit någon form av droger, som aldrig rökt… Helt plötsligt har jag förlorat kontrollen. Strålning väntar… behandling mot benskörhet likaså…

Jag saknar verkligen mitt friska liv men försöker tänka på att ”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet”. Det gäller även om jag numera ser på TV-reklamen med nya ögon. Nu då jag blivit ”En av tre”.