Broakiosken – Porten till Fårö

Vi var ensamma ”gäster” på 06:00 färjan från Fårösund. Eftersom vi var så morgonpigga kunde vi inte köpa något på första stället, Broakiosken, som resenärer möts av när de anländer till Fårö. Därför får du som bloggbesökare hålla tillgodo med ”mörka motsolsbilder”.

Kiosken byggdes redan 1947 av familjen Lindholm. Sedan har det såklart skett flera förändringar och förbättringar. Verandan där det går att njuta av solnedgångar är en av dem. Snabbmat, möjligheten att spela kubb eller boule är andra.

De som väljer att hyra cykel får en tuff startsträcka. Bäst de köper med sig rikligt med dryck. Vem vet? Den tuffa gula jeepen kanske också går att hyra? Eller hämtar ”den” dem som gett upp halvvägs i backen?

Ingmar Bergmans dotter Linn skriver i sin bok ”De oroliga” om hur hennes pappa alltid handlade sin kvällstidning i Broakiosken. Den här familjen verkade inte vara oroliga. Här rådde det familjeharmoni.

Nu åkte färjan som vi kom med tillbaka till Fårösund. Själva körde vi en liten bit uppför backen innan vi vek av till höger. En frukost nära havet lockade…

Valbyte fiskeläge

På Midsommardagens förmiddag nådde vi denna ljuvliga oas vid Västergarn.
Ett stort TACK till Västergarns Stiftelse för Hembygdsvård och Sanda Hembygdsförening som genom frivilla insatser stått för upprustning av platsen.

Efter många skolår har jag blivit duktig på exempelvis addition. Därför säger jag STORT GRATTIS till 30 år.
Jag fick även nytta av min fantasi och förmåga att se bakåt i tiden. Tänk att här fanns 16 strandbodar och ”44 fiskare som var och en betalade 36 öre per år för skötsel av branden”.

Båtarna var grundgående för att kunna angöra kusten som saknade riktiga hamnförhållanden. Länningen var enda skyddet och båten måste dras upp på land. Det var åror eller segel som gällde. Det var först på 1920-talet som man började med motorbåtar.

Äldre fiskare brukade ha som uppgift att hjälpa de som var kvar på havet efter det att det blivit mörkt. Med hjälp av elden däruppe i lysstången och några skyddsänglar lyckades de oftast ta sig hem igen.

Funderingar kring att bygga en ny hamn kom till i början av 1930-talet. I juli 1935 invigdes den. Därmed flyttade bodarna till den nya platsen och Valbyte blev blott ett minne för de som varit med då.
Men i början av 1980-talet började Hembygdsföreningen diskutera möjligheten att rekonstruera Valbyte.

Här kommer ett citat:
”Du som besöker denna plats, läs dessa rader och vi hoppas att detta skall ge Dig en stund av avkoppling vid den strand som för oss öbor skall vara tillgänglig för alla som under ordnade förhållande gärna får stanna en stund och känna närheten till havet och den plats där våra förfäder kämpade för en knappa bärgning”.

Jag och Solveig trivdes bra vid denna plats. Det är alltid blandade känslor inom denna bloggkategori, som jag hela tiden varit så svag för. Charmen umgås med mörka slitsamma tankar. Rädslan för att förlora någon ute på havet.
(Informationen om Valbyte har vi hämtat från de tavlor som finns på boden, Västergarns stiftelse och Sanda Hembygdsföreing.)

Biskopsgatan; akt 44

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Den här korta gatan löper ut från Domkyrkan. Därför är det inte så konstigt att tornen syns mer än vanligt.
Vi har på dessa fem år läst en hel del i tidningar & på nätet om många turer runt om val av domprostar, tjänster m.m. Det här är en ”snällblogg” så jag spar mina egna privata tankar om ämnet.

Fabriken, Salthamn

En solig eftermiddag bestämde vi oss för att göra en kortare utflykt till en plats som vi pratat om. En plats där vi bara varit nere och vänt en gång när det inte var öppet. Salthamn, en mil norr om Visby. ”Wild Food Café, Restaurant & Bar” heter sommarrestaurangen i Fabriken.

Eftersom vi redan ätit lunch därhemma valde vi att gå förbi det trevliga uteköket. Trots att det var mycket folk och lite lagom stressigt hann personalen i uteköket att se oss och hälsa.
Det betyder mycket och ger ett välkomnande intryck. Tack!

Vi sökte oss vidare och såg denna Food Truck där vi kunde beställa kaffe med tilltugg.

Morotskakan var vackert dekorerad med en krasseblomma. En fin och ätbar blomma, men jag valde att låta den ligga kvar på tallriken. Nu när jag googlar på krasseblomma läser jag att den smakar som en mild rädisa. Det får mig att inse att jag fattade rätt beslut.

”Trendiga” detaljer fanns det gott om.

Efter fikat fortsatte vi in till ”Rolf & Friends”. En butik med inriktning på mode, inredning, konst och keramik. Här fanns det mycket att titta på.

Insåg ganska snabbt att det här badkaret inte skulle få plats i vårt badrum. Men visst är det pampigt och snyggt!

Vi fortsatte att vandra runt och se oss omkring.

Vissa detaljer fick mig att minnas när vi hade vårt museum med kaffekoppar och hur kul det var att arrangera och ställa iordning på lite olika sätt.

För tillfället säljer, skänker och slänger vi saker. Alltså blev det inget köp av någon ny trendig sak till vårt hem. Ibland räcker det med att titta och njuta.

Vi lämnade Fabriken och tog en tur ”runtom”.

Blir du nyfiken så finns det mycket mer att läsa på salthamn.se. En unik och annorlunda plats – på en fantastisk ö som heter Gotland!

Med solen i ryggen

Vi har cyklat runt muren förut. Förra gången följde vi den ner mot havet och cyklade sedan motsols. Därför valde vi att cykla medsols den här gången. Vi startade vid Dalmansporten.

När vi tittade åt höger såg vi att torkan gått hårt åt gräset. Man skulle nästan kunna tro att detta är en höstbild om det inte vore för de gröna träden.

Tur att vi är morgonpigga! Här kan det vara svårt att ta sig fram ibland när en hel grupp turister står samlade och lyssnar på sin guide.

Under våra fem år här på Gotland har jag verkligen uppskattat att få cykla längs med och beundra denna fantastiska mur. Ett imponerande världsarv!

Från Söderport och ner mot havet blev det inte så många kort tagna. Vi rullade på ganska snabbt.. och valde att lämna den sista lilla biten av muren ner mot havet. Istället svängde vi in genom Skansporten.

Jag har mina favoritplatser i Visby. Almedalen ligger högt på listan. När det gäller byggnader så tror jag att hus med trappstegsgavlar hamnar på plats ett. .

Kruttornet och fiskarporten. Här bestämde vi oss för att åka vidare på insidan.

Och nu närmar vi oss min absoluta favoritplats…

Botaniska trädgården, ”Botan”. Tänk så många gånger vi varit här.

Det händer mycket i Visby på sommaren. Vår cykelväg var plötsligt avstängd så vi fick åka ut på utsidan igen. Men det gjorde inget för nu kunde vi se havet.

Den smala stigen och en del möten gjorde att det kändes klokast att gå med cyklarna på den här sidan. Då fick vi ju mer tid över att se både framåt och bakåt.

Tänk att alldeles nyss var vi där nere vid havet.

Denna utsikt kan man se många gånger utan att tröttna. Vi var nöjda och belåtna med dagens cykeltur och cyklade tillbaka hem. Tack vare kameran tar vi med oss våra minnen från ännu en fin morgon i Visby och kan dessutom dela dem med dig som läser det här.

Det gäller att vända blicken åt rätt håll

Harudden är en plats som vi gärna återvänder till. (Vid ett tidigare besök hittade vi alpnycklar här, en av de orkidéer som Gotland är ensamma om i Norden.)

När vi parkerat bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt och att det kändes lite för kallt när solen gick i moln, men att det blev lite kvalmigt när den kom fram igen.,

Egentligen spanade vi efter gulyxne, en av orkidéerna som vi inte hittat… än. Den hittade vi inte den här gången heller, trots ett intensivt spaningsarbete. Kärrknipprot fanns det gott om och de är faktiskt fantastiskt fina om man tittar nära..

Hm! Åt det här hållet kändes vädret plötsligt en aning opålitligt.

Det var som om något väntade runt hörnet.

Bosse började dra sig mot parkeringen medan jag fortsatte att fota. Oj så mörkt det blivit helt plötsligt. Var det inte en regndroppe som landade på min hand?

Så gick jag en liten bit till och vände mig om för att ta den sista bilden. Och plötsligt fick vädret ett annat ansikte. Ibland gäller det bara att vända blicken åt rätt håll!

Den syns nästan överallt; del 4

De tio utvalda handlar för fjärde gången om domkyrkan Sankta Maria i Visby. Eftersom vi fortfarande har många ej visade foton på bloggen, är det nu återigen dags att visa upp att vi ständigt innanför och utanför muren kan lokalisera oss genom att se uppåt – var är domkyrkan?
Bilderna är från olika tillfällen och årstider. Vill du se mer detaljerade bilder och hur det ser ut inuti är det bara att välja vår kategori MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND.

Tack för besöket. Hoppas du får en bra julidag. Välkommen åter.

Norra Kyrkogatan; akt 43

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Gula huset på åttonde bilden. Det är det som är Wisby Rum. Jag googlade gatan och ”snöade” in på bilderna och texten. På den översta bilden är den bruna större ”bilporten” öppen. Innanför finns en tomt på 400 kvadratmeter. Det står att tomten är solig och skyddad såklart från klintkanten. Huset är från 1700-talet. Mitt emot ligger Helge Ands ruin. Huset har fyra rum och kök samt en friggebod att sova i. Egen bilplats finns. Vilken fint ställe att hyra. Det uthyres veckovis. Vill du göra en tur på ön är det smidigt att köra ut till höger och på mindre än två minuter har du kört igenom Norderport. När du utforskar gränderna och allt annat vackert låter du bilen vara kvar. Nej. Jag känner inte hotellägarna. Jag ser ändå möjligheterna. 🙂

Om några timmar uppträder Miss Li här

Vi satsade på att färglägga några vita fläckar på Fårökartan vid vårt besök. Därför vek vi nästan direkt av mot östra kusten av Fårö. Sedan följde vi en slingrande, smal väg där vi stundtals såg vattnet och annat trevligt. En gång blev det totalstopp och därefter en backning bakåt med ”Den lilla blå”. Vårt mål var ett ”nytt” fiskeläge till vår blogg. För andra är det kanske något annat hemligt som drar. Vi fortsatte vidare och kom till välkända Stora Gåsemora gård.

Vilket fint och lockande ställe med en intressant historia, 400 år bakåt i tiden. Den första kända ägaren till gården var Staffan Gassemor. Detta går att läsa i mantalslängderna för 1614 och 1634. Tydligen var Staffan en av de femton Fåröbor som varit ute på säljakt och som därefter drev omkring på ett isflak i hela två veckor. Denna spännande story kan du läsa om på ”Stora käutatavla” som sattes upp i Fårö kyrka 1618.
Numera ägs gården av Birgitta och Mikaela du Rietz.

Det är fullt möjligt för den som vill övernatta att vakna i ett annat sekel. För det finns byggnader från fyra olika århundraden och det bedrivs logi i alla. Vad hade du valt? Det pampiga gula 1700-tals huset, det stilrena gråa 2000-talshuset, bulhuset eller det speciella boendet från 1820-talet som jag självklart hade valt? Syftar på kalkstenskvarnen nedan.

Jag blir lyrisk när jag tänker på att få bo här en natt. Detta går att hyra mellan maj till oktober. Det finns fyra bäddar och fyra plan. Fram till 1932 användes kvarnen till malning av spannmål. Läser att man måste boka minst två dygn. Under högsäsong går det bara att hyra veckovis.
I nedervåningen finns matplats och kök, en rund dubbelsäng finns på andra våningen, två enkelsängar i sovrummet på tredje våningen och på översta våningen finns vardagsrummet med soffa, fåtöljer och TV. En torrtoalett finns utanför. Toalett och dusch ca 100 meter bort vid gården.

Om några timmar kommer Miss Li att uppträda här. Nästa tisdag är det Benjamin Ingrosso som kör en vanlig konsert och dagen efteråt en extrakonsert. 1 Augusti är det Changes – Di Leva som tolkar ikonen David Bowie.

Gården består av 300 hektar. Här drevs jordbruk med djur fram till april 2002. Sedan slutade man med mjölkproduktion.

Istället betas marken av ca 60 hästar, som ägs och sköts av Fårö Islandshästar.
Vilket behagligt intryck vi fick av Stora Gåsemora gård. De skriver att årstiderna sätter sin prägel på vistelsen här. Utsikten över hedar, himmel och hav är ständigt i förändring med växlande väder och vind. Gryningsljus och skymningsljus. Kloka ord som jag suger i mig.
Vill du bo över på Fårö tycker jag att du ska ge gården en chans.

Seglare går ombord

Månadens offentliga konst hämtar vi från torget i Slite på norra Gotland.

Seglaren står där med sjömanssäcken kastad över axeln. Undra om han kommit hem eller är på väg någonstans ut på stora havet?

Tiden då hamnen och segelskutorna var den tongivande näringen i Slite.
Bertil Nyström var både skulptör och Sliteson med lång erfarenhet. Fartygen fraktade osläckt kalk, virke m.m. Bertils farfar var den berömda skeppsredaren och kalkpatronen Ferdinand Nyström. Bertil själv hann vara ute på flera turer till England, Tyskland och Norge innan han bestämde sig för att bli konstnär.

Bertil Nyström har utfört ett flertal skulpturer och utsmyckningar. Nästa konstverk på gotlanduppochner är också ett verk av Bertil. Då ska jag berätta mer om Slitesonen.
Jag bör tillägga att Bertil fick hjälp med ”huggen” av Henna Karlsson som var en annan känd Slite-bildhuggare.