Över stätta och spång

Denna soliga måndagsmorgon, som dessutom var en ledig dag, styrde vi bilen österut. Öster om Kallgatburg, i Hejnums socken, finns den enda gotländska växtplatsen för en orkidé som fått ett eget gotländskt namn – ormskalle.

Innan vi började promenaden grundade vi med frukost. Lämpligt nog fanns ett bord precis bredvid parkeringen. Med fågelsång i bakgrunden och bara vindens sus som sällskap satt vi där och njöt.

Sedan traskade vi iväg över stätta och spång. På små stigar, genom skogen och vidare på en ny stig. Vi hade tid till trevligt småprat längs vägen…

…men visst kändes det bra att det till sist dök upp en skylt som visade att vi var på rätt väg.

Ibland kan en kilometer upplevas som väldigt lång, trots att man har trevligt. Kanske är det något längre än 1 km eller så var det bara våra ben som började bli trötta…

Så plötsligt var vi framme! Ju mer vi såg oss omkring desto fler orkidéer såg vi. De tycks inte bry sig om att det är lite trångt och snärjigt där de växer.

Den är verkligen exotisk och speciell, precis som sitt namn: Guckusko.

I boken ”Gotländska orkidéer” av Gun Ingmansson läser jag att Guckusko är en kalk-älskande art och att den blommar ett par veckor i juni.

Den är en riktigt ”lurig” en eftersom den med sin doft och röda färgfläckar lockar till sig sandbin. Texten nedan är hämtad från tavlan som finns på växtplatsen.

Vilken trevlig måndagsförmiddag vi fick. Jag och äldsta dottern Jennifer tog en runda ner till stan på eftermiddagen. En helt annan upplevelse! Hennes stegräknare visade på över 17000 steg på kvällen. Det kändes i fötterna, men det var det väl värt!

Klinteberget – sevärd inlandsklint


Vi förstår varför många kommer till Klinteberget för att njuta av blåsipporna på våren.

Drygt 25 meter över havet är det som mest. Tack vare den ideella Föreningen Klintebergets Vänner, som sedan 2011 ansvarar för skötsel och underhåll, kan besökare få njuta av utsikten, skog och natur. På många ställen finns bänkar och bord. Det finns även tre motionsspår med olika längder.

Denna gång var vi framförallt här för att njuta av blåsipporna, som det finns mängder av på berget. Vilken härlig blå oas!  

Det fina vädret lockade fram utslagna vita blåsippor.

Mycket annat är på G i naturen.

Den lilla gula spanaren såg söt ut.

I klart väder ska det gå att se hela elva medeltida kyrkor. Idag var det tyvärr dis. Tyvärr? Vi hade faktiskt jättetur. På morgonen läste jag att molnigheten skulle öka under dagen. Därför åt vi en tidig lunch på hemmaplan och tog med en fikakorg på resan. Innehållet i den njöt vi av i solsken, på en plats med fin utsikt mot havet.

Vi noterade att det fanns träskyltar med läsvärda namn på alla stigar som dök upp lite överallt. Vilken motion vi fick. Stegräknaren fick nästan huvudvärk. 😉 Trevligt att lyssna på fågelkvitter.

Hit kommer vi att återvända. Om inte annat för att se grönskan, traska på fler stigar och njuta av orkidéer. 

 

 

Skaffar mig en bättre grund

Denna kategori handlar om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. 

På tiden tyckte omgivningen att jag skaffade mig en ny mobiltelefon. (Men jag behöll min startbild. Någon måtta på nymodigheterna får det allt vara). Jag som hade vant mig vid att Swisha inte var möjligt länge, för att min gamla kompis visade sig, inte gick att uppgradera.
Solveig hjälpte mig med vissa moment. ”Vill du ha en stegräknare?” Det ville hennes man.

Som du kan se på diagrammet första månaden blev jag inspirerad hela två dagar. 😉 Då för att nå 10 000 stegs gränsen. Sedan åkte mobilen ur fickan och låg avslagen för sig själv någonstans. Dumt att överdriva gemenskapen. Vi måste vänja oss långsamt vid varandra.

Här måste vi ha umgåtts fler vardagar. Tolv dagar gick jag över drömgränsen. Var jag inte i närheten vid en viss tid på kvällen, la jag inte ner någon energi på sysslan. Men ett framsteg var att jag hade med manicken oftare. Allt behövde inte gå först via Solveig när det var skarpt läge.

För att kunna uppleva vardagslyx är det aldrig fel att ha en skaplig grundfysik. Det där som jag förr hade automatiskt via hobby & arbete och bara tog för givet skulle räcka i hundra år. En härlig tid.
Någon dag i december föddes idén. Just vid det tillfället letade jag efter något viktigt och snubblade över en liten lapp. På den sparade lappen stod texten att 8000 steg om dygnet var en bra grund för otränade. 10 000 var godkänt men hela 12 000 steg behövde uppnås för att klara examen, för att använda mina egna ord.

9196 steg/dagen blir det om jag delar summan med 31 dagar. Helt okej efter förutsättningarna. Undra hur många timmar den inte var på ens?

Det var absolut inget nyårslöfte. Bara en vardagssporre för att till våren ha skaffat mig en bättre grundkondition. Samtidigt vet jag att jag inte får leta djupt efter gamla formtoppar. Istället lyssna på kroppens signaler, helst dem från mitt högra knä.
Jag gav mig själv en morot där det gällde att varje dygn fixa ihop 10 000 steg via promenader och cyklande. Både mitt gamla jag och mitt nuvarande behöver lekfulla mål. Är det inte det förvandlar jag dem till det. Funkar på nästan alla plan. BRA står det ju på några av dem. 😉 Nu ska jag ”seriöslanda” på jorden.
Med facit på skärm. Det var inte så svårt. Minns bara en kväll då jag fick jobba på extra och nästan gick i sömnen sista tusen stegen. Gränsen 10 000 steg har annars nåtts tidigare och tidigare på dagen. Januariresan slutade på 11097 steg/dygnet. Bonus med ”andra bokstäver”.
Tyvärr är kondis en färskvara och lite gemensamt med annat kondis, som är njutbart för stunden. 😉 Mitt mål för februari är att lyckas snitta 12 000 steg/dygnet. Det skulle automatiskt ge månadsrekord med 348 000 på 29 dagar.
För att förbättra och nå målsättningen är det bara att fortsätta som jag gjort sista tiden. Titta på SVT Play, Netflix och annat och samtidigt placera soffpotatisen på motionscykeln. Under ett avsnitt tänker jag inte på att jag gör nytta under cyklandet. 4000-6000 kan snabbt plussas till. Sedan kan jag med gott samvete unna mig ett uns av vardagslyx via att öppna munnen på kvällskvisten och… 😉 Jag vägde mig inte innan starten och har inte gjort efter heller. Vid några snälla tillfällen har Solveig nämnt något om att jag kanske gått ner någon viktklass. Sedan glittrar det till i de busiga gröna ögonen och jag stänger av hörseln.
Givetvis höjer jag pulsen vid dagliga tillfällen, när jag är mer klädd för det. Eller mindre. 😉 Oftast börjar allt med en tidig morgonpromenad efter frukost, 6.50 på vardagarna. Undantag ösregn och halka. När ljuset återkommer blir det cykel utomhus ner till mitt älskade hav och medeltidsmur på morgonkvisten. ❤  Men visst händer det att jag är ”ute och cyklar” under hela året. 😉