Sandkull-Annas stuga


En liten bit från flygplatsen i Visby finns platsen som vi skulle besöka. Kan så här från parkeringen med det fina staketet upplevas som en idyll vid första ögonkastet. Där finns exempelvis en mysig berså.

I slutet av 1800-talet uppfördes bostadshuset av återanvänt bulhusvirke. På de 11,5 kvadratmeterna samsades sex personer. Mindre än 2 kvadratmeter per person. Utan vatten och el. Ta in denna sifferfakta och begrunda en stund. Tid för eftertanke.

Nu är det sista bebodda fattigtorpet på Gotland kulturminnesmärkt och förvaltas av Väskinde hembygdsförening.

Under dessa enkla förhållanden bodde Anna Johansson (1888-1980). Hon försörjde sig genom att sälja kryddor som odlades i täppan bakom huset.

Blixten slog ner vid ett tillfälle. Därför är skorstenen sned.

Anna bodde här på heltid fram till 1975. På somrarna bodde hon i stugan ytterligare tre somrar. Undra om hon längtade hem starkt till sommaren när hon satt på äldreboendet Tingsbrogården? Vad tänkte hon i april 1976? Behövde Anna övertalas att stanna kvar på äldreboendet under sommaren? Eller var hon så dålig då att en sommarflytt inte ens var tänkbar. Något svar på frågorna lär jag aldrig få. Men jag blir berörd av hennes jordeliv. ❤

Ofta var det så att äldre syskon ärvde föräldragården. De jordlösa och fattiga nybyggarna fick kämpa på med svåra förhållanden. Kanske försörja sig på dagsverken hos bönderna.
Jag är tacksam för att fattigtorpet är i trygga händer och bevaras till eftervärlden. Någon gång varje år ordnas inomhusvisning av torpet. Jag skäms när jag tänker på att jag gnäller över dåligt väder utomhus. Allt var definitivt inte bättre förr. Men vissa saker var det, anser bloggägaren. 😉

30 thoughts on “Sandkull-Annas stuga

  1. Berörs alltid av såna här levnadsöden och i tankarna förflyttas jag till hur det kan ha varit där då för länge sen.
    En gulligt hus, javisst, men hur var det då? En hel familj i denna lilla stuga och varken el eller vatten. Ja, såklart visste de inte annat, men ändå …
    Kram

    Gilla

    • Det kan inte varit lätt att ha något som helst eget liv. Samtidigt hände såklart en förändring när hennes föräldrar dog och brodern troligen försvann iväg någonstans. Jag funderar på hur ofta det fanns glädje i huset. Mysiga stunder. Var det på söndagen. Eller när det blev mörkt tidigt. Det fanns ingen TV, radio i början.
      Om vi inte vet riktigt vad vi saknar och inte lägger av finns det mycket inre styrka att ta av. Sedan gäller det att få vara frisk också.
      Kram

      Gillad av 1 person

  2. Man kan inte bli annat än berörd av hennes levnadsöde. 11,5 kvm till så många personer är verkligen inte stort. Dock är jag glad för att den lilla stugan är bevarad. I dag kan den anses som gullig men om man försöker sätta sig in i hur det var att leva så får i alla fall jag en annan bild. Själv minns jag när vi inte hade rinnande vatten i sommarstugan utan bara en ”rickepump” och dessutom fick nöja oss med utedass. Bara under sommarmånaderna förvisso men visst var det en lyx att få komma hem till stan och duscha.

    Kram och ha en bra dag!

    Gilla

    • Det är nyttigt att ha upplevt det själv för att ha en liten inblick i hur många hade det förr. Jag tyckte det var både äckligt och spännande att sitta på utedass när vi hyrde stuga på sommaren. Fullt med bilder och bildtexter på väggarna. Men hade inte gillat att testa på vintern eller nätterna. Gillade heller inte sällskapet. Mygg, knott och annat läbbigt.
      Förstår att du upplevde det som annars var självklart som lyxigt. Nyttig lärdom som många borde få prova på. Det är lätt att ta saker för givna.
      Kram tillbaka

      Gilla

    • Jag gissar på att du kommer att göra återbesök fler gånger. Bokar man resor i god tid kan de vara riktigt billiga. Vi bokade en flygresa i helgen som kostade enbart 500 kronor per person/enkel resa. Alltid roligt att ha något att se fram emot till nästa år. Helst under mörka regniga novemberdagar.

      Gillad av 1 person

      • Det kan ju hända att vi gör det, bara mannen och jag.I så fall utanför högsäsong. Går ju att flyga och hyra bil på plats. Vi hade ju denna gång med oss 2 bilar och var 8 pers så båten blev svindyr. (Hade 4 timmars körning till Oskarshamn också). Boendet för 8 pers var också svindyrt. Men det var också mitt i högsäsong. Blir ju också billigare att hyra för 2 personer än 8 i ett ”lyxhus” 😂 Men veckan var fantastiskt trevlig och härligt att se en del av fina Gotland.

        Gilla

    • Det blir ett helt annat läge för er. Om det är ”bra” väder finns det flera veckor under året som slår ut högsäsongen. Helst om man ska upptäcka saker utanför Visby. Självklart krävs det research när det gäller ätandet och vissa öppettider när det gäller annat också. Vi tar med oss mat ibland. Lättare när vi bor här.
      Denna gång hade ni något riktigt stort att fira. Kul att allt gick bra och riktigt intressant att följa din bloggserie.

      Gillad av 1 person

  3. Så intressant. Vilket levnadsöde. Vanligt på landet på 1800-talet och början av 1900-talet.
    Vi hade utedass hemma då jag växte upp, på 1940-talet. Men el hade vi och pappa grävde brunnar så vi fick vatten också.
    Fint att få se dina bilder och få veta historien som gömmer sig i detta gamla hus.
    Fin färg på bilen på nedersta bilden.
    Ha det fint.
    Kram.

    Gilla

  4. Så fina bilder av den lilla stugan och jag blir så berörd av Annas levnadsöde. Hennes längtan till stugan måste ha varit svår när sommaren kom och så sorgligt när hon inte orkade sista åren. Det var säkert jobbigt att bo så trångt och att klara försörjningen men hoppas att de även hade lyckliga stunder att minnas. Ett härligt inlägg. Kram 🧡🍁

    Gilla

    • Tack 🙂 Jag blir också berörd när jag försöker tänka mig in i hennes livshistoria.
      Jag vill gärna tror det var så. Att de njöt av varandra. Hjälpte varandra och upplevde fina stunder tillsammans. Det krävs att man inte bråkar med varandra längre stunder om man bor så nära.
      Kram till gårdagens segrare på Korsordsmästerskapen 2019. Nu leder du i kategorin svåraste frågan. Men det är många uppgifter kvar.

      Gilla

  5. Härligt inlägg och så fina bilder av den gulliga lilla stugan. Verkligen en idyll med det fina staketet och bersån. Hade gärna velat höra mer om Annas liv med familjen i den lilla stugan. Man kan bara fantisera om hur det var men kan tänka mig att det var både sorg och glädje som för oss alla. Kan tänka mig Annas glädje när hon lämnade hemmet och bodde i stugan under sommaren. Vilken lycka att stugan får finnas kvar och den lämnar nog ingen oberörd. Kram ❤️

    Gilla

  6. Det är en intressant historia du berättar om Sandkull Anna och hennes stuga. Den har jag aldrig hört talas om förut. Fina bilder är det också.
    Ha en fin fortsättning på veckan!
    Kram, Ingrid

    Gilla

  7. Vilken berättelse! Man får sig verkligen en tankeställare!! Och så kom minnet igång sen man var barn och bodde bredvid ett ganska fattigt område i Stockholm. Själva hade vi det förspänt eftersom pappa var privatchaufför åt ASEA´s högsta chef och vi bodde på ett enormt inhägnat område i ett eget hus (där Liljeholmens T-banestation numera ligger), men mina kompisar bodde naturligtvis i det urfattiga Årstadal bara några hundra meter därifrån.
    Dom hade varken vatten eller avlopp, så det var till att hämta vatten från pumpar på gårdarna och så hade dom slaskhink i köket. Alla bodde i trähus som var två våningar, det fanns väl kanske en 7-8 stycken, och husen hade minst 4 familjer i varje. Kommer ihåg när dom fick isskåp på varje plan dit isen levererades av isutköraren. Dom var överlyckliga…..
    Själva hade vi kylskåp och jag fattade aldrig varför dom var så glada! Vilka tider…..
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Intressant att få läsa om din uppväxt. Gissar på att det var många av dina lekkamrater och skolkamrater som hade velat byta med dig.
      Igår hade vi strömavbrott två gånger på kort tid. Då kände jag mig en aning handikappad. Ville ha min latte till fikat.
      Kram Bosse

      Gilla

  8. Ja, i våra ögon en idyll! Men hur var det att leva där då med sex personer i den lilla stugan! Samtidigt så tänker jag på hur länge gumman ville vara kvar där. Även några extra somrar efter det att hon flyttat in på äldreboende. Underbart att stugan är bevarad och även historian kring stugan och personerna.
    Novemberkram Gunilla

    Gilla

    • Jag har alltid uppskattat att besöka sådana här platser och få gå och tänka på än det ena och det andra. Givetvis skulle jag vilja ha svar på mina frågor. Frågor som föder nya frågor. För framtidens generationer är det av betydelse att allt inte rivs.
      Novemberkramar tillbaks

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s