I vanliga fall hamnar mina boktankar på bloggen ”Bosse på bloggäventyr”. Men här fanns ett bra skäl att Gotlanduppochner fick presentera godbiten.
Den gamla gymnasieläraren Håkan Nesser, som blev författare på heltid 1998 har i många år varit en av mina favoritförfattare. Allt sedan jag läste att han skaffat bostad på Furillen på Gotland, har jag längtat efter att han skulle utnyttja miljön i kommande böcker. I den häftiga titeln ”Den sorgsne busschauffören från Alster” fick jag som jag önskade.

Få författare kan hålla i liv en sådan här märklig berättelse och kombinera deckarnöten med en torr härlig dialog, som fick mig att le många gånger. Kul att Gunnar Barbarotti och Eva Backman blivit ett par officiellt. Som ”åhörare” tröttnade jag inte på deras vardagskonversation. För om någon annan hållit i pennan…
Här möts inte läsaren av en massa ”mord och blod” utan av en betydligt mer djupare och intressantare berättelse, som Nesser knyter ihop briljant. Hela tiden försöker jag ligga ett steg före när det gäller att lösa gåtan. Vem är den förre akademikern och busschauffören Albin Runge som hör av sig till polisen hösten 2012, efter att ha fått mystiska brev med ett dolt hot? Han passar inte in någonstans i en slags mall. Har breven ett samband med bussolyckan som hände våren 2007? Trots att Albin som rattade bussen inte sågs som ansvarig till olyckan kanske någon anhörig till de sexton elever och den förälder som avled bestämt sig för en slags rättvisa?
Visst hamnar jag rätt stundtals i mina privata tankar och känner mig rätt säker på att… Backman råkar ut för en knepig situation i ett trängt läge i arbetet, i början av hösten 2018. Därför tar hon och Barbarotti tjänstledigt och lånar av inspektör Lindhagen ett hus på norra Gotland. Närmare bestämt i Valleviken i Rute socken. Det var grädden på moset att få följa med dem på cykelturer, promenader och bilturer på ön och avstickarna till Fårö. Både till platser vi hunnit med att besöka och sådant som vi längtar efter att få komma till. De lyckades med det som jag och Solveig misslyckades med förra sommaren. Hitta den gamla eken vid Ava gård.
Det som sätter nytt liv i berättelsen i nutid är när Gunnar Barbarotti fäller repliken. ”En örn kan se fel en gång, men knappast två.”
Tusen tack till Håkan Nesser för ännu en bladvändare, där mitt älskade Gotland och Fårö fick ta plats bland sidorna. Hoppas detta inte var en engångsföreteelse. Gotland är definitivt möjligheternas ö. Både i bok och filmmiljö.