Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.
Strandgatan var alltså den viktigaste handelsgatan och här låg under medeltiden ett torg med namnet Rolandstorget.
Mitt emot torget fanns stadens rådhus som var en imponerande byggnad. Rådhuset kallades i folkmun för Vinhuset. För det var här i källaren som stadens vin förvarades och såldes. I nutid finns rester av källaren kvar under marken.
Nu heter platsen Packhusplan. Jag gillar att ibland variera och välja gränden bakom som heter Birgers gränd, som går ihop med Strandgatan på två ställen. Under högsommaren är det dessutom lättare att ta sig fram på den gränden.
I folkmun kallas statyn för ”Fnasket i plasket”.
När vi flyttade hit befann sig bronsstatyetten av gudinnan med ymnighetshornet på ”spa”, eller om det var någon form av reparation (konservering). 😉
Nu när den 1,3 meter höga gjutjärnsstatyn är på plats igen går mina tankar till tusentals guidemonologer genom alla år och skrifter som getts ut med jämna mellanrum. För att inte tala om mun till mun informationen.
Det visade sig nämligen att ”Ymnighetsgudinnan” INTE var tillverkad av konstnären Karl Romin som även var en känd målare på Gotland. Under rengöringen hittades en gravering som klargjorde att den var beställd ur en katalog 1899 och var massproducerad med en ny gjutteknik.
Rätt ska vara rätt. En ny skylt är på plats. Kanske har Visby tjänat på denna konstnärliga blunder. För det är en utmärkt sann skröna som kan förvandlas till vad som helst de närmaste hundra åren. Själv skrapade jag jätteförsiktigt på akilleshälen och såg något som såg ut som signaturen Pablo Picasso. Undra vad det kan vara för någon ”kladdare” 😉
Från Packhusplan är det möjligt att välja Lilla Strandporten. Om det är högsommar skulle jag föreslagit dig att ta en fika precis runt hörnet till vänster. https://gotlanduppochner.com/2019/09/23/almedalens-fik/
För här åt jag den godaste mackan 2019. Helt utan konkurrens. Till sommaren kommer jag att sitta där utomhus. Givetvis hålla utkik på mitt ätbara med tanke på de supersnabba tjuvarna från skyn.
Är du redan mätt är det bara att fortsätta promenadstråket och på en halv minut har du kommit till Almedalen. Här på bloggen fortsätter promenaden Strandgatan fram en liten bit. Imorgon kommer det att handla om ett högt hus igen. Välkommen på återbesök. 😊
gotlanduppochner
Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
gotlanduppochner 
Helt underbara bilder ,-) Bra med tips.
Jag tänker alltid när jag går in i en bild som jag gillar, var skulle jag bo, vilken våning, vilket fönster. vilket bord skulle jag sitta och fika vid om jag varit där.
Jag blir ju nyfiken på Gotland ,-)
Tack för den turen.
Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)
GillaGilla
Tack. 🙂 Vi är lika där. Så där håller jag ofta på och har alltid gjort. Visst är det utvecklande att tänka sig olika scenarier.
Vad bra att jag lyckats göra dig nyfiken på öjn som de säger här. 😀
Tack. Önskar dig detsamma.
Kram Bosse
GillaGilla
Samma här har alltid gjort, jag gör det även när jag är ute och går , ser vackra hus då väljer jag ut vilket ”jag bor i” på skoj sen låter jag fantasin spinna på en stund, kanske sitter jag just då inne i huset med ett tänt ljus stor tekopp och scones med sylt, njuter av det …..sen är jag tillbaka i nuet och njuter av att bara vara just där, beundrar en vacker rostig grind osv ,-) Jag njuter av att fantisera så här och mig berikar det ,-)
Vi får väl besöka öjn någon gång ,-)
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
GillaGilla
Både te, scones och tända ljus. Jag kommer och knackar på. 😉
Visst är det en stor tillgång att vara född med den där fantasin och fått behålla den till den sena ungdomen. Lyckost oss. 🙂
GillaGilla
Fina bilder, och jag gillar berättelsen om statyn, speciellt den där sista meningen, vad spännande, hi hi 😀 Ha en bra dag, kram!
GillaGilla
Tack! 🙂 Jag gillar också den berättelsen.
Lurar du i vassen och avvaktar tro. Eller har du ett tävlingsfritt år 2020. Svaret har jag nästa torsdagsmorgon – när jag kollar av avslutningen av mina två bloggtävlingar. Än så länge är det störst intresse för musiktävlingen på min andra blogg.
Tack ska du ha. Här regnar det lite smått och är grått. Hoppas det är bättre väder i Småland.
Kram
GillaGilla
Tanken är att jag ska kika närmare på dina tävlingar, hoppas jag hinner innan tidsfristen löper ut 🙂 Här är det också regnigt och grått.
GillaGilla
Du använder den taktiken. 😉 Är man inte bland de fem första som får bonuspoänget är det antagligen smartare att vänta in vad som händer. Fast glömmer man bort sluttiden blir det zero. Som visserligen är fler poäng än minuspoäng. 😉
Jag tror det är många av oss som bor nedanför snön som lyser upp, som behöver mer ljus, sol och d-vitaminer. Vi är på rätt väg. 😀
GillaGilla
Hrm, det var ju snopet,, att skulpturen inte var vad man trodde… Bra det uppdagades vid renoveringen!
GillaGilla
Det måste ha kommit som en stor överraskning.
GillaGilla
Ja… Snacka om lång näsa!
GillaGilla
Minst som Pomperipossas. 😉
GillaGillad av 1 person
En fin promenad i Visby och så spännande med statyen. Mitt dröm yrke som barn var arkeolog så jag hade trivts i Visby. Är fortfarande väldigt intresserad av gamla tider. En dfömresa gjorde jag för flera år sedan till Kairo och konungarnas dal. Hade läst om detta sedan 10 års åldern.
Kramar från ett regnigt Småland
GillaGilla
Jag hade också det i tankarna vid några tillfällen. Helst när jag läst en spännande bok om ämnet.
Här hade du trivts i så fall. Både när det gäller utgrävningar och allt annat fint och intressant.
Det låter som en riktigt stor drömresa. Kul att du fick/hade möjlighet att komma dit. En sådan resa gissar på att man aldrig glömmer.
Kram
GillaGillad av 1 person
Ännu fler härliga bilder från gatan. Lite snopet att man trott fel hela tiden om statyn men bra att ”sanningen” kom fram. Jag tycker den är fin och omnämnandet i folkmun känns lite orättvist.
Kram och ha en fin trettondag!
GillaGilla
Den gatan får du besöka när du har vägarna förbi Visby.
Sanningen bättrar bara på helheten – på ett vis. 😉
Gudinnan vid plasket kändes lite mer rättvist.
Kram tillbaka. Imorgon blir jag ensam igen.
GillaGilla
Intressant och kul läsning … och jättefina bilder! Spännande med statyn. Allt är inte som man tror – undrar var man kan se andra ”Fnask i plask”- statyer? De måste ju rimligtvis kunna beses på andra platser om de masstillverkades …
Kram
GillaGilla
Tack. 🙂
Liknande verk finns i bland annat Gävle och Eskilstuna. För eller senare kommer de flesta sanningar fram. Det bör ha rört sig om ett rätt stort belopp på den tiden då Visby stad beviljades 1000 kr i anslag, den 9 maj 1899, för att utsmycka Packhusplan. Undra vad det motsvarar 2020?
Både historier och sanningar förändras. Det hör till tidens tand. Problemet är att det osanna i moderna världen kan sprida sig med ”blixtens hastighet”, när det inte längre behövs/krävs en kurir på häst. Värst är det när svansen hänger på falska, osanna och tillverkade trådar. Då kan sanningarna bli så många att de inte går att räkna.
Kram
GillaGillad av 1 person