Jag är mitt uppe i mina novembertävlingar på tre olika ställen. November månad ”springer iväg” exakt som den gjort de andra sex tävlingsåren. För att ladda mina egna
batterier försöker jag stänga av sociala medier mellan varven. Precis som jag alltid gjort sedan jag uppsökte den där hårda och opersonliga väggen. Jag börjar varje REGNFRI morgon med en promenad. (Jag saknar vindrutetorkare på mina glasögon.) 😉
Att läsa pappersböcker har jag aldrig tröttnat på. Just nu har jag läst 71 st krönikor av Tomas Sjödin. Tidigare genom åren har jag läst andra böcker av denna, för mig, sympatiska man som inte verkar sätta sig själv i fokus, i all sin uppriktighet. Jag har gråtit när han skrev om hur två av hans söner dog i samma obotliga sjukdom. Många har säkert hört honom sommarprata i Sveriges Radio. Annars hade de inte röstat fram honom sex gånger som vinterpratare.
I flera år har Tomas skrivit krönikor i Göteborgs-posten. För ett par år sedan var jag på en av hans föreläsningar som berörde mig djupt.
Här ska jag dela med mig av guldkorn från ”Lita på att det ljusnar” som är en utmärkt boktitel i mörka november. Håll till godo.
”När man inser att livet går fort ska man inte skynda på, utan passa på. Göra det man älskar och brinner för.”
”En människa är inte borta för att hon är död.”
”Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet.”
”Man måste låta saker och ting vara ifred ibland.”
”Ett kännetecken på att ett samtal är på riktigt är just de sträckor då ingen säger något.”
”Skillnaden mellan monolog och dialog är bland annat villigheten att ta in och förändras av det jag hör den andre berättar.”
”Omtanke är långtidsverkande.”
”Jag tror att allt som vi älskar är möjligt att rädda.”
”Det är något med de första, varma solstrålarna som är lika mirakulöst varje gång man träffas av dem.” (handlar om våren)
”Jag tror att man har mycket att vinna på att börja dagen – om så bara under några flyende tysta minuter – med att lyssna mer på sitt hjärta än till nyheterna. Eller kolla mailen.”
”Uppbrott är nödvändiga. Hemfärder kan vara lika viktiga. Särskilt när man förlorat sig.”
”Jag gillar tanken på att en del människor är mer svårlästa än andra.”
”Ibland måste man gå tillbaka för att kunna fortsätta framåt.”
”Man kommer aldrig till den sista raden om man inte skriver den första.”
”Så länge en människa bär en dröm i sitt hjärta kan hon inte förlora betydelsen av att leva.”
”Flera av mitt livs allra mest ögonöppnande möten har varit med människor som jag först betraktat som udda.”
”Jag tror att den svåraste freden är den med sig själv.”
”Att tala väl om en medmänniska är en ofattbart stor gåva till henne, och egentligen kostar det ingenting. Inget annat än mod.”
”Det är bara den som är ödmjuk nog att se sig själv som vem som helst som kan bli någon alldeles särskild.”
”Att tillåta sig att vara ur slag ibland kan vara den enda farbara vägen om man ska bli en människa som inte bara springer efter ljudet från andras visselpipor, eller från det dåliga samvetet. Och en människa som håller i längden.”
”Ofta, påfallande ofta till och med, är det de som pratar minst som har mest att säga.”
Tack kloka Tomas Sjödin. ❤
Fotnot:
Hittade du bloggbesökare något favoritcitat? Eftersom jag valt ut från Tomas bok gillar jag givetvis alla.
Jag svarar av tidsskäl och energiskäl eventuella kommentarer med en symbol.
gotlanduppochner 