Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Antal rätta svar: 15 (För tredje gången) Totalt rätta svar: 142 (Fem nummer kommer att vinna en Skrap-Kryss) Ledare av ”Flest rätt först”: Znogge När jag skrivit STÄNGD i en kommentar gälls inga efterkommande svar.
Vilken veckodag stod vi här på Bokul? (Här uppe stod Oluf Höst ofta när han målade.)
A. ONSDAG B. TORSDAG C. FREDAG ❤
Antal rätta svar: 4 Totalt rätta svar: 127 (Fem nummer kommer att vinna en Skrap-Kryss) Ledare av ”Flest rätt först”: Znogge När jag skrivit STÄNGD i en kommentar gälls inga efterkommande svar.
Vi bestämde oss för att dela på oss en kort stund. Jag tog kameran, stoppade ner min mobil i bakfickan och fortsatte på den lilla stigen åt vänster. Havet var härligt blått och utsikten helt fantastisk.
Det är spännande att hitta nya stigar som man aldrig gått på förut och ta reda på vart de leder. Ibland kan äventyrslusten bli lite för spännande…
Där gick jag i lugn och ro på en stenig stig och njöt av livet. Det ändrade sig snabbt. Plötsligt halkade jag! Ena foten for iväg och jag med den. Jag landade med en hård smäll på en sten. Bakfickan gick sönder. Mobilen tog en del av kraschen och flög ur. Min ena arm hjälpte till att dämpa fallet.
Jag är väldigt glad och tacksam över att det hela slutade med bara en trasig skärm på mobilen (den är numera utbytt mot en ny), ett par trasiga jeans och ett blåmärke på ena armen. Det hade ju kunnat bli så mycket värre. Tur i oturen också att jag ramlade bakåt och höll kameran framför mig. Därför tog den ingen skada av fallet. Det var bara för mig att kravla mig upp och fortsätta upptäcktsfärden.
Jag har respekt för höga stup och håller mig på behörigt avstånd från kanten. Tur, med tanke på hur snabbt det går att göra en vurpa.
Jag vandrade tillbaka till Bosse utan några fler incidenter. Min äventyrslust hade tagit slut och nu längtade jag efter att få åka tillbaka till lägenheten och få en kopp kaffe.
Trappan upp till vår lägenhet var i brantaste laget. (Den kan du se på sista bilden i förra inlägget.) Det du inte ser var den härliga balkongen utanför vår entré. Där kunde man sitta vid ett bord i sköna stolar. Eller välja de andra stolarna. Till båda alternativen fanns sköna dynor. Här fanns utsikt både mot havet och baksidans fina trädgård. Under en vecka med kalasväder hade detta varit suveränt. Nu blev det istället oftast korta pass och sedan in i värmen eller för att fly ösregnet och vindarna som inte var att leka med under denna vecka.
Fint och praktiskt kök för en veckas semester. Jag lärde mig snabbt att hitta.
Utsikten från matplatsen var läcker. När jag dukade fram frukost brukade jag ändra bordsplacering varje morgon. Vi avläste olika väderappar. Tittade ut genom köksfönstret. Fick en lokal totalbild om vi gick ut på balkongen och såg åt flera väderstreck. Otroligt hur fort vädret kan ändra karaktär på en ö när det blåser rejält. Samma sak när vi åkte omkring i bilen. Givetvis har vi fem års erfarenhet från Gotlandsåren, men detta slog nästan rekordet.
Jag läser på ett papper att vi hade 52 kvm. När jag scrollar på paddan i kategorin ”Godnat min skat” inser jag att vi redan bott på tre olika typer av boende under detta ”bornholmuppochner”-äventyr. Vilket av dessa tre hade du valt?
Bra sängar är alltid A och O under en veckas semester. Dessa var riktigt sköna. Minns första natten när jag skulle gå upp till toaletten och var nöjd med mig själv, när jag lyfte på fötterna i mörkret och inte slog i tröskeln i sovrummet. Kanske log jag lite för mig själv i mörkret och var dubbelnöjd eftersom jag dessutom hittade till badrummet utan att behöva tända och därmed väcka min sovande fru i onödan. Hm! Det gjorde rejält ont i vänster fot när jag slog i den högre tröskeln till toan… 😦
Betyg för vårt tredje boende (Max 5) Jag gav 3 Solveig gav 3
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I november kommer vi att lägga in hela 30 gränder. Dessutom kommer vi efter bilderna att ställa en fråga till varje inlägg. En av er som svarat rätt kommer via lottning att få poäng. Poängsumman ökar för varje fråga, från 1-30 poäng. Vinnaren i sluttabellen kommer att vinna en Skrap-Kryss och bli Grändernas-stad-mästare. Aktuell tabell går att se kommande morgon, när jag redovisar i ABC-tävlingens inlägg. Idag handlar det om 5 poäng. Slutminut är alltid 17:59. Vi hoppas såklart att det finns besökare som är inne och njuter extra av bara bilderna. Bäst är det självklart att gå på denna för oss favoritgränd i fint väder och njuta av utsikten över havet. Men nu finns det ett stort hav mellan och en hel del mark… ❤
Fråga 5: Mellan vilka två ”platser” ligger denna för oss favoritgränd?
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Inget skinntorrt butiksnamn precis. Läste att de senaste butiksägarna hittade en skylt med namnet Äppelblomman på ägorna. Det finns delar i husen i gränden som är från 1700-talets mitt. Korta Klockgränd finns mellan affärsgatan Adelsgatan och Vårdklockegatan. Tänk att bo längst ner på gatan och ha den vida underbara utsikten över havet. ❤
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Jämfört med förra gränden, Smedjegatan, har vi här förflyttat oss en bra bit uppför sluttningen. Korta Knägränd är en sidogata till Hästgatan. Gränden ligger lite ovanför välkända affärsgatan Adelsgatan. Tyvärr har vi inte besökt fiket Frida´s. Det fanns med på fikagendan. Medlemmar i Läromedelsförfattarna har möjlighet att hyra huset. Där erbjuds de i 54 kvm, på två våningsplan, kunna njuta av havsutsikt från översta våningen. Under de tre första månaderna och i slutet av året är hyran 1900 kr/veckan. Under högsommaren är pristaket betydligt högre och då kan det, enligt informationstexten, hända att det bjuds på hög ljudnivå. Detta gäller även under sommarnätterna. Solveig är läromedelsförfattare. Undra om hon är medlem? Nu ska jag fortsätta packa upp. Vi har hela 55 kvm. Visst är det lyxigt? 😉 Min första egna ungkarlslya var på 47 kvm. Vår största gemensamma var på 3 x 160 kvadratmeter (källaren medräknad). Tur det inte är tvärtom. Att det kommer 3-4 turistbussar hit dagligen med pigga pensionärer som vill se 3 333 stycken kaffekoppar och alla andra samlingar. Var sak har sin tid. För en stund sedan cyklade jag till Råå badstrand på ungefär tre minuter. Skulle lätt kunna putsa det rekordet. För jag stannade till vid en postlåda och la på veckans korsordsbilaga och cyklade ganska lugnt i värmen.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Nedanför Björngränd finns en intressant sträcka som säkert många inte passerar förbi. Vi tog trappan ner och sedan upp igen. Jag minns att vi gick här en mörk vinterkväll när vi skulle hem till hotellet, som ligger precis nedanför. Utsikten mot havet från de som har fönster åt det hållet måste hålla hög klass. Det är bara att göra en google resa för att inse att det är inte helt gratis att bo på Stenklivet.
Planeringen av den här trippen utgick helt och hållet från att vi ville se våradonis blomma i sitt rätta element, på naturreservatet Husryggs backar. Vi bestämde oss för att kombinera den tidiga majutflykten med att hyra en stuga hos ”Calle på Panget”. Appen berättade senare om en solig, blåsig och kall Valborgsmässoafton, som skulle följas av dagar med riktig kyla, blåst och regn. Därför gjorde vi allt för att få ut så mycket som möjligt av startdagen.
Det fick vi med råge. Sedan följde vi upp nästa dag med tidiga aktiviteter. Men. Gemensamt bestämde vi oss för att ”hoppa” en betald natt och istället åka hem efter lunchen.
Jag uppskattar de personligt döpta stugnamnen. Förra sommaren bodde vi den mest populära och kända stugan Rauken. Den som Lars Gyllensten bott i väldigt många gånger. Holmen låg närmare havet, fiskeläget och raukarna. Fast från Rauken såg vi, som du kan se, mer av havet.
I sista stund på hemmaplan bestämde vi oss för att inte ta med cyklarna på resan. Klokt beslut. Vi frös tillräckligt ändå.
När jag zoomade in från uteplatsen såg vi en liten glimt av havet mellan tallgrenarna. Vilken härlig kvällspromenad vi tog innan skymningen. Då var jag bättre klädd än fotografen som frös om fingrar och annat. De få människor som vi mötte var ordentligt påpälsade.
Bilden togs innanför vardagsrumsfönstret. Mest minns jag när jag gick upp på natten och njöt av fågelsång. Jag tog en klunk vatten och log åt två ekorrar som lekte tafatt. Tankarna gick åt att jag hade gärna bott i den här trakten under flera sommarveckor. Samma känslor som i juni förra året. Rofyllt, idylliskt, vackert, mycket sevärt och en fin sandstrand på nära håll. Perfekta cykelleder och möjligheter att upptäcka gobitar på Gotlands sydligaste spets.
Första maj klockan 12:00 öppnades den berömda luckan för första gången 2023. Vi gick bakvägen genom tallskogen från stugan och jag som var loket såg först den långa slingrande kön och fick ett uns panik. Kylan och småregnet lockade verkligen inte till att sitta ute som vi gjort alla andra gånger. Då kom jag att tänka på att pandemin, som gjort att de skippat inomhusservering några säsonger, troligen var borttagen i år. Medan Solveig skyndade till kön öppnade jag dörren och hittade ett ledigt bord. Det blev en lång väntan. Vi hördes av via mobilerna ett par gånger. ”Det är ungefär 25 före nu.” Den som väntar på något gott… det finns gånger under året som jag längtar efter Calles rödspätta. Då har jag ändå ”världens bästa kock” på hemmaplan. Som vanligt äter varken jag eller Solveig mycket mat (Istället ofta). Därför beställde vi som vanligt ”bara” en halv portion var. Mums! ❤
Jag minns den tidiga morgonen mycket väl. Hur vi först gled omkring på vägar som vi kört flera gånger förut, för att sedan välja en helt ny – en raksträcka med låg sol i ögonen.
Vi hade några fasta punkter på agendan, men gott om plats för spontana stopp. Det första var en planerad start på sommarmorgonen. Efter att ha haft flyt ett tag med att hitta nya orkidéer tänkte vi hitta en grönkulla i detta änge. En art som varken lyser med starka färger eller växer överallt. Här på Gotland finns den på få platser. Östergarn prästänge är ett av dem.
Jag som tyckte det var så trivsamt i bilen insåg snabbt att min tanke på hur änget var ordnat stämde väldigt illa med sanningen. Inte ens en skylt där det stod Välkommen Bosse! Gå till höger här så ser du efter 44 cm den första Grönkullan som… 😉 Sanningen var att vi var fel klädda. Stövlar var det första som saknades. Så blöta vi blev. Jag frös snabbt. Mysigheten från bilturen fanns bara kvar på parkeringen. Men Solveig stannade till och tog macrobilder. Här har du några av dem.
Själv blev jag först med att gå ut genom den bakre utgången och snabbt ta mig upp på torra land – stora vägen.
Du som följer gotlanduppochner regelbundet har säkert sett de två vyerna förut. Den här gången tog vi inte den branta trappan upp till siluetterna och fiket i gamla skolan hade ännu inte öppnat. Istället var det ”golvvärmen” i ”Den lilla blå” som lockade mest.
Bilen var parkerad vid kyrkan. Änget ligger precis intill. Vad många smultronställen det finns inom en liten yta i de här trakterna. Nu var frågan var vi skulle inta frukost. Helst ville jag ha havsutsikt. Så blev det också. Men det är en annan historia.
En vallmo i utkanten av kyrkogården får avsluta vår blöta vandring i Östergarns prästänge. Hur det gick med grönkullan? Den här gången gäckade den oss. Men nästa sommar kanske…