Den gäckande grönkullan

Jag minns den tidiga morgonen mycket väl. Hur vi först gled omkring på vägar som vi kört flera gånger förut, för att sedan välja en helt ny – en raksträcka med låg sol i ögonen.

Vi hade några fasta punkter på agendan, men gott om plats för spontana stopp. Det första var en planerad start på sommarmorgonen. Efter att ha haft flyt ett tag med att hitta nya orkidéer tänkte vi hitta en grönkulla i detta änge. En art som varken lyser med starka färger eller växer överallt. Här på Gotland finns den på få platser. Östergarn prästänge är ett av dem.

Jag som tyckte det var så trivsamt i bilen insåg snabbt att min tanke på hur änget var ordnat stämde väldigt illa med sanningen. Inte ens en skylt där det stod Välkommen Bosse! Gå till höger här så ser du efter 44 cm den första Grönkullan som… 😉
Sanningen var att vi var fel klädda. Stövlar var det första som saknades. Så blöta vi blev. Jag frös snabbt. Mysigheten från bilturen fanns bara kvar på parkeringen.
Men Solveig stannade till och tog macrobilder. Här har du några av dem.

Själv blev jag först med att gå ut genom den bakre utgången och snabbt ta mig upp på torra land – stora vägen.

Du som följer gotlanduppochner regelbundet har säkert sett de två vyerna förut. Den här gången tog vi inte den branta trappan upp till siluetterna och fiket i gamla skolan hade ännu inte öppnat. Istället var det ”golvvärmen” i ”Den lilla blå” som lockade mest.

Bilen var parkerad vid kyrkan. Änget ligger precis intill. Vad många smultronställen det finns inom en liten yta i de här trakterna. Nu var frågan var vi skulle inta frukost. Helst ville jag ha havsutsikt. Så blev det också. Men det är en annan historia.

En vallmo i utkanten av kyrkogården får avsluta vår blöta vandring i Östergarns prästänge. Hur det gick med grönkullan? Den här gången gäckade den oss. Men nästa sommar kanske…

6 tankar på “Den gäckande grönkullan

  1. Jag har bara hört talas om ”Anne på Grönkulla” … visste inte att det fanns en blomma som hette så. Nu väntar jag med spänning på att ni kanske hittar den nästa sommar och är utrustade med stövlar. Hu, det lät blött. Men det blev en vacker macrobildserie ändå på en bukett med fina sommarblommor. Tack för den!

    Söndagskram

    Gilla

    • Nu när du nämner det så såg jag henne skutta omkring barfota en bit från oss. Jag nämnde inget om det till S. Hon skulle bara be mig kolla BS. 😉
      Det gäller att ha tur. En annan tid på dagen och just när någon expert på området ligger där med stort objektiv. Kanske går det att tjuvkika efteråt eller släppa på blygheten och fråga när de rest på sig. Vi hade tänkt oss en chans till vid en favoritstrand. Tyvärr har beståndet där avtagit de sista säsongerna.
      Tisdagskram tillbaka

      Gilla

  2. Det är inte roligt med blöta fötter. Stort tack till fotografen som ändå gick och fotade. Jag skulle ha behövt fotografen några dagar sedan. Det fanns ett stort antal orkidéer i naturreservaten vi besökte. Vi tänkte på er. 🙂 Fågeln vi letade efter hittade vi dock inte. Man kan inte få allt. Kram Anne

    Gilla

    • Vi satte på värmen med riktning mot fötterna när vi körde därifrån. Det var skönt att hitta en annan väg tillbaka via asfalt och nya vyer. Okej! Du får låna henne några dagar. 😉 Men vid en andra tanke. När jag tänker på de underbara foton som du skickade till oss vill jag också se era orkidéer med häftiga namn. Jag kan hålla fodral och linser. 🙂
      Så är det ibland. Bäst är det när det hittas något annat istället. I alla fall lite kompensation.
      Kram, Bosse

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s