Vi fann lugnet i Holmhällar Pensionats mest populära stuga

Ända sedan vi flyttade till Gotland har vi haft i tankarna att bo längst ner på Storsudret. Givetvis skulle det då vara hos ”Calle på Panget”. Våra första önskemålstider var redan fullbokade. Men sedan kom ett SMS som gav nytt hopp.
Solveig öppnade grinden och jag körde sakta och försiktigt in en fullastad ”Den lilla blå”. Marken är ömtålig och sårbar, det rör sig om flygsand med mycket tunt jordlager. Därför är det givetvis inte tillåtet att köra bil utanför vägarna.

Stuggästerna får endast ratta in vid av och pålastning. Sammanlagt finns det sexton enkla, prydliga och välvårdade stugor, som är byggda i början av 60-talet. Folk ”lugntrivs” här. Någonstans runt 80 % är stamgäster. Vissa familjer har bott här i 40-50 år på raken. Jag som gillar statistik kan konstatera att stamgästrekordet ligger på 55 år. Det lär vi inte slå.

Jag tycker det är jättekul att varje stuga har ett eget namn. Däremot visste vi inte under vistelsen att vi bodde i den mest populära stugan. Nu känns det riktigt hedrande. Visst sa vi själva att denna stuga måste ha bästa ”första parkett” mot havet.
Jag hade noterat ett inramat foto på en vägg, på en man som jag inte kunde placera. Kanske var det självaste författaren, läkaren och mannen på stol 14 i svenska Akademin d.v.s. Lars Gyllensten (1921-2006) på bilden? För Gyllensten ska ha bott i Burgen under flera decennier och skrivit åtskilliga böcker i stugan. Enligt texten framför mig ska skrivmaskinen finnas kvar i en monter på pensionatet.

Det kändes som tiden stått stilla på ett ljuvligt och behagligt sätt. ❤
Efter vi packat ur och in våra saker och jag kört bort bilen till en gemensamhetsparkering landade vi framför stugan. Vädret var perfekt. En bofink och en koltrast turades oss att sjunga välkomstsånger för oss. Fjärilar och humlor verkade också njuta av lugnet. För annars är vi vana vid att de lyfter så fort vi tar av linsskyddet. Jag tror att till och med ”rabbis” höll ett lägre torsdagstempo. 😉

Även inomhus kände vi direkt trivsel. Efter ett dygn upplevde jag det nästan som det var vårt fasta hem. Sängarna var sköna. Jag som är ”frukostNisse” behövde inte ropa frågor till Solveig, som jag ofta fått göra på andra tillfälliga boställen. Här lirade jag på hemmaplan med tekniken. Rent & fräscht. Var sak på sin plats.

I vissa stugor finns det TV. Inte i Burgen. Det måste vara första gången i vårt gemensamma liv som vi hyrt en stuga utan en ”dumburk”. Saknade vi den? Inte en endaste gång. Istället trivdes vi så bra i miljön att vi på förmiddagarna blev kvar i området tills den berömda, suveräna lunchen började serveras klockan 12:00. Mums!
Efter frukost, på kvällskvisten och till och med under en natt trampade vi iväg på grusvägarna. Halvön på Gotlands sydspets är en pärla av rang. Men det gäller att kontinuerligt ha koll på underlaget. ”Rabbis” bygger egna hotell med egna lagar. De lyssnar inte på Calle ”Panget” Hanséns regler. De har svårt med höger och vänster och jag är rauksäker på att de inte får rösta till hösten. 😉
En ficklampa hänger på en krok innanför ytterdörren. Under mörka promenader är det smart att ta med den ut. Trist att i ett hål vricka en fot i onödan.
På bilden ser du att jag burit ner en stol. Allt för att följa den gula lampans strålar. Vad såg vi från en stol på terrassen?

Sämre utsikt går att ha. Det går att bo i stugan året runt.
Ved till braskaminen ingår i hyran vid den här tiden på säsongen. Likaså WiFi. Min inspiration till att ge ut min fjärde bok har börjat tillta med besked. Ett av flera problem är Solveigs goda middagar. Undra om hon kan köra ner hit på fredagen… då kan vi umgås intensivt på helgen. Sedan lämnar hon kvar matlådor med text på, så jag klarar mig till nästa fredag. Härligt att det är gratis att dagdrömma.

Fotnot:
Vi njöt av de slingrande bilturerna på Sudret och Storsudret och flera nya vägar upptäcktes. Stoppen var oftast givande. Båda våra kameror användes flitigt. Detta kommer att kunna bidra till 28-30 inlägg i olika kategorier. Många timmars ”gratisjobb” framför skärmen återstår. Pust.
Kom nu på ett stopp som inte blev av. Den enda dagen som där var öppet firade de nämligen världsstickardagen på Bottarve. Då skulle de sticka tillsammans. Mina kunskaper inom gebitet ligger längre ner än bottenvåningen på ett Rabbishotell. 😉

82. Hejde kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Hejde är en av de fjorton klövsadelkyrkorna på Gotland. Det innebär att ett stort gotiskt kor har anslutits till ett äldre lågt långhus och ett torn.

Galleritornet och långhuset är byggt på mitten av 1200-talet.

Den formrika portalen har ingen motsvarighet bland Gotlands talrika gotiska praktportaler.

Låt oss gå in i kyrkan som inte ligger så långt ifrån Klintehamn.

Omkring 1700 tillkom predikstolen som målades 1770-73.

Altaruppsatsen av sandsten är från 1684.

Dopfunten är huggen av av den anonyme stenmästaren ”Byzantios”, en man som var verksam på Gotland under 1100-talets senare hälft.

Triumfkrucifixet är förmodligen ett nordtyskt arbete från början av 1500-talet.

Kyrkans valv är mycket ovanliga i den gotländska kyrkoarkitekturen.

De välbevarade glasmålningarna med olika motiv lär vara Gotlands senast tillkomna medeltida målningar på ön.

Kalkmålningarna är från två perioder, 1200-talet och 1300-talet. Samtliga målningar är ornamentala.

Tänkvärda ord:
Mod är väldigt viktigt. Precis som en muskel stärks modet ju mer man använder det.”
Ruth Gordon

Bunge skolmuseum; del 7

Innan vi gick ut från Bungemuseet frågade vi efter nyckeln till Skolmuseet, som ligger en bit bort på andra sidan vägen.

Den gamla folkskolan uppfördes 1846. Femton år senare byggdes den ut och fick en andra lärosal.

Den äldsta salen är inredd som svenska skolor såg ut på 1840-talet. Längst fram i salen, framför katedern står en sandbänk. Läraren slätade ut sanden. När barnen kunde skriva bokstäver och siffror i sanden med en träpinne, var de mogna för nästa steg. Andra steget i pedagogiken var att skriva med grifflar på skiffertavlor.

När tavlan var fullskriven suddades det med hartass. Först spottades det på tavlan och sedan torkades det med hartass. De som inte ägde en hartass torkade bort spotten med högra rockärmen.

Bakom rävfamiljen ser du en plansch med stavningsövningar.

Den stora och nyare salen är inredd såsom den var under folkskollärare Theodor Erlandsons tid 1890-1929.

Katedern är fortfarande kvar från gamla dagar i just denna skola. Bänkarna har blivit 2-sitsiga och fått särskilda pulpeter.
Längst till höger står ”prost-stolen”. Prästen var förr självskriven som ordförande i skolstyrelsen. Ofta gjorde han besök i skolorna.

Läraren fick en del trappträning varje skoldag.

Plötsligt känner jag mig både gammal och nostalgisk. För på lågstadiet hade vi planscher, som de här, i klassrummet. Förhoppningsvis finns de kvar i skolor lite här och var i vårt land.

Cephalanthera damasonium – Stor skogslilja

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Tänk att vi inom en vecka lyckades hitta två av de tre arterna som enbart finns på Gotland. När proppen går ur… nu återstår ”bara” kärrnycklar i den exotiska trion.

Vi befann oss på inlandsklinten Klinteberget. En av våra favoritplatser på västra sidan. Här i djup skugga i en brant sluttning i den planterade bokskogen, strax norr om Klinte kyrka, finns en av lokalerna på ön.

”Få blomax är så rent och enkelt uppbyggda som den stora skogsliljans. Blommorna sitter prydligt ansatta en efter en nerifrån och upp mot toppen. Växer den öppet blir stjälken rak, men under låga grenar och ris kan den få underliga former och bli räfflad och krokig”. Staffan Rosvall i ”Fagningros och jordsyren”. (1976)

Solen lekte tittut mellan löven. Därför skiftar Solveigs foton mellan vitt och gult.

Höjden varierar mellan 15 och 30 cm. Blomställningen är gles, med många gånger, gräddvita blommor. Ofta är blomman sluten.

När det gäller blomningstiden så är den relativt kort. Start i månadsskiftet maj-juni. Sedan blommar den över ganska snabbt och blommorna blir smutsigt brunvita.

Stor skogslilja är fridlyst och rödlistad som Sårbar (Vu) 2020. I Norden finns den i övrigt endast på östra Själland, på Mön och på Falster i Danmark, där den är mycket sällsynt.

Du ska tänka på att Stor skogslilja tar mycket god tid på sig att bli en sådan här fin blommande planta, kanske rör det sig om tio år. ❤

Gotlandståget – järnvägen mellan Dalhem och Roma

I söndags tog vi en trevlig tur med Gotlandståget. Sträckan är 6 km lång och går från Hesselby station, i Dalhem, till Roma. Vagnarna är från 1900-talets början.

Vi tog oss en pratstund med nästan hela personalen, som består av medlemmar från Föreningen Gotlandståget. Vilket jobb de lagt ner sedan 1972 för att kunna visa det som finns kvar av den gotländska järnvägsepoken. I etapper fram till 2015 har de återuppbyggt banan mellan Hesselby och Roma. Köpt in lok, vagnar och föremål m.m.

I Hesselby finns museum, butik och Jernvägskaféet som vi skrev om för ett tag sedan.
Barnen står kanske här och pekar på loket eller den populära lokförarmössan som ligger bredvid. Eller är det karamellerna som vinner? Det finns även annat att välja på, för före detta barn.

Luckan öppnades och mannen i uniform undrade såklart vart vi skulle resa och hur många biljetter vi ville köpa. Solveig betalde och två biljetter kom ut i nedersta luckan. Ordning och reda.

Solveig klev på och tog kort tjugo minuter innan avgång. Våra medresenärer cirkulerade då runt stationsområdet eller satt och fikade i trädgården på Jernvägskaféet. Vi fick en trevlig pratstund med ett par från Skåne som var här på semester.
Vi valde att sitta i vagnen bakom loket. Som vanligt i körriktningen. Vagnen var byggd 1913 och hade en gång i tiden rullat på Roslagsbanan.

Den unga artiga konduktören klev på längst fram och gick sedan genom vagnarna och klippte biljetterna.
Lokföraren tutade i kurvorna. Vi såg nyfikna kossor i en dunge och en äldre kvinnan tog kort på tåget. Eller var det bara på mig? 😉 Vi passerade stationerna Eken, Munkebos och Nygårds innan loket stannade i Tule station och vi fick kliva av.

Jag och Solveig var mycket nöjda med den här mannens berättelse om Gotlands järnvägs toppar och dalar. 🙂 Tänk att det fanns hela sex järnvägsbolag på ön innan SJ tog över. Topparna var frakten av sockerbetor i godstrafiken och militärerna under andra världskriget. Sedan tog bilismen över ”makten”.
Mannen var duktig på att blanda mellan fakta och anekdoter där vi fick skratta en stund. Tänkte nu på att han berättade om stationsfamiljen på denna station, som bodde i ett rum och kök. Måste varit trångt med tanke på att paret fick elva barn. Men som mannen skojade om, de hade ju väntsalen att leka i när det var luckor i ruljangsen. Sedan fick vi givetvis reda på hur projektet med föreningen Gotlandståget startade och utvecklade sig till det är idag.

Efter att ha stannat till kort vid Roma kungsgård var sista stoppet Roma station. Ett nödvändigt stopp. För här tar rälsen slut. Vi tog oss en bensträckare medans…

…lokföraren och övrig personal skötte sina sysslor med att förflytta loket till positionen längst fram i setet. Undra hur många tusen gånger min pappa gjorde just den sysslan? Men egentligen började han som eldare på ånglok. Sedan avancerade han till lokförare. Ett yrke som han därefter hade fram till sin pensionering, när han fyllde 60 år. Det var inte ofta han åkte tåg på sin fritid. Han betalade istället för bensin och rattade på vägarna. Men hans yngsta son utnyttjade möjligheten med gratisåkning till råge. Ibland fick skolan klara sig utan en elev som hellre tog en tur till Danmark, Göteborg, Malmö eller Helsingborg.
Skolväskan fick inte följa med på utflykten. Den låg snällt i ett skåp på Halmstad station. Aldrig glömde jag att ta ut den x timmar senare.
”Hur var det i skolan idag?” jag mumlade något och undrade om jag fick provsmaka det som doftade så gott från köket. Alla dessa minnen…

Nöjda klev vi in i ”den lilla blå” och rullade iväg en kort sträcka. Vi lyfte ut fikakorgen och intog kaffe och ätbart vid bordet vid Dalhemsån. Därefter tog vi oss en härlig bensträckare längs med ån. En ljuvlig plats. ❤

Ps.
Du som följt gotlanduppochner minns kanske när ”Den lilla blå” blev vårkär på parkeringen.
https://gotlanduppochner.com/2021/04/03/paskromans-langs-dalhemsan/

En sak till. Det går utmärkt att hyra en dressin och cykla längs med banan de dagar då de inte kör trafik (tåg). För små barn finns det barnsitsar till dressinerna.

Akt 6. Facit: DECEMBER

Vilken månad tror du bilden är tagen?
Skriv din chansning i en kommentar.
Månader som var aktuella:
Mars, Maj, Juni, Juli, Augusti, November och December.
Regler/Poäng:
Följande datum gäller i framtiden:
7/7, 8/8 och final 9/9. Undantag: Är vi bortresta/sjuka får ni vänta ett tag.  
Tabell efter akt 6:
75 poäng:
1. Anita L
48 poäng:
2. Ing-Britt J
47 poäng:
3. Minton
32 poäng:
4. Znogge
21 poäng:
5. Jennifer L
16 poäng:
6. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte, Karin E, Anne B, Maj J och Lena W
15 poäng:
17. Eva-Lotta
0 poäng:
18. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Maj J, Anki A, Lena W, Emil L, Marie T, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika S, Susan A, Susie B, Inga-Lisa K, Peter L och Lollo.   
Övriga
50:e plats.

Statistik efter sex tävlingar:
Rätt månad: 5-1-9-2-2-7= 26 gånger
Fel månad: 16-22-16-21-15-16= 106 gånger
Teoretiskt borde det bli lättare efterhand, med tanke på att antalet alternativ minskas med en bild varje omgång. Sedan finns det såklart en final också. 😉
Priser:
Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss.
Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson.
Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.
              

Den Kubiska Stenen

Solveig hade sett en fin bild på gul Magnolia på Instagram. Hon visade fotot för mig och vi båda kom fram till att det borde vara ruinen S:t Nicolai i bakgrunden.
Vilken tur vi har som bor i en mycket sevärd medeltidsstad, där det inte gör så mycket om det vi letar efter istället byts ut mot något annat intressant. Därför hamnar dagens blogginlägg i kategorien KONST. Kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY stämde dock fortfarande.

Blocket med vikten 2,7 ton har genom en specialkonstruktion placerats på sin spets. Häftigt. Jag skulle inte vilja ha den på några oskyldiga tår. 😉

Från den här fina bakgården har frimurarna egen nyckel/ingång till S:t Nicolaus ruin. Därinne finns det en frimurarloge. Vid varje sammankomst inom det gotländska frimurarsamhället genomförs det någon insamling, som skall tillfalla behövande. Här på Gotland sker det uteslutande till gotländska organisationer som utför behjärtansvärt arbete. Hatten av för det.

Långa Lisa

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Vi befinner oss på norra sidan av ringmuren. Jag tycker den här biten är väldig vacker att promenera runt. Extra intressant och mysigt att göra det vid olika årstider, tider på dygnet och väder. Ljuset faller olika och därmed blir det olika karaktärer på upplevelsen.

Långa Lisa är ringmurens högsta torn med sina sex våningar. En våning mer än övriga torn. Det är också ett torn som haft samma namn genom alla år.

Nu har vi gått in genom Sankt Göransporten och fortsatt vänster uppför backen.
Långa Lisa är granntornet.

Det har gått några veckor sedan bilden togs. Nu är där betydligt mer grönska och Långa Lisa måste antagligen sträcka på sig för att synas. 😉 Jag undrar plötsligt över namnet? Vem var Lisa? Hur lång var hon på riktigt? Säkert en stilig kvinna i Visby med hög klass. Inte vilken Lisa som helst. Men om jag fått bestämma ”sanningen” skulle det rört sig om en kvinna med stark medkänsla och mod. ❤

Det ser mäktigt ut. Nästan så fotografen får nackspärr helt gratis. Inte lätt att ta bilden. Utrymmet till andra sidan gatan är snålt tilltaget.

Tornet uppfördes som ett strategiskt försvarstorn. 1901 gjordes en undersökning och då påträffades en mängd av kaststenar i de översta våningarnas nischer. Tydligen hörde de till tornets vapenförråd. Ruskiga vapen på den tiden. Var tid har sina ”egna krig”. Människor med makt har tydligen svårt för att lära sig vissa, för mig, givna grundregler.

En bit av Gotlands Studentkår Rindi

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Jag ringde ”Blå container bolaget” och undrade om de kunde köra dit en blå småsprayad endast tre gånger till. Samtalet ägde bara rum i mitt inre fantasirum. 😉

Vi kom från Donners Plats och fortsatte ner mot havet. Hästgatan byter här namn till Donnersgatan. Direkt stannade vi till och knäppte bilderna. Vi hade faktiskt med kamera en höstdag till. Eftersom det inte var någon blå himmel på de bilderna fick det bli sol & container på tredje årstidsbilden.

Båtsmantorpet; del 6

Vi är kvar på Bungemuseet och traskar vidare mot Båtsmantorpet.
Båtsmännen gjorde sin tjänst i svenska flottan i Karlskrona. Männen underhölls av de gotländska bönderna vars gårdar var uppdelade i rotar. En rote bestod av ett visst antal gårdar som skulle försörja en båtsman.

Rotebönderna skulle förse sin båtsman med stuga, fähus och pörte (hus utan skorsten) och dessutom ge dem tillgång till bete för en eller högst två kor och några får. 1684 tillkom en uppmaning om att även ge båtsmannen en upplöjd åker och en äng.

Detta rör sig om en enkelstuga som är byggd i kalksten med tegeltak. Stugan stod i Bäl socken.
Inredningen är enkel. Det finns bara de allra nödvändigaste möblerna som säng, skåp, bord och stolar. Samtidigt är sängen en smart lösning med sin utdragssäng. Även skåpet kan förvandlas till säng. ”Compact livning”.

Uthuset är byggt i sten med agtak.
Sin sold (lön) fick båtsmannen av roten. Solden betalades ut två gånger om året, vårpenning i mars och höstpenning i september.
Båtsmannens sociala rangskala var ganska låg. Helst under äldre tider. Då ansågs han mest vara en dräng. Men med tiden lärde sig fler båtsmän att läsa och skriva. Därmed kunde de få arbete som skolmästare. Satsade de på någon annan bisyssla fick de absolut inte inkräkta på de ordinarie hantverkarna, som fanns i socknen.

Sorgliga och orättvisa tider. Enligt en bouppteckning från 1800-talets mitt fick en båtsmansänka lämna ifrån sig såväl hus som ägodelar när maken dog. För så tufft var det. Om en båtsman omkom så stod snart näste båtsman i tur att flytta in med sin familj. Sådant gör mig så ledsen att läsa. Tänk om de hade fem yngre barn…

Avslutar med att berätta om åtta olika namngrupper. Under 1600-talet fick båtsmännen personliga efternamn. Från 1680-talet blev det också vanligt att namnen knöts till själva roten.

Yrkesgruppen: Biskop, Klockare, Pipare, Smed, Skräddare o.s.v.
Egenskapsgruppen: Frisk, Glad, Frimodig, Hurtig…
Sjötermsgruppen: Ankar, Flagga, Koffernagel, Mesan…
Djurgrupper: Björn, Giedda, Lärka, Örn, Hök…
Vapengruppen: Svärdstaska, Svärdsbalja…
Ortsgruppen: Hallegård, Frigsarve…
Borgerliga gruppen: Bergqvist, Bogren, Othberg…
Växtgruppen: Ek, En, Björk…

I vilken grupp skulle du kunnat tänka dig att få ett nytt efternamn? Där finns namn som jag inte har en aning om vad det är för något, utan att googla.