24. Vallstena kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Från Allena Lindaräng såg vi kyrkan, som vi skulle besöka efter stunden med fikakorg i det vackra änget.

I början av 1200-talet började Vallstena kyrka byggas. Då byggdes större delen av tornet och långhuset.

Efter ett tag kom de på andra, högtflygande tankar och var inne på att bygga om hela kyrkan. Efter en start där de byggde ex. ett stort kor strandade projektet. En möjlig orsak var ”inbördeskriget” på ön 1288.

Här har du valvmålningarna, sett underifrån. Rätt tufft foto. Målningarna är från sjuttonhundratalet.

Dopfunten är från mitten av tolvhundratalet.

Här lärde jag mig något nytt. Detta är en skulpterad fattigstock. På den finns bilder av Jesus uppståndelse och tre kvinnor på väg till graven.

Predikstolen är daterad 1669.

Altarprydnaden är från omkring 1300.
Kristus i mitten. Omgiven av de tolv apostlarna. Jungfru Maria och S:t Dionysius på flankerna.

Här ser du i närbild hälften av apostlarna.

Avslutningsfotot får bli en öppen port. Jag längtar efter när det är grönt på träden igen. Idag den 11 januari tog jag kort på röda fina rosor i innerstan. Strax efteråt fick vi skrapa rutorna på bilen som stod utanför hotellet som vi bott på. Vi lever i kontrasternas underbara värld.

Tänkvärda ord:
”Kom ihåg att ibland kan tystnaden vara det bästa svaret.”
Okänd

Eftertext:
Det stod så här med feta bokstäver i vår tidning igår:
Harlevis förslag: Låt turister sova i kyrkan
Inger Harlevi är ledamot i Visby stiftsstyrelse och skrev en motion till stiftsfullmäktige redan 2016. Detta gjorde hon efter hon träffat en engelsman på en konferens som hyllade church camping. Hon menar att vi måste tänka utanför boxen. ”Man får hyra hela kyrkan och övernatta.” (Det berättades i TV att det skulle vara under sommaren).
Min lilla box går till våra tre besök på den fina ön Bornholm. Där har vi vid varje resa besökt deras läckra rundkirke. Då har vi gärna betalt en slant för att få komma in och köpt med saker hem. Nu är frågan om vi kommer att hinna slutföra vår trevliga plan med att besöka Gotlands alla intressanta medeltidskyrkor under perioden 15 maj till 15 september. Vi vill så gärna göra det i vår egen takt och därmed njuta fullt ut. Med tanke på de tänkvärda orden ovanför och att detta i första hand handlar om Vallstena kyrka parkerar jag mina tankar om ämnet i denna sekund. 😉

 

 

Klintevikens bodförening


Klockan på mobilen visade att det var nästan en timme kvar tills de började servera lunch vid hamnen i Klintehamn.

Därför beslutade vi oss för att dela på oss. Halva jag gick till… nej det var fel. Hela jag gick ur bilen för att njuta av ett nytt fiskeläge. Solveig brinner inte riktigt för fiskeläge som jag gör. Hon stannade hellre kvar för att läsa i en spännande bok.

Här verkade det vara mest svarta bodar, följt av röda och någon brun. Undra vad det hade blivit för straff om någon en sommarnatt målat sin orange?

Det är inget större utrymme mellan bodar i samma rad. Därför gäller det att utnyttja alla möjligheter. Många hänger prylar på väggarna.

Samma tanke kommer ofta upp när jag besöker ett nytt fiskeläge. Tänk om jag fick komma in i en bod och…

1914. Över hundra år. Startåret för första världskriget.
Jag fotade många detaljer. För att inte trötta ut dig besökare ska jag nöja mig med två denna gång i inlägget. När jag gick runt hörnet på sista boden mot vattnet …

… stod han där. En trevlig man som presenterade sig med sitt smeknamn ”Sasse” och hette i helhet K G Olsson. Snart var vi igång och pratade om allt möjligt. Bland annat visade det sig av en slump att han kände en av mina bloggvänner. Världen är ofta mindre än man tror.

Boddörren stod vidöppen. Jag frågade om jag fick plåta den fina målningen på dörrinsidan.

Kort därefter bjöd han in mig och jag fick äntligen en gammal dröm uppfylld. Storyn om när gammelgäddan med den höga vikten fångades fick jag höra och mycket annat spännande. Tack Sasse för samtalsstunden och titten i stugan. Sorry! Jag vågade inte lägga in den småfräcka häftiga humortavlan. 😉

Jag tog en sista titt ut mot lugnet vid viken, innan jag kom på att magen kurrade och …
… ”Vem är du? ”
”Jag kallas för Bosse ibland och är hungrig.”

Fotnot:
Solveig är van vid att jag ibland kan försvinna iväg bara hon vänder ryggen till. Helst på affärsstråk. Nu var säkert handlingen i boken viktigare än jag och fortfarande hade inte restaurangen öppnat. I alla fall inte stängt. 😉

Dalmansporten & Dalmanstornet

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Dalmanstornet är både högt (ca 17 meter) och står dessutom högt upp i Visby. Därför var tornet länge ett utmärkt inseglingsmärke för båtar på havet.
Jag uppskattar att det går fortare för oss att cykla hemifrån till Dalmansporten än att ta bilen. Om jag ska fotografera är det smidigast att cykla dit tidigt på morgonen. Allt är så fridfullt och orört. Ljuset så tilltalande. Livet känns så lätt att leva.

Men allra mysigast är det att ta med fikakorgen och cykla genom porten för att uppleva solnedgången på Kyrkberget. Eller solbjärga som de säger här. Ett av mina inlägg i den kategorin är från en sommarkväll på Kyrkberget.

Annars händer det ibland att vi hamnar vid ett ”talkstop” med en stor lyssnande spretig skara och det upplevs som vi kommer olämpligt. Självklart skulle jag känna det på annat sätt om gruppen kom från Halland. 😉 Då kunde någon trevlig fått hoppa på min pakethållare och jag kunde gett personlig info om min nya hemstad. Sedan kunde vi bytt plats i uppförsbackarna. 🙂

Östergravar är ett fint strövområde året runt. Härligt att det inte ligger en massa hus tätt intill ringmurens utsida. Den charmen finns mest på insidan. Därmed blir det en uppskattad variation.

De första gångerna jag befann mig inne i porten kilade mina fantasitankar ofta iväg till ”Den döende dandyn” när jag lyfte blicken uppåt.  https://gotlanduppochner.com/category/poliskommissarie-knutas/

Min brutna tå ville inte ta trätrappan upp i somras, på utsidan av tornet. Därför skickade jag upp Solveig för att ta korten medan jag vaktade cyklarna.
Norra Murgatan följer muren på båda sidor om Dalmansportens insida. Du kan se den gamla brandstationen på Klinttorget, som jag skrivit om i ett annat inlägg. Norra Murgatan startar i söder vid det torget. Innan Klinttorget ligger Södra Murgatan. Logiken när den är som bäst. 😉

Domkyrkans tre torn syns över en stor area runt Visby. Vi tillhör dem som ser tornen från vår balkong.

Vyn över hustak är jag svag för. Kommer dessutom en glimt av havet med är det en bonus.

Förra vintern fanns det lite pudersnö en tid innanför muren.
På insidan av muren ligger husen tätt. Men på medeltiden var det åkrar på denna plats och de fattigaste bodde här uppe (och nere vid fiskarkvarteren). Annat är det nu när det anses extra fint att ha en bostad på höjden.

Namnet på porten och tornet kommer från en vice landshövding som hette Lars Reinhold Dalman. Under nödåret 1784 tog han initiativ till att iordningställa tornet till spannmålsmagasin. Ett omtänksamt initiativ.

Fotnot: Nästa gång jag vädrar denna kategori fortsätter vi längs landmuren.

 

 

 

 

 

Strandgatan; etapp 4 -Liljehornska huset

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Inga rullande plåtsaker synliga. Då vågade jag ställa mig i mitten av den tomma gatan. Vi är på väg mot det vita huset längre ner på gatan.

Med sina 28 meter är Visbys största packhus mäktigt. Fem våningar högt och hopbyggt med ett lägre medeltidshus.

Namnet kommer från en garvare vid namn Liljehorn som var ägare under slutet av 1800-talet.

Men det som fascinerar mig mest är en annan man som i början av samma sekel hade nyckel till porten och kontor och en ståndsmässig stadsvåning i huset.
Mannen hette Jacob Dubbe och var en känd förhandlingshård handelsman och skeppsbyggare. Om denna speciella man finns det många skrönor. Vilka som är sanningar, halvsanningar eller enbart skrönor är svår att reda ut på 2000-talet. Dubbe beskrivs som en person som växte upp under fattiga förhållanden och gjorde en klassresa till rikedom och framgångar på flera yrkesplan. Privat skaffade han sig flera ovänner som var avundsjuka och som satte igång rykten av olika slag. Sammanfattningsvis verkar Dubbe har varit en blandning av god och ond. Under många år svävade hans ande över det Liljeholmska huset.

Nu kommer otäckheter.
Jacob Dubbe skulle enligt rykten haft stygga hemliga besök. Som exempel nämns att djävulen hjälpte honom att räkna hans blodpengar. Därefter förvandlades besökaren till en svart hund med brinnande ögon.

Här har jag gått uppför en gränd för att få med en av sidorna.
Helt sant är i alla fall att 1985 förstördes tak och takstolar vid en brand. Då genomgick Liljehornska huset en av många renoveringar genom åren. Idag är det bostadshus med lägenheter. Undra hur många och stora de är? Skulle du våga bo här? 😉

Lika bra att få med ett foto från andra sidan också, innan vi gick uppför gränden. Mitt nästa hemliga projekt kan bli att fixa till liftar med mysiga korgar en tio meter upp i luften i varje gränd. Det ska vara gratis att åka nerför och kosta en slant uppf… Inte värt att skriva mer. Om någon skulle få för sig att låna mina planer. 😉

Strandgatan; etapp 3 – Packhusplan

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Strandgatan var alltså den viktigaste handelsgatan och här låg under medeltiden ett torg med namnet Rolandstorget.

Mitt emot torget fanns stadens rådhus som var en imponerande byggnad. Rådhuset kallades i folkmun för Vinhuset. För det var här i källaren som stadens vin förvarades och såldes. I nutid finns rester av källaren kvar under marken.

Nu heter platsen Packhusplan. Jag gillar att ibland variera och välja gränden bakom som heter Birgers gränd, som går ihop med Strandgatan på två ställen. Under högsommaren är det dessutom lättare att ta sig fram på den gränden.

I folkmun kallas statyn för ”Fnasket i plasket”.
När vi flyttade hit befann sig bronsstatyetten av gudinnan med ymnighetshornet på ”spa”, eller om det var någon form av reparation (konservering). 😉
Nu när den 1,3 meter höga gjutjärnsstatyn är på plats igen går mina tankar till tusentals guidemonologer genom alla år och skrifter som getts ut med jämna mellanrum. För att inte tala om mun till mun informationen.
Det visade sig nämligen att ”Ymnighetsgudinnan” INTE var tillverkad av konstnären Karl Romin som även var en känd målare på Gotland. Under rengöringen hittades en gravering som klargjorde att den var beställd ur en katalog 1899 och var massproducerad med en ny gjutteknik.

Rätt ska vara rätt.  En ny skylt är på plats. Kanske har Visby tjänat på denna konstnärliga blunder. För det är en utmärkt sann skröna som kan förvandlas till vad som helst de närmaste hundra åren. Själv skrapade jag jätteförsiktigt på akilleshälen och såg något som såg ut som signaturen Pablo Picasso. Undra vad det kan vara för någon ”kladdare” 😉

Från Packhusplan är det möjligt att välja Lilla Strandporten. Om det är högsommar skulle jag föreslagit dig att ta en fika precis runt hörnet till vänster. https://gotlanduppochner.com/2019/09/23/almedalens-fik/
För här åt jag den godaste mackan 2019. Helt utan konkurrens. Till sommaren kommer jag att sitta där utomhus. Givetvis hålla utkik på mitt ätbara med tanke på de supersnabba tjuvarna från skyn.
Är du redan mätt är det bara att fortsätta promenadstråket och på en halv minut har du kommit till Almedalen. Här på bloggen fortsätter promenaden Strandgatan fram en liten bit. Imorgon kommer det att handla om ett högt hus igen. Välkommen på återbesök. 😊

Månadsbild; 1-9


Vilka tio ord tror du att jag tänkte på när jag såg på fotot?

Ord Hjälp till dig Facit 
1 Ett kön Man (Grön färg = flera hade rätt)
2 En ö Gotland
3 En stad Visby
4 En plats Strandpromenaden
5 Ett verb Njuter
6 Ett substantiv Bok
7 En fråga Titel? (Röd färg = ingen hade rätt)
8 En fråga Författare?
9 En årstid Höst 
10 En färg Röd (Blå färg = en var ensam)

Fast text:
Bildmästerskapen 2020
Januari-September (9 foton)
Inläggsdatum: Mellan 1-12. Sluttiden är alltid 23:59, den femtonde.
Mars, juni och september har en längre variant med chans till fler poäng.
En Skrap-Kryss till ettan, tvåan, trean och någon på plats fyra till tio i sluttabellen.
Om mer än en person har samma slutpoäng avgör den som har flest poäng i septembertävlingen.
Min hjälp kommer att minska efterhand. Första gången är jag extra generös, som du kan utläsa ovan. 😊 Häng på redan nu. Stort LYCKA TILL!

Regler:
Du ska gissa på tio ”saker”. Endast skriva ett ord eller årtal för varje gissning. Förekommer mer än ett ord blir det inget poäng – även om det rätta svaret är invävt i ”svamlet”.  😉
Givetvis får du skriva samma som någon/andra gjort före dig.

Poängberäkning:
De fem som lämnar först får 1 extrapoäng.
Varje rätt ger 1 poäng.
Den som är ensam om rätt ord får 3 poäng.
Inga minuspoäng.
Du tar med dig poängen under hela bildtävlingsresan.

Aktuell tabell efter bild 1-9:
1. Gunilla Wahlberg, 7 p.
2. Ditte Akker, Märtha, Ethel Hedström, 5 p.
5. Wiolettan, Eva-Lotta Nilsson, Gunnel Moberg, Minton, Znogge, Eva Rohlén, Lisbeth Ahlskog, Maj Johansson, 4 p.
13. Primrose, Anne Bondin, 2 p.
15. Lena Wik, 0 p.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

23. Bäl kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Halvvägs på väg 147 mellan Visby och Slite ligger Bäl kyrka.
Kyrkan började byggas redan på 1100-talet men blev inte klar förrän 1258. Enligt ritningar verkar det som om tornet inte blev så högt som planerat.

I tornbågen finns dopfunten utan dekor, från 1200-talet.

På nordväggen i långhuset hänger ett stort triumfkrucifix, också från 1200-talet.

Predikstolen är skänkt av länsman Peter Gane och hans hustru 1744.

På väggarna finns scener ur bibeln.

Altartavlan är utförd av Johan Bartsch (Johan Målare) 1664. Motivet är Nattvarden och Uppståndelsen.

Det finns ett flertal träskulpturer.
Kyrkans inre präglas av en stor enkelhet. Ibland kan det enkla vara att föredra.

Genom portens öppning syns stigluckan. Utanför den stod bilen snällt och väntade på oss. Jag minns denna eftermiddag väl. Hur vi fortsatte till Bara ödekyrka, som fick förtur på bloggen med tanke på att det var sommar. Därefter blev det fika i ett välskött änge. Vad jag längtar efter att kunna åka iväg på liknande turer på denna fantastiska ö. Därför uppskattar jag varje sekund som ljuset tagit tillbaka makten över mörkret. Synd bara att jag blir sextio sekunder äldre för varje minut som går. 😉

Tänkvärda ord:
”Det är bättre att ha älskat och förlorat
än att aldrig ha älskat.
                                   Alfred Tennyson

I denna ljuva sommartid

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde för Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”. https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/ Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Femte boken i Anders Knutas sviten:
I denna ljuva sommartid, 2007, 316 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till Ewa Jungstedt, allra käraste syster

Bosses alternativa titel: 😊
Den instängda hemligheten


Uppe vid Sudersands campingplats på norra Fårö rådde ännu lugn trots att den var fullbelagd så här mitt i sommaren.

Personligt:
Trevligt med en avstickare till Gotska Sandön och att Karin fick basa en stund när Knutas hade semester på Fyn. Det var med denna bok som Mari Jungstedt klev över min betygströskel och landade på sin första femma i betyg.

Tidsintervall:
Från 10 juli till 19 augusti 2003.
Epilog: När turistsäsongen var förbi. En bit in i september 2003.


Just när hon passerade Alis grillkiosk utanför Österport ringde telefonen.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Utsedd till biträdande chef.
Johan Berg: TV-reporter.
Emma Winarve: Bor i villa i Roma. Strular med Johan.


Hon började gå bort mot Almedalen. Den vackra parken låg alldeles utanför Visby ringmur, en oas mellan staden och hamnen.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör.
Lars Norrby: Presstalesman. Svårt att ta att Karin fick tjänsten.
Birger Smittenberg: Åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie. Väger en bra bit över hundra kilo till sina ca 190 centimeter. Matvrak. Släpper bomben om manligt sällskap och då släpper Knutas hemliga svartsjuka.
Nytt rekord när Martin dyker upp redan på sidan 78. 😊

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Fotograf. Vill ut i världen. Känner ”alla” på Gotland vilket är en stor fördel för Johan.
Max Grenfors: Regionalnytts redaktionschef.
Madeleine Haga. Reporter på riksnyheterna. Farligt söt.
Peter Bylund. Fotograf. Comeback. Var med i första boken.


Madeleine Haga och fotografen Peter Bylund hade just anlänt till Gotland och bodde på Strand hotell.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas älskar sin fru Line men under våren har äktenskapet gått på tomgång. Han ser henne mest som en skön fåtölj man har hemma. De verkar ständigt gå om varandra.

Johans förhållande med Emma är noll och ingenting när boken börjar. Både Johan och Emma mår dåligt. Var och en på sitt håll.
Gränsen mellan svartsjuka och hemliga tankar är extra snäv i denna roman när det gäller Johan och Emma.
Johan börjar strula med kollegan Madeleine.

Emma har en brist i sin personlighet. Vid svårigheter flyr hon. Hon är medveten om sin svaghet, men saknar förmåga att bryta mönstret.

Karin bär på en ryggsäck av oslipade tunga gråstenar.


Han tog vägen förbi Österport och köpte en mjukglass i kiosken.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Johan orkar inte vänta på Emmas känslor.
Knutas blir inte klok på sina känslor för Karin.
Knutas hinner inte med att sköta sitt hus och trädgård.

Hälsa/Ohälsa:
Emma har börjat röka igen. Likaså håller Johan och Karin på med giftpinnarna.
Emma har gått ner rejält i vikt sedan i våras.

Knutas tar sig tid att morgonsimma i Simhallen. Han har börjat lägga på sig hull vid midjan.

Johan tappade livslusten under våren och gick in i något som liknade en depression. Han fick ta hjälp av en kurator.

Bil:
Knutas kör vidare med samma gamla Merca som saknar luftkonditionering. Han klarar ändå inte av att skiljas från sin fyrhjulade vän. Däremot hade Line fått nog och köpt en splitterny Toyota som stod i carporten, när Knutas kom hem från jobbet en kväll.  Han blev överraskad men kunde inte klandra henne.


Strax var han ute ur stan och Knutas hade fortfarande förmågan att njuta av den gotländska idyll som han körde igenom.

Nyckelspår & Villospår:
Spår efter en typ av gympasko i storlek 41. Rysk ammunition och vapen från 1926, svartjobbare, svartsprit, antidepressiva tabletter, anonyma telefonsamtal, Campingplats på Fårö, Cementa i Slite och Gotska Sandön. Tre helt olika platser som alla bär på sina hemligheter & sanningar.

Kopplingar till tidigare böcker:
Kidnappningsdramat under vårvintern.
Mördarjakten på Fårö.


Han slog numret till Emma medan han stolpade iväg mot Adelsgatan, samtidigt som han såg på klockan.

Grodor i boken:

Knutas ålder haltar vidare och det har spridit sig till hans tvillingar. 😉 Likaså när något nämns bakåt, ex. Fotografen Peter Bylund hade jobbat tillsammans med Johan en sommar flera år tidigare. Den sommaren han träffade Emma.
Nja. 25 månader sedan är för mig två år. 😉
Att Wittberg blivit sambo och lugnat ner sig något år tidigare var inte helt korrekt. Det ryms inte inom den ålderstabell jag lagt upp.
I tre års tid har jag gjort allt för att det ska bli vi två, men vad har det tjänat till? För 3 år sedan visste inte Johan och Emma om varandra. 😉
Bilmärken börjar med versal. En bagatell. 😉


Knutas kördes till lasarettet för en undersökning.

Kuriosa:
Jag börjar bli nyfiken på Martin Kihlgårds kollegor från rikskrim som ofta följer med till Gotland. Vilka är de? Syns de inte bakom Kihlgårds kroppshydda? 😉
Karins kakadua Vincent är tvåspråkig. Han blandar svenska och engelska.
Äntligen får vi läsare reda på vilken gata som Knuts bor på; Bokströmsgatan, strax utanför muren i Visby. (Finns inte på riktigt)
Alla i polishuset retade Knutas för att han körde runt i sin gamla Merca och lät ögonen tåras till ”Bridge Over Troubled Water”.

Citat och längre stycken som jag uppskattar extra:
När natten övergick i morgon körde en ensam bil norrut på huvudvägen som skar genom Fårö. Regnet hade upphört. De tunga molnen låg kvar som grå sjok över himlen. Fåglarna hade varit igång sedan klockan tre, gryningsljuset spreds över åkrar och ängar. I diset skymtade enbuskar, krumma martallar och stengärdesgårdar. Som planlöst utslängda låg bondgårdar i gotländsk kalksten och enstaka väderkvarnskroppar vars vingar saknats sedan länge. Flockar av svarta får syntes i hagarna. Makligt reste de sig upp, ett efter ett, och började beta av det magra gräs som den karga jorden erbjöd.
Vilken tjusig inledning. Författaren har fångat mig direkt som läsare. Perfekt start av boken. Sedan var jag extra förtjust i denna sekvens i inlagan.
Strax var han ute ur stan och Knutas hade fortfarande förmågan att njuta av den gotländska idyll som han körde igenom. Välgödda kreatur betade i hagarna vid bondgårdarna han passerade, vägkanterna var fulla av rödglänsande vallmo och blå cikoria. Då och då glimmade havet till längs vägen. Böljande sädesfält och kritvita kyrkor. Han älskade sin hemö och kunde inte tänka sig att flytta härifrån.


Nere vid Stora Torget stannade han till på en bar, slog sig ner och drack en kall öl.

Humor:
Kihlgårds intag av mat och sötsaker sker under komiska situationer som vanligt.
Hans personliga sätt att äntligen berätta om sin franska pojkvän.

Privat sorg:
Karin går och bär på en tung sorgsten sedan många år.

Antal mord/dödsfall:
3 st


De stora fabriksbyggnaderna dominerade samhället som låg på Gotlands nordöstra sida.

Sista två meningarna:
Åskan mullrade ute över havet. Regnet kom långsamt, en droppe i taget träffade hennes ansikte.

Bosse Lidéns betyg:
5/5


Kyrkklockorna började ringa. Klockan var fyra. Varför kom hon inte?

Baksidestext:
En tidig sommarmorgon skjuts en gotländsk snickare och småbarnsfar kallblodigt ihjäl under sin joggingrunda vid Sudersands badstrand uppe på Fårö. Mordet sker alldeles intill den campingplats där offret semestrat med sin familj och det väcker stor uppståndelse, både bland turister och Fåröbor…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Just nu lyssnar jag intensivt på 80-tals musik i bakgrunden, som ska vara med i ”tjugo” månadstävlingar på andra bloggen. 😉

Strandgatan; etapp 2 – Äldsta hyreshuset i Sverige

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

När Visby var som rikast var det full ruljangs i staden och köpmännen behövde rejäla utrymmen för sina varor och sina kontor.

Gamla Apoteket heter detta packhus som är ett av Europas bäst bevarade medeltida packhus. Namnet har det fått för att det fanns ett apotek på bottenvåningen. Detta var inhyst under ungefär hundra år. Verksamheten flyttades därifrån 1897. Bottenvåningen är i stort sett oförändrad sedan medeltiden. Sug på den karamellen.

Packhuset med sin unika trappgavel byggdes under senare delen av 1200-talet. Byggnaden sträcker sig nästan 30 meter upp utefter Lybska gränd och var hopbyggt med ett bostadshus. I bostadshuset finns ännu en medeltida vattenbrunn bevarad.

På Packhusets andra våning finns rester av en privet, som var en medeltida toalett. Någonstans i byggnaden finns också ett medeltida vindspel bevarat. När det användes fanns det högst upp i vindsrummet med uppgiften att lyfta varor mellan våningarna.

I nutid är detta antagligen Sveriges äldsta hyreshus med sina två rejäla lägenheter. Skulle du tänka dig att bo här? Någon lycklig som stått 22 år i bostadskö bjöd högst när den 137 kvadratmeter stora femrummaren nyligen var till salu. Undra hur många nyfikna som ”låtsades” vara spekulanter på visningarna? Jag var tyvärr ingen av dem. 😉

 

Strandgatan; etapp 1

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

En av flera möjliga vägar till Strandgatan är att parkera vid Bibblan och promenera genom vackra Almedalen mot havet.
Innan Strandpromenaden var det igår en bra taktik att slinka in genom Fiskarporten och slippa den kyliga vinden.

Strandgatan är en lång gata med en mycket intressant historik. I väster startar den precis utanför huvudingången till Botaniska Trädgården.

Bäst att ha fotvänliga skor på fötterna under promenaden. Solveig köpte skor här för ett tag sedan av en trevlig expedit.

En sommardag klev vi rakt in i en loppis, utan expedit, där det fanns möjlighet att swisha. Sådan pålitlighet uppskattar jag.

Låga bostäder med nära till taket samsas med betydligt större byggnader.

Det är stora kontraster när det gäller antalet fotgängare och fordon på Strandgatan. Under Medeltidsveckan är här trångt och förekommer många aktiviteter. Under sommaren finns det utomhusrestauranger och livlig rörelse. Vid andra tillfällen är tempot betydligt lägre.

I vintras tog vi in på Strand Hotell och hade det extra mysigt, som du kan se och läsa om i ett inlägg i kategorin ”Sova borta”. I denna månad ska vi ta in på ett annat hotell i staden. Så fort vi checkat in är det som vi är på en spännande semester. Med ens ser vi det mesta med andra ögon. Positiva ögon. Nyfikna barnaögon. Livet leker och vi bara är.

Jag är förtjust i Visbys husvalv. Härligt att de är bevarade.

I en jämförelse inom ämnet promenadytor innanför ringmuren, anser jag att Strandgatan är riktigt plan större delen av gatan.

Vill man vika av till en av de sexton gränderna bär det däremot oftast starkt uppför. Varje gränd har sin charm och är värd en chans. Dessutom får man starka benmuskler.

Min önskan om att få komma in i både hus och trädgårdar tävlar med varandra. Helst skulle jag vilja göra ett studiebesök på Strandgatan vid slutet av 1200-talet när Visby hade sin storhetstid. Visst är det häftigt att redan då hade de byggt upp ett slags system för sopor och latrin. Sådant illaluktande gick via trummor i väggarna ner till en cistern som låg under källargolven. Det känns som Gotland var före sin tid på många plan.

Tillägg:
Vi önskar alla bloggbesökare Ett Gott Nytt Bloggår. Jag och Solveig är laddade inför alla kommande utflykter runt ön. Sedan några veckor tillbaka har en av oss läst ett flertal Gotlandsböcker och fört anteckningar. Den andra har roat sig med att skriva ett manus till en tävling. Vem som är vem är privat. 😉
Idag fyller gotlanduppochner 1 år. Det borde firas. 😀