Ebbes på Fårö


Under 20 säsonger drev skånska Fåröborna Kerstin & Håkan Ebbes. Förra året var den sista sommaren. Under flera av de sista åren hade Therese en viktig funktion. Jag kan förstå att det var naturligt att hon skulle ta över stafettpinnen.

Den glada och trevliga Therese lockade med sin sambo Johan, att gemensamt satsa helhjärtat på det vinnande konceptet med att sälja kläder, skinnprodukter, skor, hattar, lammskinn, humor, väskor, hantverk och andra användbara accessoarer.

Konceptet är som tidigare att allt ska ha hög kvalitet och kunna säljas till ett relativt lågt pris i jämförelse med konkurrensen.

Är det dags för att bli Hatt-Bosse snart? Passar du i hatt?

Denna fick följa med hem i ett stort paket. Inte växten eller krukan. Det svarta tuffa menar jag. 😉

Trots min nätta fyr-samling på hemmaplan blev det ingen ny. Det fina skeppet har vi ingen plats för.

Husen var också frestande. Troligtvis köper vi ett vid nästa besök.

De här var Solveig förtjust i.

De här kändes en aning för varma inför de kommande månaderna. Eller kommer vädret att bli helt tvärtom mot sommaren 2018? Regnkläder och paraply kommer att ta slut. De måste importera produkter från främmande länder. Det blir snöbollskrig på midsommar. Bäst att trycka av min fantasiknapp. 🙂

Rätt och läcker färg. Perfekt för att stoppa ner mindre inköpta saker. Varför köpte jag inte den? Vilken tur att vi kommer att återkomma till åttonde största ön i Sverige. Först ska alla turister få ha ön för sig själva några månader. 😉

Vi kan varmt rekommendera denna anrika Fåröbutik. 😀 Stort LYCKA TILL Therese & Johan. Glöm bara inte bort att hitta små luckor där ni kan njuta privat av sommaren. Jag och Solveig vet allt för väl vad det innebär med att ha en sommarverksamhet sju dagar i veckan. Där man ständigt ska vara till hands.

Sylvis Döttrar Hembageri & Café


Inte långt från vår hyrda stuga ligger detta berömda hembageri på Fårö i ett stiligt kalkstenshus.

Döttrarna heter Lisa och Barbro.

Jag kan riktigt tänka mig den slingrande kön hit en sommarmorgon, innan människorna ska till Sudersand eller närliggande Ekeviken. En högsommardag säljer de 4000 bullar.

De öppnar tidigt på morgonen. Jag gissar att många har det som en vana att köra inom och ta med en påse nybakat. Vi var där sent på eftermiddagen. Då var det tomt på tårtor. Förra året började de göra egen glass och milkshake.

Undra hur denna klassiker smakar?

Jag blev förtjust i tavlan på väggen. Inser såklart att den är hårdsmält att äta – men går den att köpa? På plats ställer jag aldrig dumma frågor. 😉

De säljer annat också till turister.

Vi hade tur. Solen kom fram och vi kunde njuta utomhus. Solveig sa att hon gillade skarpt jordgubbspajen med maräng och gav den högsta poäng.

Denna påse fick följa med hem till stugan.

Detta var nionde fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nio pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Gården Bondans


Det finns en väg som slingrar sig mellan tre träskmarker. Förr var här istället ett sund som delade Fårö i två delar. Namnet på de tre träsken är Alnäsaträsk, större Norrsund och Bondansträsk. Den säregna naturen präglas av utegångsfår som håller växterna låga. Det finns också gott om kaniner som springer kors och tvärs över vägen.

Gården Bondans som är byggd 1783 ligger nära Bondanträsk. Det skulle varit kul att se om det gick att få igång traktorn.

Byggnaderna är ålderdomligt placerade utan indelning i mangård och fägård. Något som annars är vanligt för de gotländska gårdarna.

Ladugården är agtäckt. Det finns en lada med tröskhus. En bodlänga och magasin med gåshus. Samt källare och linbastu.
Lite kuriosa om agtak. Många känner säkert igen ordet AG från korsord. Det handlar om ett halvgräs som påminner om vass och det växer i agmyrar. Ag läggs i ett ungefär 80 cm tjockt lager som börjar vid takfoten och byggs uppåt så att regnet rinner av utan att tränga igenom. Om det är rätt fixat håller det i ungefär 60 år. Nu drog jag en liten tyst parallell till mitt prästbetyg och blev en aning dyster till sinnes. 😉

Gården verkar öde men det ser ut som en intressant fritidsbostad. Vad nära de har till att åka på Rauksafari.

Oj! Där kom jag lite för nära. Hinner jag laga muren innan… 😉

 

Vet exakt när det startade

För mig skedde det inte succesivt. Nej! En kväll i pojkrummet drabbades jag av en omedelbar kärlek för öar, hundar, en lillasyster, spänning och något som hette scones som jag aldrig hade smakat.
Här är bildbeviset.

Det var en tid innan jag började i lekis. Egentligen kunde jag själv läsa längre texter. Men jag uppskattade att få storyn serverad muntligt. Dessutom rörde det sig om en, för mig, riktigt tjock bok med mycket text. Uppläsaren bodde i mitt rum. Ibland sov han till efter sex på morgonen. Verkade vara en riktig sjusovare. För mig var tidpunkten samma sak som mitt på dagen. Min överskottsenergi har jag nämnt i mina kåseriböcker. Den som till och med förde mig till inläggning på sjukhuset i ringa ålder. Dock utan någon diagnos. Vet inte om mamma sov bättre på hemmaplan de nätterna. När hon såg hur smutsig och kladdig jag var tog hon hem mig direkt.

Sängarna i vårt gemensamma rum var vinklade och ibland blev frestelsen för stor när två bara fötter stack ut från täcket. Min betydligt äldre storebrors akilleshäl var att bli ”killad” under fötterna. Det var absolut ingen smart idé för att få höra fortsättningen i boken. Inte heller fick jag någon tröst från mamma för att jag fått några sparkar som satt synliga spår. Jag fick skylla mig själv som gav mig in i leken.

Än idag minns jag hur jag låg bredvid honom i hans bäddade säng. Samtidigt var mina tankar långt borta under berättelsens gång. Oj, vad jag älskade dessa bror-stunder. Naivt inbillade jag mig såklart att denna förälskelse delades. 😉
Direkt var jag den sjätte personen som följde med i äventyret. Ibland var jag Dick. Oftast hade jag Tim vid min sida. Det hände under första boken att jag blev lite uttråkad av allt ätande. Tänk om tjuvarna hann smita iväg? Fanns det inte en stor risk att få ont i magen av att fika ”åtta” gånger om dagen och dricka mängder av te och hemmagjord saft?
Min förtjusning att bo på en ö minskade inte efter ”Fem på nya äventyr”. Min läshastighet gjorde ett rejält skutt framåt. Därefter var det jag själv som läste bok två till bok tjugoett. Min inre röst passade mig bättre, men det hände att jag saknade den fysiska närvaron av min bror.

Jag hade fördelen att ha en moster och morbror som bodde vid Vättern. Jag älskade att ta båten över till Visingsö på sommaren. Denna långsmala ö som blev min första fysiska ö-förälskelse.

Nästa blev Tylön utanför Halmstad. En gång gick jag dit på en knarrande is, en solig söndag i mars månad.
Det var fullt av soltörstande människor som gjorde samma sak. Eftersom en del var på väg tillbaka från ön ansåg jag att det inte var riskabelt.

Tredje förälskelsen blev nästan min egen ö, Cypern. Till slut kändes det som om jag kunde varje oas på den ön. Då syftar jag på ställen som inte stora ”turisthopar” kände till. En gång fick jag ett erbjudande om att ta hand om minigolfbanan mellan höst och vår. En frestelse att suga på.

Fjärde förälskelsen blev Ven. Dit åkte vi många gånger. En tid var det tradition att göra det samma datum varje år. När vi skulle öppna Nordens största kaffekoppmuseum var Ven mitt första val. Vi åkte dit en novemberhelg och rekade.

Jag har varit på många öar efter det. En hobby var att besöka en ö varje månad. Det var svårt att klara den uppgiften i längden. Armarna eller var det tiden som inte räckte till?

Jersey tog mig och Solveig med storm på många sätt. Vilken ö! Den franska maten var superb. Ön ligger närmare Frankrike än England.

I Ystad var det inte heller så dumt att låta bilen rulla iväg två kilometer – för att några timmar senare rulla av på en dansk ö. 2017 försökte jag på skojallvar tala mig varm för att vi skulle ge Bornholm ett år. Språket var en barriär som jag inte kunde snacka mig igenom. Solveig var utbildad speciallärare och borde kanske behärska danska bättre för att kunna lära elever baskunskaper. Inte tvärtom. 😉 I smyg tittade jag på hemnet.se och hittade några intressanta bostäder nära havet.

Min naiva barndomsdröm om att få bo på en ö i minst år har jag nämnt för min fru flera gånger.
Ibland slår drömmar in!
Ibland kan drömmar smittas!
Ibland kan drömmar bli bättre i verkligheten! ❤
Kan orsaken till allt detta ö-drömmande höra ihop med att jag saknar ”en miljon” öar i min bukspottkörtel? En slags kompensation på utsidan.

Extratext:
Imorgon är det sex år sedan jag debuterade som författare med romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den boken har snurrat i mitt huvud en längre tid. Nyss läste jag om den. Nu är jag på rätt fysisk plats och kan inte skylla på det längre. Det är däremot inte Sebastian Rosander som forskar under 4 månader i Minnesota. 😉 Men hindren är många. Två bloggar kräver sin insats. Andra aktiviteter tar sin tid. Annat ovälkommet tar min energi. Sedan var det där med att jag kan vara blyg som en viol och … men dörren står ständigt på glänt. Det gjorde den redan under skrivprocessen av första boken. Jag tror det är viktigt för oss alla människor att ha dörrar och fönster på glänt. Nu har jag precis läst klart en romantisk och tragisk roman av Nicholas Sparks. Han har nyckeln till att beröra mig som vanligt. Ett otal av mina tårar är han skyldig till. Vilket jag är honom tacksam för. ❤
Jag är rädd för att ingen tänker på SIDAN med namnet BLOGGTANKAR FRAMÅT som står angivna längst upp under min header. Nu har jag uppdaterat inför det två månader långa sommarlovet. Undra om det bara är jag och mina löss som läst föregående versioner av bloggtankar framåt.

Jag svarar med en symbol. Vi väntar om en stund trevligt besök på hemmaplan och ligger också i startgroparna till nästa flygresa. Då handlar det om en examensfest. Vi firar mycket i dagarna. På lördag är det förlovningsdagen. Sedan är det två namnsdagar i nästa vecka. Tänk att de namnen är grannar med varandra på mer än ett sätt. 😉

Engelska kyrkogården och naturreservatet Ryssnäs


Ryssnäs naturreservat blev redan vid vårt första besök på Fårö en gemensam favoritplats. Dit återkom vi gärna, ännu en gång. Här finns också en kolerakyrkogård.

Lambgift är ett gotländskt fårhus med plats för foder på loftet. Det måste vara skönt med skydd för blåst, regn och snö med tanke på lamm som går ute året om.

Här finns 14 stycken granit block med en gemensam kedja mellan sig. En av de tjugotal som är begravda här var överstelöjtnant Hannant vid engelska marinkåren. Männen avled 1854 i den hemska sjukdomen kolera, under Krimkriget (1853-56).

Texten börjar försvinna helt, men ordet KOLERA kan du säkert läsa.

Händerna på Ryggen Bosse! Vissa saker som är stenkul får man inte göra var som helst. 🙂

Det är något speciellt med ljusskenet här som är svårt att ta på. Jag upplever att det karga och ödsliga gör ett stort intryck på mig och förstärks av att det ligger helt öppet mot havets alla temperament.

Ryssnäs är hur som helst ett unikt naturområde med sina klapperstenstränder och alvar mark och ett rikligt fågelliv som borde varit värt ett eget blogginlägg.

Det var lite bättre väder när vi var här i augusti 2016.

Intressant att jämföra med tidigare tagna bilder. Samma plats kan upplevas helt olika av fler skäl som årstid, väderlek, sinnesstämning m.m.

Mums! Sådana här ”avsnitt” i naturen älskar jag. Nu skulle det njutas utan ”ett liv bakom kameran”. Hade vi gått här för femton år sedan hade vi kanske mött en kustvandrande Ingmar Bergman runt hörnet. Hm! Jag hade säkert inte vågat fråga om jag fick ta en bild på honom eller om vi skulle ta ett parti schack. Pjäser som pjäser. Han skulle bara vågat röra min dam. 😉

 

Fårö hantverkshus


Strax intill Fårö kyrka ligger denna trevliga butik. Fårö hantverkshus är en ideell förening, där medlemmarna ställer ut sina alster till försäljning i butiken. Jag såg att det fanns gott om duktiga ”medlemmar”. Sedan många år har jag uppskattat kreativa människor. Ofta sprider de glädje omkring sig. 🙂

Idag var det trevliga Anette som jobbade.

Medlemmarna hjälps åt att bemanna butiken. Det går även att köpa kaffe, bakverk & glass. Bakom huset finns ett grönområde med bänkar och bord. Där har vi suttit förr.

Dam i blått. Kanske något för mig. Nej just det. Jag tycker om dam i grönt. 😉

Gulliga trötta lamm. ❤

Di sma undar jårdi. Kul att de tittade upp.

Bäddat för kuddkrig. Eller mys & fint i soffan.

Denna gång fick två saker följa med den blå bilen till grannön Gotland. 😀

13. Fårö kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Det är intressant att jämföra foto ett med foto tre. Då syftar jag inte på kyrkan utan naturen utanför.
Fårö kyrka är den kyrka av de 92 st som fått sitt medeltida utseende mest förändrat. Tornet och långhuset (undantag korsarmarna) är däremot medeltida.

Kyrkan ligger vackert på en höjd med utsikt mot havet och omgivningarna. Härifrån finns flera intressanta vägval att göra.

Tänk vad grönt det kan bli på tio-tolv minuter. Jag har inte fuskat med färger eller valt ett äldre foto från besöket 2016.

Om det var vägval utanför finns det fyra ”sittvalsmöjlighetershåll” för åhörarna vilket jag uppskattar som kyrkobesökare.

Altartavlan är ett enkelt sandstensarbete med Nattvarden som huvudmotiv. Altartavlan bär Karl XI:s namnchiffer.

Predikstolen bär Fredrik I:s namnchiffer.

Käutatavlan är kyrkans intressantaste attraktion. Den uppsattes 1618 som ett tack av ett lag säljägare för underbar räddning efter att i 14 dagar 1603 drivit omkring på ett isflak i Östersjön. En minnesvers på danska berättar om händelsen. Målningen är naivt åskådlig och visar en verklighetstrogen bild av av Visborgs slott i Visby.

Här rör det sig om en liknande händelse som ägde rum 1767.

Skepp tycks vara vanligt i skånska och Gotländska kyrkor. Passar enligt mig bra in i livet runt havet.

Tänkvärda ord:
Jag var som starkast när jag skrattade åt min
svaghet.”
                                           Ralph Waldo Emerson

 

Fårö fyr


Hemma har jag en underbar flygfotobok som jag ofta bläddrar i. Boken är fylld av superläckra foton från luften över Gotland och öarna omkring.
Innan vi åkte iväg spetsade jag in mig på bilderna över Fårös fyr. Jag drömde mig in hur vi gick in på det stora området. Fikade som de gjorde på ett foto. Betraktade fyren från alla vinklar. Tog närbilder och … inte det. Fritt från luften. Privatägt från marken.

Denna blinkande 24 meter höga fyr med en ljushöjd på 30 meter över vattenytan, byggdes 1846-47 och invigdes det sistnämnda årtalet. Ett år efter Hoburg fyr på södra Gotland. Från början använde man rovoljelampor. Senare byttes ljuskällan ut mot starkare fotogenlampor. Var 20:e sekund visades en fyra sekunder långblänk. Tornets största uppgift var säkert att varna för Salvorevs förrädiska sandbankar i norr.

Några årtal: 1953 elektrificerades fyren. 1977 avbemannades den. Men Fårö fyr är fortfarande i bruk och sköts av Sjöfartsverket. Den siste fyrmästaren var Joe Nordberg. (1920-2009)
Kuriosa. Det finns en gammal ”skrönbön” som löd så här på Fårö:
”Gud välsigna våra åkrar och ängar.
Våra pigor och drängar.
Giv fisk i garn och kut i strand.
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt.”

Det blåste kallt. Jag hade användning av både mössa och vantar när jag nådde havet.

Stränderna är vackra men inte speciellt barnvänliga. Men det finns betydligt finare sandstränder åt båda hållen. Nästan världsklass på dem.

Norsta Auren mot norr nämns i många sammanhang som ett lugnare ställe än Sudersand och kanske är det den lilla öns bästa sandstrand. Bred strand och stora sanddyner. Där används varken mössa, vantar eller ibland ens andra kläder. (Känt naturistställe).
Nu ökade regnmängden uppifrån. En sista bild innan kameraväskan öppnades för en vilopaus för kameran.

Min busiga pojkhjärnsida skulle vilja klättra över och smyga iväg bara en liten bit och ta några bilder på fyren från den finaste sidan. Istället blev det hem till värmen i stugan och dansande på TV.  Fyra skulle bli tre. Själv håller jag på Kristin – ända in i kaklet. Ikväll är det dags igen. 

 

 

 

 

 

 

Olof Palmes minnesplats


Olof Palme tillbringade 30 stycken somrar på Fårö, de flesta i närheten av Sudersand. Jag tror han älskade att få komma hit för att koppla av och få träffa sina partikamrater. Palme höll under dessa år flera tal i Sudersand.
Gutarna är omtalade för att låta kändisar få röra sig fritt på ön och att inte bjuda på skvaller eller information om var de bor. Ingmar Bergman är ett annat bra exempel på det.

Väldigt nära vår hyrda pepparkaksstuga i Sudersand, ligger i en vacker glänta bland björkarna denna speciella minnesplats.
Det är Fårö socialdemokratiska förening som hedrat Olof Palme med att uppföra en skulpturgrupp.

Arkitekten och skulptören heter Jan Sundström. Symboliken med pallarna är att de ska stå för Palmes internationella arbete, världsdelarna och världshaven. Den höga är ett landmärke.

Egentligen heter det inte pallar utan hallar i kalksten. Hallar är ovala stenar med hål som fiskare använde som sänken i fiskegarn.

Jag slog mig ner en stund på en pall och tankarna gick till texten ”Inte vilken februarikväll som helst” i kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”:
Ibland stannar tiden. Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung. Det finns sekvenser i livet som vi aldrig glömmer…

Sudersand


Redan i slutet av femtiotalet började kommunen bygga stugbyn som växt enormt under dessa år. Nu finns det mängder av alternativ när det gäller boende. Allt från lillstugor till vandrarhem, parhus och hotell. Den vidsträckta stranden är berömd sedan åtskilliga år. När Bergmanfilmerna Skammen och Scener ur ett äktenskap spelades in bodde flera från filmteamet här. Då fanns det endast torrdass. Liv Ullman uppskattade detta och lär ha sagt: ”Det blåser och havet brusar och det är mörkt. Där sitter man som på en tron och upplever detta fantastiska med vind och vatten.”

Ser mer ut som ett njutbart ”grönbygge” än svartbygge.

Du har i kategorin Sova borta sett oss bo på lyxhotell vid havet och välkänt hotell innanför den berömda ringmuren. Nu valde vi en familjestuga för fyra personer. Orsaken var att ”tvåan” var upptagen första natten och då kunde vi lika gärna bo kvar.

Eftersom vi bara var två var valet enkelt. Men nyfiken som jag är ville jag gärna se hur det såg ut där på loftet. Men jag lovade att inte gå in. För vi ville inte städa där också.

Möjlighet att ”putta ihop” sängarna. Säkert bättre utsikt genom fönstret. Men vad är det mot toalett, dusch, platt-TV, kök, bättre möbler och öppen spis.

Det finns massor att göra på området. Både när det gäller att spisa, röra på sig och njuta av annat. Självklart var mycket fortfarande inte igång. Högsäsongen har inte börjat. Men Ebbas Mat & Kaffe är öppet hela året.

Här välkomnade kocken oss. 😉

Det var en god paj och färggrant på fatet.

Sötsaker även på golvet, på uteplatsen. ❤

Betydligt trevligare att titta ut än om någon okänd skulle titta in sent på kvällen.
Nu var vi redo för en tidig kvällsutflykt. Med hade jag både mössa och vantar. Mörkret hade kommit tidigt och regnet hängde i luften.

Frågan var riktningen för trippen. Vad hade du valt? Vad nära det är till huvudstaden. Mindre än 24 mil. Första kvällsstoppet låg väldigt nära vår familjestuga.