Letade likheter och olikheter

När vi i somras cyklade våra 88-minuter i Slite stannade vi till vid detta äldre pampiga hus.

När jag började amatörforska sökte jag efter likheter och olikheter. Det ena föder lätt det andra. Vissa saker var givna. Att de hade samma föräldrar och födelsedag. Min banala fråga om vem som är storebror saknar svar. Likaså hur länge de bodde kvar i sitt barndomshem i Slite. Båda bröderna började studera i Uppsala. Johan avlagde examina 1816, efter fem års studier. Olof avlade 1810 studentexamen vid Uppsala universitet.
Johan var två år snabbare med att gifta sig. 1821 gifte han sig med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker. Olof valde en annan kusin, Laura Adolfina Sturtzenbecker. Jag skrev valde. Gissar på att männen bestämde på den tiden. Kusinerna var antagligen systrar. Eller vad tror du?
Johan blev pappa till två barn. En son 1828 och en dotter året efteråt. Olof och Laura förblev barnlösa.

Vilka framgångsrika karriärer bröderna hade.

Johan var ämbetsman och politiker. När det gäller det sistnämnda började han sin karriär i 1844-45 års riksdag. Toppen nådde han 1847 när han efterträdde sin bror som statsråd och chef för Civildepartementet. Johan ligger bakom brännvinslagstiftningen 1855 och påbörjandet av Statens Järnvägar. När han på egen begäran entledigades utnämndes han till generaltulldirektör. Året efter blev han adlad.

Olof var alltså förste chef på nyinrättade Civildepartementet. När han tackade ja, tack vare sin bror, till att bli civilminister startade han många nya reformer. För att nämna några saker. Olof inrättade flera navigationsskolor och lantbruksskolor runt om i landet. Han grundade det första Lantbruksinstitutet i Ultuna. (Där var vi och såg när vår äldsta dotter tog sin examen för några år sedan) Otroligt många saker hann Olof med i sin långa yrkeskarriär. Han tycks aldrig blivit avskedad. Jag blev berörd av hans insats att stadga att en syster kunde ärva lika med en broder. ❤
Mellan åren 1847 och 1864 var han landshövding i Göteborgs och Bohus län. Han fick en tuff början, men lyckades lugna den oroliga politiska stämningen som rådde i Göteborg 1848. För sitt skickliga sätt ville regeringen göra honom till överståthållare i Stockholm. Men Olof ville inte då lämna västkuststaden. 1866 återvände han dock till storstaden och valdes till riksdagsledamot av Första kammaren, som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets.
Olof blev också adlad. Detta skedde 1842 av kung Karl XIV Johan. Detta förde med sig att han två år senare även inom riksdagen kunde verka för sina friare åsikter på näringslivets område. I riddarhusdebatterna hörde han inte till de talträngda, men hans ord vägde många gånger tungt.
Vad många titlar han skulle kunnat haft på sitt visitkort. En av dem var Entomolog. (Vetenskapen om insekter) Han ansågs av bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare. Olof tog initiativet till grundandet av Göteborgs museum.

Båda bröderna är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Men Olof blev tjugo år äldre. Han dog 88 år gammal, 1884. Till och med när han passerat åttioårsåldern kunde man se honom göra exkursioner bland insekterna i Drottningholms omgivningar, där han hade sin sommarvilla.
Hatten av för dessa tvillingbröder från Slite. Själv har jag inte ens fött våra två barn. Men jag är megastolt över mina tre tjejer. En av dem är min älskade fru sedan snart 31 år. ❤

Som vi njöt – del 2

Lite osäkerhet kände jag allt när vi åkte iväg fredagen den 10 september. Minnet från förra besöket skavde, när jag då och då tittade upp mot himlen, när vi färdades från kust till kust.

Den här gången bestod schemat inte av en vandring på leden till nästa fiskeläge. Istället njöt vi för fullt av septemberdagen som bjöds från himlen vid fiskeläget Sjaustru. Ett sådant ögonblick som kallas för ”femte årstiden” på öjn. Som alltid önskade jag att det gick att sakta ner på tiden. Aldrig blir lilla människan helt nöjd.

1960 byggdes vågbrytaren. Småbåtsbryggan längs vågbrytaren byggdes 2001 och rampen året efter. Numera är det fritidsbåtar som tagit över.

Vad är det för fågel? Ser direkt att det varken rör sig om en dvärgpingvin eller en strandskata. 😉

Dee varma vindarna längs våra bara armar var underbara. Det stämmer verkligen att Sjaustru fiskeläge ligger på en fantastiskt vacker kuststräcka. Sandstranden på båda sidorna är populära och långgrunda.

De flesta bodarna har faltak, spårade brädor av kärnvirke.

Lite historik. Efter laga skifte 1924 tillkom Sjaustru fiskeläge. Det ersatte ett grundare läge med länningar inne i sandbukten. Tio år senare fanns det här fyra yrkesfiskare. Nu handlar det säkert bara om någon enstaka husbehovsfiskare.

Vi tog ut fikakorgen från bilbagaget och promenade upp till bordet på höjden. Ibland är livet så vackert och enkelt att leva. Skulle vi ta det för givet om det ständigt var så? Skulle vi rent av tröttna? Just där på bänken levde jag bara i nuet. Trivdes av sällskapet och utsikten. ❤
Jag och Solveig är bra på att bryta upp när livet är som bäst. Det skulle också bli spännande att jämföra Sjaustru med nästa fiskeläge. Endast en härlig slingrande bilresa bort.

Som vi frös – del 1

Vi hade belönats med en försmak av den nalkande våren på Gotland redan under några dagar i slutet av februari. Då hade vi njutit av utflykter längs vår västra kust.

Därför spände vi utflyktspilbågen lite mer. När vi lämnade ett soligt Visby bestod våra planer av att köra över till andra sidan öjn. Parkera vid fiskeläget Sjaustru med sidonamnen Sjauster och Sjaustre. Fota lite vid det berömda fiskeläget. Sedan gå uppför kullen och…

…traska den populära leden längs sand- och klippstrand. Göra avstickaren till en historisk plats. Fika med utsikt över havet. Jämföra två fiskelägen.
Något gick snett. Redan när vi passerat Roma försvann solen bakom en grå massa. När vi gick ur bilen välkomnade en tuff kylig vind oss, på parkeringen vid Sjaustru.

Jag har för mig att jag lämnade över kameran till Solveig redan efter ett par inledande foton. Vantarna hjälpte till för de stelfrusna fingrarna, men kylan gick annars rakt igenom våra alltför tunna kläder. Vi skulle haft betydlig fler lager inunder. Inte ens det hade gjort oss sugna på att gå längs leden. Vi var inte där för att få diplom i en överlevnadstävling.

Bakom de cirka tio bodarna i en gles rad, hittade vi heller inget skydd. Mina romantiska tankar om fiskelägen på Gotland blåste ut över havet. Allvaret tog över. Anlände troligen från grannön Öland. 😉 Det varma kaffet intog vi i bilen vid ett änge några mil hemåt. Vi bestämde oss för att ge Sjaustru en ärlig andra chans – längre fram i tiden.

Under andra världskriget kom det många flyktingar till öjn. Detta ska vara en av roddbåtarna från den ”onda tiden”. Jag uppskattar att de finns kvar som minnesmärke.

Tack för besöket. Välkommen tillbaka till en revansch som heter duga. ❤

Huset i ringmuren är till salu

Huset är ett artonhundratalshus, men två av de bärande väggarna tillhörde Visborgs slott från 1400-talet.
Vi nådde platsen igår under vår tidiga söndagspromenad. Adressen är Södra slottsgränd 2.

Det handlar om tre plan och en boarea på 55 kvadratmeter. Biarea är på 24 kvm. Tänk att gå ner i källaren och titta på de öppna innerväggarna mot det gamla slottets murar. Snacka om historia i väggarna. ❤

Finns det ingen hållhake? Självklart. Jag måste vänta på att utgångspriset hamnar i den bruna ”soptunnan”. 5,9 miljoner är för oss en aning i mesta laget. 😉

Dagen i oktober

Efter ”frukost-TV” styrde vi kosan mot de södra delarna av Visby.

Efter en intensiv turistsäsong börjar det glesna ut bland gränderna. Därför körde jag in genom Söderport och parkerade på torget. En sak som slog mig efteråt var att vi såg fyra-fem olika tandläkarmottagningar under vår morgontur. Eftersom vi inte hade något hål på vårt morgonschema… 😉
Dags för en duett med en kvinna och en man. Fast det är söndag känns det allt lite fredag över sången.

Minns du dagen i oktober då allting lyste rött
den bleka solen värmde och lyste upp vår höst
Ja, jag minns den dagen och hur fin du va
och allt vi sa varann.

Den här biten i innerstan har vi aldrig gått förut. Innan vi tog trappan upp läste vi på informationsskylten.
SKANSEN HAVSFRUN
På denna plats byggdes den yngsta delen av Stadsmuren under 1200-talets senare hälft. Under muren finns spår efter en kalkugn från 1200-talet. På 1600-talet planerade man att riva Stadsmuren och ersätta den med moderna bastioner. Bristande ekonomi förhindrade detta. Resurser till förstärkningar kom emellertid i början av 1700-talet då bl.a. skansen Havsfrun tillbyggdes på Stadsmurens utsida.

Utsikten från Skansen Havsfrun mot två olika håll. Solveig klättrade upp på muren för att ta ett foto mot det grå havet.

Det var både brant och mysigt att traska på Södra Slottsgränd och parallell-gränden Norra Slottsgränd. Jobbigast att gå nerför kullstenarna. Vilopausen kom vid tvärgatorna Visborgsgatan och Skeppargatan. Jag älskar våra tidiga morgonpromenader – året om – i denna vackra stad. ❤

Löven dansade i vinden
i parken där vi gick
Du sökte mina ögon
jag vände bort min blick
ville trotsa rädslan
som jag alltid haft
och våga tro på oss
tro på oss två

Tysta ser vi på varann
tysta ser vi på varann

De eldröda träden hade nästan brunnit ner
precis som mina tvivel
Jag ville öppna mej mer
ja, jag ville säja
Jag älskar dej
Kom och håll hårt om mej…

Innan vi blev med blogg såg jag i en bok ett foto med detta röda bullhus. På den bilden fanns också höstlöv på marken. Äntligen fick jag se det i verkligheten. Jag hade inte tackat nej till att äga ”en nyckel till huset”.

Fotnot:
Duett med Charlotte Höglund och Uno Svenningsson.
Duon skrev också musiken.
Texten skrev Charlotte tillsammans med Olle Carlsson.

Almedalen

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Det känns på gränsen till unikt att se denna vackra plats i Visby, nästan utan både människor och aktiviteter. Höstbilden tog vi igår. Om du fingranskar fotot ser du en man som sitter på en bänk och matar fåglarna med en limpa bröd. Det är häftigt att tänka på att Visby hamn låg just här under flera hundra år. På medeltiden var vattenlinjen självklart betydligt högre, när handelsskeppen från hela norra Europa gled in för att göra affärer med de mäktiga handelshusen på Strandgatan. Det var först på 1950-talet som det blev en fantastisk parkanläggning. Här trivs vi under alla årets dagar. Vi och många andra medmänniskor. Det är mäktigt att lyfta blicken över ringmuren och se den gamla Hansastaden från just det här perspektivet.

Norderport

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Efter den gamla delen av Sjömuren var klar byggdes Nordermur. Troligtvis var det någon gång mellan 1260-1270.

Norderport räknas som det tredje äldsta tornet, efter Kruttornet och Österport. Troligtvis uppfört 1286.

Sedan muren byggdes har Norderport varit den viktigaste infarten till Visby för all sorts transporter norrifrån. I modern tid är porten en av få som används för biltrafik.

Jag kan skriva under på att Norderport ligger i starkt stigande och kuperad terräng. Förstår också att försvarstornet låg i ett strategiskt läge av ringmuren, med en stor försvarskraft.

Så här ser det ut inifrån. De yttre träportarna var förstärkta med ett fällgaller som firades ner om stormning hotade. Från öppningen hällde de ut vatten om motståndarna försökte sätta eld på portarna.

Våningen över portvalvet har haft en murad vägg som har rivits ner. I våningen finns en spis och därmed kunde de ha en bevakningsstyrka under de tuffa vintermånaderna.
1710 utvidgades flera skyttespringor för att anpassas till kanoner.
Kuriosa: 1925 utspelades här ett teaterkrig. Det var meningen att Gösta Ekman den äldre skulle spelat Karl XIII. Tyvärr dök han aldrig upp. Istället fick en gotländsk officer spela den rollen.

Gutniska ordstäv

Vi fick leta ett tag innan vi hittade dem, de gamla gotländska ordstäven och talesätten. Platsen är gångstråket vid Visby hamn. Det gällde att sänka blicken mot marken. Plötsligt såg vi dem graverade på plattor i borstat stål.
Konstnären Agneta Engström valde ut bland gamla minnen från sin barndom och fastnade för tjugofyra stycken. Du får i detta inlägg stifta bekantskap med hälften av dem. Det vi ska tänka på är att gutamålet var ett talat språk med en stor spridning av lokala skillnader mellan olika socknar. Därför finns det många åsikter om stavningar och uttal. Fårömålet sticker exempelvis extra ut med sina formuleringar. Jag tycker det är ett underbart kulturarv, som bara måste få finnas kvar i framtiden – på något vis.

Den här fick vi hjälp med på informationstavlan. Lek och skämta! Tids nog blir ni sittande.

Höstnatt och barnröv kan ingen lita på – gammalt strandbygdsordspråk som manar till varsamhet vid småbarnsvård och uthavsfiske.

Den översta var busenkel. Den understa bör vara. ”Det som ögonen inte ser gör inte ont i hjärtat.” Kunde även gällt öronen/hörseln, skvaller och löst prat.

Nu blev det knepigare. Eller inte. Jag tror det handlar om stolthet. Att inte sitta och böna och be om olika saker. Allt från prylar, pengar till sanningens ord som kanske inte ens har ett stänk av sanning i sig. Vad tror du? Vad vet du?

Den är lätt från rävens perspektiv. Men går den att överflytta till människor? Självklart gör den det.

Endast fyra ord. Jag hänger upp mig på sista ordet. Lagom är aldrig tillräckligt (hemma/i hamn)?

De avslutande fyra handlar om väder. Den första förstår jag. Men vad betyder bräukar och raidrar? Brukar och raljerar? Kan jag rent av använda ett ordstäv i en uppgift i novembers korsordstävling här på gotlanduppochner? 😉 När dessa gutamål föddes visste ingen vad googla var för något. För att hålla igång min hjärna försöker jag alltid först leta bland facken i den. Om jag bara har 1-2 uppgifter kvar i ett korsord tar jag hjälp av Solveig eller googlar mig fram, innan jag skickar in de lösta korsorden.
Önskar dig en fin avslutning på september. ❤
Jag svarar eventuella kommentarer med en snäll symbol. Nu är det förberedelser för de två tävlingarna/lekarna som gäller för mig.

68. Grötlingbo kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Kyrkan är av gotisk karaktär och brukar kallas ”Sudrets katedral”.

Tornet uppfördes under första hälften av 1200-talet.

Hela 67 kvaderstenar av sandsten i fasaderna har reliefer i form av rundbågar från den tidigare romanska 1100-tals kyrkan, som föregick nuvarande kyrka.

Det stora triumfkrucifixet från mitten av 1200-talet förstärker känslan av att den gamla tidigare kyrkan måste varit rejält stor, den också.

Kyrkan förfogar över två dopfunter. Den översta med reliefer som visar scener ur Kristi barndomshistoria är tillskriven Sighraf som var verksam i slutet av 1100-talet och början av 1200-talet. Den nedersta i barockstil är från 1700-talet.

Här finns fina glasmålningar från 1300-talet. Den högra är från 1900-talet.

I Grötlingbo kyrka kan du se Gotlands äldsta predikstol, daterad 1548.

Altartavlan är daterad 1699.

De medeltida kalkmålningarna, i de båda valven i koret, framtogs vid en restaurering i slutet av 1950-talet.

Tänkvärda ord:
”Vad man är ska man ha mod att visa.”
Esaias Tegnér

Nyduschade växter

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sista helgen i september… och dags att bege sig till Botan för att fotografera med mitt macro, innan en ny månad tar vid längre fram i veckan. Vilken tur att denna helg bjuder oss på sol och fint fotograferingsväder.
Under veckan som gått har jag hunnit med ett besök i Stockholm. För första gången på drygt ett och ett halvt år satte jag mig i ett flygplan och lämnade ön. Det var ingen nöjesresa… Målet var att äntligen få ordning på mitt ena öga, där jag lyckats få ett ”sår” på hornhinnan”, något som skulle rättas till med en laserbehandling. Själva lasern kände jag inte av, men efteråt…

Trots att jag blivit förberedd på att det skulle göra ont så hade jag inte förstått att det innebar SÅ ont. Den här helgen har synen börjat återvända till ögat, men fortfarande ser jag inte klart och är väldigt ljuskänslig.

Eftersom Botan är en plats att njuta av och må bra på, kändes det helt ok att samla ihop sina krafter och bege sig dit trots allt.

Luftfuktigheten var hög denna söndagsmorgon. Alla växter såg ut som om någon gått runt med en stor sprayflaska och duschat dem.

Som små pärlor låg vattendropparna utspridda…

Det är som att sommarens blommor kämpar för att hålla sig kvar…

Förra året blommade det rosor till och med på julafton. Hur det blir i år återstår att se.
Här är i alla fall en av alla knoppar som är på gång.

Men, samtidigt blir hösten alltmer påtaglig. Här och där har den gröna färgen fått ge vika för gult, orange, brunt eller rött.

Glaspärlevinets bär börjar få färg.

Det är något visst med frön. Visst har det blommat färdigt för i år, men nya frön väntar på att få gro och då vet vi att det kommer att blomma på nytt i Botan.