Du kanske är intresserad av den här boken?

Solveig kom hem med en tunn bok från bibblan och ställde frågan till mig. Det är möjligt att hon ångrade sig på kvällen, när hon somnat och vaknade till av ett mullrande skratt som följdes av högläsning, där det också förväntades att hon skulle komma på vilken plats författaren syftade på.

”Vad bra att du är vaken min skatt. Jag tar det i två etapper.”
Äventyret är vindlande skogsvägar där man tar sig fram på ettans, möjligen tvåans växel med mittrenens grässträng kittlande bilens undersida.
”Sover du igen eller sitter du med i bilen? 😊 Här kommer fakta två.”
Ni befinner er på ett stycke bortglömt Gotland och har ni lust kan ni fördjupa känslan av att trampa jungfrulig mark under turistskorna. Då fortsätter ni den svåra (men framkomliga) vägen ut till kusten och hamnar vid X:s urgamla fiskeläge under… ”AGBOD”, hördes från sängen bredvid.

Jag blev mycket förtjust i boken från 1969. Skriven av Jurgen von Zweigbergsk (1928-2008) med Gotlandsanknytning och fina teckningar av målaren och tidningstecknaren Sven Rydén. (1925-2018). Läste att Sven alltid började sina porträttmålningar med näsan först. Inte sin egen. 😉 Duon gav året innan ut boken ”12 bilturer med familjen i Skåne”.

Jag var tveksam till framsidans text: ”Tips på 12 utflykter”, och tänkte att författaren måste ha silat rejält. Så var det inte! Jurgen täckte upp det mesta. Otroligt kul att jämföra vägbeskrivningarna med hur det är i nutid. Fortfarande är det mycket som är sig likt, om man tar sig en bit bort från asfaltsvägarna. Boken har åldrats med stil. ❤
Det var nostalgi att känna igen platser som vi redan besökt. Författaren har också med många platser som vi ska ”titta till”. Vi fick nya tips som jag med iver ska se efter om de fortfarande finns kvar därute i naturen. Bara för att behålla spänningen har jag avstått från att googla om sanningen. 😉

Tror ni att Solveig var sur på mig för att jag störde hennes skönhetssömn? I så fall hade hon väl inte klickat hem ett, nästan som nytt, exemplar på Bokbörsen. Det bästa är att boken inte doftar mögel. Min känsliga näsa fixar inte längre den fräna doften.
Nu blev jag nyfiken, om vi även kan få tag i ”Skåneutflyktsboken”…

Fotnot:
Jag antar att flera tycker sig känna igen det ovanliga efternamnet? Jurgen fick fem döttrar med tre fruar. Du har säkert hört talas om en eller två av döttrarna. Är du extra nyfiken får du googla. 😊 För nu har jag kommit in på ett stickspår, långt utanför de slingrande grusvägarna på ”Blåeldens ö”.   

Våren går långsamt fram

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen visade termometern tvåsiffrigt och vi trodde att värmen hade kommit för att stanna. Men så blev det inte! Bosses väderapp utlovade snö, som tur var hade den fel den här gången. Men kallt har det varit i veckan som gått. Och i morse när vi skulle göra ett återbesök i Botan för att få till några fler bilder, ja då blåste det rejält. Därför var det ingen idé att ge sig iväg dit.

Alltså fick jag plocka fram de bilder jag redan tagit… Med förhoppning om att besöken i maj kan bli flera än ett…

Tulpaner har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Knoppar står för hopp. Inte än, men snart kommer de att slå ut i fullaste blom.

Fascinerande med alla dessa små detaljer som man upptäcker först när man tittar riktigt nära.

Här blev jag förtjust i bakgrundsfärgen…

Påsken har visserligen passerat, men påskliljornas intensivt gula färg lyser upp här och var. Visst är det härligt att våren bara har börjat och att vi vet att det finns så mycket kvar som vi kommer att få njuta av. Fördelen med att det inte är så varmt är förstås att våren går långsamt fram… men 4 grader känns lite i underkant. Det får gärna bli tvåsiffrigt igen.

Text och foto: Solveig Lidén

59. Halla kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Halla kyrka är en av fjorton klövsadelkyrkorna på Gotland. Termen betyder att kyrkorna har ett stort kor fogat till ett äldre lägre långhus och med ett torn som är högre än långhuset.

Långhuset är från omkring 1200 och är byggt av huggna kalkstenskvadrar.

Här ser du en del av målningarna på långhusets innertak, 1697.

Krucifixet är från slutet av 1400-talet.

Altartavlan sattes upp 1688.

Hegvalds verkstad står bakom den välbevarade dopfunten. Relieferna på cuppan visar scener från Kristi barndom.

Predikstolen från 1697 och mycket annat fint i kyrkan är bekostade av rådmannen Hindrick Schmidt och hans hustru. Paret bodde i Visby.

Tänkvärda ord:
”Att förlora en vän
är som att förlora en juvel i
ett upprört hav.”

Wilson MacDonald

Lilla Strandporten

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på.
😉

Vi kommer ifrån vackra Almedalen. Men på medeltiden låg istället den gamla hamnen där parken finns nu. Då hade Lilla Strandporten en mycket viktig funktion som länk mellan hamnen och Rolandstorget, innanför porten med Strandgatans alla handelshus.
Här utanför låg på medeltiden Vinhuset. Den byggnaden var stadens rådhus, börs och saluhall.

Lilla Strandporten är en av ringmurens äldsta portar. Porten upptogs i början av 1300-talet.

Jag måste nämna att Vinhuset (Rådhuset) var en otroligt imponerad byggnad med måtten; 40 meter långt, 20 meter brett och troligen fyra våningar högt. Smeknamnet kom från att Visbys vin förvarades i källaren och såldes därifrån. I början av 1800-talet togs ruinerna av det mäktiga huset bort. Men resterna av källaren finns kvar under mark.

Undra varför murgrönan är Gotlands landskapsblomma? 😉
Nu befinner vi oss på andra sidan och har ryggen mot torget Rolandstorget, som för länge sedan bytt namn till Packhusplan.

Direkt till vänster, efter du gått igenom porten, har du ett av mina absoluta favoritsommarfikaställe. Hur många bokstäver var det? 🙂 Fiket hittar du givetvis i kategorin fikatime, men också i kategorin Favoriter i repris. Det börjar rinna till i munnen bara jag tänker på deras… ❤ Om två-tre månader sitter vi intill muren och mumsar där igen.

De scendebuterade 1973

Kultbandet Smaklösa från Gotland kan om två år fira 50 år som grupp. Redan 1995 fick Smaklösa Gotlands tidningars kulturpris. Efter att lirat 33 år och gett ut flera skivor på det egna skivbolaget Tasteless Records belönades de 2006 som första pop/rockgrupp med Gotlands kommuns kulturpris. 🙂

Gruppens texter är egna och mycket personliga. Musiken bygger på 60 och 70-talslåtar. Jag tyckte det var riktigt kul att lyssna på deras humor och fick direkt flera favoriter. ”Det regnar kor”, ”Bogegatan”, ”Gud gjorde Slite med vänster hand” och ”Backa med släp” skrattade jag gott åt. Just nu är jag nyfiken på låten ”Rune från Rone”. För mig känns gruppen lite likvärdig med min kultgrupp nummer ett. Torsson från Skåneland. Vad Solveig tycker om bandet från Klippan, som jag har flera CD med, ska jag inte skriva mer om här. 😉

Bandet Smaklösas motto är ”Det är fegt att repetera”. Jag har förstått att gruppen har kultstatus på hemön.

I denna gamla bensinmack längs kustvägen vid Västergarn finns ett museum, som har öppet varje onsdag i juli månad mellan 10-12. Enligt chefen, basisten Rolle, skulle TripAdvisor garanterat ge muséet fem stjärnor. (om de hade varit där).

Hoppas vi kan pricka in tiden någon gång. Undra om det på tal om förra blogginlägget skulle vara möjligt för mig att gå vilse därinne? 😉 Solveig skulle nog svara ordet på två bokstäver.

En välbevarad stenlabyrint

I Sverige finns ungefär trehundra kända labyrinter. Cirka fyrtio av dem finns på Gotland.

Trojaborg, som ligger nedanför naturreservatet Galgberget i norra Visby, är en mycket välbevarad stenlabyrint.

Den grekiska mytologin har givit namn åt otaliga labyrinter. Ofta kallas de i Europa för Trojaborgar och byggdes på 1800-talet. Men Visbys Trojaborg tror man byggdes på järnåldern.

Jag är förtjust i den berättade sägnen om hur just denna labyrint kom till. Sätt dig lugnt tillbaka och sug in orden:
En ung flicka, en kungadotter, hölls fången i ”Rövarhålan”, en liten grotta i Galgberget strax ovanför denna plats. Flickan byggde labyrinten genom att lägga en sten om dagen. När den äntligen var klar blev hennes fångvaktare så imponerade att de släppte henne fri.

Den största och innersta stenen. Jag orkade inte räkna antalet stenar/dagar. Men jag förstår i efterhand att varje sten var värd sin dag.

I Mästarnas Mästare (tror jag det var) fanns en gren där de skulle gå runt i en labyrint och gå ut från den efter en viss förutbestämd tid. En knepig uppgift. Räkna eller nynna på en refräng?
Själv är jag mer förtjust i höga, täta ”busk-labyrinter”. Det finns ex. en på en ö i Danmark. I ett avsnitt i Mordkommissionen hade två galna ungdomar gömt sitt stöldgods i labyrinten, efter att först ha dräpt en småbarnspappa. Bortsett från det hemska var det just så jag ville ha en gren i Superstars, som jag brukade regissera i mina bostadsorter. Då tänkte jag lotsa in tio deltagare till mitten av miljön. Sedan skulle den som kom ut först inkasserat ”ten points”. Åtta poäng till tvåan… Tänk om någon blivit kvar efter det danska mörkret hade lagt sig? Det lilla problemet hade jag löst med att lägga den grenen sist. 😉 Det stora och långa problemet ”Långe-Lasse” hade fått låna knäskydd för att inte förstöra knäna helt när han kröp… annars hade han sett över topparna. Regelfusk och doping var aldrig tillåtet. Jag läste i dagens tidning att Arne Ljungqvist fyller 90 år den 23 april. Arne är still going strong. Hans insatser mot doping är värd att lyfta på hatten för. 😀

Enda huset på Adelsgatan som…

… är ett ”rent” bostadshus är nummer 46.

Men så har det inte alltid varit. Omkring 1860 byggdes det samman med ett äldre trähus. Tidigare hade det varit ett hantverkshus med olika hantverkare såsom bryggaren Ljungman, skomakaren Dahlbom, glasmästaren Palmgren, skomakaren Löfqvist och urmakaren Qviberg.

Omkring 1870 köpte guldsmeden L.F. Elgstrand Adelsgatan 46. I huset startade han upp sin verksamhet. Ett föremål som han tillverkade var en lödskärvel, som blev omnämnt som ett museiföremål. 1916 såldes det på en auktion, hamnade senare på Nordiska Museet och har använts i guldsmedjan på Skansen. Vilken resa över havet för ett föremål som jag i skrivande stund inte vet exakt vad det är. Men min morfar, som jag aldrig hann träffa, var både urmakare och guldsmed. Han hade säkert vetat. Liksom hans far och hans far. Själv var jag mer känd som en mästare på att ta sönder klockor. Det fanns gott om dem hemma hos oss under min barndom, av naturliga skäl. Jag var förstås nyfiken på hur uren såg ut inuti. Men jag hade inte riktigt förmågan att få ihop dem igen, så de visade den rätta tiden. Om hela sanningen ska fram visade de som hade visarna kvar bara rätt tid två gånger om dygnet. 🙂

Antagligen tog L-F. Engstrands fru Antionette över verksamheten 1887. Ett A tillkom nämligen på affärsskylten. Sedan bytte hustrun inriktning på verksamheten när hon 1915 djärvt startade en modeaffär i lokalen, som hon därefter drev fram till året innan andra världskrigets början, 1938.
En kvinna med namnet Elsa Pettersson köpte fastigheten och övertog modeaffären samma år. I hela 53 år drev Elsa affären. Troligen dog hon 1991.
1992 byggdes lokalerna om till ett ”rent” bostadshus. Enligt mina bruna ögon ser det mycket fint ut på utsidan.

I harmoni med naturen

Dessa underbara Gotländska ängen är som balsam för själen. ❤
Plötsligt kom värmen till Gotland. Vi packade en kaffekorg efter lunch och körde iväg endast en mil.

Fåglarna satte igång direkt och sjöng oss välkomna. BOfinken sjöng säkert enbart för mig. 😉

Vi delade på oss. Medan Solveig lekte med sitt försvann jag iväg med min kamera på eget äventyr. En gång ”plurrade” jag som vi smågrabbar sa förr. Vårbäcken var gömd under lövhögarna. Jag hade tur. Den var bara 3-4 meter djup och just där fanns ingen krokodil. 😉

Myran jobbade på med sitt. Men den understa insekten kämpade Solveig med länge. Den ville absolut inte vara med på bild. Hon flyttade stativet flera gånger och hoppades att insekten kunde ta en kort paus. När jag kom till ”undsättning” försvann den under något fjolårslöv.

Tre generationer på spännande utflykt.

Dags för oss att ta 2021 års första utomhusfika. Vi hoppas få fler liknande stunder under de närmaste månaderna. De gör oss så gott på många skilda sätt.
Nu ska jag fortsätta att planera möjligheter inför våra två längre turer, hemester som det så passande heter. Då håller jag tummarna för att det mestadels blir soligt och varmt. För jag vill inte missa solnedgångar & soluppgångar.
Vi avslutar med en svalört och önskar dig besökare en fin ny vecka. Var rädd om dig. För det finns bara en av dig. ❤

58. Klinte kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉


Klinte kyrka ligger vackert och är med ett undantag i gotisk stil.

För först byggdes tornets nedersta romanska del. Detta gjordes i tolvhundratalets första hälft.

Kor och långhus byggdes omkring 1300. En stor del av bänkinredningen är från 1600-talet.

Triumfkrucifixet är från 1400-talets slut.

Altaruppsatsen är daterad 1643 och är utförd av stenhuggaren Gert van Eghen. Det finns medeltida glasmålningar bevarade.

Målningarna är från 1300. På den översta bilden ser du den vanligaste dekoren i valven, rankornament.

Den ovanligt stora dopfunten är tillverkad av Henrik Hansson Schotte 1667.

Predikstolen är från 1600-talet.

En detaljbild som fick vara med.

Portal med relief.

Tänkvärda ord:
”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta,
ty hjärtat styr ditt liv.”
Ordspråksboken

Gutamål – Lektion 7

Ämne: DE GOTLÄNDSKA GRENARNA I STÅNGASPELEN

Bakgrund: 1924 startade Stångaspelen i Stånga i södra Gotland. Det är en prestigefylld tävling som endast varit inställt tre gånger. 1940 (andra världskriget), 1955 (Gotlandsutställningen) och 2020 (Corona). De planerar att köra i juli i år.
De två mest prestigefyllda grenarna är perk (pärk) och varpo (varpa) och den gutniska femkampen som är en utslagstävling.
Första gren är RÄNN´I KÄMP (löpning). Sträckan är mellan 60-100 m.
Andra gren är LÄNGDKAST ME´STAIN (stenvarpa utan fingertag)
Tredje gren är HAUG-STIKEL (höjdhopp)
Fjärde gren är STANGGSTÖRTNING (stångstörtning) En ca 20 kg tung stång skall stötas så att storänden träffar marken först och lilländan faller framåt. Vad enkelt det låter. 😉
Femte och sista gren är ryggkast. Nu ska endast 2-4 personer återstå. Kämparna fattar om varandras ryggar med ett undertag och ett övertag runt armarna. Den som får den andre till marken har vunnit.

Andra grenar är:
SPARK´RÖVKROK (sparka benkrok)
HERRE PA STANGG (herre på stång)
DRÄG´HANK (dra handkavle)
T ÄM´STÄUT (tämja oxe)

Fotnot:
Bilderna har jag tagit i Gotlandsänget i Visby och är med för trevlighetens skull.