Ebb

I veckan såg vi några häftiga foton från norra Gotland. Där visades gamla spännande båtvrak upp, som inte synts på väldigt många år. Orsaken var den ebb som rådde på ön. Sandstranden hade breddats med råge.
Därför bestämde vi oss för att ta en tidig tur upp till Kappelshamn på KHFD.
Vi hade det mysigt och lugnt. Långt från att bli nervvrak, 😉 men tyvärr befann sig inte båtvraken på torra land. Istället kunde vi konstatera igår att lågvattnet fanns kvar i Visby omnejd.

Det blev fem-sex stopp med ”Den lilla blå”. Den ovala bilden ovan är en jämförelse med ett tidigare besök vid fuskrauken. Solveig tyckte att Snäckschimpansen, i en annan vinkel, liknade en häst den här gången. Endast fantasin sätter gränserna.

Undra vad det för viktigt som den högra fågeln försöker förmedla?

Solveig fick mig inte till att gunga. Självklart ville jag inte förstöra hennes skuggbilder.

En oas på Gotland

Det är lyxigt att kunna traska genom en tallglänta, från den hyrda stugan och genast nå ett av Gotlands finaste smultronställen.

Det var riktigt råkallt. Men jag var bra påpälsad och överlät mer än gärna fotograferandet till Solveig. Vi mötte få människor. Däremot fanns det till vänster ett större sällskap av…

… vitkindade gäss.

Jag tror även de hoppande djuren med stora öron hörde signalen från holmen Heligholm. Antagligen kallade andra gäss till kvällsmöte. För plötsligt hörde vi vingslag, läten och full aktivitet skedde över våra huvuden. Tur ingen behövde ”göra flygande toalettbesök”.

Vi fortsatte ner mot raukarna och det gamla fiskeläget Holms. Det finns så mycket att vila ögonen på.

Livskvalitet när den är som bäst. Kanske inte varmast, när livsbanken fylldes på med ljuva minnen.

Erik XIII:s gränd; akt 28

Fotnot:
Det här är en kort gränd mellan förra akten; S:t Nikolaigatan och den långa gatan Tranhusgatan.
Eftersom vi håller denna gedigna kategori kort och inte svarar direkt på frågor ens efter trevliga kommentarer, dyker det upp svar i efterhand. Blomsterbönan och Eval8 undrade när vi gör våra rundor. I det här fallet var det efter en tidig frukost där vi först väntade in ljuset. Troligtvis var vi där i slutet av februari. Givetvis gör vi under samma tur besök på mer än en gränd. Vid andra tillfällen händer det att vi ta en tur efter lunch. Ofta väntar vi in mötande personer innan vi knäpper kortet. Sedan finns det sköna beställningsstunder där det lilla extra dyker upp, som med katten. När det gäller det kommande grändernas stadfotograferande lär det bli svårt att undvika att få med ”turister”. Hoppas de är där med ”rätt” sällskap. 😉

Vakti

En skön avstickare från väg 140 söder ut är att blinka av mot Näs kyrka och sedan med hjälp av GPS ta sig ner för relativt bra grusvägar mot vackra Näsudden.

Vakti är en allmänning som blev ett fiskeläge vid omkring 1800-talets början. Redan på 1700-talet fanns här en vårdkase. Du tänker kanske på plåster och bandage? Nej. Vårdkase var en signaleld som användes i orostider för att varna för faror.

Från början fanns här flera strandbodar. Tyvärr finns det numera endast tre tappra kvar. På 1930-talet började större kuttrar komma till Vakti. Olämpligt nog hade det börjat sanda igen i viken och det blev för grunt för dem att ta sig fram.

En bra bild för att skildra när gammalt möter nytt. Förstår du vad jag fiskar efter?

På tillbakavägen körde vi bara fel en gång… så går det när ”Den lilla blå” inte får bestämma.

93. Lye kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Lye är en av 14 klövsadelkyrkor. Äldsta delen är långhuset som är från slutet av 1100-talet.

På kapitälbanden visas bland annat scener ur Kristi barndomshistoria.

En relikkista av sandsten, av stenmästaren Sighraf, är inmurad vid västra portalen.

Predikstolen är från 1705.

Triumfkrucifixet är från 1400-talet.

Det ståtliga altarskåpet är daterat 1496 och skänkt av bonden Jon från Mannegårda i Lye socken. Här visas en Nådastolsframställning med apostlar samt motivet ”Veronicas svetteduk”.

Lye kyrka är vida berömd för sina glasmålningar, som ska vara Nordens största bevarade medeltida svit.

Kalkmålningarna kommer från tre olika tidsperioder. Den äldsta tillkom i första hälften av 1300-talet.

Glasmålningen med Helgonet Sankta Katarina är från första hälften av 1300-talet.

Långhusets takmålningar är från 1700-talet. Tur Solveig inte drabbades av nackspärr vid fotograferingen.
Kort sammanfattning: En mycket sevärd kyrka på östra sidan av Gotland.

Tänkvärda ord:
”Det är inte svårt att ge bort vänlighet.
Den kommer hela tiden tillbaka till dig.”
Cort Flint

En bild ska bort (akt 8 av 9)

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

H. Facit. Står i en av de tre medeltida kyrkor som vi ännu inte lagt in på bloggen. (Vet ännu inte om den kommer att platsa i det inlägget om Garde kyrka). Övriga dopfunter går att hitta. Men jag minns att jag försvårade på 1-2 och visade upp ”detaljbild” som kröp en bit närmare. 😉
Konstaterade att flest bidrag inkom på ”Hörsne kyrka”.

I.

Ledtråd: Skiljer sig från de andra
Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.

Regler/Poäng/Sidsnack:
Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (20/5 kl. 09.20)
Sista akten kommer att dyka upp någon gång i juni. Mer detaljerad kan jag tyvärr inte vara.
I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt.  
LYCKA TILL!

AkterAntal fotoPoäng
Akt 121
Akt 232
Akt 343
Akt 454
Akt 565
Akt 676
Akt 787
Akt 898
Akt 9109
Max.54 st45 p.

Tabell efter akt åtta:

PlatsNamnJust nu
1Znogge25
2Anita L22
3Louise18
   
4Ethel15
4Wiolettan15
6Lisbeth12
7Maj J11
8Ditte9
8Anne B9
10Gunilla W8
11Eva-Lotta7
11Eva R7
13Anki A6
13Minton6
13Blomsterbönan6
16Åse3
17Lena W2
17Laila L2
19Marie K1
19Jennifer1
19Karin1
19Ing-Britt1
23Sven-Arne0
23Nils P0
23Susie0
23Gunnel0
27Övriga 

I finalen blir det nio eller noll poäng
till dem som vågar sig på att deltaga.
😊
Övriga får ALLTID noll poäng.
Antalet foton kommer att vara 10 st.
Välkomna när det händer en sommardag i juni.


Priser:
Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först.
Vem ska bli fotomästare 2023?
2019 – Anne Bondin
2020 – Wiolettan
2021 – Maj Johansson ❤ R.I.P.
2022 – Anita Linder
2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare?

Hulte Kruppar

Den näst största tätorten på Gotland heter Hemse. En km söder om orten ligger ett av Gotlands största hävdade ängen.

Vi var ensamma i änget, men en fika vid de lediga borden lockade inte i den bistra kylan.

Det finns en hel del ekar, askar och hasselbuskar. Kanske redan nu börjar det bli en frodig grönska. Våren har kommit i rask marsch sista dagarna. Änget har ingen större orkidérikedom. Fåtalet arter som nämns har vi redan införskaffat oss i kategorin ORKIDÉER PÅ GOTLAND. Tre arter som ska trivas här under trädens skuggor är sårläka (maj-juli), lundgröe och den fleråriga örten ormbär (maj-juni) Den sistnämnda användes förr mot ögonsjukdomar.

Huvudmålet för detta stopp var att njuta av ”Det vita havet”. Samtidigt rörde jag mig hela tiden över de stora ytorna för att försöka hålla värmen kvar innanför vinterkläderna.

Betydligt svårare för Solveig att i änget, på marken, undvika att frysa. Själv svettas jag sedan Solveig i natt bjöd mig på hennes trista hälsoläge sedan förra lördagen. Borde vara förbjudit att vara sjuk, skadad m.m. Nu när allt vackert spricker ut i naturen och vi har så många spännande planer.

Vike minnesgård

På östra Gotland, längs med väg 146, finns en slingrande avtagsväg till Vike minnesgård. Här har du på sommaren möjlighet att få uppleva en genuin gotländsk strandgård med anor från medeltiden.

Det stod att det var okej att gå in på gården och titta. Vi swishade en slant till stiftelsen och öppnade grinden.
Ända in på femtiotalet brukades gården av tre syskon som hette Ole, Agnes och Emma Wedin. Deras släkt hade ägt gården åtminstone sedan mitten av 1700-talet. Enligt ryktet hade Ole på femtio år inte varit längre bort än till Visby. Under slutet av femtiotalet blev gården ett byggnadsminne.
Boningshuset av kalksten är från 1833. Smedjan som ansågs brandfarlig byggdes på behörigt avstånd.

Det handlade såklart om självhushållning. Fiske var minst lika viktigt som jordbruket. Endast ett par hundra meter är det till havet från gården. Vid stranden finns kvar någon fiskebod. Från stranden tog de släke (tång) för att gödsla åkrarna med.

Till gården hörde också en drygt trehundra år gammal humlegård, i vilken en örtagård anlagts. Där finns också många fruktträd.

Taken är täckta med ag som har en lång tradition på Gotland. Länsstyrelsen lämnar årligen bidrag till taktäckning och omryftning för att bibehålla traditionen och kunskapen om ag.
Runt gården finns strandtunar som skyddade mot vind. De tycker jag är vackra att beskåda.

Jag läste någonstans att de på sommaren haft olika tillställningar genom åren. Spelmansträffar och folkdansuppvisningar nämndes.

Ta sig tid

Minns våra semestrar på Gotland. Då var jag naiv och trodde att det gick att se havet bara genom att åka längs de stora kustvägarna. Egentligen ser man inte havet speciellt ofta under de milen. Åkte vi från Visby mot exempelvis Hoburgsgubben var det ett skönt stopp att stanna till här vid Gannarve skeppsättning. Jag tror många andra gör något liknande för att njuta och sträcka på benen. Den här gången gick Solveig en bit ner för att fota det glittrande havet och utsikten mot Karlsöarna. Själv hade jag fullt upp med att få på mig alla vinterkläder, som jag inte vill ha på mig som chaufför.

Den rekonstruerade 29 meter långa skeppssättningen kan du läsa om här. Minns att det då fanns blommande blåeld.
https://gotlanduppochner.com/?s=Gannarve+skeppss%C3%A4ttning&submit=S%C3%B6k

Ekstakusten är så vacker.
Som vanligt blinkade vi höger och körde ner mot fiskeläget Djupvik. Precis i slutet av backen fick jag en impulsidé. Alla andra gånger har vi parkerat vid fiskeläget och sedan fortsatt den underbara sträckan söder ut längs havet. Vi har även cyklat sträckan ända bort till fårens betesmarker. Nu blev jag istället nyfiken på vad som fanns till höger. Fanns det skyltar om privat område? Nej. Däremot förbjudet att parkera och stockar lite överallt. Rejält stora stugor på höger sida. En yta som var för allmänheten blev stoppet. Därmed kunde vi gå en sväng.

Intressant att se Djupvik fiskeläge och Lilla och Stora Karlsöarna från en annan position. Nästa avstickare från väg 140 var också spännande. Då var vi på jakt efter ett annat och för oss nytt fiskeläge. Gotland är bra på att leverera.