Landa i huset med historiska anor


Donnerska huset i Klintehamn. Ett hus med historiska anor. Stenbyggnaden är från 1700-talet. På övervåningen finns Klintehamns bibliotek. Jag blir lyrisk när jag, på en webbsida, ser kakelugnarna och målningarna på övervåningen.  ❤

Vi åkte till Klintehamn för att besöka inredningsbutiken LANDA. Jag har ett urklipp i en pärm och Solveig har följt butikens Instagram-sida ett bra tag. Vi såg med andra ord fram emot att få besöka denna butik. Och vi blev inte besvikna! Dessutom finns det kvar en rest av vår yrkesskada – intresset för porslin – från den tiden när vi drev Nordens största kaffekoppsmuseum med många andra samlingar.

Karolina Lind som driver denna inspirerande butik är inne på sin fjärde säsong. Karolina driver butik och webshop med stöd av sin man. Ett sådant team är viktigt för balansen.

Inbjudande att få lägga sig en stund och njuta från sängläge. Sedan tänkte jag på förvånade blickar och andra störande moment. 😉

Jag förstår att denna butik har landat för att stanna.

Min favoritfärg. Just denna blandning av gammalt och nytt tilltalar mig. Återbruk med alla sina fördelar har gjort comeback vilket jag uppskattar. ”Win – Win” så det stänker om det.

En del möbler renoverar Karolina medan andra får ha kvar sin slitna charm.

Har du bloggbesökare blivit intresserad av något från bilderna? Tyvärr har jag begränsat antalet foton i inlägget som vanligt. Vi tog annars som vanligt en hel del kort. 😉

Kan du gissa vad vi valde på bordet? Sex stycken assietter från Woods Ware fick följa med hem och de invigdes igår. Syftar på den ”gröna högen”.

Solveig blev extra nostalgisk av denna möbel som påminde henne om en liknande som fanns hemma hos hennes mormor. Kanske tur att vi inte har ett stort hus att fylla längre.

Vad glad Solveig blev när hon fick se denna gamla resväska. Precis en sådan har hon letat efter ett tag. Tror ni jag vågar gå bredvid henne nästa gång vi ska flyga till fastlandet? Skojar bara. Min fru jobbar inte bara som speciallärare. Hon har även ansvar för två skolbibliotek. Extra kul med tanke på hennes bakgrund som barnbibliotekarie. Så denna erfarna resväska ska användas för att locka barn att läsa mer. Kanske kommer jag att lägga upp ett foto någon gång när jag gör ett studiebesök på hennes arbetsplatser. Helst den med havsutsikt från fönsterna. ❤

Vi fylldes verkligen av nostalgiska kickar. Jag har svårt för att låta bli att vända på porslin för att se om mina gamla kunskaper finns kvar. ”Aha! Det var Rörstrand. Men jag hade glömt namnet på dekoren.”

Karolina kunde inte valt ett bättre namn på sin verksamhet – ”Landa”. Hon vill att besökarna ska landa. Skruva ner tempot. Få inspiration. Hon väljer med omsorg och allt är handplockat när hon köper in, gammalt som nytt. Vilket suveränt ställe att besöka!
Du som inte har vägarna förbi Gotland, och kan ta bilen från Visby längs med den vackra kustvägen till Klintehamn, – här finns en utmärkt reservplan: https://landagotland.selz.com/

Hundlausar – det stämde inte alls


Alla som sett programmet ”Så mycket bättre” har sett dessa tre väderkvarnar i vinjetten. De har också förekommit i tv-serien ”Skuggornas hus”.

Jag var inte helt ensam. Tvåbenta tog kort på fyrbenta och jag höll mig en bit bakom. Ville inte bli ö-känd som en pratkvarn.  😉

Som alltid vill jag komma in. Se hur det ser ut. Stilla min medfödda nyfikenhet.

Här är en till som är ”nyfiken runt hörnet”.

Dessa berömda kvarnar var i bruk fram till 1950-talet. Nu förvaltas de av Gotlands hembygdsförbund som också restaurerat dem.
Just namnet Hundlausar är ett riktigt gammalt namn. Det hör antagligen ihop med att det nästan alltid blåser så mycket att det inte ens går att släppa en hund lös. (lausar=lös) Men när jag gick där blåste det nästan inget alls. Så jag kunde släppa både hundar och hästar fria. 😉

Då återstår det bara för mig att hoppa upp och rida iväg in i solnedgången:
”I´m a poor lonesome cowboy and a long way from home.”

Ps.
Minns du den ständiga slutrutan i Lucky Lukes äventyrsserieböcker? Jag älskade mannen som sköt snabbare än sin egen skugga. En serie som håller även för vuxna läsare. Tror jag ska läsa om dem till hösten.

Kronvalls fiskeläge


Läget är perfekt – Ekstakusten! Detta vackra kustavsnitt.

Jag smälter för det här speciella, karga naturreservatet. ❤

Vi hade bara åkt 4 km från Djupvik fiskeläge när vi nådde Kronvalls fiskeläge, (Kronvalds).

Innan Djupvik bildades i slutet av 1800-talet var detta fiskeläge det stora läget.

Jag förstår de två första orden – men vad står det på slutet? EHE?

Enligt sägnen var det här som den ”trevlige” mannen Waldemar Atterdag steg iland 1361 med målet att inta Visby och Gotland.

En sida av mig njuter av utsikten och det är lätt att tänka på detta som glamour. Samtidigt som en annan sida av mig tänker på stormar, mörker, vinter och en rädsla hos kvinnorna som i stugan vankade fram och tillbaka och kanske bad till högre makter om att det skulle gå bra även denna gång. Men vår historia skvallrar om att många kvinnor blev ”fiskareänkor”.

Hur lång tid skulle det ta för mig att med hjälp av en av båtarna nå Lilla Karlsö? Skulle jag få leka Ingemar Stenmark på sjön mellan de stora stenarna? Tror jag avstår. Dessutom vill jag vistas i en större båt. Undra hur många gånger som jag redan spejat ner på de två öarna från ett flygplansfönster? Förra söndagen såg jag ingen av dem på grund av den dåliga sikten.

”Båt i vila” med blåeld.

Nu måste jag vakna till liv så jag inte går in i fel bil. Visst är vår bil blå? 😉

Prästgårdscaféet i vackra Vamlingbo prästgård


Om du någon gång befinner dig på södra Gotland kan jag rekommendera denna oas. Det sistnämnda ordet på tre bokstäver stämmer verkligen om det är ”rätt väder”. Som du kan läsa finns det mycket som lockar på platsen.

Prästgården byggdes 1779 och är kulturminnesmärkt.

Kategorin är FIKATIME. Egentligen kunde jag lagt in ett inlägg till om alla fina blommor som vi tog kort på. Men nu råkar det vara så att det blivit en rejäl dos av den varan sista tiden på bloggen, så för variationens skull fick det bli en begränsning.
Förutom fika går det att äta god mat som baseras på odlade råvaror från Gotland och den egna trädgården.

På Prästgårdscaféet finns flera ”fikaplatsmöjligheter”. Vi hade kunnat gått upp en trappa och fikat på loftet. Eller suttit på entréplan. Det fina växthuset såg för varmt ut, men vi var inne en sväng och tog kort på växande citroner.

Givetvis hade jag stenkoll på brickan med godsakerna under fotograferandet. Vi män är ju kända för att fixa två saker samtidigt. 😉

Ibland är det en fördel att ha en pil neråt på ”Libra”. Synd att vi inte köpte två av samma sort. För den ena var extra, extra god. Nästa gång…

Vi tog det lugnt. Men det fanns de som jobbade hårt.

Vilken ljuvlig plats att sänka tempot på några timmar. ❤
Trädgården inrymmer en köksträdgård, en örtagård och en rosenträdgård. Dessutom finns en butik där du kan köpa kryddväxter, vaser, krukor och annat smått och gott.

Ett blomfoto till… Kan inte låta bli…

Vi hade osis för det pågick ett byte av utställning när vi var där.

Här var ”vaktfågeln” som hade full koll på läget.

På tal om fåglar. På andra våningen i prästgården finns ett museum som den fågelintresserade säkert uppskattar. Konstnären Lars Jonsson visar upp verk från egna samlingar. De flesta av motiven är hämtade från södra Gotland.

När ”varelsen” började slicka sig om munnen fick jag bråttom ut. 😉

Detta var fik nummer 13 som kvalificerade sig till tävlingen årets
fik 2019. Tretton pärlor med det ”lilla extra”. 
Målet är att antalet kandidater utökas till 25 stycken en bit in på hösten.  
Gå in på kategorin Du bestämmer och läs vidare. För jag vill att DU ska bestämma i slutändan. Inte undertecknad eller hans fru. Då hade vi kört det helt privat. 😊

 

 

Fönster mot gården – juli månad

James Stewart gjorde det 1954. Nu är det Bosse Lidéns tur 2019.
Yrkesfotografen tittade mot fönster. Jag håller mig istället till vad som händer utomhus på gården, under en timmes tid varje månad. Dessutom är jag inte rullstolsbunden och har tyvärr inte Grace Kelly till hjälp.
Jag använder heller inte kikare och är tacksam om jag slipper hemskheter som ”Jeff” råkade ut för.
Här kommer sjunde rapporten. Ögna du också igenom siffrorna. För det är mycket troligt att det blir din tur en gång att… 😉

Månad: Juli
Datum/veckodag: 190711/torsdag
Väderlek: Molnigt
Temperatur: +19
Tidpunkt: 13.35-14.35

Människor:
Kvinnor: 28
Män: 31
Barn/ungdomar: 9                                       TOTALT: 68

Djur:
Hundar: 3
Katter: 1                                                       TOTALT: 4

Fordon:
Privatbilar: 3
Firmabilar: 3
Cyklar: 13                                                     TOTALT: 27
Flygplan: 8

Hjälpmedel:
Rollator: 1
Rullstol: 0
Käpp: 0                                                         TOTALT: 4
Krycka/kryckor/gåstol/ 0
Mobilanvändare: 3

Aktiviteter:
Lekplatsbesök: 3
Grillen: 0                                                       TOTALT: 3
Mattpiskaren: 0
Bus: 0

Personligt:
Tyvärr börjar mitt och James Stewarts liv att lika varandra mer och mer. Än så länge går jag för egen maskin och är inte gipsad. Men jag har det värre med en bruten tå för han har säkert bra betalt för att agera rullstolsbunden. Så vem ska ha sista kakan?  😉

Hela året 2019
Januari: 46 träffar
Februari: 49
Mars: 54
April: 75
Maj: 48
Juni: 51
Juli: 106
Augusti:
September:
Oktober:
November:
December:
Totalt/snitt:

 

 

Hoburgs fyr


Det hade varit många klagomål från svenska och norska handelsmän som hade haft åsikter om vikten av att ha en fyr på Gotland. Så redan 1741 föreslog Carl von Linné att en fyr skulle resas på södra Gotland.

1845 lämnade Storbritanniens minister i Stockholm en framställan till Kungliga Majestätet om behovet av en fyr på Gotlands södra udde.

Förslaget godkändes och medel beviljades för byggandet. Fyren är byggd i kalksten och hela fyrplatsen kostade 44 620 kronor. 1 oktober 1846 tändes den för första gången.

Jag tog ett sista foto ut mot bukten Rivet innan jag lämnade över kameran till ”någon” som saknade höjdrädsla och inte hade ont i en fot.

Detta är den trevliga fyrguiden Margareta som gärna berättade fakta om fyren för Solveig. Hoburgs fyr var Gotlands andra bemannade fyr (Östergarnsholm var den första redan 1806). Tornets höjd över marken är 21,7 meter.

Först installerades rovoljelampor. De byttes senare ut mot fotogenlampor för att därefter ersättas, 1915, av luxljus. 1951 blev fyrbelysningen elektrisk. 1978 blev den automatiserad och därmed avbemannad. Det är Sjöfartsverket som äger och driver fyrtornet.

Solveig erkände att det var lite läbbigt med ”klättringen” längst upp. Vet inte om det berodde på spiraltrappan eller fyrtroll. 😉

Den observante kan se både mig och ”den lilla blå”.

Fin utsikt över vidderna.

Sundre Kyrka hade vi precis besökt tidigare.

När det var dimma och det inte gick att uppfatta fyrljuset varnades skepp om närheten till land genom knallskott. I mitten av femtiotalet slutade skjutandet och ersattes av en mistlur.

Fyrbetjäningens bostadshus.

Här njöt vi extra av blåelden innan vi hoppade in i ”vår lilla blå” och fortsatte vår resa… ❤

 

Din dag idag – GRATTIS!


Vi var på väg hemåt efter tre härliga dagar på södra Gotland och eftersom det fanns tid stannade vi till vid Eksta kyrka och passade på att fotografera den både ute och inne. Därifrån var det inte långt till en av Bosses bloggvänner, Susie. https://stjarnarvebloggen.home.blog/
Susie och hennes man Rolle har en fantastisk trädgård.

Medan Bosse mest pratade 😊 passade jag på att gå runt med kameran. Rosor är jag svag för… Extra fina blir de i konstrast mot en kalkstensmur.

Vilken färg är egentligen vackrast? En fråga som är omöjlig att besvara eftersom det är fritt att tycka olika.

Pioner gör mig nostalgisk. Vi hade flera färger i mitt barndomshem.

Ibland tror jag att jag blivit född i fel århundrade. Jag hade inte haft något emot att åka med den här – på den tiden när den var ny…

Vi hade en liknande traktor när jag var barn. Den byttes så småningom ut mot en modernare, med störtbåge, för säkerhetens skull.


Rosa är en färg som jag inte är så förtjust i vad det gäller kläder och heminredning m.m. men när det gäller blommor är det förstås en helt annan sak.

Den som känner min man vet att han kan prata läääänge… och därför hann jag upptäcka många vackra blommor.

En myra som blev fotomodell får avsluta dagens inlägg. Grattis på födelsedagen Susie och tack för att vi fick göra ett besök i er vackra trädgård!

Text och Foto Solveig Lidén

Botaniska Trädgården – julibesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Den här gången susade jag (Solveig) ner på min cykel eftersom det brukar vara näst intill omöjligt att hitta parkeringsplatser på sommaren… Bosse hade dessutom ont i foten och behövde vila, så jag fick åka själv.

Mest nyfiken var jag på vad som hänt med rosorna. Det hade hänt en hel del…

Rosa rosor och lavendel – svårmatchat både vad det gäller färgkombination och doft.

Eftersom det regnat på morgonen fanns det till och med vattendroppar som hängde sig kvar…

Jag gillar att låta kameran försöka få in skärpa på en detalj och samtidigt få till den lite diffusa bakgrunden…

Vilken underbar färg! Att dessutom få humlan att vända sig åt rätt håll och sitta så pass stilla att jag hann knäppa, krävde en hel del tålamod.

Praktmartorn. Jag förstår helt och fullt varför den fått sitt namn.

Pelargonier får mig att tänka på mormors veranda. Fina blommor, men oj vad de skräpade ner. Den här sorten lyser verkligen upp.

Att plantera flera olika växter så att de ”lyfter” varandra är en konst. De som ansvarar för Botan kan sin sak.

Smyrnatulpan. En ny bekantskap för mig. Visst är den vacker?

Gul riddarsporre. Tidigare har jag bara sett den blå varianten.

Kungsljus. Ogräs eller praktfull trädgårdsblomma? Just den här hade bestämt sig för att vara en liggande variant.

Daglilja.

I våras när vi fotograferade äppelblomningen, en kall dag, minns jag att jag sa till Bosse att jag var orolig för om det skulle bli några äpplen eftersom vi inte såg till några insekter. Vilken tur att jag hade fel. Det blir frukt trots en alldeles för kall vår.

Taggakantus – originell både till namn och utseende.

Färgen grön har alltid varit och är min absoluta älsklingsfärg. För mer än 30 år sedan var jag två veckor i Jordanien och Israel. En fantastisk resa där jag såg mycket fint. Men jag minns hur otroligt tacksam jag kände mig när jag kom tillbaka till Sverige. Jag satt på stationen i Hallsberg, klockan halv fyra på morgonen, tittade ut och bara njöt av att träd, buskar och gräs var så gröna. Samma känsla får jag varje vår när löven slår ut. Förra sommaren var det mesta förtorkat och visset. Så är det inte i år.

Min stund i Botan börjar gå mot sitt slut och det är dags att vända och gå tillbaka mot cykeln.

Det gula huset – Hotell Breda Blick – ligger nära Botan. När jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att nycklarna låg kvar i cykelkorgen. Blev enormt tacksam för att ingen klåfingrig person upptäckt detta. Dessutom kändes en mycket inbjudande kaffedoft som fick mig att cykla upp till Breda Blick och avsluta min utflykt med en kopp kaffe och en bit mandeltårta. Inom mig nynnande jag på Sören Janssons sång ”Glad att få leva, att bara få finnas…”

Foto & Text:
Solveig Lidén

 

 

Lyfta fram en doldis



Gotland och Fårö är världsberömda för sina raukområden och en del namngivna raukar. Men har du hört talas om VändburgsGubben?
Hade jag inte sett ett flygfoto från trakten och läst en bloggväns inlägg skulle jag tvivlat på att det som mötte oss direkt efter vårt besök i ett fiskeläge var en väg för vanliga bilar. Då syftar jag inte på denna bild utan hur det såg ut den första norra sträckan. Jag var mest rädd för att vi låg ett steg för långt ner. Att det fanns en riktig väg en liten bit upp.

Vi befann oss på Hammarshage hällar där raukarna lär vara lägre – men vilken ljuvlig plats på jorden. En perfekt plats för reflektion och rekreation. Sätta kropp och själ i vila. Vi hade gjort första stoppet när…

… när jag såg två individer närma sig från norr. Vi hejade på varandra och snabbt var vi igång med ett givande samtal om allt mellan himmel och hav. Tack till Lena och hennes bror Berra. 🙂

Det där måste vara VändburgsGubben?

Tydligen hans äldre bror. Fel som vanligt. För vid nästa stopp stod det en hjälpande skylt.

Ett tag såg jag gubbar överallt, när jag inte såg olika sorts djur. Det kunde varit värre. Tänk om jag hört dem tala och låta. 😉

Okej! Där är han på rätt plats. Ingen tvekan längre.

Nästan vindstilla! Lagom varmt! Fridfullt! En önskan om att kunna stanna tiden en stund. ❤

Jag zoomade in ön Heligholmen som också har raukar, grottor, en fyr och väldigt rikt fågelliv. Därför är ön ett fågelskyddsområde och det råder tillträdesförbud under lång tid på året. Det är också väldigt dumt att få för sig att simma dit. Just den korta sträckan är ökänd för att vara livsfarlig med tanke på farliga strömmar.

Praktiskt att ha med sig lämpliga saker i bilen. Det har vi nästan alltid på våra utflykter. Mat, dryck, kläder, kartor och annat viktigt. Allt går inte att googla eller fråga ”doktorn”. 😉

Medan Solveig låg på en filt i solen och jag inte visste om hon sov eller inte gick jag iväg på egen tur.

Vad djärv jag var. Borde fått diplom. Fingerbadet var härligt och uppfriskande. 😉

Inte långt ifrån detta raukfält ligger ett annat mer berömt och känt – Holmhällar. Nästa gång får det bli två cyklar därbak på bilen. Både denna sträcka och den jag berättade om på andra sidan Sudret är som gjorda för att sitta på en sadel och trampa runt. Sedan kan bilen rulla ensam bakom och finnas till hands vid uppförsbackar, snöstormar och brist på luft i ringen. För punka är trist men visst. 😊

På tal om ”Den lilla blå”. Den trivdes också på sitt ”Gupplov”. 🙂

Jag vände mig en sista gång mot hållet vi kom från och hoppades slippa möten med bilar den sista biten mot Holmhällar. Den drömmen gick i uppfyllelse på de smalaste ställena. Vid mötesplatser var det ett givande och tagande som det ska vara när sunt förnuft råder.

Trivsamt sätt att avsluta en lyckad dag


Stugbyn ligger längst in i en vik som heter Burgsviken. Själva platsen heter Fidenäs.

Vad skönt det var att avrunda den trevliga dagen med en behaglig stund på altanen, innan vi gick en promenad på bland annat denna grusväg.

Några timmar senare var det dags för skådespelet som jag aldrig tröttnar på.




Här flyttade vi oss tillbaka mot vår stugknut.
Där var det dags att ta farväl av både sol och ett fåtal mygg som hade samma intresse som vi. Eftersom jag inte kände någon av dem önskade jag dem aldrig ”god natt”. Inte heller ville jag dra till med ”Stick…”  😉