Längst ut på Östergarnlandet…

… ligger Sysne fiskeläge med en välbyggd hamn från mitten av 1950-talet.

Ett tjugotal bodar, som är uppförda mellan 1930 och 1960-talen, ligger tjusigt på rad med kortsidorna mot vattnet.

Det är kul att ibland leka med var fokus på objektivet ska läggas.

Svårt att låta bli att ta med en speciell detalj som sticker ut.

6 st yrkesfiskare och ett tiotal husbehovsfiskare var verksamma här i början av 1970-talet.

I en av bodarna finns ett litet museum med fiskredskap.

Nu var det dags för oss att cykla ut på Sysneudd och njuta av det glittrande havet.

Första parkett – 700 inlägg

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.

Hemse runt; del 2-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

De fyra bokstäverna c.h.a.b känner jag igen. Centrum för Historisk Arkeologi & Byggnadsvård. Åren går. Redan 1997 grundade Peter d´Agnan en ideell verksamhet som sedan växt rejält.

Vi cyklade förbi Hemse Vandrarhem och tänkte på att det var väldigt många år sedan vi själva bodde på ett vandrarhem.

Gammalt kommunhus? Verksamheten verkade inte finnas kvar i det fina huset.

Charmen med att ta sig fram på två hjul befästes, när vi nyfiket lämnade Storgatan och styrde in på Ängsgatan. Snabbt kom vi in i olika bostadsområden, som vi aldrig skulle stött på om vi parkerat bilen vid ”Stora affären” och lekt turister. Vi blev riktigt positivt inställda till Hemse och lekte med tanken, om vi bott där permanent. Vägde för och nackdelar mot varandra. En privat allvarslek, som vi lekt många gånger i vårt gemensamma liv. Har du bloggbesökare också ägnat dig åt aktiviteten någon gång?

Antagligen föreslog jag att vi kunde bo i den söta röda kvarnen. 😉

Oväntat dök det upp ett fint änge. Där stoppade vi ”tiden” och tog kort till ett kommande blogginlägg. Vi utnyttjade sista minuterna till att njuta av blommor i trädgårdarna, som vi cyklade förbi. In i det sista undvek vi Storgatans trafik. För Hemse är en metropol på sommaren. Från Storgatan nås attraktiva resmål åt alla fyra väderstrecken. Samtidigt tror jag flera affärer har en trogen kundkrets, från flera socknar omkring, som kontinuerligt återkommer under åren.

Vi stannade också ”klockan”, när vi nådde den gamla intressanta och fina kyrkan från 1100-talet, som kommer att få nummer 75 när vi ”redovisar” den nästa år på gotlanduppochner. För i den kategorin har vi nått Näs kyrka, som har 64 framför sitt namn. Ordning och reda. 🙂

I den snabbt rusande teknikvärld som vi lever i, tycker jag en skrynklig urklippt papperskarta är guld värd. ❤

Hemse runt; del 1-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

Som de två gamla bibliotekarier vi är kändes det hemtrevligt att starta timern vid socknens bibbla.

Men först hade vi parkerat bilen och tagit oss en gofika. ”Bagarns i Hemse” var en av de 25 deltagarna i Årets fik – 2019. Hur det gick kan du läsa till höger i Kategorin ”Du bestämmer”.

Vem vet? Kanske en vän för livet slår sig ner bredvid dig.

Jag gillar att studera sporttabeller. Nu vet jag var ishockeylaget håller till. Simhallen ska snart vara nyrenoverad. Hade jag varit en ung sork hade jag hellre ägnat mig åt den nya aktiviteten, innanför den tredje bilden.

Frälsis tycks ha blivit ett vanligt privatboende hus.

Ett av favorithusen vi såg längs de trettiosex gatorna. (Vi hann inte riktigt rulla på alla)

Det här är en kultbutik i Hemse ända sedan 1940-talet. Då sålde ”Krut-Erik” Johansson hagelgevär och husgeråd. Nu säljer de över samma disk andra varor som lockar dit turister eller nostalgiska besökare.

Kort fakta om Hemse:
Socknen fick sitt uppsving när järnvägslinjen mellan Hemse och Visby startade 1878. Som mest har det bott 1950 personer, årtalet var 1990. Motsvarande ”siffra” 2020 landade på 1777 invånare.

70 000 turister på besök

Just nu är det över 70 000 turister på Gotland. Sedan några veckor tillbaks är de fler än våra ca 60 000 fast boende på öjn. Undra hur många av de sistnämnda som åkt iväg till fastlandet eller utomlands?

Skulle varit intressant att veta hur många som kommit med färjorna, egen båt, flygplan och annat färdsätt. Min vilda gissning är att få kommit med sparkcykel eller bob. 😉

Den här färjan är på väg mot någon av de tre destinationerna; Nynäshamn, Oskarshamn och Västervik (endast på sommaren). Tiden på Östersjön är på drygt tre timmar.

Igår läste jag att den 30 augusti är det premiär för turen mellan tyska Rostock och Visby/Nynäshamn. Hansalinjen kommer att ta 18 timmar.

Vi ser fram emot när det via färjorna, de närmaste veckorna, dyker upp ”kändisar”. Men först ska vi hämta vid flygplatsen några gånger i nästa vecka.
Kanske tar vi med någon av besökarna till mitt nya badfavoritställe. ❤ Mina förväntningar i morse gick definitivt inte i kras. Ljuvlig temperatur. Manetfritt. Tångfritt. Sandbotten. Lagom med folk. Härlig utsikt från vattenytan, in mot ett fiskeläge som jag aldrig besökt förr.

Den skrattande elefanten

Den stora rauken på bilden fick sitt namn av oss och fick dessutom bli bloggrubrik.

Halvön och naturreservatet Sankt Olofsholm fick ett eget blogginlägg förra året. Då gick vi upp på högsta punkten och njöt av utsikten därifrån, över övärlden utanför Slite. Vi skrev om Olaf Haraldsson som kom hit 1029 och lät bygga en kyrka.
Nu ville vi istället nå strandkanten med sina spännande raukar. En del av dem står långt ute i vattnet på överspolade hällar. De största är 5-6 meter höga.

Eftersom vattnet var klart kunde vi se undervattensraukarna.

Det här måste vara ”Sankte Oles vaskefat”. Där den norske kungen kristnade de första gutarna.

”Poseidon” längst ut.

”Bråttom upp ur vattnet”, har vi döpt rauken till.

”Spanaren”.

”Tvillingarna”.

”Sälen tittar upp”.

För att inte gå samma väg tillbaka till hamnen valde vi backen upp. Jag var säker på att vi skulle få syn på kvarnen och sedan ha den som riktlinje för att nå ”Den lilla blå” på parkeringen.

Frågan är vem av dem som är äldst? Coolast är såklart rauken i solbrillor. Den högra verkar vara en aning högfärdig.

Kvarndörren var öppen. Det var den inte förra gången som vi var här. Hettan var extrem och det var torrt och hårt i marken däruppe. Fläktade inte i luften. Extra skönt att starta AC i bilen. Vi var nöjda med ännu en sevärd plats på Gotland. Pärlorna blir bara fler och fler. ❤

Sysneudd

Tidigt en morgon lyfte vi av cyklarna från bilen och började trampa iväg. Platsen var en udde på Östergarnslandet.

Utan att tänka framåt på de gropiga uppförsbackarna tillbaka, kunde vi inte låta bli att ”studsa” ner så nära havet som vi kunde komma.

Påminner en hel del om små miniraukar.

Minns inte just nu i 30 graders värme, både inne och utomhus, om detta var andra eller fjärde vägen som vi cyklade ner. Däremot kommer jag ihåg att varje avstickare från grusvägen runt udden var värd ett besök. Till höger glittrade stranden i solskenet vid populära Sandviken.

Undra hur många av Gotlands alla gamla kvarnar som är omgjorda till bostad? Antagligen rör det sig här om en sommarbostad. Jag hade gärna ägt och haft en sommarbostad i en fyr eller kvarn. Självklart måste den ha havsutsikt. Nu ska jag inte mala vidare på det fantasiämnet. 😉

Jag uppskattar dessa utmärkelser och tävlingar. Tror de fyller en stor funktion av flera anledningar. Svetsar samman sockenborna är ett av dem. Påminner mig om när vi bodde nära Österlen. Där växte hösttillställningen ”Österlen lyser” och Ystad ville gärna vara med och leka. Trots att staden inte ligger på Österlen, som kanske många tror.

Jag tror Solveig föredrar detta mysiga hus framför fyr och kvarnalternativ. Tänk vad nära vi skulle ha när vi hälsade på varandra. 😉

Salepsrot och blåeld tycks trivas tillsammans.

Finns det någon bloggbesökare som kan namnet på den blå fina växten/blomman?

Nej. Det ska inte bli en följetong, att det finns med kossor i blogginläggen. Det råkade bara bli så när jag valde dagens blogginlägg. Minns att jag valde en ”snabbare växel” på cykeln. Ville gärna hinna förbi innan de tog över färdvägen. Eftersom jag inte talar deras språk var jag inte sugen på att diskutera trafikregler. 🙂

En kort sammanfattning:
En sevärd udde där jag dock saknade ett hav av blåeld, som jag hade riktat in mig på i planeringen.

På väg någonstans…

… fick jag en impulsidé och svängde ner till Tingstäde träsk. Tydligen skrämde jag iväg familjen som satte fart ut mot säkrare vatten.

”Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.”

Bryggan var lockande. Men den började svaja när vi gick ut två stycken. Därför lämnade jag över kameran till Solveig och vinglade själv tillbaka till fast mark under fötterna.

Ofta tycker jag spontanstoppen är guld värda. Det är viktigt att försöka att inte ha bråttom. Fånga morgonen, dagen, tillfället. Ibland stämmer det. Möjligheten kommer inte tillbaka. Vi får inte alltid en andra chans på den slitna repliken. ”Det kan vi göra någon annan gång.”

Nu var vi fulltankade med positiv, gratis energi.

Fotnot:
Tingstäde träsk är den näst största sjön på Gotland. Under mellankrigstiden användes den som flygplats för hydroplan. Träsket är också väldigt artrikt och är en av öns största dricksvattentäkter. En spännande fakta är att det på botten, i mitten av träsket, finns en kvadratisk försvarsanläggning med namnet Bulverket.

Blåser inte alltid medvind

Vi hade hyrt en stuga i Fårösund i tre nätter och var bra pålästa. Samtidigt såg vi fram emot oväntade och trevliga överraskningar längs norrtrippen.

När vi klev över och kom in i Bungenäs naturreservat var vår förhoppning att hitta två orkidéarter, gemensamma favoriten flugblomster och den ovanliga och hotade gulyxnen.

Istället möttes vi av ”nyfikna gänget”, när vi nådde havet efter den 700 meter långa slingrande skogsstigen.

Du läsare ska inte tro att de stod lika stilla i verkligheten. När vi rörde oss mot kärret började flera genast att röra sig mot oss.
Vi bestämde oss för att byta taktik. Solveig gick ensam längs skogskanten mot källmyren, med stora stativet och tunga kameran i ett fast grepp. Under tiden gjorde jag en skenmanöver mot havet, samtidigt som jag vaktade de fyrfotades frammarsch. De blev lite skelögda när de fick för mycket att göra.
Jag kunde inte låta bli att stundtals njuta av mitt älskade hav och passade även på att undersöka fikakorgen. Vi män är bra på att göra många saker samtidigt. 😉

Solveig gjorde faktiskt två försök. Första gången avbröt hon och kom tillbaks till mig, när ett par av ungdjuren ökade farten mot henne och de andra följde efter i släptåget. Min frus reträtt var jag tacksam för. Jag såg inte henne, men hann ropa på henne innan det var för sent att undvika ”närkontakt”.
Min fru är tuff. Hon gjorde ett nytt försök. Tyvärr drog hon en nitlott när det gällde orkidébiten.

Den här ”grejen” tog jag kort på, men hade ingen aning om vad det var för redskap från förr.

Däremot är jag säker till hundra procent på att det här är en – blomma. 😉
Med facit i hand vet jag att vi nästa dag drog en rejäl vinstlott. För då hade vi tur som hade med egna cyklar. Annars hade det tagit för lång tid och blivit för tufft i backarna.

Absolut inte kvarglömd

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Elinghems ödekyrka i Hangvar socken, har du som följer gotlanduppochner stött på tidigare.
Nu när vi varit där vid alla fyra årstider, inser jag att kyrkoruinen vid änget alltid ligger vackert inbäddad i omgivningen. Oavsett om det är vinter, sommar, vår eller höst. Jag upplever en slags vördnad och ro av att få komma dit i stillheten.  ❤
När vi 6 juni skulle ta sommarkortet var där dock fullt med bilar. Antagligen pågick en utomhusgudstjänst. Men exakt en månad senare fick vi vår sommarbild. Fikakorgen lät vi ligga kvar i bilen. En regnskur i kombination med ett tjejgäng, som hade en trevlig picknick, gjorde att vi drog iväg till ett torrare fikaställe.
Det har gått flera hundra år sedan kyrkan fick förfalla. Antagligen en kombination av brist på pengar och en brand. Men den har, som bloggrubriken påtalar, inte blivit kvarglömd. Tvärtom. Här är det populärt att gifta sig, döpa sina barn, förlova sig eller bara vara ett med naturen.