Kategoriarkiv: Innanför ringmuren i Wisby

En liten bit av mitt hjärta har stannat kvar

Publicerad den av
15

Sista morgonen som fastboende på Gotland (2023) vaknade vi i en skön säng på hotell Helge And i Visby. Efter en god frukost hade vi lite tid över innan taxin skulle ta oss till flygplatsen. Vart skulle vi gå på vår sista promenad? Valet var lätt. Till Botan såklart!

Denna fantastiska trädgård som vi besökt så många gånger under våra år på Gotland. Besökt i alla sorters väder och under alla årets månader.

Vi möttes som vanligt av blommor av alla de slag.

Allting var sig likt och det kändes som om alla världens bekymmer och oro flög sin kos. (Just då visste vi ju inte att vårt flyg skulle bli försenat, att vårt bagage inte skulle hinna med från Stockholm, att vi skulle få fel nycklar av hyresvärden och att flyttfirman skulle förstöra vårt matsalsbord…) Då och där såg vi bara allt vackert. Solen lyste och blommorna doftade.

En stund strövade vi omkring var för sig. Bosse åt sitt håll och jag åt mitt. Det är ganska många tankar som rör sig i ens huvud när man är mitt i en brytningspunkt i livet. Jag fick till och med möjlighet att träffa ett par av dem som jobbar i Botan. Tacka dem och berätta hur mycket vi njutit av att få ta del av resultatet av deras arbete.

Men ”Allting har sin tid!”, även vår tid som boende på Gotland.

Det är ofattbart att det redan gått ett år sedan jag tog de här bilderna. Idag är det årsdagen för vår flytt. Jag hoppas att bänken finns kvar om vi någon gång framöver återvänder som semesterfirare. För i ärlighetens namn får jag nog erkänna att en liten bit av mitt hjärta har stannat kvar på Gotland.

Tjolahopp Tjolahej, del 3

Publicerad den av
18

Vi har kommit fram till det tredje, och avslutande, inlägget om Pippi Långstrump.
Ibland utvecklas en idé under tiden som man håller på med något. Så blev det den här gången. En av böckerna som vi lånat på biblioteket hette ”På rymmen med Pippi Långstrump”. Bokens bilder, från filmen med samma namn, inspirerade oss till att hyra filmen och leta vidare efter platser från Gotland som vi kände igen.

I filmens inledning blir Annika osams med sin mamma och vill rymma. Tommy vill förstås följa med och Pippi lovar att se efter dem. Sagt och gjort! Alla tre barnen rider iväg på ”Lilla Gubben” och i en av scenerna rider de genom Gnisvärds fiskeläge.

Ovanstående bilder är hämtade från en av våra utflykter till Tjaukle. En helt fantastisk plats en kilometer söder om Viklau kyrka. Här gissar vi bara. Kan det vara vid den här ån som barnen stannar till och där Tommy råkar bada med kläderna på? Vill minnas att en del av ån var lite grundare än vad vi fångat på bilderna. Men, som sagt, vi kanske misstar oss. Filmen är ju inspelad på flera olika platser i Sverige.

Utsikt, från Kyrkberget, över Visby och Domkyrkan. Den här vyn tar vi minsann inte miste på! Här sitter Pippi, Tommy och Annika när de blivit av med sina kläder och fått klä sig i säckar. Ja, inte Pippi förstås. Hon badade som alltid med kläderna på så hon har sina kvar. Men Tommys och Annikas kläder, som de lagt på en sten när de skulle bada, blev uppätna av några kor.

När det är marknad på Klinttorget får Pippi en idé. Hon förvandlas till Pippilotta, en fantastisk lindanserska. Tommy och Annika går runt och samlar in en krona var av alla dem som vill titta, medans Pippi visar upp konsten att både gå på lina och hänga uppochner från den.

De insamlade pengarna räcker så att Tommy och Annika kan köpa sig nya kläder i en butik på S.t Hansgatan.

I ett av avsnitten ”Astrid Lindgrens älskade filmer” (TV4 play) får Pippi, Tommy och Annika träffas på nytt i nutid. Av samtalet framgår att det inte bara var positivt att vara barnskådespelare.
Någonstans läste jag att det var 8000 som sökte till rollen som Pippi Långstrump. Vilken tur att de valde Inger Nilsson. Det är svårt att tänka sig någon annan i den rollen.

Fantastiska, underbara Visby! Tänk så många gånger vi njutit av denna stad innanför muren under våra fem år på Gotland.

Avslutar med att göra precis som i filmen. ”Klippa in” en fjärilsbild. Är det något som jag gillar lite extra med ”På rymmen med Pippi Långstrump” så är det just alla fina naturvyer som fått ta plats.
Tjolahopp tjolahej nu är det dags att planera en utflykt i solen. Inte på Gotland men väl i Skåne…

Tjolahopp Tjolahej, del 1

Publicerad den av
20

Vi har ägnat oss åt en nostalgisk resa, på flera sätt, i veckan som gått. Med hjälp av Öppet Arkiv på SvT och första säsongen av Pippi Långstrump gjorde vi en resa tillbaka både till Gotland och till vår barndom. Jag var bara fyra år när de första avsnitten spelades in, Bosse var hela nio.
Det har gått många år sedan jag såg avsnitten för första gången på TV (vet faktiskt inte vilket år det var). Men, när jag såg dem då hade jag aldrig satt min fot på på Gotland. Som den bokslukare jag alltid varit och är så tror jag faktiskt att jag tyckte bättre om Pippi i bokform än på film.
Nu när vi såg om avsnitten gjorde vi det med helt andra ögon. Så snart det dök upp en utomhusmiljö stannade vi till och försökte känna igen oss. Det var sannerligen inte lätt!
Det har ju gått ungefär 50 år sedan avsnitten spelades in så allt är sig förstås inte likt… Dessutom är inte allt inspelat på Gotland.
Vilken tur att det finns kreativa och duktiga människor som gjort en fantastisk guide: ”Upptäck Visby i Pippis fotspår”. Den har vi tagit till vår hjälp för att hitta rätt bland hus och gränder. Bosse har dessutom gjort ett gediget detektivarbete i att leta upp rätt bilder. För bilderna som finns med i inlägget är såklart våra egna. Följ med…

Redan i inledningsavsnittet rider Pippi längs med muren och man ser en skymt av både Dalmansporten och Domkyrkans torn, men när hon sedan rider in genom muren gör hon det genom…

Brunnsporten. Denna port tyckte vi var lätt att känna igen. Den dyker upp i flera avsnitt.

Fick ta fram kameran och knäppa en bild mot TV-rutan för att få med en bild på Villa Villekulla. Vi har aldrig kommit i närheten av Villa Villekulla så att vi kunnat ta några kort. När TV-avsnitten spelades in tillhörde huset Gotlands Regemente på Visborgsslätt. På 70-talet flyttades det till Kneippbyns Sommarland. Och trots flera semesterresor och fem år som fastboende på Gotland, blev det aldrig något besök på Kneippbyn… Den som vill läsa mer om Pippis hus kan göra det på kneippbyn.se. Själv plockar jag fram ”Boken om Pippi Långstrump” och läser: ”I utkanten av den lilla, lilla staden låg en gammal förfallen trädgård. I trädgården låg ett gammalt hus, och i huset bodde Pippi Långstrump. Hon var nio år och bodde där alldeles ensam.”

Även denna bild är knäppt mot TV-rutan. Tror inte att min mamma riktigt uppskattat om jag fått Pippi till bästa kompis. Fast jag hade säkert tyckt att det varit både omväxlande och kul… om inte annat så är det väl inte helt fel att ha en kompis som har en hel kappsäck med guldpengar… och som är så generös och givmild som Pippi.

Enligt den tidigare nämnda guiden är Uddens gränd det enda gatunamnet som skymtar förbi. Det konstaterade vi också. Som vi spanade för att försöka hitta någon mer gatuskylt… men inte då. I en av scenerna stannar Pippi, Tommy och Annika till och kikar ner på en bebis i en barnvagn. Då syns gatuskylten tydligt på husväggen. Vilken tur att vi fotograferat nästan alla gatuskyltar i innerstan…

Övre Finngränd. Här sitter alla barnen och spelar på sina nyinköpta Lergökar. Kling och Klang rycker ut för att få dem att skingra sig. I det röda huset, på den övre bilden, bor Allan. Han kommer ut från sitt hus när Pippi bjuder in till sitt avskedskalas.

Pippi, Tommy och Annika springer nedför kyrktrappan. Sprungit har vi inte gjort, men väl vandrat både uppför och nerför. Puh! Utsikten ner över Visby får bli dagens avslutningsbild. Den här utsikten är en av de finaste vyerna jag vet från Visby.
Fortsättning följer…

Sista kvällen

Publicerad den av
18

Söndagen den 13 augusti 2023. En av våra mest intensiva dagar i vårt gemensamma liv. Fler sådana dygn borde förkorta människoliv. Vi låste dörren till vår lägenhet och hoppade in i en väntande taxi. Solveig bad taxiföraren att stanna till vid vår mäklarfirma, där hon hoppade ur och la vår nyckelknippa i en förutbestämd låda. Sedan rullade taxin in genom en port i medeltidsmuren och navigerade fram till Hotel Helgeand.

Vi tog våra sista krafter och gick en kvällspromenad runt de närmaste kvarteren. Allt kändes så overkligt. Nästan som vi förflyttats till en annan tidsålder. Överallt såg vi tvåfotade som var klädda i medeltidskläder. Vi visste att det var sista kvällen för årets Medeltidsvecka. Tänk att den har utvecklats till Sveriges största historiska festival. Nästa år arrangeras den för 40:e gången. Imponerande.

En återkommande dagdröm som jag haft under de underbara fem åren är min önskan att jag för första gången, hade fått öppna mina ögon, på Visby sjukhus. Tänk att växa upp på denna ljuvliga ö. Vilka starka vader jag hade fått av att leka dunkgömme bland gränderna. Alla dessa spännande möjligheter, både i Visby och runtom på den magiska ön. Kanske hade det varit jag och några kompisar som upptäckt någon ny hemlig grotta full med skatter. I mina dagdrömmar är inget omöjligt. Givetvis hade min morfar haft en gammal fiskebod i ett läckert fiskeläge, en spänstig faster hade bott i en polkagrisfyr och min gudmor och gudfar hade haft en stuga i Holmhällar… men då hade jag missat klasskompisen med gröna ögon. Den sanndrömmen slår undan allt annat. ❤

Det blev ingen långpromenad. Vi var så trötta att vi hade fullt upp med att hålla oss vakna. Tidigare hade vi flera gånger pratat om att njuta under en längre kvällsstund. Sitta någonstans utomhus och samtala om allt trevligt som vi fått uppleva på Sveriges största ö. Det enda vi istället längtade efter var rum två, rummet med en stor Carpe Diem. Hela livet kändes så overkligt.

Detta fina hotell och avslutning på vårt ”galna” projekt blev en ljuvlig och harmonisk inramning av allt positivt. Detta höll i sig från ankomst till nästa taxi hämtade oss halvelva nästa dag. Då hade vi som tur var ingen aning om allt oväntat kaos som väntade oss på fastlandet…

Lugnet på Hotell Helgeand

Publicerad den av
23

Vilket lugn som mötte oss när vår beställda taxi rullade in framför hotellet, med en huvudbyggnad från mitten av 1200-talet. Vilken kontrast mot den stress som vi upplevt precis innan. Här skulle vi tillbringa våra sista timmar på den fantastiska ön Gotland. Därefter var det dags för nya utmaningar på fastlandet. Det kändes både vemodigt och vackert.

Intressant och trevligt att få höra lite bakgrundsfakta av Tobias Lundgren. Han och hans partner Ulrika Wiklander tog över hotellet förra året. Tillsammans gör de alla sysslor.

Självklart gjorde vi som vanligt en husesyn. Det hör till ritualen när vi Hemestrar. Jag hade läst att Visbys äldsta sjukhus inhystes här. Det fanns även fattighus och gästhus. Nu är huvudbyggnaden en av öns äldsta bostadshus.
Innan vi somnade ”stående” gick vi ut en kvällssväng. Överallt såg vi människor i medeltidskläder. De smälte verkligen in i den vackra omgivningen. Medeltidsveckan var inne på sin slutspurt. Det var vår vakentid också. Minns inte om det var jag eller Solveig som bar den andra ”hem”.

Sängarna på hotellet är från Carpe Diem. Underbara att sova i.

Utsikten från vårt sovrumsfönster mot domkyrkan S:t Maria gick inte av för hackor.

Solveig föreslog att vi skulle inta frukosten utomhus. Jag gick ut för att kolla läget med tanken att det var ett för kyligt förslag vid den här tidpunkten.

Min älskade fru hade rätt som vanligt.
Vindstilla! Vackert! Vilsamt! ❤

Björkanderska huset i kvarteret Berget

Publicerad den av
8

I utkanten av den medeltida stadskärnan ligger kvarteret Berget, just under kanten till Söderklint.

Omkring 1810 uppfördes huvudbyggnaden av handelsmannen Jonas G W Ekman. Byggmaterial var sten från de närliggande kyrkruinerna. Den klassiska fasaden tillkom på 1800-talet.

Här mot S:t Hansgatan ingår ett väl bevarat medeltidshus med kryssvalv från slutet av 1200-talet där bl.a. målningar från sent 1500-tal återfinnes.

Under 1900-talet har huset använts dels som kontor för Björkanderska handelshuset, dels som privatbostad.

Åtskilliga gravar har hittats på tomten vid arkeologiska undersökningar. Detta bör vara beviset som visar att huset är beläget på gammal kyrkogårdsmark.

Huset ägs sedan 1986 av Bostadsrättsföreningen Björkanderska fastigheten.

Solveig blev överraskad

Publicerad den av
16

Jag hade försökt cykla slalom mellan alla medeltidsmänniskor, som antagligen aldrig sett ett sådant mysko fordon förr. 😉 Det slutade med att jag satte mig på en bänk med utsikt mot mitt älskade hav.
Solveig skulle uträtta ett ärende vid Stora Torget. Plötsligt såg hon att det gick att komma in i ruinen Drotten. Vi hade ju ”misslyckats” vid tidigare besök. Stängt för säsongen och sist var det stängt för restaurering. Nu tog hon självklart chansen.
Här kan du läsa om Heliga Trefaldigheten som kallas för Drotten i folkmun, från vårt inlägg i förra månaden.
https://gotlanduppochner.com/2023/07/11/drotten/
Håll till godo med dessa nya foton. Själv ska jag köra ”Skåne runt” i jakt på en ytterst speciell supermodern spislampa.

Min personliga favoritbild från de nya fotona är bild sju. Vilken är din?

Med himlen som tak

Publicerad den av
16

Idag, den tredje augusti, är det fem år sedan vi flyttade till Gotland. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och jag är glad att vi inte befinner oss inne i S:t Lars kyrkoruin, där bilden är tagen. En solig julidag för ett par veckor sedan, när vi för första gången kom in i ruinen och jag tog bilden, kändes det som en god idé att ha himlen som tak. Vilken rymd! Vilken utsikt uppåt!

En bit norr om Stora Torget i Visby, mellan Lybska gränd och Syskongatan, finns S:t Lars kyrkoruin (som tydligen även kan kallas för S:ta Anna.) Den byggdes på 1200-talet och fick sitt namn efter helgonet S:t Laurentius. 300 år senare, på 1500-talet, övergavs den i samband med reformationen.

Det är en mäktig känsla att stå på golvet och se uppåt. På informationstavlan utanför står det att kyrkan troligtvis var inspirerad av bysantinska kyrkor och att den kan vara ”en av de två ryska kyrkor som köpman från Novgorod enligt traditionen byggde i Visby”.

”Trots sin annorlunda form har den uppförts av yrkesmän från Gotland. Det framgår bl.a. av stenbehandlingen och murningen”.

Nu har jag tagit mig upp en bit, via en trappa, och gått vidare längs en mur. Detta är något som är speciellt för S:t Lars kyrka. Här finns många trappor och gångar i murarna och det är häftigt att det går att förflytta sig runt nästan hela kyrkan.

Utsikten ner mot kyrkan är imponerande… speciellt då man tänker på att det är ungefär 800 år sedan man murade detta…

Det är inget fel på utsikten ner mot havet heller. Bra när man kan fota genom en av gluggarna i muren. Så gavs möjligheten att ta en bild på Kruttornet från en annan vinkel, än de vanliga, också.

I en annan av fönstergluggarna gick det att fotografera Drotten. De båda kyrkorna kallas ibland för Systerkyrkorna. Kanske för att de liknar varandra till det yttre? Dessutom ligger de nära varandra.

Nere på golvet igen.

Dags att ta farväl av S:t Lars kyrkoruin. Ett mäktigt och imponerande byggnadsverk som förhoppningsvis får stå kvar i många hundra år till.

Drotten

Publicerad den av
1

Omkring 1240 byggdes Drotten, som kyrkoruinen kallas i folkmun. Det egentliga namnet tycks ha varit Heliga Trefaldigheten. Tidigare låg några äldre stenhus på platsen.

I den lilla parken framför ruinen står statyn Christopher Polhem, mekanikens härskare, uppfinnaren av polhemslåset.

Fotona är från två olika tillfällen. Det gick inte att komma in i kyrkan vare sig i höstas eller nu. I år pågår renovering.

Från början byggdes kyrkan som en församlingskyrka för de bofasta tyskarna som bodde i området. Kyrkans äldsta del är det halvrunda koret. Troligen har nuvarande kor bytts ut mot ett äldre.

Duvorna har första parkett. Det ligger en kyrkoruin en liten bit ifrån. Den gick vi till direkt efter det att vi tagit dessa bilder. Tillsammans kallades Drotten och S:t Lars för tvillingkyrkorna. Vilken tur att Solveig var sugen på att ”klättra” upp i den sistnämnda och ta kort på utsikten därifrån. Inlägget därifrån kommer troligen någon gång i augusti.

Denna kyrka helgades alltså åt Trefaldigheten. Ordet Drotten nämns i Gutalagen som beteckning på någon som äger en träl. Men det kan också betyda härskare eller furste.
I samband med reformationen övergavs Drotten 1528 då borgarna började ta ut ”ransoner” ur kyrkans inventarier.

Ta vara på tiden och njut av våren i Botan!

Publicerad den av
12

Jämfört med tidigare år så har årets besök i Botaniska trädgården varit få. Ja, till och med färre än få. En solig söndagseftermiddag i april kom vi dit, för första gången i år.

Att komma tillbaka till en plats som man tycker om är som att komma hem. Man känner igen sig. Det är sig likt på samma gång som det finns något nytt att upptäcka.

Vid de här blommorna, som var en ny bekantskap för mig, blev jag sittande en stund. Glömde dessvärre att titta på den lilla gröna skylten. Någon som vet vad de heter?
Alla bin jobbade febrilt. De flesta surrade omkring en alltför kort stund för att jag skulle hinna ställa in skärpan och ta kort. Det här biet fastnade till sist.

Vårälväxing – häftigt namn på ett originellt prydnadsgräs. En perenn som till och med blivit vald till ”Årets perenn 2014”, (läser jag på sidan alltomtradgard.expressen.se).

Ett blommande japanskt körsbärsträd. Kan det bli vackrare än så här? Höjden av lycka är att få stå under trädet och se uppåt!

Trädgårdsviva – Den såg så blek och intetsägande ut i kameran så här jag jag nästan maxat med färg i redigeringsprogrammet.

Apskräck – apträd – brödgran får avsluta min bildsvit för den här gången. Tittar du riktigt noga kan du se bänken med ett par som, liksom jag, tar vara på tiden och njuter av våren i Botan.