Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Femtonde boken i Anders Knutas sviten:
Jag ser dig, 2019, 300 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Josefin Nilsson,
en gotländsk ros som vi alltid ska minnas.
Vi brinner för dig, nu och i framtiden.
Bosses alternativa titel: 😊
Precis som Mari Jungstedt får jag tacka hennes väninna Louise Yourstone Tegborg för att hon kom på titeln. Tänk att tre ord som nämns på sidan 228 känns så lämpliga som romantitel. Jag läste dem tre gånger med betoning och njöt inombords. Klockrent.

Det var en solig eftermiddag i brytningen mellan sommar och höst, den tid på året då Gotland var som allra vackrast.

Personligt:
Blev rörd av att läsa dedikationen till Josefin. ❤
Jag uppskattar att det långt in i läsandet fanns med många misstänkta. Längs läsvägen ger Mari oss tankar om viktiga ämnen som utsatthet, trasig uppväxt, dold misshandel och osunda personligheter.
Läbbigt att Gotland ligger strategiskt bra till ur militär synpunkt när det gäller ryska ubåtar och fakta om Nord Stream 2 var obehagligt att återläsa. Där lämnade jag romanens trygga ”låtsasvärld” och slussades till verkligheten.
Tidsintervall:
Rubriken Tidigare nämns med jämna mellanrum.
Huvudhandling: September 2018.

Nere vid fiskeläget Djupvik vi Ekstakusten på Gotlands sydvästra kust samlades alltfler människor.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.
Johan Berg och Pia Lilja: Journalisten och mästerfotografen. Den sistnämnda har träffat en pojkvän och blivit kär.
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör.
Victor Ferreira: Har blivit varm i kläderna som presstalesman.
Birger Smittenberg: Den lågmälda, sympatiska och korrekta åklagaren jobbar vidare.
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör denna gång entré på
sidan 174. 😉

Vädret var klart och de kunde tydligt se klippornas förmaningar ute på Lillön, som den kallades i folkmun.
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Vill du flytta ihop med mig?
Knutas och Karin försöker hålla en professionell distans på kneget.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Karin bär på många hemligheter. Både mörka och ljusa.
Knutas saknar sina tvillingar och önskar att de kunde hälsa på oftare.

September var en fin månad att ströva runt i Botaniska Trädgården. Närheten till havet och skyddet från ringmuren gav ett varmare klimat.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas mardrömmar om det hemska förra året finns kvar. Numera alltmer sällan. Men ångesten hade ännu inte släppt sitt grepp om honom. Han hade varit sjukskriven i flera månader.
De obligatoriska tusen bröstsimmeterna (40 längder) i Solberga och stunderna i oasen i Lickershamn håller Knutas över vattenytan.
Bil:
Knutas parkerade sin gamla Mercedes på gårdsplanen utanför.  
Nyckelspår & Villospår:
Rosavitt skum i svalget, rostbiff, kesoburk, släpspår efter en kajak, ett rött kuvert med texten Till Frida, fetanyl och spermaspår.

Karin lämnade sin lägenhet på Mellangatan, satte sig i bilen som stod parkerad utanför, svängde ut från Donners plats och körde genom hamnen på väg ut från stan.

Kopplingar till tidigare böcker:
Knutas terapi med att besöka Botan (Botaniska Trädgården). Det hade gått över ett år sedan det hemska vid lusthuset. Bra återblickar om både Karin och Johan & Emma.
Knutas och Johans speciella förhållanden genom böckerna.
Nästan löpande genom hela boksviten dyker Karins hemska öde upp från när hon som femtonåring blev våldtagen. Här passar det väldigt bra in i handlingen. Jag blir medkännande och samtidigt mörk inombords och vill skapa rättvisa i efterhand. De största skurkarna har tyvärr många möjligheter att komma undan.
Pia och Johan minns morden vid de arkeologiska utgrävningarna i Fröjel.
Grodor i boken:
Äntligen fick jag som läsare ett exakt datum. Detta kom via graveringar i två diamantprydda ringar. 6/9 2018. Enligt min analys skulle ”livet på Gotland” kommit fram till september 2011. Ett osynligt skavsår på sju år. Det kan jag stå ut med. Alltid skönt när ens favoriter åldras varsamt. Tänk om det var samma regler för gubben som stirrar på mig i spegeln. 😉

Karin Jacobsson passerade Sproge kyrka från tolvhundratalet. Den låg alldeles intill vägen.

Kuriosa:
Vänsterprassel av ovanligt slag som skulle kunna sprida sig snabbt som en eld i ett torrt landskap. Vissa poster i samhället rimmar illa med skandaler. Andra är enbart vardagsmat.
En dos av legender om det omtalade ljuset på Martebo myr bjuds bokläsaren på.

Campus Gotland låg mellan hamnen och parken Almedalen, nere vid havet i den västra delen av Visby. Det var inrymt i den gamla maltfabriken.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Blosson Tainton hälsade dem välkomna med sitt bländande leende. Hon hade nyligen tagit över resorten och drev den tillsammans med sin man. Blosson fick även en egen replik.
Humor/svart humor:
Gruffandet mellan Wittberg och Ferreira.
Leif GW Persson som en hummande landsfader.
Karin Knutas eller Anders Jacobsson? (Namnförslag till den växande ”magen”)
Om sagostunden är slut så kanske vi kan fortsätta, sa Knutas.
Privat sorg:
Mari Jungstedt skildrar Frida Vallskogs liv på ett trovärdigt sätt som gör att det ”blöder” i mitt hjärta.

Han hyrde ett rum i en villa vid Södertorg, bara ett stenkast från landshövdingens residens.

Antal mord/dödsfall:
5 st.
Sista tre meningarna:
När hon öppnade munnen vågade han knappt andas.
– Jo, det är så här, förstår du. Jag är med barn.
Bosse Lidéns betyg:
4+/5

Kyrkklockorna till Levide kyrka klämtade över bygden.

Baksidestext:
LUGNET HAR LAGT SIG på Gotland efter turistsäsongen, men septembervädret är vackert och havet ännu varmt efter den långa, heta sommaren.
Frida Vallskog och hennes tre klasskamrater tillbringar helgen på den karga och ensliga Lilla Karlsö innan juridikstudierna drar igång på allvar. Efter en slummer på en öde strand vaknar Frida upp på pojkvännens arm och gör en fasansfull upptäckt. Både han och kamraterna är döda…
Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.