Vi saknar er…

Solveig kom igår med ett trevligt förslag som jag direkt föll för. Hon tyckte vi skulle berätta och visa fem platser var, som vi saknar extra mycket, från de fem fastboende åren på vår favoritö Gotland. Först mina fem och sedan hennes som avslutning. Hon skrev ner på ett papper igår, med sin vackra läsbara stil, vad hon ville berätta. Vilken tur det inte var tvärtom… 😉

  1. De berömda raukarna måste få vara med i kvintetten. Konstverken finns både på land och ute i havet. Hoppas inte turister missar att svänga av mot Gamle hamn när de kommer till Fårö. För då missar de en raukpärla.

2. Att jag är extra svag för de gamla fiskelägena på Gotland & Fårö tror jag inte någon av våra bloggföljare missat. Av en slump hamnade vi vid Sigsarve fiskeläge. Orsaken var ett oväder som förde med sig ösregn. Egentligen skulle vi till en helt annan plats den eftermiddagen. Plötsligt fanns det ingen möjlighet att vända bilen på den smala gropiga ”vägen”… men tur väl en plats att ställa bilen och sedan en spännande, brant och lerig stig ner mot havet. Min plan var annars att åka hit en solig dag när blåelden blommade som bäst. Men historien gör sig bäst i det här vädret. Det går inte att komma ifrån. Kargheten behöver hamna i fokus.

3. Inte visste jag att jag skulle få ett stort intresse för att hitta så många olika orkidéer som möjligt. Min gamla tävlingsskalle ville verkligen hitta de tre arter som enbart finns på Gotland, innan det var försent. Det gick. Vi bockade till slut av Stor Skogslilja, Alpnycklar och Kärrnycklar. Flugblomster tyckte jag var den häftigaste arten. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. På Bornholm kommer jakten att fortsätta. På den lilla ön ska det finnas femton stycken olika arter.

4. Alla våra turer ”på två hjul” under olika timmar på dygnet uppskattade jag riktigt mycket. Vilken tur vi hade som slapp punktering på de gropiga, steniga ”vägarna”. Den här bilden är från ”Rauksafarituren” på Fårö. Cyklarna står parkerade vid Helgumannen.

5. Halvön Närsholmen blev jag förtjust i innan vi flyttade till Visby. Första gången som jag såg ”Gotlands savann” i verkligheten var vi här på semester. Sedan vi blev fastboende blev det en hel del besök här. Sista tre åren var det en tradition att åka hit och äta medhavd frukost. Ibland fick ”Den lilla blå” följa med ända fram till fyren och havet. Mysigast var det dock att cykla ut i maklig takt. Livet kändes så fjäderlätt och vackert enkelt. ❤

6. Blåsipporna
Som jag njutit av att få fotografera blåsippor. Den ena finare än den andra, och var och en helt unik.

7. Ringmuren
Det är något visst med det som finns kvar, trots att det gått flera hundra år sedan den byggdes…

8. Almedalen
Oavsett årstid och väderlek är den här vyn svår att slå.

9. Gotländska ängen
Alla våra utflykter till ängen har gett oss så många fina minnen.

10. Botaniska Trädgården
Sist, men absolut inte minst – ”Botan”. Min absoluta Älsklingsplats i Visby.
Till alla trevliga gotlänningar som vi mötte under våra år som ”inflyttade gotlänningar” – Såklart att vi saknar er också. ❤

Sigsarve strand

Jag hade länge längtat efter att få komma till Sigsarve fiskeläge, när det antingen var full blom på blåeld eller en magisk solnedgång var på gång. Nu stod vi där istället och såg ner mot den kultförklarade platsen, som låg inbäddad under en himmel som skvallrade om ett annalkande ösregn.

Från höjden zoomade vi in och funderade på hur hal stigen ner var efter allt regn på natten.

Vi halkade till några gånger men färden ner gick bra.

Havet har nött bort den yttersta delen av klinten så det bildats en bred klapperstrand nedanför de branta klipporna. Det här måste vara en av Sveriges mest orörda stränder. Så långt ifrån Tofta strand det går att komma en sommarhet gotlandseftermiddag i juli. Året då Gotland slagit nytt besöksrekord. Förra veckan var här 76 300 besökare.

Det är lätt att tro att det är en lugn och skyddad plats. Men stranden ligger helt öppen för västliga och nordvästliga vindar. Därför byggdes fiskebodarna för att Sigsarvebönderna som lagt ut nät skulle kunna stanna kvar och bevaka läget. Om vädret skiftade karaktär skulle de snabbt kunna ta upp näten.

När jag stod där vid strandkanten försökte jag tänka mig in i hur det var förr. Plötsligt tyckte jag det rådande vädret som vi hade, passade utmärkt in tillsammans med mina historiska tankegångar. Där fanns inte plats för blåeld och solnedgång. Istället var det fisk på bordet som gällde.

Hall-Hangvar naturreservat har så många godbitar. Nu hade vi tagit oss upp för branten och befann oss strax intill där vi slutade, när vi vandrat från Svarthäll. Nu skulle ”Den lilla blå” få bekänna färg igen. För den smala gropiga grusvägen ner & upp till kustvägen 149:an hade åtskilliga dramatiska inslag och var inte gjord för fordonmöten. Ösregnet kom som tur var någon timme senare.

Gotländska fiskelägen och strandbodar


Den här boken satt jag och bläddrade i flera mörka höst och vinterkvällar under den tiden som jag fick låna boken från bibblan.

Jag är väldigt förtjust i att sitta och njuta av en bra fotobok med lagom mycket text. Helst när jag har något i baktanken. Pappa Lennart Nilsson och hans dotter Agneta Larsson fick mig att må extra bra. Jag förstår att de hade ett stort nöje av att åka runt den gotländska kusten och upptäcka alla dessa pärlor. De höll på i nästan tre år för att få med de olika årstiderna. Det måste i slutarbetet ha varit svårt att begränsa antalet guldkorn i volymen. Min matematiska sida såg att det landade på 65 fiskelägen av de ca 150 fiskelägen som lär finnas här på Gotland.

Vad glad jag var att boken fanns med på bokrean. Ett ex. fick följa med mig hem. För självklart ville och behövde jag ha en egen bok. Det är heller inte okej att ”färglägga” i Almedalens biblioteksböcker.  😉

Det pittoreska lilla fiskeläget i Sigsarve längs Stenkusten lockar mig extra mycket. Undra om jag kommer att hitta vägen ner för klinten och om bilen är i ett stycke när jag kommer hem? 🙂

Här har jag varit flera gånger. Det finns med i min kategori fiskeläge på bloggen och vi har varit där vid nästan alla Gotlandsresor genom åren. Kommer du ihåg vad fiskeläget heter? Mycket tufft med ”båtarna i fönstret”. Det är fullt med sköna små detaljer i den lyckade boken. ❤

Endast tre gula markeringar – än så länge. Det är de tre fiskelägen som jag har visat foto och skrivit om under 2019. Annars har jag säkert besökt ca 15 st andra fiskelägen tidigare på ön. Min senaste utgivna bok ”Minnen som stannat kvar” har till och med, med ett av dem på omslaget. Jag har alltid varit förtjust i fiskelägen.
I lördags var jag redo för att besöka ett nytt. Jag hade packat in både kameraväska och min älskade fru. ❤
När jag satte i bilnyckeln och vred om nyckeln hände inget speciellt. Inget motorljud hördes i kupén. Bilen lördagsstrejkade. Den ville inte följa med till … 😉