Vår taktik med att titta upp mot himlen fungerade perfekt när vi tog oss vidare upp på ön från Vang. De luriga mörka molnen hade vi lurat för en stund. Härligt att vara tillbaks utanför den högsta av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Tjugo åtta meter har jag för mig att Olsker är i ”strumplästen”.

Svårt att tänka sig att kyrkan från början hade ett platt tak. Ännu sorgligare att tänka på den mörka orsaken. Vill du ha mer fakta är det bara att scrolla eller välja kategorin KIRKE.

Vid förra bloggbesöket var vi inte ensamma. Då blev det trångt och svårt för Solveig att plåta inomhus. Nu var såklart första frågan om porten ”gick att öppna”.

Nöjda gick vi mot ”Den lilla blå”. Vi befann oss i mitten, högt upp på ön och tänkte ta en för oss helt ny mindre och slingrande väg. Häftigt att det är så få kilometer till tre olika kustremsor. Två av dem började bli riktigt grå. Kanske fanns ändå möjligheten att nå en eller två till attraktioner, innan vi INTE skulle kunna komma undan längre. Själviskt fantiserade jag ändå om, att även få uppleva sol och blå himmel i Allinge där paret Lidén hade planerat att luncha.