Etikettarkiv: Länsstyrelsen

Takstains gård

Publicerad den av
6

Det var den vita skylten, som Länsstyrelsen sett till kommit upp, som var orsaken till att jag körde in på grusvägen. Takstains gård hörde jag talas om redan under mina skolår. Vilket av dem alla är svårt att leta upp i minnets skafferi. Troligen var det från en historielektion på mellanstadiet.

Solveig satt kvar i bilen. Jag gick och funderade över vem den där filuren Nicolaus Taksten, som levde på tolvhundratalet, egentligen var. Vilka skrönor är sanna?

I den gamla manbyggnadens nedervåning ska finnas rester från bröderna Nicolaus och Mikaels stenhus. Hade de en intern tävling om vem som kunde vara elakast? Självklart förstår jag att den förstnämnda inte var Guds bästa barn. Ändå tog han sig till kyrkan på söndagarna. Undra av vilken eller vilka anledningar? Här vill jag göra om det slitna ordspråket ”Fint folk kommer alltid sent.” För Nicholaus kom när han kom. Prästen fick allt vänta till dess innan han började gudstjänsten. Till slut började bönderna i församlingen att reta sig på detta. De övertalade prästen att börja tala trots att ”Takstainarn” inte hade dykt upp. När Nicholaus kom ridande och upptäckte att de börjat blev han ursinnig och högg ner prästen.
Det finns även en annan sägen som berättar om att bönderna gaddade ihop sig och slog ihjäl Nicholaus i hans eget hus.

Vad Solveig gjorde i bilen vet jag inget om. Själv tog jag kort på den gamla kvarnen, som du såg i förra inlägget, zoomade in husen och försökte ha ett inre samtal med mig själv. Under tiden tog jag nya kort på kvarnen. Antagligen var det därför murputsen började ramla av. 😉

Självklart hade varken jag eller ”Den lilla blå” några planer på att ta oss in. Måste vara jobbigt och farligt när människor inte respekterar detta (syftar enbart på motorfordon). Samtidigt visste jag enligt mina anteckningar om villkoren från Länsstyrelsen, som ställt upp med money för restaureringen, enligt artikel 6/9-19. Alltså kunde ”jag och kameran” traskat in och tagit några närbilder. Men min stundtals vilda fantasi tänkte på en rejäl stor hungrig hundras som kom fram bakom hörnet och ville hälsa på mig… Själv är jag ju blyg som en viol eller var det fiol? 😉

Vi har på de fem åren träffat på liknande situationer. Jag väljer ingens sida för jag har inte tillräckligt med ”kött på benen”. Men ofta blir det dubbel motsats info och en krock mellan privatmark, kommunal mark, turister, fastboende m.m. Exempelvis vem ska betala & utföra vägunderhåll? Det är ingen lätt ”nöt” att knäcka. Men förr eller senare behövs det en rättvis och hederlig nötknäckare där ansvar går före egen vinning.

I korgolvet i Lärbo kyrka finns en gravsten över sockenbon Nicolaus Takstain, som dog 1274. Texten på gravstenen ber oss beklaga hans brott.

Fotnot:
En ny vecka. Endast drygt tre veckor kvar tills ABC och Grändernas Stad-mästerskapet inleds. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. 🙂 😀 ❤

Smågårde naturskog

Publicerad den av
15

Sommartid sedan i natt. Det snöar utanför vårt fönster. Vilken tur vi hade igår när det var dags för årets första längre tur utanför Visby. Vi valde att åka till det lilla naturreservatet Smågårde naturskog (6,3 hektar), som ligger ett stenkast från välkända Tofta strand.

Genom naturreservatet som bildades 2003 slingar sig en liten mysig å ner mot havet. Vi gick över några broar och vid andra tillfällen gjorde vi små avstickare ner till det porlande vattnet.

Syftet med att skydda området är den gamla barrskogen med en rik förekomst av död ved. I nästan 75 år har granskogen stått nästintill orörd. Därmed finns det träd i alla åldrar och en spännande naturskog får en ärlig chans att utvecklas. Träden ger vindskydd men släpper ner mycket sol. Den gula lampan gynnar insekter som myrlejon och olika sorters steklar. Vid den här tiden var det naturligtvis inte lätt att hitta de berömda myrlejonen. För det var ju vintertid som rådde igår. 😉

En eloge till de blå tydliga markeringarna längs de relativt kuperade smala slingrande stigarna. Ett nytt träräcke var ett tacksamt stöd i en lerig uppförsbacke.

Nu tog vi en paus från ”Den blå stigen” och styrde stegen mot sanddynerna och havet.
Vi förstod snart att andra gått före oss. Några sekunder tänkte jag på min egen roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Solveig zoomade in Gnisvärd fiskeläge. Dit tänkte vi åka på hemmavägen, som fick bli en nostalgisk vårtripp med utomhusfika, blåsippor och en hel del blåst. Syftade på när vi befann som högst upp på Högklint.

Men först måste vi leta upp senaste blå pinnen. Min favoritfärg var lätt att återfinna.

Det var gott om kottar. Vad sänder det ut för signaler? Positiva eller negativa?

Då återstod endast sista etappen av denna trevliga lördagsvandring.

”Den lilla blå” uppskattade säkert att få komma ut på en längre tripp. Snart får den rulla till en annan kust. Först ska den få på sina sommardäck.

Allkvie änge

Publicerad den av
31


Det är skönt med en bensträckare i ett gotländskt änge.

Vi har inte speciellt långt till Allkvie änge som ligger i Endre socken.

Rostig rekvisita från förr. Eller inte?

Jag är barnsligt förtjust i en grind till något spännande.

Naturstigen är 1.5 km lång. Allkvie änge består av tre delar. Själva änget och två stycken beteshagar.

En blivande ståtlig ek. Alla har vi varit små från början.

Länsstyrelsen har en text som lyder så här. ”Allkvie änge avnjuts bäst under senvåren och försommaren, då kan man vandra runt i änget och avnjuta blomprakten och fågelsången.”
Denna sensommarlördag kunde vi därför inte höra någon näktergal eller halsbandsflugsnappare (21 bokstäver) som jag fick göra i ett 16 sekunders långt inlägg på länsstyrelsens sida. Därmed lockar det att återkomma hit en annan gång. När svalörten, blåsipporna och vitsipporna visar upp sig.

Kvarglömt ”kaparverktyg”?

Drar det ihop sig till en kylig vinter tro. En riktig vargavinter.