Tidigt en morgon lyfte vi av cyklarna från bilen och började trampa iväg. Platsen var en udde på Östergarnslandet.

Utan att tänka framåt på de gropiga uppförsbackarna tillbaka, kunde vi inte låta bli att ”studsa” ner så nära havet som vi kunde komma.

Påminner en hel del om små miniraukar.

Minns inte just nu i 30 graders värme, både inne och utomhus, om detta var andra eller fjärde vägen som vi cyklade ner. Däremot kommer jag ihåg att varje avstickare från grusvägen runt udden var värd ett besök. Till höger glittrade stranden i solskenet vid populära Sandviken.

Undra hur många av Gotlands alla gamla kvarnar som är omgjorda till bostad? Antagligen rör det sig här om en sommarbostad. Jag hade gärna ägt och haft en sommarbostad i en fyr eller kvarn. Självklart måste den ha havsutsikt. Nu ska jag inte mala vidare på det fantasiämnet. 😉

Jag uppskattar dessa utmärkelser och tävlingar. Tror de fyller en stor funktion av flera anledningar. Svetsar samman sockenborna är ett av dem. Påminner mig om när vi bodde nära Österlen. Där växte hösttillställningen ”Österlen lyser” och Ystad ville gärna vara med och leka. Trots att staden inte ligger på Österlen, som kanske många tror.

Jag tror Solveig föredrar detta mysiga hus framför fyr och kvarnalternativ. Tänk vad nära vi skulle ha när vi hälsade på varandra. 😉

Salepsrot och blåeld tycks trivas tillsammans.

Finns det någon bloggbesökare som kan namnet på den blå fina växten/blomman?

Nej. Det ska inte bli en följetong, att det finns med kossor i blogginläggen. Det råkade bara bli så när jag valde dagens blogginlägg. Minns att jag valde en ”snabbare växel” på cykeln. Ville gärna hinna förbi innan de tog över färdvägen. Eftersom jag inte talar deras språk var jag inte sugen på att diskutera trafikregler. 🙂

En kort sammanfattning:
En sevärd udde där jag dock saknade ett hav av blåeld, som jag hade riktat in mig på i planeringen.