Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.
Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…
Vad lugnt det kan vara på vägarna på Gotland. Helst när det är midsommardagen och klockan precis passerat fem på morgonen. Vi gick upp innan klockradion gick igång. Som alltid är det mesta förberett på kvällen. Endast kaffe och te ska fixas och saker ska förflyttas från kylskåp till kylväskor. Vi checkar alltid av från listan ”frukost & fika”. Det märkliga var att när jag nollade mätaren och la i backen noterade jag att klockan var 05:11. Just det klockslaget har vi tangerat 5 gånger under våra tidiga turer.
Nästan aldrig åker vi iväg långt ifrån Visby för att göra endast ett blogginlägg åt gotlanduppochner. Själva huvudmålet den här gången var att lyckas med något som vi totalt misslyckats med för två år sedan. Men första etappen där vi planerade att inta vår frukost var vid ett fiskläge som heter Valbybodar Fiskeläge.
Vi hade tagit väg 140 söderut. Jag hade sett bilder från detta fiskeläge, hos en Instagramvän. Fiskeläget finns inte med i mina inköpta böcker. Vi lämnade stora vägen och rullade in på en lugn väg nedanför kyrkan och passerade den gamla skolan vi berättat om tidigare. Vi hade kört här förr några gånger. Jag visste att vägen snart skulle leda upp till väg 140 igen. Därför bestämde jag mig för att köra ner för en smal grusväg, som ledde oss både mot fiskläget och den underbara stillsamma hamnen med den gudomliga utsikten mot Karlsöarna.
Det fanns spår av midsommaraftonen lite överallt. Vi försökte vara tysta när vi promenerade runt knutarna bland de 20-tal bodarna. En del sov säkert skönt därinne. Vi mötte endast en kvinna som gick ut med sin hund. Förr höll Fröjes bönder på med husbehovsfiske. Då var det strömming, flundra, ål, gädda, lax och torsk som hämtades in från näten. Nu är det fritidsstugor och mer dopp från bryggan som gäller. Lite fritidsfiske förekommer säkert ändå.
Vi funderade på om vi skulle ta frukosten vid det här bordet.
När vi nådde bilen och skulle ta ut våra grejer var det ingen tvekan om vad vi skulle välja istället för att få ut mest av upplevelsen.
Något dopp blev det inte…
Vädret var perfekt. Utsikten njutbar. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi höll tummarna för att det skulle fortsätta i den stilen och att vi skulle hitta vårt huvudmål när vi fortsätte trippen söderut.
Fotnot: Detta är ett ålderdomligt fiskeläge som regleras av gamla regler från 1770-talet. På den tiden regerades Sverige av Gustav III. Det finns en hamnordning från 1771. Den beskriver i sex kapitel hur hamnen ska fungera. Första kapitlet beskriver hamnrätt och hamnfogde. Där tas rättigheter och skyldigheter upp. Andra kapitlet handlar om kyrkogång, sabbatsbrott och svordomar. Tredje kapitlet behandlar ordningen i fiskeläget och åverkan å andras fiskeredskap. Fjärde kapitlet handlar om snatteri och stöld och böter. Femte kapitlet handlar om ”oqwädings ord, slagsmål, spel och dryckenskap”. I sista kapitlet står det: ”Denna hamnordning bör alla år en gång å predikstolen i skärgårds-församlingarne, och tvenne gånger inför sittande hamnrätt till fiskeriidkare, föreläsas, att ingen må om om innehållet i detta okunniga wara.” I Rådhuskammaren den 24 januari 1771. P.G. Ekenkrona. (namnteckning)
Svårt att förstå att Stora Karlsö en gång i tiden var Gotlands största fiskeläge. Under 1830-talet fanns på Stora Karlsö ett 80-tal fiskebodar och bodde ungefär 300 personer på den lilla ön. De allra flesta av dem var män. Numera finns det bara kvar två bodar. Här ser du stenboden Mosebod som ligger i hamnområdets östra del.
Stora Karlsö ägdes av gotländska bönder och marken var uppdelad i beteslotter. För varje beteslott kunde bonden ha ett visst antal får på bete. Endast de som hade beteslotter hade tillåtelse att jaga på den lilla ön. Men fisket var fritt så många kustbor sökte sig hit. Inte konstigt alls eftersom ”alla” kände till att Karlsöarna alltid varit fiskrika. Det fiskades strömming och flundra med nät och pilkades torsk. Det gynnsamma läget och för att vinna timmars slit med att ro gjorde att alla de här små övernattningsbodarna kom till. Då var de ju nästan på plats för sina arbetsuppgifter.
Här ser du andra resterande fiskeboden, som bär namnet Herrbodi, och ligger väster om restaurangen. Undra om de snabbt bytte skylten till Dambodi när de hade fint besök?
Under lördagskvällar och söndagar var fiskarna lediga. De kunde de ägna sig åt varpakastning och andra sociala aktiviteter. En del rykten talar annars om sjöslag när spriten flödade som värst. Anekdoter har spridits med vinden.
Men till rättvisan hör saken att fiskeläget hade egna ordningsregler och en egen hamnrätt och domare- hamnfogden. Den som bröt mot hamnrätten riskerade att bli satt på ”staini”. Vad som syftades på var ute på Aurbacken, en klippa utanför Norderhamn. Med tanke på att få kunde simma och det var ungefär 500 meter till säker mark kanske de både hann ångra sig, nyktra till, bli en aning rädda m.m. Till slut blev de hämtade.
Så här såg det ut en gång i tiden. I slutet av 1800-talet minskade fisket och bodarna plockades ner eller stod kvar och förföll. Det finns två stora orsaker till förändringen. Jordbruket på Gotland utvecklades. Det fanns på hemmaplan sysslor året runt. Dessutom blev det vanligare med motorer på fiskebåtarna. Plötsligt tog det inte så lång tid att ta sig till Stora Karlsö. De kunde åka hem igen innan det blev mörkt.
Många som åker förbi denna ”bilfönstervy” tror säkert att det är Stora Karlsö som ligger till höger eftersom den är störst av de två Karlsöarna. Skenet bedrar. Lilla Karlsö ligger närmast och lurar synintrycket. Vår fjärde bloggsommar har varit intensiv och lyckad på många sätt. Just denna dag stod det på appen att vädret skulle bli ostadigt på Gotland. Vi chansade ändå och åkte iväg på en roadtrip från ett ganska vädersäkert Visby. Att vädret snabbt kan byta karaktär blev vi tidigt vana vid efter flytten till Gotland.
Vid Gannarve sträckte vi på benen och njöt av utsikten. Till vänster mörknade det på himlen. Skulle vi kunna äta vår medhavda frukost utomhus?
Droppar slog mot vindrutan när vi åkte de få kilometerna till Fröjel kastal. Men vi klarade oss under frukoststunden, på höjden med havsutsikt. Ska dock erkännas att födan och drycken intogs i lite snabbare takt än annars. Mina ögon växlade mellan att betrakta havet och hålla uppsikt bakom ryggen. ”Den lilla blå” stod inte så långt ifrån bänken och bordet.
Vädret bytte karaktär när vi vek av ner mot Petesvik. Allt kändes mer hoppfullt och jag började bli lite mer kaxig. Tänkte på att vi fixat både Alpnycklar och Stor Skogslilja under sommaren. Nu återstod bara den tredje orkidén som enbart finns på Gotland. Om en halvtimme borde trion vara komplett. För det skulle vid denna tidpunkt finnas gott om Kärrnycklar vid naturreservatet Krakvät. Vad gjorde det att jag rattade fel och kom in på en grusväg där det lät vid varje ”däckmeter”, eftersom det var högt gräs i mitten.
Oj! Så många kärrnycklar vi såg från bilrutan, när jag sakta rullade fram på grusvägen. Det här skulle bli enkelt. Jag släppte av Solveig och fortsatte mot parkeringsplatsen lite längre bort.
Krakvätes egna ”naturreservatsväktare” tittade nyfiket på de två tvåbenta varelserna som kom på morgonbesök. Solveig valde att inte stifta närmare bekantskap med dem utan gick istället åt andra hållet. Tyvärr kom hon med trist information efter en stund. ”Det finns många orkidéer här, men det är inte några kärrnycklar.”
Kärrknipprot och Brudsporre har vi ”redovisat” tidigare i kategorin orkidéer. Trots att Solveig gick runt en lång stund lyckades hon inte hitta en enda kärrnyckel. Kanske de växte längre in i naturreservatet? Vilken tur att vi slapp ösregn och rusk. Dessutom står och faller vi aldrig med att ha enbart en önskan och ett stopp under en utflykt. Samtidigt ska det erkännas att det kändes en aning snopet. Den tredje orkidén som enbart finns på Gotland har vi än så länge bara sett på bild.
Djupvik fiskeläge var det andra fiskeläget som jag besökte under våra semestrar på Gotland. Det första var Gnisvärd som därmed också fick äran att vara först i bloggkategorin Fiskelägen.
Den där svängen efter branta backen gillar jag. Först hade jag vandrat nerför en bit och hänfördes av den vackra utsikten och glömde nästan bort att ta kort. Det var så mycket att ta in. Blåeld, fiskebodar, havet och de två välkända öarna.
Vid första världskriget var det gott om strömming här och fångsterna blev stora. Överlag har här mest fiskats just strömming och torsk.
Blåeld! Den var ännu finare för någon vecka sedan. Det såg jag på min bloggvän Ingrids blogg.
Totalt finns det ett trettiotal bodar. De äldsta är uppförda i slutet av 1800-talet och hade två relativt rymliga rum i varje, ett för övernattning och ett för redskapens förvaring. Till fiskeläget hörde också ett stall för böndernas hästar. De flesta bodarna är dock uppförda mellan 1920 och 1960. Från början gav fisket bönderna välkomna sidoinkomster. Nu är fiskeläget ett fritidsområde.
Utsikten mot de båda Karlsöarna går inte av för hackor. Stora ligger längst bort från kusten. Jag gillar att från ett flygplansfönster titta ner på öarna.
En av båtarna i hamnen.
Efter att ha googlat är jag fortfarande inte helt säker på om det går att åka båt, på sommaren, från Djupvik fiskehamn ut till Lilla Karlsö… Däremot vet jag att det går båtar till både Lilla och Stora, från Klintehamn.
Närmast stranden ligger båthusen.
Vi hade vaknat på hemmaplan i Visby av att himlen hade öppnat sig. Det ösregnade. Men när vi packade bilen någon timme senare höll det upp. Sedan blev det bara bättre och bättre ju längre vi rullade mot söder. Precis som vi önskat.
Vi fortsatte resan längs med ett av Gotlands vackraste kustavsnitt – Ekstakusten. Många tycker även att kustremsan bjuder på öns bästa solnedgångar. ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 