Etikettarkiv: Hamra krog

Där den sista lampan lyser

Publicerad den av
11

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Sextonde boken i Anders Knutas sviten:
Där den sista lampan lyser, 2021, 322 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till min kära, underbara väninna,
Lilian Andersson Tjäder.
Tack för fyrtio års vänskap.  
Bosses alternativa titel: 😊
Behövs ingen denna gång heller. Min livliga fantasi börjar berätta egna storys när min inre röst läser Där den sista lampan lyser.

Kanske skulle de fortsätta ända bort till rauken som kallades Hoburgsgubben.

Personligt:
Eftersom jag har ett förflutet som chef för Nordens största privata kaffekoppsamling och många andra samlingar sattes ”tusen” tankar igång under läsandet av kriminalromanen. Tankar av det mörkare slaget drabbades jag också av när jag med obehag minns vårt första möte med en barnmorska, som snabbt tog död på vår glädje, som hastigt och mindre lustigt byttes ut mot mörker, mitt i den varma sommaren. Precis som Karin råkade ut för. Hon var ensam. Vi var åtminstone två. Sedan hände det ljusa även för henne. Barnmorska nummer två fick en guldstjärna i betyg.
Tidsintervall:
Rubriken TIDIGARE nämns som i förra boken, med jämna mellanrum. Huvudhandlingen börjar med höstlovet 2018.

En bit ut i havet syntes den lilla platta fågelön Heligholmen med sin ensamma fyr.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Ska fylla 65 år nästa år.
Karin Jacobsson: Har några veckor tidigare flyttat in i Knutas villa på Bokströmsgatan i Visby. (Finns inte på riktigt) 
Johan Berg: Har hamnat i en uppförsbacke i sitt äktenskap med Emma.
Pia Lilja: Fotografens kontakter på ön är extra viktiga i det här fallet. Undra om det finns någon socken på öjn där hon inte känner någon?
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektören har lagt till med helskägg.
Victor Ferreira: Är tio yngre än Wittberg. Ännu mer vältränad.
Birger Smittenberg: Åklagare med grå kostym och väst.
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör entré först på sidan 269. 😉 Men han nämns två gånger tidigare.

Havet kändes hela tiden nära och de passerade Vändburgs lilla hamn innan de tog av mot raukområdet.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Börjar dyka upp även på jobbet. ”Kom in älskling. Hur känner du dig.”

De flesta bodar är i trä, men de där är gjorda av sten, och så har de flistak.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Förekommer mycket. Intressant att tänka runt deras situation.
Inga lätta beslut. Känsliga frågor att ta upp med sina egna barn.
Jag skulle verkligen inte vilja vara i vare sig Knutas eller Karins situation och berätta för sina vuxna barn. Till slut brukar det bli rätt beslut. Viktigt att inte tänka enbart på sig själv. Kunna vara glad för andras lycka.

Det lyste välkommande när hon rullade förbi Hamra krog.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas har fortsatt med sina tusen meter i simhallen. Samtidigt känner han sig trött och hade planerat att börja trappa ner på jobbet och lämna över till Karin. Nu börjar han istället se sig som hemmapappa. Tanken på bajsblöjor, snoriga förkylningar, dagisinskolning och läxläsning i tjugo år framåt skrämde slag på honom. Långt ifrån tankar på sovmorgnar, goda middagar med vänner, helgresor till Stockholm och andra resor till huvudstäder i Europa och en kryssning i Karibien. Förstår att han våndas med tonårsproblem när han själv passerat åttioårsgränsen med råge.

Elvira lutade huvudet bakåt och tittade upp på den ståtliga fasaden på det Liljehornska huset, där hennes chef Daniel Eklöv bodde.

Nyckelspår & Villospår:
Motsolsbild, cykel med ryggsäck, arbetssko i storlek 43, äldre personbil med dragkrok, saknat svärd och sexuellt ofredande.
Kopplingar till tidigare böcker:
Ganska sparsamt. Hur Emma och Johan träffades nämns även i denna bok. Knutas gamla familjesituation jämförs med hur den är nu.

Sällskapet höll till i ett av Visbys äldsta hus.

Grodor i boken:
Birger Smittenberg som snart var sjuttio år för ”länge sedan” (Det andra ansiktet) kanske borde ha bytts ut mot sin ypperliga sondotter Sandra von Paragraf. 😉 (Min fantasi tog sig egna friheter)
En petitess inom ett sorgligt område. Våldtäkten på Karin hade ändrats från 15 år till 14 år enligt min åldersmapp.

Tevebilen passerade Linde kyrka och sedan den gamla skolbyggnaden innan den rullade in på verkstadens område.

Kuriosa:
Jag fick lära mig att ordet bortamatch kan ha en annan betydelse än den sportsliga. Här syftar den på att vara otrogen.
Kul att Knutas tog en runda till trevliga Märthas café. Han tänkte på att hon tio år tidigare vunnit nästan fyrtio miljoner på Postkodlotteriet. (37)
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Den finns ett djup som triggar igång min hjärna. Mari lyckas med sin kombination av bokstäver beröra mig inom flera olika områden. 

Längre bort syntes fiskeläget, en samling röda sjöbodar som trängde ihop sig nere vid vattnet, de flesta ombyggda till sommarstugor.

Humor/svart humor:
När Knutas smög upp ur sängen redan klockan fem för att låta Karin sova vidare. Sedan hälsade han god morgon till Vincent. Kakaduan började skråla ”God morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt, god morgon, god morgon i kör.”
Karin hade lärt sin kunskapstörstande kakadua den välkända signaturmelodin från Sigge Fürsts Frukostklubben.

Han hälsade på Märtha själv, en rundnätt dam i sjuttioårsåldern som satt vid ett av de vita borden.

Antal mord/dödsfall:
3 st.
Sista två meningarna:
Samtidigt bröt solen fram ur molnen utanför fönstret och sken in genom de vinklade persiennerna.
Det var som ett tecken.
Bosse Lidéns betyg:
5/5

När poliserna närmade sig Sundre kyrka stängdes sirenerna av.

Baksidestext:
TVÅ STOCKHOLMSPOJKAR Som tillbringar höstlovet på ett grådisigt Gotland försvinner spårlöst under en cykeltur till raukområdet Holmhällar. Kommissarie Knutas drar igång en jakt efter pojkarna i en intensiv kamp mot klockan. När så kroppen efter en antikvarie i Fornsalen spolas upp på en strand norr om Visby finner polisen skäl att leta samband…
Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Nu är frågan om detta var sista inlägget i denna kategori. Jag vet inte säkert. Beror på om vi har passande foton i vårt arkiv. Eller så skriver jag en egen spännande bok där handlingen utspelar sig på Bornholm. 😉

Den inre kretsen

Publicerad den av
12

Fast text: 
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tredje boken i Anders Knutas sviten:
Den inre kretsen, 2005, 348 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till mina käraste ögonstenar, älskade barn
Rebecka Jungstedt och Sebastian Jungstedt

Bosses alternativa titel: 😊
Saknaden av en soffa

De fortsatte kustvägen under tystnad förbi Klintehamn och Fröjel och det lilla samhället Sproge med sin vackra vita kyrka.

Personligt:
Det är inte bara den heta sommaren som utmärker boken. Mari har också blivit mer varm i ”skrivkläderna”. Hon får mig att längta till Gotland. Men ondskan vill jag inte uppleva IRL.

Tidsintervall:
Prolog: 20 mars 2002.
28 juni till 13 augusti 2002.

Warfsholms pensionat bestod av en gulmålad sekelskiftsbyggnad i trä med ett vackert torn och låg på en udde vid havet.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Har arbetat vid Visbypolisen i tjugofem år. Bor i en villa strax utanför Söderport och äger också en sommarstuga i Lickershamn. I augusti ska han fylla 50 år. Han är gift med danska Line som jobbar på förlossningen på Visby lasarett. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som snart ska bli tonåringar.

Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 38 år och singel. Hon är Knutas närmaste kollega. De har jobbat femton år tillsammans. Hon är mörkhårig och kortväxt. Har temperament och är en stor djurvän.

Johan Berg: Har börjat jobba permanent på Gotland sedan Sveriges Television hade beslutat sig för att återinrätta den lokala redaktionen på ön på prov under sommaren.

Emma Winarve: Höggravid med Johans barn. Hon har skilt sig från Olle men bor kvar i villan i Roma tillsammans med Sara och Filip som precis gått ut andra klass respektive första klass. Hon har vårdnaden varannan vecka.

Den mest imponerade rauken kallades ”Jungfrun” och tronade på en platå tjugosex meter över havet.

Kollegor till Knutas och Karin:
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Mer än tjugo år yngre än Knutas. Långt blont hår. Intensiva blå ögon, brunbränd och vältränad. Har aldrig längre förhållanden än ett par veckor.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Knutas favorit tillsammans med Karin. Båda kollegerna är fotbollsintresserade och har temperament. Erik är gift och har två småbarn. Hans hår rödlockigt.
Lars Norrby: Polisens presstalesman är i inledningen bortrest på semester på Kanarieöarna. Kom hem 30 juni. Han är lång och mörk. Noggrann och pålitlig. Men också omständlig.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare. Stockholmare från början. Gift med en gotländsk vissångare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie + hans kollega. + fler längre fram på sommaren. Martin gör entré på sidan 170. 😊
Agneta Larsvik: Rättspsykiater. Lång och slank. Mörkhårig.

Martin Kihlgård öppnade dörren och kom in glad och vindrufsig. ”Tjenare, allihop. Jag har varit på en hejdundrande fest på Hamra krog.”

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Ung lokal snusande fotograf som hoppar över hälsningsfraser. Hon kan sin ö på sina fem fingrar. Pia har sex syskon och känner ”alla” på Gotland.
Max Grenfors: Redaktör på centralredaktionen i Stockholm.  En lång vältränad femtioåring med färgat hår och allmän prestationsnoja.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan och Emma får en dotter efter en dramatisk förlossning där Line är en klippa som rutinerad barnmorska.

Johan uppskattar inte att han inte får sova i huset i Roma.
Hans kärlek till Emma har växt till en smärtsam nivå.

Knutas älskar Line och hennes frejdighet. Men att mordutredningen går i stå gör att det mesta på hemmaplan försämras under sommaren.

Han lyckades nätt och jämnt manövrera bilen mellan de små, låga husen och svänga in på Norra Murgatan som låg längst upp mot den nordöstra delen av muren.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Han pratar knagglig engelska. Räcker inte till vid viktiga förhör.
Han tjuvröker på sitt kontor trots förbudet mot inomhusrökning.
Inte så bra på att skapa trivsel på jobbet.
Han rättar Lines danska till svenska och hoppar över kramen.
Han är missnöjd med sig själv. Upplever det som om han tagit ett kliv tillbaka i utvecklingen. Han har inte varit sig själv det senaste halvåret. Orsaken var fallet i vintras. (Förra boken)

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hans tålamod sätts på prov både en och två gånger.
Han börjar snegla på fotograf Pia.
Hans blodsocker åker ner till tårna om han tvingas vänta för länge på mat. Humöret blir uselt.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon vet inte om Johan ska bo under samma tak när barnet är fött. Först ville hon inte ha honom vid sin sida under förlossningen. Sedan ändrade hon sig tvärt i grevens tid.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Delar inte ut sitt privatliv till sina arbetskollegor. Har en osynlig gräns ingen kommer förbi.

Jag var ute och drack öl. Först på Donners Brunn och sedan Munkkällaren.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas promenerar oftast till jobbet. Ibland simmar han tusen-tvåtusen meter vid Solbergabadet.
Det blir ofta smörgåsar istället för rejäl lunch.
Han hade mått dåligt under våren efter vad som hände en ung flicka. Han kände skuld. Line hade släpat med honom till en psykolog.
Knutas var trött, sliten och frustrerad.

Emma slutade röka när hon fick reda på att hon var gravid.

Johan får en vass kniv i buken.

Bil:
Knutas parkerar den rossliga mercan utan luftkonditionering vid polishuset.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inte i denna volym.

Nyckelspår & Villospår:
Halshugget russ, stöld i Fornsalen, Träskor i storlek 39. Möjligen 40 och vårdagsjämning.

Fornsalen, den historiska delen av Gotlands länsmuseum, på Strandgatan i Visby var tom på besökare denna söndagseftermiddag.

Kopplingar till tidigare böcker:
Emmas och Johans hemliga förälskelse ventileras liksom seriemördaren förra sommaren.

Slutet på förra boken då Johan och Olle stod bredvid varandra och Emma kunde jämföra männen live.

Johans enda egna kompis på ön hade bott granne med en förtidspensionerad fotograf som mördades.

Grodor i boken:
Nog borde Emma tänkt tillbaka på det otäcka som hände i hennes föräldrars hus på Fårö förra sommaren. Traumatiskt värre. Istället för att må bra och känna sig extra lugn i dessa trakter.
Årtalen har redan börjat halta jämfört med ”Den du inte ser”. Jag kommer att välja att avstå att kommentera det vidtalade i fortsättningen. Gör inget för den som inte gräver som jag älskar att göra med böcker som jag gillar. 🙂

Huset var litet och hade sådana sättningar att dörren satt ordentligt på sniskan. Fönstren var så låga att det bara var någon decimeter från fönsterblecken ner till gatan där rosor planterats utefter huset.

Kuriosa:
Thomas Wittberg har som mål att träffa damer från alla Sveriges landskap, från Lappland till Skåne.

Så snart som Martin Kihlgård visar sig förvandlas mötena till rena rama gästabuden.

Johan ville att babyn skulle heta Natalie. Medan Emma föredrog Elin. Hon är allergisk mot att döpa barn till internationella namn.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Det var en populär plats att njuta av solnedgången när himlen färgades röd och utsikten bjöd på öppet hav åt båda håll.

Stugområdet i Björkhaga var fridfullt större delen av året.

Humor:
Kihlgård är inte med lika mycket i denna bok, men hinner leverera en del skämt som roar läsaren – men irriterar Knutas.

Privat sorg:
Emma tänker tillbaka på sin skuld i äktenskapets krasch med Olle. Det var ju inte så snyggt skött.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Knutas höll på att bli omkullsprungen av ett följe människor som drog genom gränderna i medeltida dräkter.

Sista två meningarna:
När han var halvvägs hem mörknade himlen och han hörde åskan mullra borta över havet.
På så sätt kändes det helt riktigt.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Det gråkalla vädret gjorde att Knutas upplevde det som höst. Han såg bort mot sjöbodarna vid Kovik.

Baksidestext:
Under den tryckande högsommarvärmen gräver en grupp arkeologistuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd. En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen, och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag…

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.