Etikettarkiv: Gotlands landskyrkor

Dopfuntar av Stenmästaren Sigraf

Publicerad den av
8

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder).
Byzantios (13 kyrkor),
Hegwald (11 st),
Majestatis (6 st),
Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st),
Barlingebomästaren (1 st) och
Calcarius (1 st)

Det gedigna arbetet med dopfunten i Grötlingbo bedöms att vara ett av mästarens främsta verk. Sigraf som var lärjunge till Byzantios blev känd genom en runinskrift på en dopfunt, som går att se/läsa i Aakikeby kyrka på Bornholm. Dopfunten ska vi definitivt ta oss en titt på nästa gång som vi ”simmar” över till ön. Är vi lata så får det bli med snabbfärja. 😉

Bro kyrka och dopfunt.
Sigrafs dopfuntar är runda med släta undersidor. Favoritmotiv tycks ha varit ”De tre vise männen.”

Eke kyrka och dopfunt.
Sigrafs dopfuntar finns i flera av Sveriges landskap och även ner till norra Tyskland.

Dopfuntarna i Lau, Othem och Silte kyrka är tyvärr svårt vittrade.

Fotnot:
Faktatext är tagen från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund och från flera andra artiklar/reportage om ämnet Stenmästare och dopfuntar. Om det finns någon bloggbesökare som undrar när Sigraf var verksam blir svaret det här. Troligtvis var det någonstans mellan 1170 och 1215.

Hegwalds dopfuntar

Publicerad den av
8

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen. Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper:
(Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder.)
Byzantios (13 kyrkor), Hegwald (11 st), Majestatis (6 st), Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st), Barlingebomästaren (1 st) och Calcarius (1 st).

Viklau dopfunt. Den enda bland de elva dopfunterna från denna verkstad som är åttkantig. Övriga är runda.

Dopfunten i Etelhem var Johnny Roosvals favorit. Han beskrev dopfunten som ett enastående mästararbete.

Ganthem dopfunt

När dopfunt

Stånga dopfunt

Vänge dopfunt.
Dessa fyra + Etelhems dopfunt (längst upp) bär enligt Johnny Roosval mästarens prägel.

Endre dopfunt

Halla dopfunt

Lojsta dopfunt

Sjonhem dopfunt

När det gäller övriga kan Roosval tänka sig att de är tillverkade på verkstaden EFTER mästarens död.
Gemensamt för alla 11 dopfuntarna från Hegwald är djävulens ständiga närvaro och skrämmande hot. Ett hot om att snabbt se till att barnen döps, innan det är försent.

Kuriosa:
Vänge ska vara Hegwalds märkligaste verk.
Halla, Stånga och Vänge är mycket välbevarade. Medan dopfuntarna i Sjonhem, Rone, Lojsta och Endre är kraftigt vittrade. När det gäller dopfunten i Rone förvaras cuppan i Statens Historiska Museum. (Därför bara tio bilder från vår kamera)
Stånga dopfunt skiljer sig från övriga. Här är ett av de fyra odjurshuvudena ersatt av ett människohuvud. Synd vi inte kände till det när vi var där och fotade. Antagligen var det inte ”estetiskt” snyggt när vi stod vid den vinkeln.

Fotnot:
Faktatext är tagen från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund och GOTLANDS KYRKOR av Erland Lagerlöf och Gunnar Swahnström.

Byzantios dopfuntar

Publicerad den av
8

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper: (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder.)
Byzantios (13 kyrkor)
Majestatis (6 st)
Hegwald (11 st)
Semi-Byzantios (4 st)
Sigraf (6 st)
Barlingebomästaren (1 st)
Calcarius (1 st).

Atlingbo kyrka har en niokantig dopfunt från verkstaden Byzantios. Övriga tolv i dagens blogginlägg är åttkantiga.
Under medeltiden var altare och dopfuntar kyrkornas viktigaste inventarier. Vid denna tid stod alltid dopfunten vid den västra delen av långhuset, nära huvudingången.
Under 1100-talet höggs dopfuntarna av sandsten. Under nästa århundrade var det kalksten som gällde i verkstäderna.

Dopfunten i Hejde kyrka.

De två dopfuntarna tidigare och denna i Vamlingbo är de tre bäst bevarade dopfuntarna från Byzantios verkstad. De övriga tio från denna verkstad kommer nedanför.

Eskelhem

Garde

Guldrupe

Hogrän

Källunge

Mästerby

Sanda

Träkumla

Väte

Endast cuppan i Öja kyrka ingår bland de tretton.

Många dopfuntar gick till export. Landskap som kan nämnas är Östergötland, Skåne och Uppland. Från Danmark, Norge och norra Tyskland kom också beställningar. Du som följt gotlanduppochner vet att Danmark ”ägde” Gotland vid olika tidpunkter. Ibland till och med väldigt länge under denna aktuella ”dopfuntarstillverkningstid”
Kuriosa:
Det ska nämnas att flera av dopfuntarna är kraftigt vittrade. En orsak är att de stått utomhus i längre perioder.
Mina bruna ögon noterade även att Byzantios en tid verkade vid Lunds domkyrka.
Fotnot:
Faktatext är tagen mestadels från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund.

Utan dessa tre…

Publicerad den av
12

…hade alla våra inlägg från de intressanta besöken i landskyrkorna, ödekyrkorna och den mäktiga domkyrkan innanför ringmuren stått sig släta.
Sedan fanns det även gott om annan information i en av de blå pärmarna, som tillkom från broschyrer, informationsblad m.m. som vi samlade på oss genom åren.
Den här boken ”kom till oss” först och följde med oss under bilturerna hösten 2018, en tid då bloggen gotlanduppochner knappt ens existerade i min hjärna. Mitt hemliga mål var inte en ny blogg utan att samla bildintryck från olika platser på Gotland. För redan hösten 2017 hade jag knäckt koden (med hjälp av ett par yrkesexperter) hur jag skulle kunna göra en fortsättning på min debutroman Mina fotsteg i ditt hjärta”. Nu med Lena Sanders som huvudperson och inom genren ”mjukisdeckare”/pusseldeckare. Sebastian Rosander skulle mestadels befinna sig på en internationell läkarkonferens i landet med många stater. Troligtvis skulle han dyka upp i ”finalen”.

Det här var andra bokinköpet. (Omslaget hade sina bästa dagar bakom sig). Kyrkorna på Gotland kompletterade utmärkt Gotlands kyrkor. Varje uppslag i andra boken har två bilder. På vänstra sidan en exteriör bild och en svensk text. På högersida en interiör bild och en förkortad engelsk text.

Vad glad jag blev när Solveig hittade denna mer nyskrivna bok. (2020). Här fick vi dessutom mer kött på benen.
Inför planerade kyrkbesök brukade jag ta kort med mobilen på aktuella texter och bilder i de tre böckerna. Sedan hände det att Solveig läste högt i bilen innan vi gick in. Eller vid en bänk när den gula lampan gassade för intensivt. (Mina läsglasögon ville alltid vara hemma)
Ibland, ganska ofta, skiljde det sig både när det gällde personliga åsikter och ren fakta innanför de tjocka pärmarna. Då var det lite ”spännande” på hemmaplan, ibland många månader senare, att försöka hitta en ”sann” plattform. Givetvis är det inte lätt när det exempelvis är fysiskt omöjligt att hitta någon klok gubbe eller gumma som var med på den aktuella” ö-tiden”.

Fotnot:
I vår bloggkategori Lästips med ryggar har fjärilar, orkidéer, fiskelägen, strandbodar, skönlitteratur och utflyktstips fått ta plats. Nu var det läge för Gotlands medeltidskyrkor att ansluta.
Vi svarar eventuella kommentarer med en symbol. Fem-sex mycket overkliga och intensiva veckor ligger framför oss. Måtte allt gå bra och vi till slut når ljuset vid tunnelns slut. Var rädd om dig bloggläsare. ❤