Etikettarkiv: Brunnsporten

Lillebror har växt om Storebror

Publicerad den av
19

I natt hände det. Gotlanduppochner & Bornholmuppochner gick förbi min debutblogg, som jag startade i slutet av juni 2012. Jag syftar på antalet visningar.
Ovan första bilden som hamnade på min debutblogg. Minns att det handlade om en slags presentation av bloggägaren. Själv funderade jag på vad en blogg var för något. Säkerligen inget för mig.

Första bildinlägget på nya bloggen. Den härliga pausen som vi tog under vårt uppackande i Visby. Fikakorgen var med. Vi stannade kvar på stranden så länge som möjligt. Allt för att slippa återkomma till röran på hemmaplan. Startdag för vår gemensamma blogg blev 1 januari 2019.


 Men flytten till Gotland gick redan i början av augusti året innan. Undra hur många hundratals gånger vi traskat och cyklat igenom de härliga portarna? Solveig har säkert gjort det flest gånger. En av hennes arbetsplatser låg strategiskt innanför muren.
Under 2018 hade jag helt andra hemliga planer för min fritid. Inte kunde jag ana att jag skulle kunna bli så förälskad i en ö. Det är stor skillnad på att vara där som turist, när man inte bestämmer över vädret, mot när hela möjligheternas skrin öppnas. Helst när jag börjat läsa på, på allvar under en längre tid och samlat in tips från ”infödda” och Solveig bidragit med smultronställen från kollegor.

Heller inte helt fel att sitta på Almedalsbibblan vid ett fönster mot Almedalen. Sedan födde det ena det andra. Gemensamt la vi ett pussel som vi sent ska glömma. Varje tripp innehöll oftast även spontanbesök. Ofta blir det en extra krydda. Många saker finns fortfarande inte med på kartor och moderna surfplattor m.m. Solveig älskade när jag hittade nya slingrande, gropiga grusvägar. Eller var det jag som jag gjorde det mest? 😉

Nästan varje ensamdag händer det att jag en kort stund längtar tillbaka. Samtidigt är jag supernöjd över att det blev drygt fem år. Allt har en början och ett slut.

Kram nostalgikern Bosse

Tjolahopp Tjolahej, del 1

Publicerad den av
20

Vi har ägnat oss åt en nostalgisk resa, på flera sätt, i veckan som gått. Med hjälp av Öppet Arkiv på SvT och första säsongen av Pippi Långstrump gjorde vi en resa tillbaka både till Gotland och till vår barndom. Jag var bara fyra år när de första avsnitten spelades in, Bosse var hela nio.
Det har gått många år sedan jag såg avsnitten för första gången på TV (vet faktiskt inte vilket år det var). Men, när jag såg dem då hade jag aldrig satt min fot på på Gotland. Som den bokslukare jag alltid varit och är så tror jag faktiskt att jag tyckte bättre om Pippi i bokform än på film.
Nu när vi såg om avsnitten gjorde vi det med helt andra ögon. Så snart det dök upp en utomhusmiljö stannade vi till och försökte känna igen oss. Det var sannerligen inte lätt!
Det har ju gått ungefär 50 år sedan avsnitten spelades in så allt är sig förstås inte likt… Dessutom är inte allt inspelat på Gotland.
Vilken tur att det finns kreativa och duktiga människor som gjort en fantastisk guide: ”Upptäck Visby i Pippis fotspår”. Den har vi tagit till vår hjälp för att hitta rätt bland hus och gränder. Bosse har dessutom gjort ett gediget detektivarbete i att leta upp rätt bilder. För bilderna som finns med i inlägget är såklart våra egna. Följ med…

Redan i inledningsavsnittet rider Pippi längs med muren och man ser en skymt av både Dalmansporten och Domkyrkans torn, men när hon sedan rider in genom muren gör hon det genom…

Brunnsporten. Denna port tyckte vi var lätt att känna igen. Den dyker upp i flera avsnitt.

Fick ta fram kameran och knäppa en bild mot TV-rutan för att få med en bild på Villa Villekulla. Vi har aldrig kommit i närheten av Villa Villekulla så att vi kunnat ta några kort. När TV-avsnitten spelades in tillhörde huset Gotlands Regemente på Visborgsslätt. På 70-talet flyttades det till Kneippbyns Sommarland. Och trots flera semesterresor och fem år som fastboende på Gotland, blev det aldrig något besök på Kneippbyn… Den som vill läsa mer om Pippis hus kan göra det på kneippbyn.se. Själv plockar jag fram ”Boken om Pippi Långstrump” och läser: ”I utkanten av den lilla, lilla staden låg en gammal förfallen trädgård. I trädgården låg ett gammalt hus, och i huset bodde Pippi Långstrump. Hon var nio år och bodde där alldeles ensam.”

Även denna bild är knäppt mot TV-rutan. Tror inte att min mamma riktigt uppskattat om jag fått Pippi till bästa kompis. Fast jag hade säkert tyckt att det varit både omväxlande och kul… om inte annat så är det väl inte helt fel att ha en kompis som har en hel kappsäck med guldpengar… och som är så generös och givmild som Pippi.

Enligt den tidigare nämnda guiden är Uddens gränd det enda gatunamnet som skymtar förbi. Det konstaterade vi också. Som vi spanade för att försöka hitta någon mer gatuskylt… men inte då. I en av scenerna stannar Pippi, Tommy och Annika till och kikar ner på en bebis i en barnvagn. Då syns gatuskylten tydligt på husväggen. Vilken tur att vi fotograferat nästan alla gatuskyltar i innerstan…

Övre Finngränd. Här sitter alla barnen och spelar på sina nyinköpta Lergökar. Kling och Klang rycker ut för att få dem att skingra sig. I det röda huset, på den övre bilden, bor Allan. Han kommer ut från sitt hus när Pippi bjuder in till sitt avskedskalas.

Pippi, Tommy och Annika springer nedför kyrktrappan. Sprungit har vi inte gjort, men väl vandrat både uppför och nerför. Puh! Utsikten ner över Visby får bli dagens avslutningsbild. Den här utsikten är en av de finaste vyerna jag vet från Visby.
Fortsättning följer…

Norra Murgatan; akt 84 och fråga 30

Publicerad den av
42

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I november kommer vi att lägga in hela 30 gränder. Dessutom kommer vi efter bilderna att ställa en fråga. En av er som svarat rätt kommer via lottning att få poäng. Poängsumman ökar för varje fråga, från 1-30 poäng. Vinnaren i sluttabellen kommer att vinna en Skrap-Kryss och bli Grändernas-stad-mästare. Aktuell tabell går att se kommande morgon, när jag redovisar i ABC-tävlingens inlägg.
Idag handlar det om 30 poäng. Slutminut är alltid 17:59.

Info inför finalfrågan:
Vi har säkert nämnt på bloggen att vi bodde på Gotland i fem år och tio dagar. Minus de tillfällen som vi besökte Uppsala, Helsingborg, Ystad, Malmö m.m. 😉 Hade inte pandemin dykt upp hade det blivit fler resor till fastlandet. Samtidigt måste jag berätta att vi gjorde fantastiska resor på ön där vi ofta var helt ensamma med naturen, när ”världen” var som mest uppochner på grund av covid-19. Nu äntligen dags för sista frågan som ingen mer än jag vet svaret på. Tar inte många sekunder att gissa på. Hoppas många tar chansen denna sista gång.

Fråga 30:
Hur många dagar/dygn hade vi äran att vara ägare till en bostadsrätt i Visby, där vi på några minuter nådde till de underbara gränderna?
Först närmast ger 30 poäng. Därför inte så smart att välja något som någon före redan skrivit. Det finns som tur är väldigt många alternativ (dagar) att välja bland. Precis som igår redovisar jag i lugn takt under tiden som ABC pågår i ett senare inlagt inlägg.
”Stort LYCKA TILL! Må bästa kvinna vinna titeln ”Grändernas mästare”.

Vackert men halt

Publicerad den av
30

Vi passade på i söndags att ta oss ner innanför muren, för att få till några snöbilder. Efter att ha parkerat vid Solveigs arbetsplats valde vi att pulsa i snön på kullarna, istället för att gå på de isiga gångarna. Det saltas inte på Gotland och sandas inte överallt. Invånarna är vana att ta det piano.

Nu är den 3440 meter långa ringmuren en vacker sevärdhet. För länge sedan var detta ett hotfullt område att befinna sig på.

Innanför muren finns de mysiga gränderna som är vackra året om. Den här gången gick vi mycket sakta. Linsskyddet var på kameran under de halkiga, försiktiga stegen.

Här insåg vi att, akuten skulle varit alltför nära, det inte var tänkbart att ta sig ner och upp. Skylten varnade också för det. De gör inget åt kyrktrappan. Hänvisar istället till Finntrappan lite längre söder ut. Eftersom vi ändå skulle nå de ”fotoobjekt” vi var ute efter gjorde det inte oss något.

Solen fanns bakom oss. Framför oss var det väldigt mörkt på himlen mot norr. Runt omkring oss kretsade flera flanörer. Mitt ”skidskyttesvartansiktsskydd” fick sitta kvar under hela tiden innanför muren. Osäkrast var det på marken.

Den vackra Lau kyrka fick i söndags nummer femtio bland bloggens medeltidskyrkor. Fotona från Domkyrkan skulle inte gå att få med i ett enda inlägg. Därför kommer vi att ha två inlägg, med uppdelningen; exteriör och interiör. Nummer femtiofem har S:t Maria tilldelats. Läggs in i mars.

Undra hur många biljoner bilder som tagits från Kyrkberget och promenaden längs klinten? Ända in på 1830-talet gick kor och betade här på klintens grässlänter. Först i början av 1900-talet låg betesmarkerna utanför ringmuren. Nu är det fint att bo häruppe. Förr var det sjömän och hantverkare som huserade här.

Vi hade gått igenom Dalmansporten på hitvägen. Efter att ha glidit omkring bland gränderna på Klinten var vi tillbaka på Norra Murgatan. Mitt mål var att se och fota två speciella hus som ligger på gatan. Det är inte så dumt att vara påläst. Allt får en ny dimension. Synd vi inte kunde få komma in i husen. Ett av dem var till salu för ett tag sedan. Mer om det i 1-2 blogginlägg i framtiden. 😉

För att variera oss tog vi Brunnsporten på tillbakavägen. Dessutom kunde vi skaffa oss ännu fler bildmaterial till kommande inlägg. Vilken ynnest att ha nära till allt sevärt. Men nu lockade varmt kaffe och en av Solveigs nybakade chokladbiskvier. Farligt goda. ❤

Brunnsporten

Publicerad den av
10

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Det var lerigt i förra veckan när vi tog oss ner till landmuren.

Målet var att ta foton från insidan av Brunnsporten.

Det var mysigare vid denna plats någon månad efter vi flyttade hit 2018. Vilken tur att det ingick vatten vid köpet av vår bostad. 😉 Annat var det förr här på Klinten, där många fattiga bodde i de gamla husen. Endast ett fåtal brunnar fanns på höjden. De flesta av de boende fick ta med tomma hinkar ner till ex. Stora torget och därefter släpa dem upp till sitt hem.

Här är vyn från innanför porten. Innan 1863 fanns det ingen öppning i muren.

Då såg invånarna inte ut till Östergravar. Men det året borrades en brunn utanför muren och ett ringmursvalv togs upp. Därmed fick invånarna häruppe i alla fall det bättre med vattenproblematiken.

Givetvis fick det bli en grå jacka så jag smälte in i murhistorien. 😉