Ett fascinerande hantverk

Längst in i den ljusa och fräscha lokalen finns glasbrukets öppna verkstad. Det är bara att slå sig ner på en stol och ta del av hur en klump rykande, varm glasmassa förvandlas till en vacker vas, ett unikt glas, en fin kanna eller något annat.

Visst är det lite magi när man ser hur glasblåsarna hanterar den ”oformliga” klumpen.

Enligt hemsidan finns några av Nordens skickligaste glasblåsare här. De tycks vara helt oberörda av att det sitter ett gäng turister och studerar deras arbete.

Inspirationen kommer från naturen, ljuset och närheten till havet. I butiken hittar man glasprodukter med mönster av vågor, växter, fjädrar och fisknät m.m.

Ännu en unik vas håller på att växa fram inför våra ögon.

Men den är fortfarande inte helt klar, även om man kunde tro det på förra bilden.

Undrar just hur många vasar det blir på en dag? Funderar också på om de tillverkar vasar en viss period eller om de varvar olika produkter… Det får jag fortsätta att fundera på för jag tror inte att varken Google eller AI kan ge mig något svar.

Wao! Så fin den blev! Så snart jag knäppt den här bilden så hamnade den fina, gröna vasen i ett skåp.

Baltic Sea Glass

Varje gång vi kommer till Bornholm letar vi upp gratistidningen ”DENNE UGES BORNHOLM”. (Givetvis har Bosse redan skrivit en lång lista över platser och besöksmål i närheten av vår valda bostadsort, men dem kan vi alltid komplettera med spontana utflykter som tidningen ger tips om.)
Baltic Sea Glass hade vi läst om flera gånger, men aldrig besökt. Eftersom vi bodde nära och körde förbi där i stort sett varje dag under veckan så bestämde vi oss för att vi skulle stanna till innan veckan var slut. Till sist svängde ”den lilla blå” in på parkeringen på Melstedvej 47, strax utanför Gudhjem.

Ett av Bornholms äldsta ”glaspusterier” läser jag i ovannämnda gratistidning.
1981 grundades det av Pete Hunner och Maibritt Jönsson. 2020 tog en bornholmare vid namn Michael Brandt över ledningen.

Himlen var gråmulen, men vad gjorde det…

Inne i Baltic Sea Glass fanns det gott om ljuspunkter och färgsprakande glasprodukter av olika slag. Ett paradis för den som tycker om att vandra runt och bara njuta av vackra saker. Det är lätt att hitta något som man gärna vill köpa, antingen till sig själv, som en uppskattad present eller varför inte både och 🙂
Munblåst glas har sin speciella charm. Det finns inte två saker som är exakt lika. Även om man vid den första anblicken tror att de är identiska så är de förstås inte det eftersom de inte producerats i en maskin utan gjorts var och en för sig av en glasblåsare. Vilket fantastiskt hantverk!

Nu blev vi nyfikna eftersom vi förstod att det hände något längre in i lokalen. Flera av de andra besökarna hade stannat till och såg ut att ha fullt fokus på något som skedde inne i hörnan.

Så klart att vi också gick dit för att se… Välkommen åter på onsdag!

I finrummet på Melstedgård

Melstedgård har ett stort boningshus med många rum. När vi sett färdigt i köket och sovrummen fortsatte vi till finrummet. En mysig hörna med kakelugn. Den såg inbjudande ut.

Finrummet bjöd mig på många nostalgiska minnen från min mormor. Hon hade också en chiffonjé. Små spännande lådor och ett litet skåp i mitten. Däremot har jag aldrig förut sett en chiffonjé med ett stort överskåp. Vad förvarade man där?

Som jag sökt på ordet ”Skudsmaalsbog”. Vet inte om jag blivit så mycket klokare av mina sökningar. En tom bok som man själv skrev in anteckningar i. Som en kombination av en dagbok och en kalender, kanske.

Vilken vägg hittade jag den här tavlan på? Det tycks inte vara i finrummet med tanke på väggfärgen. Jag kände i alla fall igen den eftersom jag äger en likadan. Just nu står min tavla nedpackad någonstans tillsammans med en liknande med jungfru Maria.

Minns inte riktigt vilket rum vi såg den här byrån i heller. Däremot kan jag, om jag blundar, se en identisk ”kopia” som stod i mormors kök. I den tredje lådan förvarade hon sin handväska. När jag var en fattig student på besök hos henne slutade det alltid med att hon uppmanade mig: ”Gå och hämta min väska…” När jag gjort det tog mormor fram sin portmonnä och gav mig ett rejält tillskott till min lite skrala kassa. Så mycket omtänksamhet och kärlek det låg i de pengarna.

Spinna har jag aldrig fått lära mig, men en spinnrock är jag ägare till. Vet inte om Bosse är så glad åt det, men nu har den fått en plats på vår inglasade balkong. Min spinnrock har rötter långt bak i tiden eftersom den tillhört min mormorsmor. Den har en likadan sliten fläck där en energisk fot trampat och spunnit tusentals meter garn.

Vi avslutar i ”Bedst Forstuen”. Denna ingång användes på söndagar av prästen och andra gäster. Husets dagliga ingång ”Forstuen” fanns i andra ändan av huset. Om du kommer till Bornholm under vår, sommar eller tidig höst rekommenderar jag varmt ett besök på Melstedgård. På bornholmsmuseum.dk kan du läsa mer och se deras öppettider.

Längst upp på Bokul

Vi hittade på Helligdomsvej en smal avtagsväg innan Serpentinvägen och vek av mot höger. Antalet p-platser gick lätt att räkna på en hand. Vanligast är såklart att traska upp på slingrande stigar från bebyggelsen i Gudhjem. (Eller vika av från Serpentinvägen)

Vi befann oss alltså på det 48 meter höga och berömda klippmassivet Bokul på Bornholm.

Helt ensamma var vi inte på de branta sluttningarna. Så gott det gick försökte jag gömma mitt förmiddagsfika. 😉

Vi fick hålla till godo med utsikten ner mot bebyggelsen i Gudhjem och den ena hamnen. Hade det varit soligare och klarare väder hade vi kunnat se Christiansö i Östersjön.

Men jag njöt för fullt vid fikat på den strategiskt placerade stora bänken vid flaggstången. Panoramautsikten gick inte att klaga på. Jag insåg att det inte var så konstigt att Bornholms världskända och berömda målare Oluf Höst hämtade inspiration härifrån och flera av hans motiv målades på just denna plats.
Oluf hade inte speciellt långt hit upp. Undra om han hade en egen favoritstig som han valde för att nå toppen?

Det finns flera anledningar att återkomma hit en mer solig och ljusare dag.
Det ena föder det andra. Nyss lärde jag mig att det finns ett annat smultronställe på andra sidan ”stora vägen”. Där skulle Solveig kunna ta macrobilder på höga vackra näckrosor, som finns i en ljuvlig skogssjö, eller varför inte på en långsamt simmande karp…

Melsted – en resa bakåt i tiden

Boningshuset på Melsted såg inbjudande ut i solskenet. Ett korsvirkeshus som byggdes 1801. Vi var inte helt säkra på om vi fick gå in där, så jag gick och frågade. Vilken tur! Vi var välkomna att ta oss en titt även därinne.

Det var verkligen ordning och reda på allt. Skålar, kannor och krukor i prydliga rader. Lätt att tänka sig tillbaka till en tid då allt på en gård togs om hand på bästa sätt. Jag är uppvuxen med samma tänk. Kanske blir det så när man har en gård. Det skulle saftas, syltas och konserveras. Det vi inte själva behövde plockades och gavs bort till släkt och vänner som ville ha.

Det här köket hade jag gärna flyttat in i direkt. Tänk att kunna slå sig ner vid vävstolen och väva en stund när det blev tid över. Kökslampan gillar jag skarpt!

Vår vävstol sattes upp på min mormors vind. Där satt jag på sommaren och vävde mattor. Att väva är en sysselsättning som jag ska ta upp när jag blir pensionär. Det är vilsamt att se hur en matta växer fram, inslag för inslag. Det hände att jag inte blev nöjd – då var det bara att ta upp och göra om…

Spartanskt! Kanske ett rum för tjänstefolk?

Trångt och inte så mycket plats för något mer än sängar i det här sovrummet.

Jag lär mig nya saker varje gång jag googlar. Läser att den blå färgen på väggarna var till för att hålla flugorna borta. Läser också att det var ovanligt med dubbelsäng på 1860-talet. Sängarna brukade stå i vardagsrummet.

Ett par stövlar med rejält höga skaft får avsluta dagens inlägg. Undrar hur det gick att gå i snö med sådana sulor? Gissar att det var ganska halt… Nästa fredag kommer jag att visa upp de lite ”finare” rummen. Välkomna åter!

Djur på bägge sidor vägen

På promenaden upp till den strategiskt placerade kvarnen Melsted Mölle fanns det inte bara den vackra vyn att njuta av. Här fanns även…

…får, getter…

… kossor och nyfikna hästar som i olika hagar bidrog till upplevelsens njutning. Mycket uppskattat förstår jag, men utsikten ner mot havet vinner för mig med två hästlängder.
De fotona fick inte vara med i detta ”djuriska inlägg”.

Här hade vi gått över vägen igen. Den svarta kaninen hade jag gärna klappat.

Det står i en av mina blåa pärmar att djuren har alla sina egna rum, precis som de hade på bondgårdar förr. Hönsen har däremot friheten att röra sig i vidare cirklar. Både inne och ute.

Det står också att du kan träffa grisar, får, getter och katter. Man kan klia grisarna bakom öronen medan fåren och bräker och geten tittar nyfiket på…
Jag hoppade över ”griskillningen”. Men nästa gång kanske jag är djärvare. 😉

Melstedgård

Eftersom jag är uppvuxen på en gård, som brukades av mormor och morfar redan på 1920-talet, blev det en del nostalgiska känslor när vi vandrade runt på Melstedgård. Jag kände igen många av redskapen.

Att åka hölass var kul när jag var barn, men lite läskigt när det svajade som värst där man satt längst däruppe. Det här ser mer ut som ett halmlass. Halmlass åkte man inte i eftersom de var alldeles för vassa och stickiga.

För den som gillar traktorer finns det några olika att välja på.

De tre första saknar störtbåge och ska man ut och köra med dem finns en stor säkerhetsrisk. Vet inte vad det finns för danska regler om detta. Ovanstående traktorer är förmodligen mest utställningsobjekt.

Är detta den första tankvagnen? Eller bara en väldigt stor tunna på hjul?

Informationstavlor är bra. Ännu bättre är det när jag fotograferar dem eftersom jag tycks ha en viss förmåga att glömma saker som jag läst (även om jag i det ögonblick jag läser tror mig om att jag ska komma ihåg allt.)

De som jobbade på museet var klädda i tidstypiska kläder. Det kändes nästan som att vi åkt bakåt i tiden när vi traskade runt där.

Mjölkkrukor användes för att frakta mjölken i. I Sverige användes de fram till 1970-talet då de ersattes av tankbilar.

Gissar att det här är en gammal slipsten. Den påminner starkt om den slipsten som stod hemma på gården och som jag vet att pappa använde lite då och då.

En separator, vad är det? En smart uppfinning för att separera grädden från mjölken. Gustav de Laval läste en tysk artikel och fick en idé. Han blev så småningom en av Sveriges mest produktiva uppfinnare. Hans tidiga separatorer är numera samlarobjekt.

I vårt nästa inlägg blir det besök hos djuren i Melstedgård. Välkomna åter!

Vackert och strategiskt

Mitt emot Lantbruksmuseet Melstedgård står denna kvarn vackert på en åker, vid sidan av huvudvägen från Gudhjem till Svaneke. Ställ ditt fordon på grusparkeringen på den andra sidan vägen och ta det piano när du går över vägen.

I slutet av sjuttonhundratalet byggdes möllen på Traebenegård i Klemensker. Artonhundrafyrtionio flyttades den till trakten ovanför fiskeläget Tejn. På plats fick den namnet Tejn Mölle.

Möllan byggdes om flera gånger och växte i storlek fram till nittonhundratjugotre. Den fungerade sedan fram till andra världskriget. Då köpte Föreningen Bornholm möllan för att säkra bevaringen och gjorde den nittonhundrafemtiofem byggnadsfredad.

Omgivande byggnader och träd i Tejn hindrade möllans funktion. Därför bestämdes det att den skulle flyttas till denna passande plats i Melsted. Här tycker jag den smälter in perfekt på denna strategiska plats. Flytten startades upp år tvåtusensex och det var invigning tre år senare. Samtidigt var det läge för ett namnbyte. Därför heter den i nutid MELSTED MÖLLE.

Den har också fått en ny viktig uppgift. Möllen används för att mala korn till foder åt de hungriga lantbruksdjuren. På anslagstavlan stod det att det på onsdagarna är visning av möllen för intresserade – om det finns tillräckligt med vind.

Sommerlunden; del 2

Du bloggbesökare ska få några till smakbitar från utställningen i Nexö. Det var uppskattat och härligt att få några timmars fint väder mellan allt regnande och blåsande under semesterveckan.

Fick du någon favorit av trion?

En helhetsbild av konstverket och tre mindre detaljbilder.

Den här blev vi förtjusta i.

Har hon kommit i kläm? Det långa vackra håret klarade sig i alla fall. Det fanns skyltar med text lite överallt för den som ville sätta sig in djupare i utställningen. Sedan fanns också på platsen möjligheten att själv…

… roa sig en stund och göra egna försök inom gebitet. Vi droppade det och försvann iväg på nytt äventyr. Eftersom den gula lampan gjorde ett efterlängtat besök måste man smida medans järnet är varmt.

Sommerlunden; del 1

I broschyren ”Denne uges Bornholm” fick vi svaret på det som vi funderat på sedan vi var på ön förra året. Inför säsongen 2025 hade det skett en sammanslagning med Sommerfugle (fjärilar) och sandskulpturerna, som vi förra året njöt av vid hamnen i Nexö. Hoppas denna nya kombination kommer att fungera och växa ut åt olika intressanta håll. Vi önskar de nya ägarna stort LYCKA TILL! 🙂 Här finns rejäla möjligheter att skapa en oas för nöjda besökare, som återkommer och för vidare sina positiva intryck till vänner & bekanta.

”Kan ni vara snälla och flytta er lite så vi också får…” 😉

Vad välgjorda konstverken är. Intressant att studera både helheten och de små detaljerna.

Vad funderar han på? Var är havet? Eller har det flugit in små sandkorn som skaver i ögonen?

Det började bli varmt. Vad skönt med en lockande plats i halvskugga. På fredag får du följa med på nästa etapp, innan Solveig lotsar in dig till årets besök bland fjärilarna.