Det kunde gått illa

Vi bestämde oss för att dela på oss en kort stund. Jag tog kameran, stoppade ner min mobil i bakfickan och fortsatte på den lilla stigen åt vänster. Havet var härligt blått och utsikten helt fantastisk.

Det är spännande att hitta nya stigar som man aldrig gått på förut och ta reda på vart de leder. Ibland kan äventyrslusten bli lite för spännande…

Där gick jag i lugn och ro på en stenig stig och njöt av livet. Det ändrade sig snabbt. Plötsligt halkade jag! Ena foten for iväg och jag med den. Jag landade med en hård smäll på en sten. Bakfickan gick sönder. Mobilen tog en del av kraschen och flög ur. Min ena arm hjälpte till att dämpa fallet.

Jag är väldigt glad och tacksam över att det hela slutade med bara en trasig skärm på mobilen (den är numera utbytt mot en ny), ett par trasiga jeans och ett blåmärke på ena armen. Det hade ju kunnat bli så mycket värre. Tur i oturen också att jag ramlade bakåt och höll kameran framför mig. Därför tog den ingen skada av fallet. Det var bara för mig att kravla mig upp och fortsätta upptäcktsfärden.

Jag har respekt för höga stup och håller mig på behörigt avstånd från kanten. Tur, med tanke på hur snabbt det går att göra en vurpa.

Jag vandrade tillbaka till Bosse utan några fler incidenter. Min äventyrslust hade tagit slut och nu längtade jag efter att få åka tillbaka till lägenheten och få en kopp kaffe.

Helligdomsklipperne

En oas som vi besökte under våra tidigare semestrar måste såklart presenteras på bloggen. Vid förra besöket just här, bodde vi i Allinge-Sandvig och parkerade nära konstmuseet och vandrade ner därifrån. Nu svängde vi istället av längs väg 158 från Gudhjemhållet, lite mer söder ut. Ungefär åtta kilometer norr om Gudhjem.

Snart såg vi mer och mer av havet från den relativt branta nerförsbacken.
Den ”ö-kända” populära platsen har fått sitt namn från den plats, där det under tidig medeltid låg ett kapell vid en helig källa. Källan stod framför allt i tjänst för den tidens fiskare och annat sjöfolk.

Det finns många klippor med olika namn. Det högsta är ungefär tjugotvå meter högt. Sedan finns det även spännande djupa grottor därnere. Den största och djupaste är Sorte Gryde. Skulle du våga kliva in där? Måste bjuda på lite mer fakta. I den grottan lever källarspindeln som visst ska vara ljusskygg. Läste någonstans att den tillhör familjen käkspindlar.

Undra hur många miljoner människor från jordens alla hörn, som stått där med någon slags kamera och förevigat besöket på sitt just då moderna ting?

Visst ser det både spännande och otäckt ut med bergsklyftor? Källan som jag nämnde ovan lyder under namnet Rö Kjijla-källan. Hela området är lyckligtvis ett naturskyddsområde.

Trädkonst tävlar med & mot klippkonst.

Föredrar du upp eller nerförstrappor? Jag lämnade däruppe över kameran till Solveig som traskade iväg åt vänster. Själv provade jag partiet till höger en bit, men minns sedan att den etappen var lite för tuff och mindre intressant. I alla fall den biten som jag avbetade i skuggan. Istället gick jag tillbaks till den plats, som vi bestämt oss för att återförenas på.
Jag hade det bra där jag la mig ner på rygg och njöt av den gula lampan, som äntligen började visa sig under lite längre stunder.

Mina tankar vandrade då och då tillbaka till tidigare Bornholmsbesök. Minns inte vem av våra döttrar som är fotograf till denna ”ovala avslutningsbild”.
Inte låg jag i gräset och dagskräckdrömde om min pusselbit i livet, trots min ibland livliga fantasi. Tänk så fort saker kan … ❤
Nästa inlägg ansvarar den andra av bloggägarna för. Troligtvis kommer det på fredag eller lördag. Var rädd om dig.

Ps. Detta var inlägg nummer 150 på Bornuppochner. På samma blogg ligger antalet naturligtvis i lä jämfört med Gotlanduppochner. Inte konstigt alls efter fem år och tio dagars fastboende vistelse på Sveriges ”bästa” och största ö. Egentligen har vi kvar fler kommande inlägg om Gotland (Kategorin Grändernas stad är exempelvis inte avslutad). Inläggen ligger där och väntar… eller så hinner helt färska före. Dock inte under 2025. 😉

Olsker rundkyrka (Ols kyrka)

Vårt andra stopp var planerat. Det var dags att besöka nummer två av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Vilket knepigt jobb det måste vara att bygga en rund kyrka.

Kyrkan är med sina 28 meter den högsta av kvartetten rundkyrkor. Olsker står på en ”kulle” ungefär 112 meter över havet.

Kyrkan byggdes omkring 1150. Sedan dess har den byggts om och förstärkts flera gånger. Skepp, kor och absid fanns från början. Vapenhuset tillfogades däremot under senmedeltiden.

Byggnaden är en utpräglad försvarskyrka. Det runda skeppet har tre våningar. Totalt finns det nio kryphål vid Olsker rundkyrka. Om man tar sig uppför den smala trappan ska det synas tydligt varför kyrkan en gång i tiden ansågs omöjlig att erövra för fiender. Jag måste tillägga att kyrkan från början hade ett platt tak. Muren var dessutom en del av bröstvärnet. Det var under 1200-talet, när tiderna blev mer fredliga, som kyrkan fick sitt nuvarande spetsiga och spånklädda tak.

Olskirke är uppkallad efter Norges kung Olav den Helige (död 1031). Olavs rykte var då stort i hela Norden.
I nästa inlägg får du följa med in i kyrkan. Välkommen tillbaka på onsdag.

Sandskulpturer i Nexö, del 2

Efter en stund ute i solskenet vandrade vi in för att beundra ännu fler skulpturer inne i den stora lokalen. Det är svårt att smälta alla intryck och det tar sin tid att läsa skyltar (och förstå danska eller engelska). Idag har jag valt ut några av skulpturerna med temat: DJUR:
Det finns en ömhet i de här bilderna, på lejonen, som berör mig. Så välgjorda de är. Man tror nästan att de plötsligt ska röra på sig. Konstnären bakom verket heter Gresham Glover och kommer från Portugal.

Den smältande isbjörnen på det smältande isberget är gjord av Fergus Mulvany, Irland.
En skulptur som skapar en hel del tankar och känslor…

Gråsälen blev en av våra favoriter. Tycker om bakgrundsfärgerna som passar så bra till sandens färg. Det stod inte något konstnärsnamn på skylten så jag vet dessvärre inte vem som gjort denna fina skulptur.

Sue Macgrew, USA, har gjort den truppnosade apfamiljen som värmer varandra. Skulpturen representerar djurvärldens förmåga att anpassa sig. Det är genom kärlek och familjeband som stammen överlever.

Avslutar med myrorna. Om jag inte vimsat ihop mina bilder alldeles så är detta en detalj från en stor skulptur gjord av Marielle Hessels från Holland.
Sammanfattningsvis kan man säga att skulpturerna är så välgjorda och fantastiska att det är trist att de är gjorda i sand. Vet ej om de finns kvar även i år, men om jag förstått saken rätt har de gjorts till stor del av ”återvunnen” sand och det betyder väl att de också kommer att återvinnas så småningom och bli till nya skulpturer.

Sandskulpturer i Nexö, sommaren 2024

”Naturens skönhet” – en hyllning till naturens förunderliga värld och den skönhet som finns i den, stod det i den lilla broschyren vi fick när vi gick in. (Min översättning från danska och engelska…) Såklart att vi ville se de här fantastiska sandskulpturerna på lite närmare håll.

Denna magnifika skulptur vill påminna oss om att utforska och uppskatta de komplexa detaljerna som finns i naturens minsta vrår. Konstnären bakom verket heter Charlotte Koster och kommer från Holland.

Men låt oss börja från början. Det är inte bara att gå ut och gräva upp lite sand… så enkelt är det inte. Först hämtar man sanden från ett grustag. Den innehåller ca 10 % lera. Man tillsätter vatten och pressar ner sanden, med 60 tons tryck, i en träform. Det blir ett hårt och kompakt block. Sedan behövs ”bara” en skicklig konstnär…

Jag funderade över hur en konstnär känner när han eller hon låter figuren växa fram. Det måste vara en skön känsla om det blir precis som man tänkt.

Labyrinten och Grön Padda – missade dessvärre vilka konstnärerna var. Läste att det behövts 1000 ton sand och att det tog 14 dagar för 16 konstnärer att tillverka de helt fantastiska skulpturerna. Någon undrar säkert: Vad händer om det blir regn? Bara lugn! Leran som finns i sanden torkar och bildar ett skal som tål regn.

I mitt nästa inlägg går vi in och beundrar skulpturerna inomhus. Välkommen åter!

Djur i trädgården

Som avslutning, för den här gången, tänkte jag visa lite av konsten och lekfullheten som finns lite överallt i den vackra trädgården. Ibland medvetet lite dold i grönskan. Spännande för barn och ungdomar att upptäcka. Eller för stora barn som undertecknad.

Jag går igång på den ”rostiga” katten.

Undra vad Solveig fått syn på som hon vill ta macrobilder på? Kanske en humla som förmiddagsjobbar? Synd de inte tar vilopaus i åtminstone trettio sekunder.

Är det Odens tamkorpar Hugin och Mumin? Vet att duon kallas även för Hågen och Månen.

Jag tycker det är flott att besökarna får ta med sig egen fika och slå sig till ro någonstans där de vill sitta. Sedan finns alltid möjligheten att köpa kaffe, annat drickbart och ätbart på plats i butiken till rimliga priser.
Vilken eldsjäl Anina Kofod är. Givetvis inser vi att vi har en hel del i bagaget som är gemensamt med henne. Syftar på när vi drev Lidéns Samlingsmuseum med nordens största offentliga kaffekoppsamling och mycket mer på vackra Bjärehalvön. Då smög vi också in en lekfullhet. Denna sköna oas på Bornholm har inte kommit till av en slump. Hatten av för Anina.

Top 50 haver

Det finns en dansk förening som har fokus på danskt kulturarv. Danish Club har valt ut ”TOP 50 HAVER” av de smukkeste haver (trädgårdar) i Danmark. En av de stolt utvalda är just Anina Kofods Kraemmhuset. Jag är inte det minsta förvånad.

Här är allt genomtänkt från grunden. Blomsterhavet är anlagt med växter som blommar vid olika tidpunkter på året.
Trädgården öppnas vid påsk och är därefter öppen till efterårsferie (vecka 42), mellan klockan 10-17.

Solveig står på bron och tar ”snabba bilder” mellan sina macro-insatser. Tidpunkten var en av de första dagarna i september. Det kostar bara 30 danska kronor i entré. De som bor på Bornholm kan välja ett årskort för 40 kr och komma hit då och då när de vill gå ner i varv. Själva längtar vi till att göra ett återbesök vid en annan tidpunkt på året och jämföra med förra gången. Glädjas av vad som blommar just då. Leva i nuet.

Ett japanskt tehus dök plötsligt upp. Bredvid det finns några av trädgårdens äldsta träd.

Här finns så mycket spännande och vackert att studera. Vill man slå sig ner någonstans finns det gott om möjligheter att vila och låta sinnena bestämma livsrytmen. Nästa gång ska vi köpa fika och välja ut en egen oas. Nu kilade vi istället runt med var sin tung kamera och hade lite högre puls. För vi hade givetvis upptäckt att vi inte länge var helt ensamma.

En buss började tömmas på tvåbenta och vi drog oss diskret tillbaks till ”Den lilla blå”. I den oroliga värld som vi hamnat i så känns det extra skönt med eldsjälar som Anina Kofod. En kvinna som ”bygger upp”. Istället för motsatsens mörka vrå.

Hur hittar du hit? Med hjälp av GPS och annat tekniskt lär det inte vara några problem. Kraemmerhuset Kunsthåndverk & Unique Blomsterhave ligger mitt ute i det bornholmska vackra landskapet. Adressen är Skarpeskadevej 6. Det finns en skylt med ordet KUNSTHÅNDVAERK.

Ps. Igår kväll följde jag statistiken för våra två bloggar. Lite häftigt kändes det för mig, när de tillsammans strax innan midnatt nådde en miljon visningar. Fortfarande leder första bloggen. Solveig är inte speciellt intresserad av sådant. Men jag älskar henne ändå. ❤
Ska sanningen fram har jag själv glömt detta inom en mycket snar framtid. Då är det helt oväsentligt.

Butik med sjael

Vi är kvar på Kraemmerhuset. Nu får ni följa med in i butikken (dansk stavning).

Vi hade turen att få en pratstund med ägaren till Kraemmerhuset. Anina Kofod heter den trevliga kvinnan. Härligt att hon pratade flytande svenska (liksom norska). Anina är även keramiker. Under vintern har hon möjlighet att ägna sig åt keramik i verkstaden. Säkert en njutbar syssla som omväxling till allt trädgårdsarbete.

Jag berättade för Anina om vår blogg och fick tillåtelse att ta kort. Men hon nämnde också om turistbussen som snart skulle rulla in. Därför letade jag upp Solveig och tillsammans lade vi snabbt upp taktiken. Först bilder inomhus och inköp av ett par saker. Sedan besök i trädgården.

Den där ”söta gröna saken” kommer antagligen att få följa med oss hem vid nästa besök. Om den och hans kusiner inte flugit hem till någon annan. Garanterat återkommer vi hit till ”butik med sjael”, som jag läser på deras webbsida. Där går också att se att de öppnade säsongen 2025 den 14:e april.

Rostig jernkunst är intressant. Hon som vattnar skulle nog trivas på vår nya balkong.
Ni ska veta att det finns väldigt mycket annat fint och intressant i andra rum. Dessutom går det att dricka kaffe och fika här. På flera platser i den stora trädgården finns sittmöjligheter. Trädgården kommer vi visa upp i ytterligare inlägg här på bloggen.

Kræmmerhuset​​ – njutbart för alla sinnen

Redan på vår första resa hade jag hittat ett utflyktstips i ”Denne Uges Bornholm”. Dessvärre upptäckte jag det först en lördag och öppettiderna var måndag-fredag.

Kræmmerhuset​​ – Kunsthåndværk og unik blomsterpark, ungefär en mil från Rönne.
När vi återvände till Bornholm på vår andra sommarresa stod det överst på önskelistan över utflykter.

Ibland önskar vi att vi kunnat ta med oss våra mammor på utflykt. Bosse och jag njuter i fulla drag när vi promenerar runt i en fantastisk trädgård som den här, men jag tror att våra mammor hade njutit ännu mer.

Färger och former varierar. Kan man egentligen välja ut en blomma eller en färg som är vackrare än de andra? Nej, det beror nog mer på att vi tycker och tänker olika. Vilken tur att inte alla måste tycka likadant!

Alla färgkombinationer är tillåtna!

Det enkla är ibland det finaste.

Det som först bara ser vitt ut har andra kvalitéer som visar sig först när man tittar noga.

Även en bild där skärpan inte blev riktigt vad jag önskade får vara med i detta inlägg. Det handlar inte om att vara perfekt. Bara att vara den man är, unik!
Eftersom Kræmmerhuset​​ är så mycket mer än en trädgård kommer det fler inlägg framöver. Önskar er alla en fin fortsättning på påsken.

Jaettestuen Bönnestenene

Visst är det en ynnest med sevärdheter som är öppna dygnet runt. På smala slingrande vägar tog vi oss från Snogebaek till Hovedsgårdsvejen 3 i Åkirkeby.

Ingenstans i Danmark finns det så många fornlämningar som på Bornholm. På öns lilla yta skulle det även kunna röra sig om ett ”världsrekord”.
Denna grav är från bondestenåldern. En tidpunkt för ungefär 5 200 år sedan.

”Den lilla blå” kände sig antagligen som ett UFO i plåt.

Denna bautastenssamling är den största på Bornholm.

Deras husdjur på den tiden var kor, grisar och får.

Den döde fick med sig personliga ägodelar som vapen, arbetsredskap, smycken och lerkärl med mat och dryck in i gravkammaren. Det sistnämnda för att de inte skulle svälta och törsta på resan till dödsriket.