Pyritsøen

Solveig hade spetsat in sig på att ta sig till Pyritsøen, medan jag umgicks med mitt älskade hav. Vi räknade med möjligheten att kunna sammanstråla längre norr upp.

Vi befann oss fortfarande vid kusten vid Sorthat-Muleby på västra sidan av Bornholm.

Det finns fyra stycken skogssjöar som ligger ganska nära varandra. Av kvartetten är det endast Pyritsøen som fått sitt namn av en mineral som faktiskt finns i sjön. Namnet är pyret. Kul information är att pyret även kallas för kattguld eller dårens guld.

Det är tillåtet med fritidsfiske i sjön. Med lite flax går det att få napp och kanske blir det gädda eller abborre till lunch.

Om man inte känner till Bornholms industrihistoria skulle man kunna tänka att sjön är urgammal. Så är inte fallet. Tidigare var detta en lertäkt under nästan hela nittonhundratalet. Här bröts det lera som transporterades till Hasle Klinker- och Chamottestensfabrik. I slutet av nittiotalet upphörde brytningen. Pumparna stängdes av och täkterna fylldes istället med vatten.

Det måste varit både spännande och utmanande för Solveig i skogspartierna.

Om hon ville vila en stund fanns det mycket vackert att vila de gröna ögonen på.

Under tiden hade jag följt kustremsan längs den upptrampade stigen. Ibland kunde jag inte låta bli att gå ner till vattnet. Vi hade kontakt på slutet via mobilerna. Jag var stensäker på att känna igen henne. Skulle bara inte glömma bort att lägga till ungefär en timmes ålder. 😉

Beskrivs ofta som ett månlandskap

Det är länge sedan som det planterades en hel del skog för att hindra sandflykten.

Vi var på väg mot denna ”kultplats”. Äntligen skulle vi få se den i verkligheten. (I alla andra sammanhang står det bara ett L och inget A.)

En liten bit bort ser det lockande ut i bukten. Men nu handlar det om platsen vi står på.
Tänk att Kultippen har skapats av Bornholms industrihistoria. Orsaken till att det blev så var att det var en mycket begränsad tillgång på kol under andra världskriget. Därför startades det lokalt en satsning på att utvinna kol nära staden Hasle på 1940-talet. Problemet var att det ingick en massa trista biprodukter att särskilja. Sand, lera, koldamm och grus var en kvartett av dem.

För att du ska få full valuta av varför detta kallas för ett månlandskap föreslår jag dig besökare att skriva de två orden; kultippen bilder. Då ser du exempelvis direkt en underbar bild från havssidan och inåt. Visst liknar det ett månlandskap?

Med hjälp av dessa tippvagnar transporterades ”slaggprodukterna” till kusten och tömdes där. Medaljens baksida var/är att det höga svavelinnehållet gjorde att växter inte stortrivs här. Dessutom eroderar berget i snabb takt.

För den som vill uppleva en riktigt vacker nattupplevelse så ska du befinna dig här på natten (rätt natt). Orsaken är att det just här är en minimal ljusförorening. Det innebär att stjärnorna lyser extra starkt på natthimmeln.
Vad häftigt det hade varit att uppleva det som om man befann sig på månen. Som jag skrev. Skriv de två orden i en sökruta på Google och du inser vad jag menar…