Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Nedanför Björngränd finns en intressant sträcka som säkert många inte passerar förbi. Vi tog trappan ner och sedan upp igen. Jag minns att vi gick här en mörk vinterkväll när vi skulle hem till hotellet, som ligger precis nedanför. Utsikten mot havet från de som har fönster åt det hållet måste hålla hög klass. Det är bara att göra en google resa för att inse att det är inte helt gratis att bo på Stenklivet.
Jag minns mycket väl våra första bilresor i augusti 2018, när vi lämnade vår labyrint av ouppackade flyttkartonger och tog en nödvändig paus. Vad spännande det var att åka iväg några mil från Visby. Undra hur många gånger jag nämnt repliken till Solveig? ”Måste stanna någon gång och ta kort på det gamla tingshuset i Endre.” Äntligen blev det av.
Det hände mycket på Gotland efter freden i Brömsebro 1645. Ön delades in i norra och södra härad. Detta tingshus uppfördes för Gotlands norra härad under sent 1830-tal. Fram till 1962 hölls här ting. Därefter tog Tingshuset i stora staden Visby över.
Troligen var det en man vid namn J.G. Klingwall som tog fram ritningarna till huset. På den tiden var det häradshövdingen Ödman som höll i taktpinnen. På Wikipedia läser jag att huset fick flyglar och en stor park i engelsk stil. På bottenvåningen fanns arkiv och kök. Undra hur tingssalen såg ut på den tiden?
Personligen förknippar jag mest Endre socken med innebandyklubben Endre IF. Vilken framgångssaga den klubben varit med om. Aldrig åkt ur högsta serien. Den stora legenden är kvinnan som hade nummer 17 på ryggen. Anna Jakobsson. Vilken lirare och lagspelare! Extra trevligt var det förstås att det var hon som var mäklare när vi köpte vår bostadsrätt…
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Om du vandrar ner mot havet från Södertorg når du snabbt de fem djurgränderna. Det var av olika skäl smidigast om de fick en gemensam akt. Precis som med oss människor är det oftast bäst om djuren kan acceptera varandra. Sedan tycker jag såklart det är bäst om katten äter upp musen och det inte blir tvärtom. Själv hade jag gärna bott på Delfingränd 13. Vi lånade 3-4 bilder från oss själva på slutet av inlägget.
Kul att bli välkomnad av en trevlig kommitté. Det händer inte varje gång som vi kommer till ett änge. För visst är det skillnad på Bä och Bu.
Av en slump såg vi skylten Hörsne Prästänge. Vi insåg att vi inte hade varit i detta änge tidigare.
Som vanligt fick ”Den lilla blå” stanna utanför grinden. Det är något visst med att besöka ett gotländskt änge. Här handlade det dessutom om ett Naturreservat sedan 1986. Arealen är på ungefär 11 hektar.
Det är Naturskyddsföreningen Gotland som äger och sköter Hörsne Prästänge. Det innebär att de på traditionellt sätt sköter om fagning på våren, slåtter under högsommaren och allt efterarbete under sensommaren. En stor APPLÅD och ett tack till föreningen från gotlanduppochner.
Inom området löper en naturstig. När vi kommit in i själva änget delade vi på oss. Solveig sjönk ner någonstans och började ta kort med sitt macro. I inlägget ser jag överst en smörblomma och sedan en häftig tvåbladsorkidé, som ser ut som en slags grön gubbe. Det känns som väldigt länge sedan vi ”redovisade” tvåblad. Tidigt i morse när 99,9 % av befolkningen på Sveriges största ö sov, stötte vi på en ny orkidé som kommer att bli nummer tjugofyra här på bloggen.
Någon gång förra året läste jag på internet om favoritplatser på Gotland. Anders Lekander skrev om ”Famntaget i Hörsne Prästänge”. Han berättade att i ängets norra del, i en undanskymd vrå, finns det två träd. En ask och en lundalm som slingrar sig om varandra. Det ser även ut som om de växt samman. Tyvärr hade jag glömt sannsagan när jag gick där ensam i änget. Givetvis hade jag inte glömt att jag var lyckligt gift med en gammal kurskamrat från Bibliotekshögskolan i Borås. Men en…
… spännande stätta kan förvilla tankarna. Jag klev över och fortsatte på naturstigen utanför. En vacker fjäril gäckade mig x antal gånger. Kan de inte sitta stilla i tio sekunder? Där någonstans började jag tänka på tid och avstånd. Bäst att försöka hitta tillbaka till Solveig.
Solveig ställde in kameran på fotoillustrationer. Vi hade tur och slapp möte på ”enbilsgrusvägen” åt båda hållen. Det är en snäll raksträcka och en uppmärksam chaufför kan se hela sträckan och kan därmed vänta in bilen som var först på vägen.
I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det. Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉
I Klintehamn har de både fåglar som alltid sitter stilla och de som bara gör det en liten stund. Jag lovar. Det handlar inte om någon bloggtävling där du ska gissa vilken som…
Ibland tar grönskan över på ovanliga ställen.
Hamnkyrkan var från början ett metodistkapell efter ritningar från 1897. Svenska kyrkan tog över kyrkan 1980.
Missa inte att tryck på länken till ett av de finaste bibliotek som vi sett i Sverige. Både jag och Solveig är utbildade bibliotekarier och har besökt x antal ”bibblor” i vårt avlånga land och utomlands. En slags yrkesskada. Du kan också trycka på en länk i det inlägget och se den fina butiken i samma hus, LANDA. https://gotlanduppochner.com/2019/09/08/var-langtan-var-stark/
Ett öppet bageri. Men vi var mätta efter vår frukost nere i hamnen och var lite oroliga för att det skulle bli ösregn innan 88 minuter rullat iväg. I det gamla huset på nedre bilden har vi både fikat och köpt prylar. Minns att jag blev förtjust i en vit hund medan Solveig stod i kön till kassan. Antagligen är här bara öppet under juli, eller inte alls?
Det här är den gamla Järnvägsstationen. Mellan 1898 till 1953 rullade det tåg mellan Klintehamn och Roma. Linjen trafikerades av tre bolag; KIRJ, GJ och SJ. 1956 lades järnvägen ner. När vi cyklade såg vi tydliga ”spår” av var sträckan var dragen. (Tack Ingrid L för hjälpen)
Jag visste att Solveig skulle berätta för mig att jag är för gammal för…
Vi lever i en fantastisk tid just nu. Syftar på naturens alla konstverk.
Här skulle vi kunna tänka oss att bo på sommaren.
Nu började vi närma oss hamnen igen. Du ser Warfsholm på andra sidan. Innan vi satte på cyklarna bakom ”Den lilla blå” rullade vi runt lite och betraktade havet och Karlsöarna. Vi hade tur som slapp regn.
B. Södra Murgatan (mitt facit) En av gatorna bland alla vackra gränder. Troligtvis finast nu. Vi har xx antal ”gränder” kvar att besöka och fotografera till kategorin Grändernas stad. Tyvärr har vi rejäl brist på fritidstid. Tänk om dygnet hade 48 timmar. I november hoppas jag få till ännu en ABC-tävling. I vårt privata liv har vi en egen ABC-tävling. A är klart. B och C är på G. Där tog bläcket slut… 😉
C.
D.
E.
F.
G.
H.
I.
J.
Ledtråd: I finalen blir det ingen ledtråd Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar. Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (27/6 kl. 21.05) LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Sluttabell efter akt nio:
Plats
Namn
Slutpoäng
1
Znogge
25 ❤ ❤ ❤
2
Anita L
22 ❤ ❤
3
Louise
18 ❤
4
Ethel
15
4
Wiolettan
15
6
Lisbeth
12
7
Maj J
11
8
Ditte
9
8
Anne B
9
10
Gunilla W
8
11
Eva-Lotta
7
11
Eva R
7
13
Anki A
6
13
Minton
6
13
Blomsterbönan
6
16
Åse
3
17
Lena W
2
17
Laila L
2
19
Marie K
1
19
Jennifer
1
19
Karin
1
19
Ing-Britt
1
23
Sven-Arne
0
23
Nils P
0
23
Susie
0
23
Gunnel
0
27
Övriga
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Fotomästare genom åren: 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson ❤ R.I.P. 2022 – Anita Linder 2023 – Znogge
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Undra vem Kindberg var? Måste varit en berömd person med tanke på att PLATSen ser ut som ett typiskt litet TORG. I bakgrunden på första bilden ser du Länsteatern/Missionskyrkan från förra grändakten. I anslutning till platsen finns en helt underbar GATA. Noterade precis att den blir offentlig först när akterna nått mitt födelseår. Rätt skönt att det inte är nästa gång. 😉 För just nu letar jag ljuspunkter här och där…
Vi vandrade omkring en bra stund i Laxarve änge och letade efter flugblomster. Vi hade sett en nytagen bild på Instagram och läst om att de originella orkidéerna fanns där. Trots detta blev vi till sist tvungna att ge upp och fortsatte istället vår utflykt till Skulpturfabriken i Boge.
När vi vandrat in genom den röda grinden stannade tiden till för en stund. Pilgårds i Boge är en gammal gotlandsgård med anor. Det finns sju olika byggnader, byggda under fyra olika sekler, läser jag på hemsidan (skulpturfabriken.se). Äldst är grishuset, som byggdes på 1600-talet (och som jag dessvärre glömde att ta kort på). Brygghuset (som skymtar rakt fram till höger i bild) är från 1700-talet. Ladan (längst bort i bilden) är från slutet av 1800-talet.
Den norra delen av ladan innehåller tillverkningsverkstäder. Vi började med att leta upp Stina Lindholm, skulptör och formgivare, som befann sig i den södra delen av ladan. Det är hon som står för den största delen av formgivningen. Hon startade företaget med ”tanken att förmedla produkter med visuell kvalitet tillsammans med hög materialkänsla” (citatet hämtat från skulpturfabriken.se).
I den södra delen av ladan finns gårdsbutiken. När vi pratat en stund med Stina tog vi trappan upp och där fanns det…
hur mycket som helst för den ”köpsugne”. Inget ”krafs” utan väl utvalda produkter.
På baksidan hamnade vi i den japanskinspirerade utställningsträdgården. Lite lagom skuggigt och luftigt en varm dag och med möjlighet att slå sig ner och njuta.
Kanske är detta gårdens vårdträd? Eller är trädet inte tillräckligt gammalt för det? Ett vårdträd betraktades som en länk mellan generationerna i det gamla bondesamhället. Även träd kan ha intressanta historier att berätta.
En ”hästgunga” hade vi först tittat närmare på inne i butiken. Men nej, Bosse fick inte testa hur den fungerade.
Däremot gjorde vi en avstickare in i det gamla vagnslidret där det fanns en liten loppis.
Och sedan vandrade vi ut genom den röda grinden igen. Vilket trevligt besöksmål! Hit tar vi gärna med oss döttrarna och återkommer.
Det är litet och gammalt, Anga prästänge. Man tror att marken slagits årligen sedan minst 1500 år. Den traditionella skötseln, hävden, gör att många olika slags blommor och örter trivs här. Ett stort tack till alla dem som sköter om änget så väl! Det gör att till och med den mycket sällsynta varianten av ögontröst, med namnet Svensk Ögontröst, trivs bra..
I torsdags gav vi oss iväg på utflykt med målet att leta upp denna lilla ört. I en av våra Gotlandsböcker hade vi läst att Anga prästänge var en av de platser på Gotland där den skulle finnas. Erfarenheter sedan tidigare besök i ängen, där vi vandrat runt och letat efter någon speciell blomma, gjorde att vi inte var helt säkra på att vi skulle lyckas… Men den här gången var turen på vår sida.
Ganska liten och relativt oansenlig stod den där. Man måste böja sig ner och titta nära.
Visst är den fin? Med sina smala, lila strimmor och lite gult i mitten. Som om någon suttit med en liten pensel och piffat till de små vita blommorna. Jag kämpade tappert med mina bilder eftersom vi inte var ensamma i änget. Däremot var vi förmodligen de första människorna som myggorna upptäckte denna dag. Jag räknade inte hur många som stack mig, och jag måste erkänna att en och annan fick plikta med sitt liv… men så plötsligt…
… landade en av dem bredvid blomman som jag precis försökte fånga på bild. Dessvärre blev det inte någon bra skärpa på blomman, bara på halva myggan…
Vi vandrade vidare in i änget och upptäckte att de växte på flera olika platser. Läste någonstans att det här tydligen är en av de bästa växtplatserna för Svensk Ögontröst, så jag gissar att det varit fler än vi som vandrat runt i änget och letat efter den. Eftersom den är fridlyst så får vi hoppas att den också får vara i fred.
Det finns tydligen fem olika slag av ögontröst i Sverige, men just den här finns bara på Gotland. Ögontröst har fått sitt namn eftersom man trodde, förr i tiden, att den kunde hjälpa vid ögonsjukdomar.
Vilken njutbar lisa det är att besöka ett gotländskt änge. Det finns både likheter och olikheter mellan dem. Alla har sin egen charm. Några av dem har blivit våra personliga favoriter, som vi både spontant och planerat återbesöker när tillfällen ges.
Vi vek av från asfaltsvägen mellan Bäl och Vallstena och rullade in på en rak grusväg. Vår förhoppning var att vi i Sudergårda änge skulle hitta den ovanliga tidigblommande svensk ögontröst, som förekommer i hela världen endast på Gotland. Vi var medvetna om att arten har minskat kraftigt och bara finns kvar på ett fåtal ställen på ön. I detta änge har siffran sjunkit till några få blommor varje år.
Den fjortonde maj 1992 hade Sudergårda änge fint ”främmande”. Då besöktes änget av både det svenska kungaparet och det norska. Jag noterade att Harald V året innan tagit över kronan från sin avlidna pappa Olov V. Den resta minnesstenen finns i mitten av änget. Carl Gustav och Silvia var på Gotland även i onsdags. Då hölls ett tal i Almedalen.
Som vi ofta gör delade vi på oss i änget. Solveig sjönk ner på gräset och grejade med sin tunga kamerautrustning. Själv hade jag en hemlig tanke. Hur svårt kan det vara att hitta den omtalade blomman? Visste såklart att den inte var gul. 😉
Den här kompisen med stora öron kunde jag inte rådfråga.
Oxel, hassel, ek, björk, tall och askar ger en behaglig skugga i försommarhetta. Änget ägs av Olof Nyström, men hävdas sedan 1981 av Bäl Hembyggdsförening. Flera gånger har föreningen fått utmärkelser för sin insats. En varpatävling brukar hållas på midsommar. Läste att kultgruppen Smaklösa ett par gånger har haft konsert i västra delen. Givetvis var det höga publiksiffror.
Det är inte ofta jag får till en skaplig närbild med min kamera. Jag har inte en aning om vad det är för två blommor som Solveig fångat på bilderna nedan. Däremot minns jag att vi startade upp besöket med medhavd fika och att vi var de enda människorna, just då, innanför det vackra gotländska bandtunet. För- och nackdelar med det mesta.
Fotnot: Som du säkert förstår gick vi bet på huvuduppgiften. Vi hittade ingen svensk ögontröst. Vår egen lilla tröst i efterhand är att vi fick revansch igår, när vi var iväg på en tidig rutt. Samtidigt gick det då sämre med annat. Eller inte. För det visade sig att vi hade kört omkring med en rejäl skruv i höger framdäck. Den satt snällt kvar och höll tätt. På eftermiddagen drogs den ut på ”däckhotellet”, utan bedövning.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 