Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Knägränd; akt 46

Publicerad den av
14

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Jämfört med förra gränden, Smedjegatan, har vi här förflyttat oss en bra bit uppför sluttningen. Korta Knägränd är en sidogata till Hästgatan. Gränden ligger lite ovanför välkända affärsgatan Adelsgatan. Tyvärr har vi inte besökt fiket Frida´s. Det fanns med på fikagendan.
Medlemmar i Läromedelsförfattarna har möjlighet att hyra huset. Där erbjuds de i 54 kvm, på två våningsplan, kunna njuta av havsutsikt från översta våningen. Under de tre första månaderna och i slutet av året är hyran 1900 kr/veckan. Under högsommaren är pristaket betydligt högre och då kan det, enligt informationstexten, hända att det bjuds på hög ljudnivå. Detta gäller även under sommarnätterna.
Solveig är läromedelsförfattare. Undra om hon är medlem?
Nu ska jag fortsätta packa upp. Vi har hela 55 kvm. Visst är det lyxigt? 😉 Min första egna ungkarlslya var på 47 kvm. Vår största gemensamma var på 3 x 160 kvadratmeter (källaren medräknad). Tur det inte är tvärtom. Att det kommer 3-4 turistbussar hit dagligen med pigga pensionärer som vill se 3 333 stycken kaffekoppar och alla andra samlingar. Var sak har sin tid. För en stund sedan cyklade jag till Råå badstrand på ungefär tre minuter. Skulle lätt kunna putsa det rekordet. För jag stannade till vid en postlåda och la på veckans korsordsbilaga och cyklade ganska lugnt i värmen.

Bilkyrkogården – en av världens kultplatser

Publicerad den av
24

Vi hade tänkt fika på Elsies café på Fårö. Tyvärr var vi för tidiga. På hemvägen från lillön, när trafiken mot oss tätnat, noterade jag att bommen var borta. Plötsligt blev det en lucka och jag gjorde en snabb vänstersväng.

Kutens Bensin har sedan länge ett kultrykte som sträcker sig över hela världen. Mängder av människor har besökt stället. Kända artister har uppträtt här genom åren. Men jag förstår att det snackades på Fårö och på Gotland på 1980-talet. Vad sysslade jämtlänningen Thomas Lindholm med? Dra ihop en massa skräp och skrot på gården.

Undra hur ”Den lilla blå” i bakgrunden känner sig som en färgglad katt bland hermelinerna? Själv har jag i min ensamhet försjunkit mig in i femtiotalet. Undrar vilket bilvrak som ägdes en tid av Thomas stora idol James ”Jimmy” Dean? Kvart i sex 1955 dog ikonen i sin Porsche Spyder. Datumet var den 30:e september. Det sägs att alla klockor på Kutens Bensin stannat på kvart i sex.

Det finns även bilar i luften.

Inte konstigt att den är tom. Många i bilarna måste behövts plåstras om. 😉

Det finns andra häftiga, rostiga prylar också.

Tuffa skyltar går att upptäcka här och där.

Det var här vi skulle ha fikat för några timmar sedan.

På området finns förutom Elsies café (Döpt efter Thomas mamma) Slow train bed & breakfast, Bistro Albatross och populära Creperie Tati.
”Jag har skapat allt det här för att slippa bli vuxen, för att få återuppleva den värld som jag växte upp i”. Personligen är jag djupt imponerad av Thomas Lindholms livsverk.
Nu gällde det att försöka hitta tillbaks till min egen kärlek som aldrig rostat genom snart 33 år. Syftar på att hon tåligt suttit och väntat i ”Den lilla blå” i… börjar det inte mörkna över havet? 😉

LEVA Kungslador

Publicerad den av
14

2023 är året då Bosse och jag sagt ”Äntligen kom vi dit!” flera gånger om olika besöksmål.
I år har vi hunnit med att stanna till vid ställen som vi passerat många gånger förut. Varför det blivit så finns ingen bra förklaring till, mer än att tiden inte räckt till… En julidag styrde vi söderut och vi behövde inte köra långt, bara några minuter, innan det var dags att svänga in till LEVA Kungslador.

Eftersom vi parkerade bilen ungefär tio minuter i åtta, hann vi med att strosa omkring på området och fota innan vi gick in.

Här blev vi förstås lite extra nyfikna… Vad finns innanför dörren månntro?

Eftersom klockan nu närmade sig åtta sökte vi oss till entrén och beundrade alla Kungsljus som lyckats växa upp trots torkan här på Gotland.

Lisa serverade oss kaffe, te och surdegsfralla. Vi passade såklart på att handla med oss något från den imponerande bröddisken också. Det är inte varje dag vi besöker ett autentiskt stenugnsbageri.

Ute eller inne? Visserligen var det lite grått, men det regnade ju inte.

Vi valde växthuset och fick en lugn stund med gott fika.

Är det någon som har uppmärksammat att den första bilden har en ovanligt blå himmel i jämförelse med de andra bilderna? Bilderna är tagna vid två olika tillfällen. Vi hann med ett besök till, ett par veckor senare, och då hade vi sällskap av yngsta dottern. Det var väl ett fint betyg på att vi var nöjda?

Trullhalsar – inte bara sten

Publicerad den av
12

Vilket fint foto Solveig tog på en Skogsstjärna. ❤ Det behövdes något vackert att vila ögonen på efter det att jag, under den sista kilometern, kört slalom mellan groparna på den lilla smala vägen.
Vi befann oss en bra bit från bebyggelse, på en plats som jag inte hade längtat efter att besöka en mörk stormig höstkväll. Möjligtvis under tidig tonårstid för att leka gömme.

Ingen vet helt säkert varför platsen kallas för Trullhalsar. Två skilda gissningar hittade jag i min research. Min personliga gissning är variant två:
A. Stenarna som står upp ur jorden påminner om troll med sträckta halsar.
B. Det finns en våtmark i närheten som kallas Bysträsket. Bysen är ett gotländskt sagoväsen som även kallas för Trullet.
Låt oss traska vidare på stigen så du kan bilda dig en egen uppfattning.

Det är fantasieggande att tänka sig att havsytan var 3-4 meter högre när gravfältet användes. Nu ligger gravfältet i tallskogen en bra bit från havet. Då fanns troligen en större hamn i anslutning till gravarna och fältet låg förmodligen på en udde eller halvö, nära strandlinjen.

Smålands landskapsblomma – Linnéa. Som en liten sagoälva i rosa klänning.
Vi uppskattade denna plats som på 1920-talet inköptes av Gotlands Fornvänner. 1933 återställdes ett flertal gravar till sitt forna utseende.

Omkring 320 synliga gravar bestående av rösen, stensättningar och domarringar finns i Trullhalsars gravfält.

Lingon som blommar ❤
Det var en rofylld plats. Vi rekommenderar ett besök här om du för en stund vill känna historiens vingslag men det gäller att köra långsamt… Här finns möjlighet att göra en tidsresa bakåt, samtidigt som du njuter av blommor och fågelsång.

Wikipedia nämner att gravfältet beskrevs första gången 1801. Mannen bakom orden hette Carl Gustav Gottfried Hilfeling.

Under början av 1900-talet undersöktes ett flertal gravar som sedan återställdes. Exempelvis gjordes en arkeologisk undersökning 1915-16 av Birger Nerman. Mellan 2004-2006 gjordes nya undersökningar. Fynden som påträffades var från 600- och 700-talen efter Kristus födelse. Denna tidsålder kallas för Vendeltiden och var förstadiet till vikingatiden.

Lite modernt vackert ögongodis, liljekonvalj.

I gravfältet har både män och kvinnor påträffats. Särskilt i kvinnogravarna har det hittats prylar som tyder på att människorna varit ganska förmögna. En del fick med sig smycken, vapen och något att äta. Själv vet jag med säkerhet att jag kan klara mig utan dessa saker när den dagen kommer. ”Vi kan inget ta med oss när…”

Sandhamn vid vackra Ekstakusten

Publicerad den av
14

Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.

Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…

Smedjegatan; akt 45

Publicerad den av
6

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol. Mindre tid för inlägg och bloggtänkande har vi inte haft på dessa fem år.

Fotnot:
Den här gatan ligger bra till för mycket. Exempelvis är det nära till tre kyrkoruiner. S:t Clemens kan du skymta på ett foto. Du som varit med som bloggbesökare sedan starten 2019 minns kanske när vi presenterade 25 fik som vi besökt under året. Sedan fick bloggbesökarna rösta fram sina egna favoriter. Café gula huset vann den tävlingen. Ett populärt ställe som hållit igång sedan 1987 och har öppet året runt. Sådant uppskattas. Hotell S:t Clemens blev det inte för oss om ”några timmar”. Undra hur många sekunder det är kvar? Det som vi kan dela med oss av är att vi i morse besökte de sista gränderna. Vi försov oss för första gången. Klockradion spelade ingen musik, bara brus. Därför var vi långt ifrån ensamma där vi befann oss. Svårare att fotografera. Men oj vad mycket vackert och intressant det finns att se innanför muren. Jag sög in utsikten från Trappgränd. ❤ Höll för näsan när vi gick i den branta trappan, halvt inomhus, som tydligen varit en ”kisstoalett” i natt. 😦 Vi blev ledsna när vi såg en fågelunge som troligen ramlat ner från boet i trädet på Hamngatan. Nu väntar andra sysslor.

Med himlen som tak

Publicerad den av
16

Idag, den tredje augusti, är det fem år sedan vi flyttade till Gotland. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och jag är glad att vi inte befinner oss inne i S:t Lars kyrkoruin, där bilden är tagen. En solig julidag för ett par veckor sedan, när vi för första gången kom in i ruinen och jag tog bilden, kändes det som en god idé att ha himlen som tak. Vilken rymd! Vilken utsikt uppåt!

En bit norr om Stora Torget i Visby, mellan Lybska gränd och Syskongatan, finns S:t Lars kyrkoruin (som tydligen även kan kallas för S:ta Anna.) Den byggdes på 1200-talet och fick sitt namn efter helgonet S:t Laurentius. 300 år senare, på 1500-talet, övergavs den i samband med reformationen.

Det är en mäktig känsla att stå på golvet och se uppåt. På informationstavlan utanför står det att kyrkan troligtvis var inspirerad av bysantinska kyrkor och att den kan vara ”en av de två ryska kyrkor som köpman från Novgorod enligt traditionen byggde i Visby”.

”Trots sin annorlunda form har den uppförts av yrkesmän från Gotland. Det framgår bl.a. av stenbehandlingen och murningen”.

Nu har jag tagit mig upp en bit, via en trappa, och gått vidare längs en mur. Detta är något som är speciellt för S:t Lars kyrka. Här finns många trappor och gångar i murarna och det är häftigt att det går att förflytta sig runt nästan hela kyrkan.

Utsikten ner mot kyrkan är imponerande… speciellt då man tänker på att det är ungefär 800 år sedan man murade detta…

Det är inget fel på utsikten ner mot havet heller. Bra när man kan fota genom en av gluggarna i muren. Så gavs möjligheten att ta en bild på Kruttornet från en annan vinkel, än de vanliga, också.

I en annan av fönstergluggarna gick det att fotografera Drotten. De båda kyrkorna kallas ibland för Systerkyrkorna. Kanske för att de liknar varandra till det yttre? Dessutom ligger de nära varandra.

Nere på golvet igen.

Dags att ta farväl av S:t Lars kyrkoruin. Ett mäktigt och imponerande byggnadsverk som förhoppningsvis får stå kvar i många hundra år till.

Frukost vid Ryssnäs

Publicerad den av
15

Efter stoppet vid Broakiosken väntade en tidig frukost på södra Fårö. Här har vi varit några gånger tidigare. Både som turister och som fastboende på Gotland.
Det var lite kallt om benen när vi gick från parkeringen och hamnade i skuggan. Vi såg en husbil på parkeringen och de som ”bodde” i den sov antagligen.

Lambgift heter de gotländska fårhusen. På loftet finns det plats för foder.

Engelska kyrkogården i Ryssnäs är både vacker och sorglig. Kolera tillhör inte de snällaste sjukdomarna. Här kan du se och läsa om ett tidigare besök på platsen: https://gotlanduppochner.com/2019/05/28/engelska-kyrkogarden-och-naturreservatet-ryssnas/

Vi utforskade den vackra klapperstenstranden en stund innan…

… det började kurra i våra magar.

Fortfarande var det lite kyligt i morgonluften. Vägen på bilden ovan passar nog bäst för promenader. Tror inte att Solveig gått med på att vi kört vidare på den. Istället gick vi tillbaka till bilen och fortsatte på en annan väg, en som var helt ny för oss.

Broakiosken – Porten till Fårö

Publicerad den av
15

Vi var ensamma ”gäster” på 06:00 färjan från Fårösund. Eftersom vi var så morgonpigga kunde vi inte köpa något på första stället, Broakiosken, som resenärer möts av när de anländer till Fårö. Därför får du som bloggbesökare hålla tillgodo med ”mörka motsolsbilder”.

Kiosken byggdes redan 1947 av familjen Lindholm. Sedan har det såklart skett flera förändringar och förbättringar. Verandan där det går att njuta av solnedgångar är en av dem. Snabbmat, möjligheten att spela kubb eller boule är andra.

De som väljer att hyra cykel får en tuff startsträcka. Bäst de köper med sig rikligt med dryck. Vem vet? Den tuffa gula jeepen kanske också går att hyra? Eller hämtar ”den” dem som gett upp halvvägs i backen?

Ingmar Bergmans dotter Linn skriver i sin bok ”De oroliga” om hur hennes pappa alltid handlade sin kvällstidning i Broakiosken. Den här familjen verkade inte vara oroliga. Här rådde det familjeharmoni.

Nu åkte färjan som vi kom med tillbaka till Fårösund. Själva körde vi en liten bit uppför backen innan vi vek av till höger. En frukost nära havet lockade…

Valbyte fiskeläge

Publicerad den av
10

På Midsommardagens förmiddag nådde vi denna ljuvliga oas vid Västergarn.
Ett stort TACK till Västergarns Stiftelse för Hembygdsvård och Sanda Hembygdsförening som genom frivilla insatser stått för upprustning av platsen.

Efter många skolår har jag blivit duktig på exempelvis addition. Därför säger jag STORT GRATTIS till 30 år.
Jag fick även nytta av min fantasi och förmåga att se bakåt i tiden. Tänk att här fanns 16 strandbodar och ”44 fiskare som var och en betalade 36 öre per år för skötsel av branden”.

Båtarna var grundgående för att kunna angöra kusten som saknade riktiga hamnförhållanden. Länningen var enda skyddet och båten måste dras upp på land. Det var åror eller segel som gällde. Det var först på 1920-talet som man började med motorbåtar.

Äldre fiskare brukade ha som uppgift att hjälpa de som var kvar på havet efter det att det blivit mörkt. Med hjälp av elden däruppe i lysstången och några skyddsänglar lyckades de oftast ta sig hem igen.

Funderingar kring att bygga en ny hamn kom till i början av 1930-talet. I juli 1935 invigdes den. Därmed flyttade bodarna till den nya platsen och Valbyte blev blott ett minne för de som varit med då.
Men i början av 1980-talet började Hembygdsföreningen diskutera möjligheten att rekonstruera Valbyte.

Här kommer ett citat:
”Du som besöker denna plats, läs dessa rader och vi hoppas att detta skall ge Dig en stund av avkoppling vid den strand som för oss öbor skall vara tillgänglig för alla som under ordnade förhållande gärna får stanna en stund och känna närheten till havet och den plats där våra förfäder kämpade för en knappa bärgning”.

Jag och Solveig trivdes bra vid denna plats. Det är alltid blandade känslor inom denna bloggkategori, som jag hela tiden varit så svag för. Charmen umgås med mörka slitsamma tankar. Rädslan för att förlora någon ute på havet.
(Informationen om Valbyte har vi hämtat från de tavlor som finns på boden, Västergarns stiftelse och Sanda Hembygdsföreing.)