Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

90. Lancastergränd

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Då tror jag vi är framme vid den sista gränden i anslutning till Kyrkberget. Nästa är en längre gata som passerar förbi den fina utsikten däruppe.
Igår läste jag om en ”kändis” som svimmade på denna gränd. En del förstår säkert att kvinnan blev chockad över vad hon såg i luften. I ett kommande inlägg faller bitarna på plats. Precis som jag hoppas det gör i det verkliga livet. Snart… helst idag… eller gärna precis nu. 😉
Kram, Bosse ❤

De 17 absidkyrkorna

I mitten av 1100-talet började Gotlands trälandskyrkor ersattas av stenkyrkor i romansk stil. Ett romanskt drag var att bygga ett absid, en halvrund utbyggnad, i anslutning till koret. Absiden i de gotländska kyrkorna finns alltid i öster och är omslutande högaltaret. Byggmaterialet var kalksten på norra Gotland och sandsten på södra ön.
17 stycken absidkyrkor finns kvar på Gotland. Jag bestämde mig för att lägga in bilderna i ”väderstrecksordning”, där jag började från norr. När jag la en linjal rakt över kartan insåg jag att den nordligaste kyrkan, Hejdeby, ligger lite söder om Visby…

Hejdeby

Västerhejde

Akebäck

Vall

Ganthem

Anga

Atllingbo

Mästerby

Gerum

Stånga

Linde

Levide

Fardhem

Hemse

Alva

Sproge

Havdhem

Slutord:
Visst är absidkyrkor extra vackra. ❤
Kanske fick du en personlig favorit.

I väntan på…

Det känns som att en del av livet levs i väntan på något. Jag tror inte att jag är ensam om att vänta på våren så här års, men givetvis är det fortfarande alldeles för tidigt att hoppas på att vintern redan är förbi. Vi är, trots allt, bara precis i början av vintermånaden februari.

Än en gång har vi grävt i vårt bildarkiv och de flesta av bilderna som ramar in dagens inlägg är hämtade från Botan i Visby.

För 28 år sedan låg jag i väntan på, att för första gången, få syn på vem som skulle bli vår nya familjemedlem. En helt komplikationsfri graviditet hade plötsligt förvandlats till ett planerat kejsarsnitt. Nu blev det inte på den planerade dagen heller eftersom den lilla bebisen tyckte att det var dags att se dagens ljus tidigare än vad som bestämts. Jag var mycket tacksam för att det blivit ett planerat snitt eftersom man med hjälp av ultraljud upptäckt ett myom, stort som en tennisboll. Om vi levt innan kejsarsnittens tid hade förmodligen både jag och lilla Jennifer dött eftersom myomet helt enkelt omöjliggjort en naturlig förlossning.

Det är stort att bli föräldrar. Väntans tid var över. I denna stund, som fångats på bild, fanns inga ord. Bara stor ödmjukhet och tacksamhet till den Gud jag tror på för att allt gått bra.
Idag, 28 år senare, säger vi Grattis till vår fina dotter och önskar henne allt gott framöver.

I väntan på… I veckan som gått har jag gjort två vändor till Lund. Första gången fick jag träffa en mycket trevlig och professionell läkare som informerade mig om den kommande behandlingen med strålning. Dessvärre hör jag till dem där den bortopererade portvaktskörteln innehöll cancerceller. Något som gjorde att jag skulle behöva strålning även mot lymfkörtlarna.
Läkaren informerade mig om ett forskningsprojekt, T-REX studien, som jag fick erbjudande om att delta i. Projektet ska undersöka om man kan minska de volymer som ska strålbehandlas efter bröstcancerkirurgi. Detta erbjudande ges till patienter som har en begränsad spridning till lymfkörtlarna och där tumören hade ”snällare” egenskaper.
Jag tackade ja! Sedan blev det en kort väntan innan jag fick reda på vilken av kontrollgrupperna jag ska ingå i. Den med strålning 15 gånger mot armhåla, nyckelben och ev. bröstbenet – eller den med 5 strålningar på en mindre yta. Eftersom medicineringen mot bröstcancer blivit mer effektiv har man börjat undersöka om det går att minska ner antalet strålningstillfällen. Jag som läst på om eventuella biverkningar av strålning blev mycket glad och tacksam för att jag kom med i den grupp som bara ska åka till Lund fem gånger.

Jag har nog inte riktigt insett hur intensivt min hjärna arbetar med alla tankar och hur tröttande det blir för min kropp. Jag lever ju ungefär som vanligt (bortsett från att jag numera äter medicin). Jobbar, handlar, lagar mat och tvättar. Livet rullar på… och så plötsligt är det som om någon tömt ut all min energi på en gång… Jag tar bara slut… Så blev det när jag kom tillbaka till Helsingborg efter den första Lund-resan, och likadant dagen därpå när jag skulle iväg igen. Jag som trott att jag skulle iväg och jobba några timmar. Det gick bara inte!
Istället fick jag inse att det egentligen inte finns några måsten som är viktigare än att dra ner på farten och vila när kroppen säger ifrån. Helt enkelt vänta tills energin återvänder och det går att köra på igen.

Den andra resan till Lund kändes något mer skrämmande. Läget för hur jag ska ligga när jag ska strålas skulle ställas in. Därför skulle det göras en skiktröntgen. Jag har aldrig tidigare besökt den del av sjukhuset där strålningen kommer att göras, men nu kan jag lägga det till mina nya erfarenheter. Tror att det går att beskriva med ett enda ord: Läbbigt! Detta trots att personalen var jättetrevlig… Ovanstående bild får försöka väga upp mot den dysterhet som jag kände under den tid jag tillbringade i detta ”hus”.

I väntan på… att det ska bli den 12 februari (strålnings-start) fortsätter jag att ta en dag i sänder. Livet är stort, fantastiskt och underbart – men också skört, bräckligt och tufft.

89. Korsgränd

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Korta Korsgränd är en av de där mysiga små gränderna där det blommar under flera månader. Gränden ligger granne med Uddens gränd i förra inlägget. När vi cyklade igenom Dalmansporten nådde vi snabbt Korsgränd. Snabbt hoppas jag också dunderförkylningen som jag fått ska gå över.

Den tredje gången… del 2

Gudhjem ska vara Bornholms mest besökta plats. Jag läste senast igår om rådet att besöka den kuperade staden i början av turistsäsongen. Visst minns jag jakten på en p-plats på de trånga kuperade gatorna. Förresten. Vet du att ”Sol över Gudhjem” inte har något som helst att göra med den gula lampan på himlen?

Nu vet jag betydligt mer om Nordeuropas största borgruin Hammarshus, än när vi var där på våra semestrar. Borgen ska vara den mest besökta turistattraktionen på ön. Nästa gång vill jag även utforska andra saker i närheten.

Det är absolut inte bara för att jag är döpt till Bo som jag vill ha någonstans att bo under semesternätterna. Min lista är just nu på ca arton lägenhetshotell. Tanken är olika ställen vid de första besöken. Helst vid olika ”regioner”. Vi har ännu inte provat på att sova mot Sveriges kust. Syftar på sträckan norr ut från ankomststaden Rönne.

Sista dagarna har jag fördjupat mig i de gotländska landskyrkorna. Min gamla taktik med att lura hjärnan att skifta spår funkar fortfarande mellan varven. Men nu sitter jag här även och har SMS kontakt med den grönögda som befinner sig i studentstaden Lund. Tankarna fladdrar. Finns det verkligen så stora rostiga flugor? Brukar de inte vara lite mindre? 😉

Fikatime heter kategorin på gotlanduppochner. Antagligen blir det något liknande… men absolut inte lika många gånger. Vi tycker bakverken är för söta i Danmark. Starka ord från ett före detta ”sockertroll”.

Vi kommer att låna från oss själva. Kategorin Konst kommer att finnas med här också. Kända konstnärer har haft anknytning till Bornholm. Om det är tillåtet att fotografera på konstmuseum kommer det också att bli aktuellt.

Hoppas nu inte ”Den lilla blå” får några knasiga och våghalsiga idéer om att han vill leka fartyg. Den fyrdäckade får INTE tolka skylten som reklam för en ny hobby. Ännu vet han inget om att han om trettio dagar ska byta p-plats. Från grus till asfalt. Från dyrt till gratis…

Utan dessa tre…

…hade alla våra inlägg från de intressanta besöken i landskyrkorna, ödekyrkorna och den mäktiga domkyrkan innanför ringmuren stått sig släta.
Sedan fanns det även gott om annan information i en av de blå pärmarna, som tillkom från broschyrer, informationsblad m.m. som vi samlade på oss genom åren.
Den här boken ”kom till oss” först och följde med oss under bilturerna hösten 2018, en tid då bloggen gotlanduppochner knappt ens existerade i min hjärna. Mitt hemliga mål var inte en ny blogg utan att samla bildintryck från olika platser på Gotland. För redan hösten 2017 hade jag knäckt koden (med hjälp av ett par yrkesexperter) hur jag skulle kunna göra en fortsättning på min debutroman Mina fotsteg i ditt hjärta”. Nu med Lena Sanders som huvudperson och inom genren ”mjukisdeckare”/pusseldeckare. Sebastian Rosander skulle mestadels befinna sig på en internationell läkarkonferens i landet med många stater. Troligtvis skulle han dyka upp i ”finalen”.

Det här var andra bokinköpet. (Omslaget hade sina bästa dagar bakom sig). Kyrkorna på Gotland kompletterade utmärkt Gotlands kyrkor. Varje uppslag i andra boken har två bilder. På vänstra sidan en exteriör bild och en svensk text. På högersida en interiör bild och en förkortad engelsk text.

Vad glad jag blev när Solveig hittade denna mer nyskrivna bok. (2020). Här fick vi dessutom mer kött på benen.
Inför planerade kyrkbesök brukade jag ta kort med mobilen på aktuella texter och bilder i de tre böckerna. Sedan hände det att Solveig läste högt i bilen innan vi gick in. Eller vid en bänk när den gula lampan gassade för intensivt. (Mina läsglasögon ville alltid vara hemma)
Ibland, ganska ofta, skiljde det sig både när det gällde personliga åsikter och ren fakta innanför de tjocka pärmarna. Då var det lite ”spännande” på hemmaplan, ibland många månader senare, att försöka hitta en ”sann” plattform. Givetvis är det inte lätt när det exempelvis är fysiskt omöjligt att hitta någon klok gubbe eller gumma som var med på den aktuella” ö-tiden”.

Fotnot:
I vår bloggkategori Lästips med ryggar har fjärilar, orkidéer, fiskelägen, strandbodar, skönlitteratur och utflyktstips fått ta plats. Nu var det läge för Gotlands medeltidskyrkor att ansluta.
Vi svarar eventuella kommentarer med en symbol. Fem-sex mycket overkliga och intensiva veckor ligger framför oss. Måtte allt gå bra och vi till slut når ljuset vid tunnelns slut. Var rädd om dig bloggläsare. ❤

Sista kvällen

Söndagen den 13 augusti 2023. En av våra mest intensiva dagar i vårt gemensamma liv. Fler sådana dygn borde förkorta människoliv. Vi låste dörren till vår lägenhet och hoppade in i en väntande taxi. Solveig bad taxiföraren att stanna till vid vår mäklarfirma, där hon hoppade ur och la vår nyckelknippa i en förutbestämd låda. Sedan rullade taxin in genom en port i medeltidsmuren och navigerade fram till Hotel Helgeand.

Vi tog våra sista krafter och gick en kvällspromenad runt de närmaste kvarteren. Allt kändes så overkligt. Nästan som vi förflyttats till en annan tidsålder. Överallt såg vi tvåfotade som var klädda i medeltidskläder. Vi visste att det var sista kvällen för årets Medeltidsvecka. Tänk att den har utvecklats till Sveriges största historiska festival. Nästa år arrangeras den för 40:e gången. Imponerande.

En återkommande dagdröm som jag haft under de underbara fem åren är min önskan att jag för första gången, hade fått öppna mina ögon, på Visby sjukhus. Tänk att växa upp på denna ljuvliga ö. Vilka starka vader jag hade fått av att leka dunkgömme bland gränderna. Alla dessa spännande möjligheter, både i Visby och runtom på den magiska ön. Kanske hade det varit jag och några kompisar som upptäckt någon ny hemlig grotta full med skatter. I mina dagdrömmar är inget omöjligt. Givetvis hade min morfar haft en gammal fiskebod i ett läckert fiskeläge, en spänstig faster hade bott i en polkagrisfyr och min gudmor och gudfar hade haft en stuga i Holmhällar… men då hade jag missat klasskompisen med gröna ögon. Den sanndrömmen slår undan allt annat. ❤

Det blev ingen långpromenad. Vi var så trötta att vi hade fullt upp med att hålla oss vakna. Tidigare hade vi flera gånger pratat om att njuta under en längre kvällsstund. Sitta någonstans utomhus och samtala om allt trevligt som vi fått uppleva på Sveriges största ö. Det enda vi istället längtade efter var rum två, rummet med en stor Carpe Diem. Hela livet kändes så overkligt.

Detta fina hotell och avslutning på vårt ”galna” projekt blev en ljuvlig och harmonisk inramning av allt positivt. Detta höll i sig från ankomst till nästa taxi hämtade oss halvelva nästa dag. Då hade vi som tur var ingen aning om allt oväntat kaos som väntade oss på fastlandet…

88. Uddens gränd

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Vi befann oss fortfarande på klinten ovanför domkyrkan. Vanliga rosor, stockrosor och en vilsekommen kundvagn ingår i bildserien. Stockrosorna lever tydligen säkrare här än de gör i exempelvis Ystad. Jag minns hur sorgligt och trist det såg ut efter ösregn och rejäl blåst.

Känseldjuret & Fantasidjuret Alban

Utanför Forellen förskola ligger Alban och spanar efter barnen. Han längtar efter att de ska klappa om honom. Berätta hemlisar direkt från hjärtat. Bjuda på smaskig fantasimat. Eller bara sitta på honom under en högtidsstund. På vintern älskar han att de packar in honom i snö. Samtidigt är det skönt att ibland på nätterna, när ingen ser, vända huvudet uppåt och räkna stjärnorna på himlavalvet. Då förvandlas hans kalkstenshjärta till en varm hoppfullhetsmassa. ❤

Alban är tillverkad av gotländsk kalksten från Norrvange. Känseldjuret kom på plats 1995. Kvinnan bakom verket heter Hanna Wärff Radhe.

När jag sitter här inomhus och ser hur det ösregnar utanför fönstret, ett stenkast från ”på Råå”, går mina tankar till Alban. Därifrån är det inte långt till naturreservatet Galgberget. Sedan landar tankarna just nu mycket hellre på en inomhusfika på Norrgatt. Från Alban är det bara fem minuters promenad till det klassiska fiket med sin femtiotalsinredning. Drömmar är än så länge gratis, om framtiden vet vi intet…

Djaupdöi/Djaupdy/Djupdy fiskeläge

Kärt fiskeläge har många namn. Här handlar det om gutamål, svenska och vardagsprat.

Lägg märke den nyrestaurerade löisarstagnggi som var en ljus och betydelsefull försäkring under den mörka årstiden. Perfekt placerad.

Jag återgår till namnet på detta mysiga fiskeläge. Troligtvis kommer namnet från att inloppet är förhållandevis djupt och att man förr alltid tog tillvara på släke som fanns längs stranden. Släke som heter tång på rikssvenska. En perfekt ”vara” för gödning.

Vi kom varken med båt eller våra cyklar till platsen. ”Vår lilla blå” var annars van att rulla iväg med oss och de pålastade cyklarna i arla morgon. En ösregnsvecka får jag gå igenom mina femårsdagböcker och se hur ofta avgången skedde vid femtiden på morgonkvisten. Allt utom kaffebryggning och tevatten var förberett. Till och med min hjärna verkade inte behöva vänta på att klockradion skulle gå igång. Oftast klev jag upp innan. Livskvalitet av hög rang.

Vår frukost intog vi vid polkagrisfyren på Närsholmen. Detta fiskeläge (förr sa de strandbodar) ligger också på östra sidan av Gotland. Inte så långt ifrån exotiska Närsholmen. Den magiska halvön med all sin charm.

Vi bytte några trevlighetsfraser med mannen, innan han kunde vända sida igen. Han hade såklart inte en aning om att han hade två bokslukare på två ben framför sig. Inte heller visste han att vi var utbildade bibliotekarie. Men att bjuda på ett visitkort med vår bloggadress var alltid avväpnande i sådana här fotosituationer. Ännu mer en i en annan ”huslänga”. No more words. 😉

Lite historisk statistik: Enligt en uppgift från 1895 fanns det 59 stycken fiskare registrerade vid detta fiskeläge. Det gick också att utläsa att namnet på fiskeläget stod på en karta från 1701. Det stod också att det vid denna tidpunkt fanns 12 stycken storbåtar vid bryggorna.
Strömmingen var viktigast för hushållen, men fiskarna tog naturligtvis upp all slags möjlig fisk från Östersjön. Delfiner var självklart inte aktuella. Arten tillhörde de omöjliga.

När jag innan vårt femårsprojekt startade, noterade att det under ”glansdagarna” fanns nästan tvåhundra fiskelägen på Gotland/Fårö fantiserade jag om att vi skulle hinna fota hundra stycken. Men vi såg skymten av många som inte gick att nå av olika anledningar. Sedan hade såklart ”Den lilla blå” och Solveig något slags hemligt avtal. 😉
Men jag är så tacksam för alla stunder som jag fick tillbringa vid bodarna och mitt älskade hav. Ett hav som jag helst vill njuta av från en torr plats. Tänk om bodarna kunde tala.