Fyren på Stora Karlsö uppfördes 1886-87 av sten som bröts på ön. Murarnas timlön varierade från 22 till 40 öre per timme. De jobbade tolv timmar per dag, sex dagar i veckan.

Fyren ritades av Johan Höjer. Det var ovanligt att bygga samman fyrtornet med boningshuset. Från 1887 var fyren bemannad året runt. Personalen ökade efterhand från två till fyra. De bodde på ön tillsammans med sina familjer. Under en kort period i början av 1900-talet fanns det skola på ön. Lärarinnan bosatte sig på Stora Karlsö i tre månader under året. Då hade hon en intensiv undervisning med de yngre barnen. När de blev äldre fick de flytta in till Eksta eller Klintehamn under terminerna och gå i skola där. En lärarinna hette Alma Dörring. Hon kom flera gånger fram till 1916 till Stora Karlsö. Examen hölls efter varje undervisningsperiod i närvaro av fyrmästaren och hans personal.

Vilken tjusig och passande grind.

Om du vill bo på Stora Karlsö finns möjligheten att bo i fyren eller i de omkringliggande husen i Fyrbyn.

Arkitekten Johan Höjer var själv på plats vid flera tillfällen under byggnationen.

Här var det inte hissåkande som gällde.

Tjusiga uniformer. Här ser du den förste fyrmästaren. Jag vet inte hur många som hann passera innan den sista, som heter Gillis Ulmstedt. Epoken tog slut samma år som ABBA slog till med Waterloo i Brighton, 1974. Orsaken till att Gillis och hans kollegor fick sluta var elkabeln som drogs ut till Stora Karlsö och fyren som därmed automatiserades. Fyrpersonalen ersattes av tre tillsynsmän som anställdes av Naturvårdsverket. Så var det fram till 1989. Nu har Karlsöklubben en anställd tillsynsman under sommarhalvåret och periodvis frivilliga under vintern.

Vandrarhemmets kök i fyren.

En härlig vid utsikt däruppifrån.

Om vi går tillbaka till tiden innan 1974 så var det fyrmästaren som basade på fyren. Han bodde i en lägenhet med två rum och kök med sin familj. Under sig hade han fyrvaktaren och fyrbiträdet som bodde i var sitt rum med kök. De sistnämnas arbetsdagar var långa och tuffa. Den mörka delen av dygnet delades in i fyratimmarspass då fyrens lampa och rotation hela tiden måste hållas igång.

Det ser rofyllt ut när besökarna tar in intryck en sommardag. Annat läge var det vid en storm på 1950-talet. Den gången blåste det så mycket småsten från klippkanten att 11 glasrutor i fyren krossades, 10 meter över marken.

Kylan under två vintrar på 1940-talet var extra tuffa. Det var kallt under flera månader och det låg tjock is mellan Karlsöarna och Gotland. Inga båttransporter kunde genomföras. Istället fick de använda segelförsedda slädar för att fixa förnödenheter. Några gånger kom det ett flygplan som hade skidor istället för landningshjul. Planet landade på Norderslätt eller på isen i Norderhamn. Ändå. Kanske var dessa vintrar de mest angelägna. Varför då? Jo, för andra världskriget pågick. Då hölls fyren släckt. Personalen behövde inte sköta fyrlampan och andra tidsödande sysslor. De kunde få känna på att sova en hel natt utan avbrott.

Här tog Solveig och våra döttrar farväl av fyren på Stora Karlsö. Snart skulle de åka tillbaka till Gotland.