Vi körde ner mot Nisseviken och vek vänster på en ”sommarstugväg”. När grusvägen tog slut var det inte svårt att välja höger – ner mot havet. Målet var att fika vid ett av Gotlands nästan 200 fiskelägen.

Numera heter fiskeläget Grundården. Men i äldre folkmunnar kallas det för Grunnar, Västergrunn och Grundårdi.

Det finns en lång pir som förvaltas av den ideella föreningen Grundeårdens hamnförening. Jag läste att det är viktigt att hålla enslinjen och att gå nära pirnocken för det finns ett grund i pirens förlängning. Det där var ”grekiska” för mig som kom med bil. 🙂
På medeltiden jagade man säl på Näsudden.

Vilken flax vi hade. Det såg ut att dra ihop sig till ösregn. Istället kom solen på ett lagom långt besök och vi hann fika och njuta vid ett bord. Solveig hann dessutom ”macra” Sankt Pers Nycklar.

Hela Näsudden är ett flackt och öppet landskap som på hösten drar till sig mängder av flyttfåglar. Perfekt plats för att bygga upp en vindkraftspark. Kanske inte så snyggt för ögat. Men bra för framtiden.
Här har jag zoomat in en ensam fiskestuga. Det kan röra sig om Bodudd som endast har en strandbod.