Under vår tid i Skåne beundrade vi backsippor både i Grevie Backar och vid Dag Hammarskjölds Backåkra. När vi kom till Gotland fick vi veta att här finns en underart till backsippan, nämligen Gotlandssippan, och att den är unik eftersom den endast finns i tre Gotländska socknar; Ardre, Kräklingbo och Östergarn på östra centrala Gotland. Idag lärde vi oss en sak till – att den är en av få endemiska arter i Sverige, vilket betyder att den faktiskt bara finns inom ett visst geografiskt område. Ett inlägg på Instagram igår, Tack Agneta, gav oss idén till dagens utflykt till Russvätar naturreservat.

Vi parkerade bilen och promenerade iväg på en liten smal skogsväg. När vi gått en bit dök det plötsligt upp en bil. Just då var vi lite osäkra på om vi verkligen kommit rätt så vi passade på att fråga. Mannen i bilen lugnade oss och förklarade att vi hade bara en liten bit kvar fram till en stätta.

Så vi gick en bit till… och sen var det inte längre svårt att hitta. Snarare svårt att välja vilka blommor som skulle få vara med på bild. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan mitt macro och Gotlandssipporna.

Vad är det då som skiljer den från Backsippan? Den lär ha bredare bladflikar och stjälkblad. Vacker är den i alla fall. En fantastisk liten skönhet att titta närmare på.

Den tycks inte ha så stora krav på jordmån eftersom den kan växa på torr, mager sand eller grusjord. Däremot kräver den ljus. Kanske därför det fanns ett flertal Gotlandssippor på båda sidor av, och även mitt på, den lilla skogsvägen.

Den här helgen känns det som att den var i sitt esse. Men tydligen kan den blomma både i april och i maj. Det var första gången vi sågs i verkliga livet, men jag garanterar att det inte var den sista. Gotland bjuder på många fantastiska naturupplevelser. Att få se Gotlandssippor är en av dem.

Text och foto: Solveig Lidén