Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Scillan ville vara med på första fotot.
De äldsta byggnadsdelarna i Väte kyrka är koret och sakristian. De är från omkring 1300. Det som är intressant med denna kyrka är att en stor del av stenmaterialet är från en romansk ”ikonisk” kyrka från 1100-talet och är återanvänt.

Det finns reliefer på många ställen runt kyrkan. Här kan du se en medeltida ryttare på mellanbilden. Hög tid att gå in.

Interiörbild som skiljer en hel del från förra – från Lummelunda kyrka.

Speciellt runt glasfönster.

Triumfkrucifixet fanns redan i den gamla kyrkan och är ett verk av en mästare som också skurit ”Viklaumadonnan”. (Viklau är en socken på Gotland.)

Jesu lidande i olika faser och S:t Kristoffer bärande Jesus över floden. På medeltiden var det otroligt viktigt att ha Kristoffer i kyrkorna. Det kunde vara skillnaden mellan liv och död. Den som såg en Kristofferbild på morgonen riskerade INTE att lida bråd död. En blick på Kristoffer och plötslig död undveks.

Dopfunten av sandsten är utförd av 1100-talsmästaren Byzantios och har reliefer kring cuppan föreställande ex. Jägare med pil, Simson och lejonet, ängel, påfågel, bevingad sfinx m.m.

S:t Olof-skulptur. Originalet till denna skulptur finns på Historiska museet och är daterat till ca 1300. På det saknas yxan. Arbetet är utfört av den s.k. Vätemästaren.

Tänkvärda ord:
”Om du alltid säger ”vi får se”,
händer det aldrig någonting.”
                               Nalle Puh