Med solen i ryggen

Vi har cyklat runt muren förut. Förra gången följde vi den ner mot havet och cyklade sedan motsols. Därför valde vi att cykla medsols den här gången. Vi startade vid Dalmansporten.

När vi tittade åt höger såg vi att torkan gått hårt åt gräset. Man skulle nästan kunna tro att detta är en höstbild om det inte vore för de gröna träden.

Tur att vi är morgonpigga! Här kan det vara svårt att ta sig fram ibland när en hel grupp turister står samlade och lyssnar på sin guide.

Under våra fem år här på Gotland har jag verkligen uppskattat att få cykla längs med och beundra denna fantastiska mur. Ett imponerande världsarv!

Från Söderport och ner mot havet blev det inte så många kort tagna. Vi rullade på ganska snabbt.. och valde att lämna den sista lilla biten av muren ner mot havet. Istället svängde vi in genom Skansporten.

Jag har mina favoritplatser i Visby. Almedalen ligger högt på listan. När det gäller byggnader så tror jag att hus med trappstegsgavlar hamnar på plats ett. .

Kruttornet och fiskarporten. Här bestämde vi oss för att åka vidare på insidan.

Och nu närmar vi oss min absoluta favoritplats…

Botaniska trädgården, ”Botan”. Tänk så många gånger vi varit här.

Det händer mycket i Visby på sommaren. Vår cykelväg var plötsligt avstängd så vi fick åka ut på utsidan igen. Men det gjorde inget för nu kunde vi se havet.

Den smala stigen och en del möten gjorde att det kändes klokast att gå med cyklarna på den här sidan. Då fick vi ju mer tid över att se både framåt och bakåt.

Tänk att alldeles nyss var vi där nere vid havet.

Denna utsikt kan man se många gånger utan att tröttna. Vi var nöjda och belåtna med dagens cykeltur och cyklade tillbaka hem. Tack vare kameran tar vi med oss våra minnen från ännu en fin morgon i Visby och kan dessutom dela dem med dig som läser det här.

Vinter i Charlottendal

Tidigt på lördagsmorgonen körde vi sakta och nästan ensamma söder ut på kustvägen. Solen går numera upp innan åtta. Ljuset är på väg tillbaka. Tillbaka var vi också på parkeringen vid Västerhejde kyrka, med sitt annorlunda torn och sina berömda trappstegsgavlar.

En av de första ställen som vi besökte den varma sensommaren 2018, när vi flyttade hit, var denna plats. Då var vi egentligen på väg till Tofta Möbler för att hämta möbler. Redan i Ystad hade jag knäckt idén om att besöka alla medeltidskyrkor på Gotland. Västerhejde kyrka fick nummer 4.

Till dess hade vi aldrig i våra gemensamma liv sett snö på Gotland. Kan bero på att det är ovanligt i maj-augusti. Annat var det en julidag i slutet av 1970-talet, när jag befann mig i Kiruna på ett Vandrarhem, och skulle besöka toaletten som låg tvärs över gården. Vad överraskad jag blev av att mötas av stora snöflingor.

Solveig hade med sig extrakameran med macroobjektiv. Från och med nu har vi ännu fler foton att välja bland, när det är dags för nya blogginlägg.

Det var en del klafsande i snö och osäker mark. För det var här vi blev överraskade sist av att de tagit ner massor av träd sedan vi var här en sommardag. Nu såg vi inte rötter och stubbar förrän det var för sent. Hade jag varit en ängel skulle det varit betydligt lättare. Eller en koltrast på morgontur.

Målet med den här uppfriskande promenaden kommer i ett annat blogginlägg, i en ny kategori.
Till slut kom vi till slutet av möjligheten att ta sig runt den stora bevattningsdammen. Då vände vi och lät de frusna näsorna peka åt andra hållet.

Ibland var jag orolig när jag noterade att Solveig ville ta sig ner till något intressant. Där fanns ex. spännande saker vid en å vid sidan av dammen. Men lutningen såg lurig ut. Inte heller lätt att få fokus på objektivet. Ett stativ skulle antagligen ramlat.

Själv blev jag nyfiken på guldet tills Solveig berättade om sol och att det var oklokt av mig att kliva ut på isen. Hon nämnde säkert något om några hg för mycket tyngd. Jag hade slutat att lyssna och hittar på ord själv istället. 😉

Sant var i alla fall att mina fingrar började värka av de vantlösa stunderna när jag skulle trycka på kameraknappen. Märktes inte förrän jag satt på vantarna. Mina fingrar ”tänker” tydligen långsamt.

Härliga iskristaller på nedersta bilden.

Tillbaka vid bron, kyrkan och bilvärmen en stund efteråt.
Vi ska hit två gånger till under året. Varför får du fundera på om du har lust. I nästa blogginlägg ska du få se en speciell bänk, som jag blev väldigt förtjust i. Min fantasi satte direkt igång med olika scenario.