Sista helgen i oktober

Vi försöker att ta vara på de där vackra höstdagarna, som glimrar till bland ”ruskiga regniga på tvären dagar”. Söndagen den 30 oktober var en sådan högtidsdag.
Det var en stortävling i Tofta som lockade stor publik. Därför valde vi inte kustvägen. Istället lyckades vi hitta en tredje och kortare väg till lugnet och naturen vid Västerhejde kyrka.

Det var ett tag sedan vi hade med oss två kameror. Medan Solveig då och då stannade till och tog macrobilder fortsatte jag stigen fram. Med jämna mellanrum åkte mina extrakläder av. När den gula lampan däruppe försvann bakom ett moln blev jag påmind om det som snart väntar runt hörnet.

Ibland lyckas jag få till en skaplig närbild även med mitt objektiv.

Det är en rofylld plats som vi besökt vid de olika årstiderna. Vi ville gärna att ett inlägg skulle hamna i kategorin FYRA ÅRSTIDER. På köpet kom en bild med i någon av våra gotländska almanackor.

Jag hann med några spännande egna små, klättrande utflykter innan jag kom på att jag inte hade åkt hit ensam. Därför vände jag på stegriktningen och höll utsikt mot marknivån. Med tanke på exempelvis kåseriet EN FRU FÖR MYCKET I vår gemensamma kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” har jag blivit bättre på att inte vara så impulsiv, så ofta längre. 😉 För det där borde vara den äkta Solveig. Eller var jag ute och cyklade?

Min äkta fru hade fått syn på två trollsländor som tagit paus i flygandet och ägnade sig åt privat lek. Du ser att det är två stycken?

Det är häftigt med mixen av höstfärger och blommor som vägrar acceptera att deras tid är över. Mina tankar gick till gårdagens promenad bland gränderna i Visby. Då var vi kamerafria, men ögonen njöt till fullo av rosor i olika färger och mina två bruna gillade att se en blommande blåeld.

Vad minns jag om fakta om kyrkan? Mest att trappgavlarna är väldigt ovanliga på öjn när det gäller medeltidskyrkor. Kommer också ihåg att Västerhejde kyrka är en av de sjutton bevarade absidkyrkorna.
Solveig noterade lappen om att kyrkan var öppen. Självklart tog vi chansen.

Vi sa båda två att vi minns väldigt lite från kyrkans interiör. Vilken tur att vi har gotlanduppochner i framtiden när vi vill minnas tillbaka till olika platser. Vi kan i alla fall önska att WordPress kan stå emot all ondska.

Vi satte upp tavlor under förmiddagen. Efter lunch roadtrip med fikakorg. Två kyrkor. Västerhejde och Tofta där det skulle vara bröllop. ”Kuriosabutik” och strandbesök i Gnisvärd fiskeläge. Mysigt ställe som vi besökte under semestern 2012, när vi bodde i Tofta. Ingen av oss hade lust att bryta upp från filten på stranden och åka hem till vår bostad. Men när vi kom hem konstaterade vi att hemkänslan hade börjat växa fram. Det var tufft att ha en hel vägg med tavlor med motiv från våra gemensamma sju bostäder.”
Utdrag från min femårsdagbok som snart är färdigskriven. (En ny är beställd.)
Den dagen hade vi bott här i femton dagar.

4. Västerhejde kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Denna romanska kyrka invigdes 1204. För att nå kyrkan körde vi kustvägen söder ut från Visby. Längs med väg 140 dök kyrktornet upp snabbt i blickfånget efter vi passerat Vibble.
Det är alltid lika trevligt att vika av från en större väg och sänka farten. Oftast dyker det upp oväntade spännande saker, mot det egentliga målet.

Kyrkan i Västerhejde hör till de få Gotlandskyrkor, vars exteriör genomgått en betydande förändring i sen tid. Fram till 1856 fanns ett spetsigt tornhuv. Detta ersattes, efter en ritning av den kände arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, av ett trappgaveltorn. Detta speciella torn är det enda på Gotland.

I övrigt är kyrkan en väl bevarad romansk anläggning.

Den rikt skulpterade dopfunten av sandsten är skänkt av domaren Oluf Lundsberg 1681.

Den vackra bänkinredningen är till största delen från 1600-talet.

Prinsessan Eugenie bodde i sitt stora fina hus inte många kilometer härifrån. Troligen var det därför hon frikostigt skänkte en orgel (numera ersatt) samt två oljemålningar.

Jag är svag för glasmålningar.

Det är jag ju också för fönster med ”vanlig utsikt” också liksom …

… gamla portar.

Genast blev jag nyfiken på denna person och googlade när jag kom hem:
Olle var född i Karlskrona och hade en ljus sångröst och en intensiv närvaro på scen. Jag gissar på att han blev förtjust i Gotland efter att ha varit med i Ruinspelen i Visby. Han byggde ett hus vid havet och fick sin bas där. Var säkert vilsamt efter ex. turnéer i USA och Kanada. Kul att läsa att han satte upp en ”Pippiteater” på Kneippbyn med Astrid Lindgrens goda minne. Vägen till Högklint har idag hans namn.

Torkan sommaren 2018 gjorde sig påmind överallt. Det var annars trevligt runt omkring kyrkan. Vi tog en promenad och njöt av utsikt och tystheten från den moderna världen – endast en liten bit bort.

Tänkvärda ord:
”Vi lever en sekund i taget
och sekunden är just nu.”
Eyvind Johnson