Mästerverk i Mästerby Änge

Mästerby änge har fått en särskild plats i våra hjärtan. Det finns flera anledningar till det.
Det är ingen liten smal och krånglig väg för att ta sig dit. Det är lätt att parkera bilen. Änget är välskött och vackert! Här finns bord att sitta och fika vid… Listan kan göras lång.
Men, framförallt är det stillheten, grönskan och fågelsången som tilltalar mig.

Mors dag 2023 hade vi förmånen att ha yngsta dottern på besök. Vi valde att ta med henne till Mästerby Änge. Väl på plats skildes vi åt för en stund. Hon och Bosse promenerade iväg åt ett håll, men jag kom inte så långt förrän…

Jag sjönk ner i gräset i jakt på mästerverk. De var inte svåra att hitta. Jag skulle vilja påstå att hela änget var fullt av dem… (Mästerverk kan bl.a. definieras som ett verk av enastående kreativitet och skicklighet.)

Även det som vi i vanliga fall betraktar som ogräs kan vara riktigt vackert när man väljer att titta noga…

Det finns krusiduller och prickar, symmetri och mönster, färger och nyanser…

Den här gången blev jag och mitt macro kvar på en mindre del av änget, medan de båda andra familjemedlemmarna, och den andra kameran, hann med en längre promenad.
Sedan återvände de och påminde mig om att det var dags att plocka fram kaffekorgen.

Det värmde mitt hjärta att vi såg flera sällskap där vi förstod att man bjudit ut ”mor” på en utflykt till denna fina plats.

Både jag och Bosse har återkommit i våra inlägg till att vi sparar på stunder som den här. Dem tar vi fram och minns när himlen är grå och vinden är kall. Men just nu gläds vi åt grönskan och sommaren som ligger framför oss och åt alla mästerverk som det gäller att ta sig tid att hitta och titta närmare på.

Prästänget Vidangar i Silte

Vi hade tidigt på morgonen tagit exteriörfoton på Silte kyrka. Sedan blev det tvärstopp. Orsaken var att vi var mer morgonpigga än kyrkvaktmästaren. Istället såg vi av en slump ett prästänge längs en mysig väg.

Solveig sjönk ner på knä och fotade gullvivor och Sankt Pers nycklar. Själv försvann jag iväg, med fel skor på fötterna, på egna äventyr.

Min älskade fru brukar minsann veta hur en slipsten ska dras. 😉

Jag har alltid haft svårt för att motstå spännande svängar i naturen. Vill veta vad som finns bakom krönet. Solveig har mer än en gång sagt att hon borde ha mig i ett koppel. Här var hennes räddning att det blev geggigt under mina lågskor och jag vände tillbaka.

Vi insåg förra året att Sankt Pers nycklar är en av Gotlands allra vanligaste orkidéer. Den verkar trivas överallt. Igår när vi var på en tur norr ut såg jag den flera gånger vid vägkanten. Överlag måste jag säga att det ofta är väldigt vackert längs vägdikena. Bäst är det att vara passagerare. Då kan blicken stanna kvar ”lite” längre. 😉

En bandtun omger änget på tre sidor. Det hävdade änget ägs av Havdhems församling och sköts av Silte Bygdegårdsförening.
Hälsans stig heter stigen som jag gick en bit av. Vid ängsboden fanns grill, bord och bänkar som alla får nyttja. Hoppas alla tackar med att ta med sig sitt ”skräp” hem och sköter sig som gäster alltid borde göra.

Fardhem Prästänge


Skälen till att vi besöker gotländska änge är flera. I det här fallet handlade det om närheten till vårt ”medeltida kyrkbesök”.

Jag hade läst att Fardhem prästänge är litet och örtrikt.

En lätt pensionerad slåttermaskin.

Hästräfsa kände Solveig igen från tiden när hon räfsade bakom traktorn på familjens gård.

Nu var det inte precis Sankt Pers nycklar vi var ute efter att stöta på denna morgon. Usch! Jag borde skämmas för min kräsenhet och istället minnas glädjen när Solveig ropade att hon hittat årets första orkidé.
Igår var det som klassikern om ketchupflaskan, när vi hittade fem olika orkidéarter inom en trekvart. Den som väntar på något vackert, väntar aldrig för länge.

Sommarfibbla och något blått som du besökare kan berätta för oss vad det är för något.
Här i Visby regnar det stillsamt utanför mitt fönster. Gotland behöver alltid regn. Men jag och Solveig behöver inget regn när vi sticker iväg på Hemester om några dagar. 😉 Helst inte när vi ska se/fota en soluppgång. Ha en bra kram till dig som kommit hit ner i texten. 

 

Orchis mascula – Sankt Pers nycklar

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Sankt Pers nycklar är en av Gotlands vanligaste orkidéer. Den växer lite överallt på ön. Undantag: Myrar och kärr.
Sankt Pers nycklar finns i skiftande färgtoner. Vanligast är den rödvioletta. Det finns också helt vita blommor, vita med röda stänk, ljusrosa och djupt röda.

Den vita har vi än så länge bara sett på två lokaler.

På Gotland är bladen nästan alltid ofläckade.

Det finns två smeknamn på Sankt Pers nycklar på Gotland. Det ena är ”Årmnycklar” och det andra ”Kattnycklar”. Det sistnämnda är ingen smekande hyllning, för det syftar på doften som en del förknippar med kattpiss.

I skuggig miljö kan Sankt Pers nycklar stå i blom fram till midsommar. Annars brukar den inte överleva till juni.

En sak är säker. Sankt Pers nycklar har vi sett på åtskilliga platser på Gotland.

Extratext:
Sankt Pers nycklar tillhör släktet nycklar. De är mycket vanliga på öarna Gotland och Öland. Dessutom finns de i Skåne (minns vi) och Blekinge. Annars är de ovanliga i de andra svenska landskapen.
På Åland går det att träffa på arten. I Norge finns den på ängar utmed kusten, ända upp till Lofoten.