Smått blir stort

Det blommar lite varstans i vår omgivning. Det gäller att ge sig ut med kameran då och då så att man inte missar något när det är som finast.

Häromdagen ”firade” jag att det var 40 år sedan jag lämnade lärarhögskolan med ett examensbevis i handen. Sommarloven 1982 och 1983 ägnade jag mig åt att pressa växter och ta reda på vad det var för något. När de var torra nog satte jag in dem i fotoalbum med små skyltar till. Arbetet resulterade i att jag faktiskt lärde mig ganska många…

Med åren har en hel del av dessa kunskaper försvunnit. Numera, när jag jobbar som speciallärare, är jag inte längre ute i naturen tillsammans med elever på samma sätt som jag varit tidigare. Och det är väl ofta så att kunskaper som inte hålls vid liv har en viss förmåga att falla bort…

Att leta upp sådant som är kul att fånga på bild är däremot ett intresse som är relativt nytt.

Det har inte så stor betydelse vad det är jag fotograferar, bara jag och mitt macro blir överens om var skärpan ska ligga i bilden. (Det är vi inte alltid!)

Smått blir stort i ett macro. Det som inte syns så tydligt, när jag tar bilden, kan plötsligt lyftas fram och komma i centrum.

Knoppar har en viss förmåga att vilja vara med på bild…

Utanför vårt fönster är vädret varierande. Alldeles nyss haglade det. Vilken tur att jag inte tänkt ge mig ut med kameran idag. Det får bli en annan dag när solen lyser igen…

Ps. Nu tar bloggen semester ett tag…

Sol…

Min sportlovsvecka går mot sitt slut. Den har bjudit oss alla här på Gotland på en hel del solstunder. Stunder som fått mig och Bosse att ta fram kameran och ge oss ut på upptäcktsfärd. Den här veckan har vi rört oss runt och innanför muren. Så här kommer några fotominnen från våra miniutflykter.

”Sol, sol, vi har längtat många, långa och huttriga dar…”
(Solsången, text: Britt G. Hallqvist och musik: Olle Widestrand)

För visst är det så att vi har längtat oss igenom ganska många gråa dagar nu och att vi genast blir lite gladare när vi ser att solen äntligen har tittat fram.

”När vi går i solen, då sjunger vi så här: Sol, sol, jättesköna sol! För du värmer vårt land, och du är så populär. Sol, sol, jättesköna sol! Det är du som ger oss alla liv och ljus. Sol, sol, jättesköna sol!”
(Jättesköna sol, text och musik: Olle Widestrand)

Underbara Almedalen och utsikten upp mot innerstaden! Vi har varit här många gånger, men jag njuter fortfarande varje gång vi kommer hit.

Almedalsbiblioteket och den fantastiska glasväggen som ger så fina spegelbilder.

Jag har svårt för att gå förbi blommor utan att stanna och ta en bild. Vintergäcken verkade njuta av solskenet lika mycket som vi gjorde.

En morgon parkerade vi utanför Söderport, men upptäckte ganska snabbt att det var rejält halt, så efter de här två bilderna valde vi att ”halka” tillbaka till bilen och åka hem igen.
Vi tog revansch på eftermiddagen.

S:t Nicolai tycks vara ”bo” för många fåglar. Inte dumt att ha egen balkong med utsikt över innerstaden.

”Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då.”
(Solskensvisa, text och musik: Olle Widestrand).

Om någon undrar varför jag har snöat in på Olle Widestrands barnvisor så kan jag berätta att jag gick på lärarhögskolan i Jönköping i början av 80-talet och där lärde vi oss många av hans visor. (Vill minnas att han jobbade där…) Texterna lever kvar och dyker upp ibland i mitt minne.

Nu ska vi strax ge oss ut i solen igen. Fast idag blåser det rejält, så det blir nog bara en tur till Maxi, utan kamera…

Själsö hamn


Jag satt och betraktade den stora fågelfamiljen. Fick tyvärr inte riktigt till den perfekta skärpan på de små ungarna.

Rönnen hade börjat blomma. Detta var på Kristi himmelsfärds dag. Givetvis kunde vi inte låta bli att rulla ner till hamnen och fiskeläget efter den goda fikan på Själsö bageri (förra blogginlägget). Delen själ i namnet Själsö betyder säl.

Jag tog några riktigt fina porträttfoton som får förbli privata. För jag har inte frågat hästarna om de gick med på att vara med på min blogg. 😉

En av dem var extra törstig. Jag gillar hästar. Trots att jag aldrig ridit.

Själsö Hamnförening är en ideell förening som har som mål att arbeta för att området ska bevaras för framtida generationer.

Gamla kunskaper kan sitta djupt. ”Svartkämpe” sa Solveig som svar på min fråga. Sedan berättade hon om sommaren 1985 när hon pressade växter inför en tenta på Lärarhögskolan i Jönköping. Själv tog jag vägen till Kos den sommaren och en pressande sol.

Denna blomman spikar jag på två sekunder och minns två skilda episoder som både hör ihop och inte. Min pappa uppskattade inte att jag blåste mig runt i vår välskötta trädgård. Trettio år senare var det Jennifers och Lizettes pappa som inte uppskattade samma blåsande. Saker går igen och saker byter plats. När jag och grannbarnen lirade landhockey på gatan var bilarna störande matchmoment där målen skulle flyttas. När jag som artonåring körde bil på en gata … 🙂

Snart var det dags att köra iväg till Visby flygplats. Visst är det mycket roligare att hämta våra döttrar än att lämna dem. Men det allra viktigaste är att de har det bra. Imorgon kommer storasyster hit.