Med teknikens hjälp kan gamla bilder bli som nya

”Du har inte gjort ett enda inlägg i år”, sa Bosse till mig igår. Så klart att jag genast måste se till att det blir ändring på det.

Med appen ”Waterlogue” kan jag, med teknikens hjälp, göra om fotografier så att de nästan ser ut som om de vore akvareller. Det enda som krävs är lite tålamod och tid och eftersom jag fortfarande har jullov så…
Vi börjar med min favoritblomma – Blåsippan. Gotland är bästa platsen att bo på om man gillar blåsippor. Om några månader så kan vi njuta igen. Kanske är det förvandlingen från den först, till synes, helt döda marken som plötsligt exploderar av liv, som gör att jag är så förtjust i dessa blommor. Eller också är det helt enkelt så att jag börjar bli gammal och alltmer nostalgisk. De små buketterna av blåsippor som jag plockade i vår hage var många under barndomsåren. Det hörde till att bege sig ner till hagen, varje vår, och leta upp årets första blåsippa. Jag brukade till och med pressa den och sätta in den i min dagbok.

Krolliljan får mig att tänka på mormors lilla röda stuga. I den gamla delen av trädgården, bakom hennes hus, växte de. Jag blev glatt överraskad när Bosse hittade krolliljor bredvid fjärilsstigen, nära Bingers kvarn. (Själv letade jag fjärilar som satt stilla.)

Rosor var mammas favoritblommor och därför fanns det flera olika sorter i vår trädgård. Gotland, som brukar kallas ”Rosornas ö”, bjuder på rosor under många av årets månader, till och med runt jul.

Cikorian är en av Gotlands blå blommor. De lyser verkligen upp längs vägkanterna när man är ute och åker. De är fantastiskt vackra om man tar sig tid och studerar dem på nära håll.

Nipsippan – är en skönhet som finns nästan bara på Gotland. Det blev två resor till Filehajdar innan vi lyckades hitta några exemplar av den. Eftersom de växte på fel sida av staketet fick jag lägga mig platt på marken med kameran under staketet. Vad gör man inte för att få en bra bild?

Stor Skogslilja är en gotländsk orkidé som vi också lyckades fånga på bild under 2022.
De här hittade vi på Klinteberget.

Flugblomster – Ett av våra mål för 2022 var att hitta denna originella orkidé och vi lyckades – till sist!

Min ”karriär” som fjärilsfotograf har väl inte gått något vidare. De flesta fjärilar jag mött har inte varit speciellt samarbetsvilliga. Den sexfläckiga bastardsvärmaren utgör en undantag. Jag skulle ha kunnat ta flera hundra foton om jag velat. När jag läste på fick jag veta att de innehåller vätecyanid. Därför behöver de inte tänka så mycket på eventuella fiender. Smart!

Avslutar med denna bild där solljuset lyser genom kastanjens blad. Hopp! Dagarna kommer att bli längre. Naturen kommer att vakna igen om några månader. Låt oss försöka sprida värme och vänlighet och skapa positiva ringar som sprider sig vidare…
Gott Nytt 2023!

Den mest exklusiva av alla liljor

Egentligen var vi ute på promenad för att hitta fjärilar. Gärna sådana som sitter ner med sina vingar snyggt utfällda och inte har bråttom att flyga iväg. Tyvärr tycks dessa fjärilar vara mycket sällsynta. De fjärilar jag träffar på envisas med att sitta med vingarna hopfällda eller lyfter retfullt så snart jag närmar mig med kameran…
Så mycket enklare det är att fotografera växter! Det är bara vinden som ställer till det ibland.

Vi hade parkerat den lilla blå utanför Bingers kvarn (Intersport) och gått en bit av fjärilsstigen. Jag hade bestämt mig för att jag var mer envis än en fjäril och bevakade noga var den slog sig ned. Fjärilen, å sin sida, hade lika visst bestämt sig för att den inte skulle landa mer än ett par sekunder på varje plats. Då ropade Bosse att jag skulle komma.

Han pekade på en hög vit blomma och jag kände genast igen den från mormors trädgård. Mormor kallade den krollilja och när jag googlade så visade det sig att den faktiskt hette så.

Det är lätt att förstå hur den fått sitt namn när man ser hur kronbladen krullar sig uppåt. Givetvis har den ett fint latinskt namn också: Lilium Martagon Alba heter den vita.

Själv minns jag att mormor inte ville sätta in några krolliljor i vas eftersom frömjölet kunde ge ordentliga fläckar på duken. Att det skulle vara duk på bordet var en självklarhet hos mormor och inget som kunde kompromissas bort p.g.a. en vas med krolliljor. Däremot fick de gärna följa med i buketten som skulle stå vid morfars gravsten. Det var noga med att han skulle få ”ta del av” trädgårdens alla, vackra blommor.

När vi tittade oss lite mer noggrant omkring upptäckte vi att det fanns många krolliljor lite längre in bland buskar och träd. Allt från knoppar till rejält utslagna blommor, på väg att bli överblommade. Det var bara att välja vilka som skulle få vara med på bild.

Det är klostra.se som utnämnt krolliljan till den mest exklusiva av alla liljor. Där läser jag också att den funnits i herrgårdsträdgårdar såväl som i torpträdgårdar. Numera räknas den som en kulturväxt.

För den som vill odla egna krolliljor finns lökar att köpa och för den med mer tålamod även fröer. Tydligen passar den till förvildning. Den som känner till Visby bättre än jag skulle säkert kunna berätta om det ursprungligen funnits en trädgård i närheten av alla dessa krolliljor.

En exklusiv skönhet, oavsett om man tittar nära eller på långt håll. Den kan bli upp till 1,5 meter hög och finns i två färger.
Efter en stund lyckades jag slita mig från krolliljorna och vi traskade vidare på fjärilsstigen.

Text och foto: Solveig Lidén