Husbod/Häusbod

Jag hade kopierat en sida från ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” (av Agneta Larsson och hennes pappa Lennart Nilsson), innan vi åkte iväg norr ut mot färjan. Den kopierade sidan föreställde en karta över Fårö med elva utsatta fiskelägen.
Det gick sådär med att hitta till alla. Fast vi frågade på två ställen var det inte helt enkelt, av mer än ett skäl… Men, ett av de fiskelägen vi faktiskt hittade till hamnade i vår egen privata kategori – ett av de finaste fiskelägen vi besökt – Husbod.

En liten bit från den stora fina kyrkan hittade vi en liten parkering på rätt sida vägen. Sedan gick vi iväg på grusvägen, där vi hade en härlig utsikt över det öppna havet och Alnäsaviken.

.Ibland är bilderna så ”talande” att det inte behövs så mycket text…

Vippfyren, på gotländska även kallad strandljung, ska vara en dansk uppfinning från slutet av 1500-talet. Smart sätt att få upp elden en bra bit från marknivå. Därmed syntes den som en trygghet på långt håll när männen skulle navigera hem igen. Som jag skrivit om en gång tidigare var det äldre män som skötte den livsviktiga sysslan. Deras lön bestod av strömming från varje båtlag. Samtidigt borde de vara tacksamma för att familjerna fick bestå ännu en tid. Ofta handlade det säkert om barn och barnbarn.

Den lilla boden, trea från höger, ska vara en av Gotlands äldsta bevarade knuttimrade fiskebod.

Det är Husbod samfällighetsförening som driver platsen. De har fått ekonomisk hjälp av EU:s landsbygdsutvecklingsfond för renovering av hamnen och utökning av tillgängligheten för allmänheten.

Eftersom vi inte ville störa tidiga badare i hamnbassängen passade vi på att först gå iväg till ruinen av en gammal kalkugn. Du ser den på höjden. Kalkugnen har vi gjort ett inlägg om här tidigare.

Vad vi njöt av denna oväntade vackra del av Fårö. Perfekt morgonväder. Lagom med trafik på vägarna. Vi sa samma sak när vi smälte upplevelsen på hemmaplan. Doldisen Häusbod, som det hette förr, platsar definitivt i trio som kompletteras med Helgumannen och Jauvika.
Tre pärlor på den lilla ön ovanför storebror Gotland.

Då gör vi det också

Jag har nämnt den inspirerande boken ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” tidigare. Redan på sidorna 10-11 finns Brucebo med. Författarna & fotograferna Agneta Larsson och hennes pappa Lennart Nilsson hade där med fyra foton. En gång i början av våren, när jag stod längst ut på piren i Själsö och spanade över havet, fiskehamnen och annat vilsamt, dröjde blicken kvar vid ett hus vid tallskogskanten. Skulle det kunna vara fiskeläget i Brucebo? Avståndet var långt och endast en lite bit av byggnaden syntes.

Två gånger har vi tagit oss nerför branten från fornborgen och höjden med vårens blåsippor. Då har vi befunnit oss ganska nära denna plats. Men eftersom målet låg dolt när vi började se havet tog annat mysigt över tankarna. Undra om det en gång, långt tillbaka i tiden, fanns flera bodar här? Var Brucebofiskarna i så fall bittra konkurrenter till fiskarna i Själsö? Min fantasi seglade iväg till ”radiobåtar” på sjön. En blöt motsvarighet till de mer begränsade radiobilarna på tivoli.

Båt i vila. Vi två små människor är också just nu i extra behov av vila och eftertänksamhet. Det är så många olika sorters vindar & tankar som vi inte har helt kontroll över. Fast vi inte är ute på ett stormigt hav, behöver varken rensa fisk eller nät. Livet känns ibland som ett stort pussel, Ibland för stort. Jag är förtjust i att lägga pussel. Det kan sysselsätta mig många regniga, stormiga, mörka höstdagar. Men jag har krav. Vill gärna börja i rätt ordning med bitarna. Oftast ramen först. Givetvis vill jag att alla bitar finns i påsen. Grundkravet och skälet till att jag sällan köper begagnade pussel.
Vi har tillsammans hittat intressanta bitar som är trevliga att se på, var och en på sitt sätt. Ändå är det ramen som fattas. Kanske dyker den upp på den underbara plats, som vi inom en snar tid ska vila våra trötta kroppar på. Andas havsluft. Hoppas den gula lampan där uppe är med på noterna och lyser extra starkt på den viktiga första pusselbiten, Sedan är det helt okej om vi bjuds på bitar som fiskelägen, exotiska blommor, vackra gotlandsvägar, god mat och mycket annat som sätter färg på vardagen.
Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Var rädda om er och andra medmänniskor.
Kram från en man med stor kärlek till öar. ❤

Gotländska fiskelägen och strandbodar


Den här boken satt jag och bläddrade i flera mörka höst och vinterkvällar under den tiden som jag fick låna boken från bibblan.

Jag är väldigt förtjust i att sitta och njuta av en bra fotobok med lagom mycket text. Helst när jag har något i baktanken. Pappa Lennart Nilsson och hans dotter Agneta Larsson fick mig att må extra bra. Jag förstår att de hade ett stort nöje av att åka runt den gotländska kusten och upptäcka alla dessa pärlor. De höll på i nästan tre år för att få med de olika årstiderna. Det måste i slutarbetet ha varit svårt att begränsa antalet guldkorn i volymen. Min matematiska sida såg att det landade på 65 fiskelägen av de ca 150 fiskelägen som lär finnas här på Gotland.

Vad glad jag var att boken fanns med på bokrean. Ett ex. fick följa med mig hem. För självklart ville och behövde jag ha en egen bok. Det är heller inte okej att ”färglägga” i Almedalens biblioteksböcker.  😉

Det pittoreska lilla fiskeläget i Sigsarve längs Stenkusten lockar mig extra mycket. Undra om jag kommer att hitta vägen ner för klinten och om bilen är i ett stycke när jag kommer hem? 🙂

Här har jag varit flera gånger. Det finns med i min kategori fiskeläge på bloggen och vi har varit där vid nästan alla Gotlandsresor genom åren. Kommer du ihåg vad fiskeläget heter? Mycket tufft med ”båtarna i fönstret”. Det är fullt med sköna små detaljer i den lyckade boken. ❤

Endast tre gula markeringar – än så länge. Det är de tre fiskelägen som jag har visat foto och skrivit om under 2019. Annars har jag säkert besökt ca 15 st andra fiskelägen tidigare på ön. Min senaste utgivna bok ”Minnen som stannat kvar” har till och med, med ett av dem på omslaget. Jag har alltid varit förtjust i fiskelägen.
I lördags var jag redo för att besöka ett nytt. Jag hade packat in både kameraväska och min älskade fru. ❤
När jag satte i bilnyckeln och vred om nyckeln hände inget speciellt. Inget motorljud hördes i kupén. Bilen lördagsstrejkade. Den ville inte följa med till … 😉