Etikettarkiv: fiskelägen på Fårö

Husbod/Häusbod

Publicerad den av
11

Jag hade kopierat en sida från ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” (av Agneta Larsson och hennes pappa Lennart Nilsson), innan vi åkte iväg norr ut mot färjan. Den kopierade sidan föreställde en karta över Fårö med elva utsatta fiskelägen.
Det gick sådär med att hitta till alla. Fast vi frågade på två ställen var det inte helt enkelt, av mer än ett skäl… Men, ett av de fiskelägen vi faktiskt hittade till hamnade i vår egen privata kategori – ett av de finaste fiskelägen vi besökt – Husbod.

En liten bit från den stora fina kyrkan hittade vi en liten parkering på rätt sida vägen. Sedan gick vi iväg på grusvägen, där vi hade en härlig utsikt över det öppna havet och Alnäsaviken.

.Ibland är bilderna så ”talande” att det inte behövs så mycket text…

Vippfyren, på gotländska även kallad strandljung, ska vara en dansk uppfinning från slutet av 1500-talet. Smart sätt att få upp elden en bra bit från marknivå. Därmed syntes den som en trygghet på långt håll när männen skulle navigera hem igen. Som jag skrivit om en gång tidigare var det äldre män som skötte den livsviktiga sysslan. Deras lön bestod av strömming från varje båtlag. Samtidigt borde de vara tacksamma för att familjerna fick bestå ännu en tid. Ofta handlade det säkert om barn och barnbarn.

Den lilla boden, trea från höger, ska vara en av Gotlands äldsta bevarade knuttimrade fiskebod.

Det är Husbod samfällighetsförening som driver platsen. De har fått ekonomisk hjälp av EU:s landsbygdsutvecklingsfond för renovering av hamnen och utökning av tillgängligheten för allmänheten.

Eftersom vi inte ville störa tidiga badare i hamnbassängen passade vi på att först gå iväg till ruinen av en gammal kalkugn. Du ser den på höjden. Kalkugnen har vi gjort ett inlägg om här tidigare.

Vad vi njöt av denna oväntade vackra del av Fårö. Perfekt morgonväder. Lagom med trafik på vägarna. Vi sa samma sak när vi smälte upplevelsen på hemmaplan. Doldisen Häusbod, som det hette förr, platsar definitivt i trio som kompletteras med Helgumannen och Jauvika.
Tre pärlor på den lilla ön ovanför storebror Gotland.

Friggars

Publicerad den av
11

När man tar färjan över till Fårö får jag nästan varje gång en känsla av att ha kommit till ett annat ”land”. Alltså inte bara en annan liten ö. Det är så mycket som skiljer sig från Gotland. En sak som dock är gemensam är att det finns gott om fiskelägen. Både stora och små till antalet bodar. Det sägs att man måste vara skriven på Fårö för att få äga en bod här.

Det här lilla fiskeläget på östra sidan heter Friggars. Jag sträckte på benen och gick ut och hoppade lite mellan stenarna i vattnet och balanserade på smala träbitar medans Solveig plåtade. När jag tog mig tillbaka igen bad jag att få låna kameran för att zooma in ett fiskeläge en bit bort vid Kyrkvikens strand.

Här på hemmaplan kan jag konstatera att det inte är Verkegards/Verkas länning som ska bestå av fem röda bodar. Därmed slår jag till med att facit är Hagalunda.

Jauvika

Publicerad den av
14

På Fårö känner många till det berömda fiskeläget Helgumannen. Färre känner till att det största fiskeläget på ön är genuina Jauvika i Lautervikens sydvästra hörn.

Enligt uppgifter från Region Gotland handlar det om 33 bodar. Precis som vid Helgumannen förekommer det inget permanent sommarboende. Till vackra Jauvika söker sig gärna Fåröbor året om. Det hade jag också gjort om jag bott på Fårö. För direkt blev platsen en favoritplats för mig. En oas för själen.

Under andra världskriget, när Sverige drabbades av matbrist, hade Jauvika sin storhetstid. Strömmingsfisket kom igång på riktigt och exporterades ut i landet till kurrande magar. Senare blev också laxen en mer uppskattad matfisk.
En annan verksamhet som förr varit lönsam i Jauvika är säljakt.

På 40-talet hade fiskeläget ett eget salteri. Min ”ovilda” chansning är att det rör sig om detta huset. Numera är lokalen en samlings- och festsal.

Det här ska vara en vindskyddad vik i Östersjön med sex bryggor. Jag räknade inte dem. Istället njöt jag av läget, atmosfären och det sköna sommarvädret. Nu när jag hittar hit kommer det förhoppningsvis att bli återbesök.

Det fick bli ett snabbt farväl. När jag tittade på mobilklockan insåg jag att möjligheten fanns att hinna med nästa färja. Vilken tur det är kraftig nerförsbacke på slutet… 😉