Etikettarkiv: cuppa

De tre sista mästarna

Publicerad den av
6

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder).
Byzantios (13 kyrkor),
Hegwald (11 st),
Majestatis (6 st),
Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st),
Barlingebomästaren (1 st) och
Calcarius (1 st).

Gotland är otroligt rikt på kalk- och sandsten. Det var på medeltiden som de började bryta sten som byggnadsmaterial. Under denna tid var dopfunten tillsammans med altaret det viktigaste kultföremålet i kyrkorna. Först stod dopfunten närmast ingången med tanke på att de odöpta var hedningar. Sedan tänkte de till och insåg att de nyfödda var något betydligt finare och definitivt inget negativt. Därmed flyttades dopfunten längre in mot koret.
Fyra dopfuntar tillskrivs Semi-Byzantios verkstad. Den i Alskog kyrka är en i kvartetten.

Här ser du Maria och Elisabets möte och bebådelsen för Maria.

Hamra kyrka.

I Linde kyrka är det endast cuppan som tillhör denna verkstad och den finns i Gotlands Museum.

Den fjärde står i Tofta kyrka. Tofta var den femte kyrkan som vi besökte fem månader innan gotlanduppochner föddes. Då stundade ett bröllop i kyrkan och vi hastade igenom den och missade att ta bild på dopfunten. Men i inlägget finns ända fina foton. Värdparet var så trevliga.

Så förvånad jag blev av att Barlingbomästarens enda bidrag bland dopfuntarna finns just i Barlingbo kyrka, av de nästan hundra medeltidskyrkorna. 😉

Jag försöker att dra ut på det så länge jag kan…

Barlingbo var kyrka nummer 12 som vi besökte, strax innan de skulle stänga dem för säsongen 2018. Fortfarande var jag inte helt säker på att det skulle tillkomma en helt ny blogg efter nyår. I så fall borde jag tänkt på två saker. A) Ta inte enbart EN bild på varje objekt. B) Eller lämna över kameraansvaret till Solveig. Den suddiga bilden fick vara med i inlägg nummer 12 och likaså här. En aning pinsamt tänker jag bakom ”skämskudden” när jag inser att just denna dopfunt är väldigt speciell. För hela dopfunten är formad ur ett stenblock och är dessutom Gotlands största dopfunt.

Då har vi kommit till den sista kända verkstaden, som fick namnet Calcarius av Johnny Roosval. Den runda dopfunten finns i Fole. I bildserien visas de tolv apostlarna samt flykten till Egypten. Intressant att det visas fyra människohuvuden på foten – inga odjurshuvuden.

Byzantios dopfuntar

Publicerad den av
8

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper: (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder.)
Byzantios (13 kyrkor)
Majestatis (6 st)
Hegwald (11 st)
Semi-Byzantios (4 st)
Sigraf (6 st)
Barlingebomästaren (1 st)
Calcarius (1 st).

Atlingbo kyrka har en niokantig dopfunt från verkstaden Byzantios. Övriga tolv i dagens blogginlägg är åttkantiga.
Under medeltiden var altare och dopfuntar kyrkornas viktigaste inventarier. Vid denna tid stod alltid dopfunten vid den västra delen av långhuset, nära huvudingången.
Under 1100-talet höggs dopfuntarna av sandsten. Under nästa århundrade var det kalksten som gällde i verkstäderna.

Dopfunten i Hejde kyrka.

De två dopfuntarna tidigare och denna i Vamlingbo är de tre bäst bevarade dopfuntarna från Byzantios verkstad. De övriga tio från denna verkstad kommer nedanför.

Eskelhem

Garde

Guldrupe

Hogrän

Källunge

Mästerby

Sanda

Träkumla

Väte

Endast cuppan i Öja kyrka ingår bland de tretton.

Många dopfuntar gick till export. Landskap som kan nämnas är Östergötland, Skåne och Uppland. Från Danmark, Norge och norra Tyskland kom också beställningar. Du som följt gotlanduppochner vet att Danmark ”ägde” Gotland vid olika tidpunkter. Ibland till och med väldigt länge under denna aktuella ”dopfuntarstillverkningstid”
Kuriosa:
Det ska nämnas att flera av dopfuntarna är kraftigt vittrade. En orsak är att de stått utomhus i längre perioder.
Mina bruna ögon noterade även att Byzantios en tid verkade vid Lunds domkyrka.
Fotnot:
Faktatext är tagen mestadels från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund.

62. Buttle kyrka

Publicerad den av
19

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Buttle kyrka har bevarat sin romanska karaktär. De äldsta delarna är korets västsida och långhuset, som är från slutet av 1100-talet.

Det finns tre speciella inventarier från medeltiden som du ska få se närmare på. Den första är …

… det lilla triumfkrucifixet från 110-talets slut, som är en av Gotlands äldsta träskulpturer.

Det andra är det nordtyska altarskåpet som fortfarande står på sin ursprungliga plats på högaltaret. Från omkring 1400 står det på altaret.

Det tredje är dopfunten av kalksten från mitten av 1200-talet, som har en enkel cuppa och en fot med tre huvuden, ett odjurshuvud och två människohuvuden.

Predikstolen är från 1700-talets början.

Två glasrutor med växtmotiv, överst i korets östra fönster, är medeltida.

Kalkmålningarna på innerväggarna är utförda av ”Passionsmästaren” eller hans verkstad. Tidpunkt: Mitten av 1400-talet.

Tänkvärda ord:
”Kom ihåg att det ibland är en riktig lyckträff att inte få det du vill ha.”
Dalai Lama

35. Väte kyrka

Publicerad den av
18

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Scillan ville vara med på första fotot.
De äldsta byggnadsdelarna i Väte kyrka är koret och sakristian. De är från omkring 1300. Det som är intressant med denna kyrka är att en stor del av stenmaterialet är från en romansk ”ikonisk” kyrka från 1100-talet och är återanvänt.

Det finns reliefer på många ställen runt kyrkan. Här kan du se en medeltida ryttare på mellanbilden. Hög tid att gå in.

Interiörbild som skiljer en hel del från förra – från Lummelunda kyrka.

Speciellt runt glasfönster.

Triumfkrucifixet fanns redan i den gamla kyrkan och är ett verk av en mästare som också skurit ”Viklaumadonnan”. (Viklau är en socken på Gotland.)

Jesu lidande i olika faser och S:t Kristoffer bärande Jesus över floden. På medeltiden var det otroligt viktigt att ha Kristoffer i kyrkorna. Det kunde vara skillnaden mellan liv och död. Den som såg en Kristofferbild på morgonen riskerade INTE att lida bråd död. En blick på Kristoffer och plötslig död undveks.

Dopfunten av sandsten är utförd av 1100-talsmästaren Byzantios och har reliefer kring cuppan föreställande ex. Jägare med pil, Simson och lejonet, ängel, påfågel, bevingad sfinx m.m.

S:t Olof-skulptur. Originalet till denna skulptur finns på Historiska museet och är daterat till ca 1300. På det saknas yxan. Arbetet är utfört av den s.k. Vätemästaren.

Tänkvärda ord:
”Om du alltid säger ”vi får se”,
händer det aldrig någonting.”
                               Nalle Puh

 

 

19. Björke kyrka

Publicerad den av
10

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Sydväst om Roma ligger Björke kyrka som saknar torn. Istället finns en takryttare (liten tornspira ovanför ett tak).

Det rör sig om en liten fin kyrka som tillkommit i skilda etapper. Den äldsta delen är korets västra hälft som är uppförd vid 1200-talets början.

Det vackra triumfkrucifixet är från omkring 1200.

Predikstolen är daterad 1594 och är en av Gotlands äldsta.

Matteus – en av de fyra evangelisterna. Övriga är Markus, Johannes och Lukas.

Duvan flyger vackert och beskyddande över prästens huvud.

Altaret hittar jag ingen info om.


Glasmålningarna tycker jag är fina.

En enkel dopfunt med slät cuppa.

Ett av fyra naivt huggna manshuvud på dopfuntens fot.

Nu lämnade vi den gotländska slätten och rattade vidare till en annan kyrka som har ett vackert änge i närheten och dessutom är en plats som är känd för en blodig strid mot hänsynslösa överlägsna danskar, som ämnade lägga Gotland under sina fötter. Precis som de tidigare hade gjort med Halland och Skåne. Jag tror inte oddsen var stora att Valdemar Atterdag fick komma till himlen. Men vad vet lilla jag.

Tänkvärda ord:
”Det som ligger bakom oss och det
som ligger framför oss är bagateller
i jämförelse med det som ligger
inom oss.”
Ralph Waldo Emerson