Visst är den otroligt vacker. Kanske den vackraste av kvartetten rundkyrkor på Bornholm. Då är det dags att visa upp interiören.
År 1825 reste man ett par stödpelare av orsaken att de var rädda för att väggarna skulle rasa samman.
Jag läste att år 1951 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. I mer modern tid går att läsa att det restaurerades invändigt 1985.
Det var stundtals inte lätt att hitta en egen position/vrå för att få till skapliga foton. Men jag tycker Solveig lyckades bra med uppgiften.
Det gick heller inte att ge sig ut eller snarare uppför egna spännande äventyr. Kanske har de speciella visningar för den typen av upplevelser. Vi var ändå så nöjda med att betrakta historiken från marknivå.
Predikstolen är från 1575. Den upptäcktes på vinden 1921.
Dopfunten liknar flera av dem vi såg på Gotland.
Altaret och altartavlan kom på plats vid arbetet 1951.
Undra vid vilken storm på havet som votivskeppet hamnade här? 😉
Vi gick sakta runt kyrkans område en extra gång. En mycket rofylld plats med historiskt tuffa vindar i bagaget.
Så var det dags att dra oss mot andra kustens norra hörn och få uppleva nostalgiska vindar från sommaren 2017. Ordet vindar symboliserar verkligen denna semestervecka.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 