Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

De tre sista mästarna

Publicerad den av
6

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder).
Byzantios (13 kyrkor),
Hegwald (11 st),
Majestatis (6 st),
Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st),
Barlingebomästaren (1 st) och
Calcarius (1 st).

Gotland är otroligt rikt på kalk- och sandsten. Det var på medeltiden som de började bryta sten som byggnadsmaterial. Under denna tid var dopfunten tillsammans med altaret det viktigaste kultföremålet i kyrkorna. Först stod dopfunten närmast ingången med tanke på att de odöpta var hedningar. Sedan tänkte de till och insåg att de nyfödda var något betydligt finare och definitivt inget negativt. Därmed flyttades dopfunten längre in mot koret.
Fyra dopfuntar tillskrivs Semi-Byzantios verkstad. Den i Alskog kyrka är en i kvartetten.

Här ser du Maria och Elisabets möte och bebådelsen för Maria.

Hamra kyrka.

I Linde kyrka är det endast cuppan som tillhör denna verkstad och den finns i Gotlands Museum.

Den fjärde står i Tofta kyrka. Tofta var den femte kyrkan som vi besökte fem månader innan gotlanduppochner föddes. Då stundade ett bröllop i kyrkan och vi hastade igenom den och missade att ta bild på dopfunten. Men i inlägget finns ända fina foton. Värdparet var så trevliga.

Så förvånad jag blev av att Barlingbomästarens enda bidrag bland dopfuntarna finns just i Barlingbo kyrka, av de nästan hundra medeltidskyrkorna. 😉

Jag försöker att dra ut på det så länge jag kan…

Barlingbo var kyrka nummer 12 som vi besökte, strax innan de skulle stänga dem för säsongen 2018. Fortfarande var jag inte helt säker på att det skulle tillkomma en helt ny blogg efter nyår. I så fall borde jag tänkt på två saker. A) Ta inte enbart EN bild på varje objekt. B) Eller lämna över kameraansvaret till Solveig. Den suddiga bilden fick vara med i inlägg nummer 12 och likaså här. En aning pinsamt tänker jag bakom ”skämskudden” när jag inser att just denna dopfunt är väldigt speciell. För hela dopfunten är formad ur ett stenblock och är dessutom Gotlands största dopfunt.

Då har vi kommit till den sista kända verkstaden, som fick namnet Calcarius av Johnny Roosval. Den runda dopfunten finns i Fole. I bildserien visas de tolv apostlarna samt flykten till Egypten. Intressant att det visas fyra människohuvuden på foten – inga odjurshuvuden.

95. Södra kyrkogatan

Publicerad den av
10

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Det är en speciell känsla när fötterna når Södra Kyrkogatan. Då vet man både som turist och fastboende att många platser av intresse, inom olika områden, finns i närheten. Är man hungrig eller törstig? Vill spisa historia? Se andra medmänniskor? I alla lägen får man gratis motion på köpet.

Jag kom direkt på två…

Publicerad den av
8

…skönlitterära böcker där det finns handling förlagd till Bornholm.
Det var riktigt kul och intressant att återläsa boken om Ossian som ”försvinner” iväg från Skillinge på Österlen, utan att berätta om det för någon i byn. Han har därför ingen aning om att Missing People letar efter honom eller att polisen tar sig in i hans hus och därefter byter ut hans lås.

Mitt syfte med omläsningen var att se vilka platser som den välbegåvade Ossian med sitt mörka bagage besökte på Bornholm. Samtidigt blev jag så berörd av den äldre mannen. Brunk förmedlar det på ett medkännande sätt. Här har hon lyckats till hundra procent. Annars har jag två titlar från hennes långa författarskap, som började sent, som sticker ut rejält. Denna bok kommer numera att tillhöra ”en trio i topp”. ❤ ❤ ❤

När det gällde den gode Adler fick jag ta hjälp av Google. Men jag har läst boken så jag bodde kommit på det själv. Vad jag skrattade högt när jag läste första boken ”Kvinnan i rummet”. Då var det något helt nytt med det udda gänget i avdelning Q.

När det gällde att hitta nya besöksplatser på Bornholm gick jag bet. Inget nytt som lockade i mitt bläddrande.

Jag kom ihåg titeln men fick först för mig att det rörde sig om den danska spänningskollegan Gretelise Holm. Istället var det kvinnan som är född samma år som min fru Solveig. När jag läser att Sara Blaedel sålt över 4,5 miljoner böcker blir jag inte lika förvånad som när jag läser att hon är dyslektiker. Jag har genom åren uppskattat hennes ganska mörka serie om kompisarna, polisen Louise Rick och journalisten Camilla Lind.

Här kändes det som jag var med på Bornholm. Platserna kändes välbekanta. Samtidigt fick jag några nya tips. Läste med ett leende att bornholmarna kallas för reservsvenskar av andra danskar. Gemensamt för alla tre böckerna är att de nämner att någon svarar på sjungande bornholmska. En dialekt som är betydligt lättare att förstå för oss svensktalande än danska.

Skolungdomarna bodde på Vandrarhemmet i Svaneke. I smyg, sent på kvällen, träffade några tjejer äldre grabbar nere vid hamnen. Jag ska ha det i åtanke när vi kommer till ön.

Ungdomsgruppen hade också varit på Braendegårdshaven en hel dag och åkt Kabinbana och roddbåtar, som en yngre bananätande snubbe från Halland också gjort. Om Glenn Strömberg fysiskt besökt platsen vet jag inget om. 😉

Handlingen i boken för skolresan var 1995. Solveig (och jag) var på platsen ett år tidigare. Det står i boken att ungdomsgruppen och lärarna cyklat till Österlars Rundkirke och tittat på kalkmålningar.
”Sedan fortsatte de till skogsområdet Almindingen och började vid Syvmasteren, en stor rödgran som välte i en storm för länge sedan och som nu har skjutit sju nya stammar.”

När vi 2014, för andra gången, åkte till Bornholm och skulle visa de sju stammarna för våra döttrar gick det inte så bra. Besöksmålet fanns inte längre. Stammarna hade ruttnat och tagits bort helt.

Missade nollorna, men fann havet rekordsnabbt

Publicerad den av
8

Okej! Jag gillar att leka med både bokstäver och siffror. Den här gången gällde det sistnämnda.

För jag tyckte det skulle vara häftigt att få ett bildminne från när det slog om till en fyra och fem nollor. Trist nog hände det inget när jag tryckte på uppdatering. Såg bara samma sifferrad. Till slut slapp jag se samma ojämna sifferrad. 😦

Det är bara att bita ihop. En halv miljon ska jag se i verkligheten. En sådan här story är alltid för mig glömd på nolltid. Betydligt mysigare var det igår när jag testade en ny grusväg, som jag inte trodde var tillåten/möjligt att cykla på. På under fem minuter är det numera möjligt att nå både sanden, havet och utsikten mot Ven, Själland och Helsingborg centrum. Den gula lampan som värmde hade lockat dit många längtande människor. Tyvärr tycks det dröja innan nästa gång det blir regnfritt och lockande sol. När det händer tar jag med fika i cykelkorgen. Sätter mig vid ankomsten på en bänk och njuter, förtränger alla mörka moln på alla fronter.
”Den lilla blå” åkte igår iväg på en ny resa söder ut. Hoppas han inte är för mallig när han återkommer. Jag önskar alla bloggbesökare en fin vecka. ❤

Nu tror…

Publicerad den av
8

…du som regelbundet besökt gotlanduppochner mellan 2019-2024 att vi kommer att starta upp en kartläggning från grunden över alla skånska kyrkor, som vi gjorde med alla på Gotland & Fårö. Så är inte fallet. Men om vi ser någon vacker kyrka och den dessutom är öppen kommer vi ta chansen.

När ”Den lilla blå” varit på tjurhumör efter extra kalla nätter och vägrat att starta, har vi tvingats ut och köra minst en fyrtiominuters runda. Vi bor i södra delen av Helsingborg kommun. Därför tar det inte lång stund innan vi når Landskrona kommun, om vi väljer att köra söder ut. Vid de tillfällena har vi njutit av Glumslövs kyrka, som ligger vackert på en höjd. Jag läser att kyrkan är synlig långt ut över Öresund och in över Själland. Dessutom står det att de som befunnit sig på havet, sjöfarare och fiskare, under årens lopp använt Glumslöv kyrka som riktmärke.

Det här var dagen innan påsken. Några kyrkoarbetare arbetade på kyrkogården. Porten stod öppen och vi frågade om vi fick gå in.
Den äldsta delen av kyrkan är byggd i slutet av 1100-talet. Sedan har kyrkan byggts till flera gånger genom åren. Exempelvis tillkom takvalven och tornet med de vackra trappstegsgavlarna på 1400-talet.
Orgeln är byggd 2002. Orgelhusets design är baserats på en nordtysk orgeltyp som kallas ”Lilla Hamburg skåpet”. Under barockepoken byggdes flera liknande orglar i Hamburg.

Dopfunten är av ek.

Altartavlan med nattvardsmotiv har en spännande brokig historia bakom sig.
Häng på ordresan. 🙂 Först skänktes altartavlan 1684 till kyrkan av köpmannen Johan Ennes från Landskrona. I början av 1800-talet hade de med makt tröttnat på tavlan. Vad gjorde de då tro? Jo då målades en bild av Kristi himmelsfärd över originalet. Sedan ersattes tavlan av en ny tavla 1874 som köpmannen J G Olsson, som härstammade från Glumslöv, skänkt. Bakom ridån hade första övermålade tavlan sålts på auktion. Köparen var gästgivaren Ola Johnsson. Ola placerade tavlan i vapenhuset. Där hängde den kvar i ett halvsekel. Vid renoveringen 1923 placerades återigen tavlan över altaret. När sedan en konservator såg över tavlan, som då var i dåligt skick, upptäckte han att det det fanns en målning under motivet. Med varsam hand tog han fram den över trehundra år gamla målningen.
Sådana sannhistorier gillar jag att läsa. Allt har inte alltid sin tid.

De två vackra glasfönstren är skapade av konstnären Ralph Bergholtz. Fönstren kom på plats 1951. Det som vi lagt in överst har en såningsman som huvudmotiv. I bakgrunden finns böljande åkrar från hembygden. När det gäller det andra glasfönstret så visar det Ålabodarnas hamn, där kyrkan framstår som en vit högt belägen fyrbåk.

De hade på flera ställen gjort det extra fint inför Påskhelgen.

Innan vi lämnade den fina kyrkan tände vi var sitt ljus. ❤

När svenskan inte räcker till…

Publicerad den av
9

Väldigt snabbt hann jag igenom alla böcker om Bornholm på mitt modersmål. Taktiken blev därför att söka titlar på danska. Givetvis insåg jag att smörgåsbordet därmed var betydligt större.

Det gick lättare än jag hade förväntat mig att förstå det mesta av texten och de fina bilderna förstod jag till hundra procent. 😉

Har man bott i mer än 50 år på ön vet man såklart en del extra om lite av varje. När jag läste om boken för tredje gången började mina frågetecken att minska rejält till antalet. Så brukar det alltid vara när jag har ett brinnande intresse för något. Hansaage hade jag gärna tagit en fika ihop med. Tyvärr tror jag inte det är möjligt längre.

Här handlade det om spetskunskaper om de fyra rundkyrkorna. Kanske alltför djupt för vår blogg. Vi kommer i alla fall att uppleva ö-besöken på ett annat sätt än när vi varit där förr under semestrar.
Nästa inlägg i denna kategori kommer att handla om två skönlitteraturböcker som jag minns hade anknytning till Bornholm. Den ena boken har ännu inte inkommit till bibblan. Den andra har jag precis återläst.

Det surrar och kvittrar

Publicerad den av
14

Idag är det Annandag påsk. Om vi hade bott kvar på Gotland så hade jag kunnat se fram emot en påsklovsvecka, men här i Skåne har vi redan förbrukat större delen av påsklovet.
Det har vädermässigt sett varit en ganska grå vecka och även idag lyser solen med sin frånvaro. Men, veckan som gått har bjudit på soldagar också och en sådan soldag tog jag fram mitt macro och sedan gav vi oss ut i vår närmiljö.

Promenaden ackompanjerades av surrande och kvittrande. Ett litet bi ville absolut komma med på bild, men förstod inte vikten av att hålla sig stilla… Det for hit och dit bland krokusarna och jag blev smått trött av att försöka få till några bilder med skaplig skärpa.

Jag hade redan tidigare spanat in några små gula fläckar på baksidan av huset.
”Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Åh vad fin du är! Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Nu är våren här!” Så sjöng alltid mina elever i Båstad när de hade musik med våra fantastiska musiklärare Annelie och Malin. Både text och melodi ”sitter” för alltid.

Det är inget fel på svalörtens förmåga att lysa upp en hel gräsmatta.

Jag njuter verkligen av att se hur de till synes helt döda grenarna plötsligt får liv igen.

Vår! Varje år gläds jag över att få ta del av allt som händer i naturen. Det känns som om alla sinnen vaknar till liv efter en lång, mörk tid. Just den här våren tror jag att jag gläds lite extra mycket och är tacksam över att jag än en gång får ge mig ut och lyssna på hur det surrar och kvittrar.

Natudd fiskeläge

Publicerad den av
8

På vår nuvarande header kan du se hur vi tar oss ner till udden Hammaren. Sedan körde vi vänster och nådde Brändu fiskeläge. (Föregående fiskeläge i kategorin Fiskelägen på Gotland).

Efter det stoppet körde vi endast en liten bit bort längs viken. Nästa besök blev vid Natudd fiskeläge (Nyudden).

Vad mysigt det är att kunna gå ut på en brygga och betrakta havet en stund och sedan vända sig om och få en inblick i hur fiskeläget ser ut från andra hållet. Vad jag redan börjat sakna dessa otroliga möjligheter på ön som nästan ständigt levererade. Dessutom inom områden som jag inte hade tänkt på så mycket innan vi flyttade dit. Jag hade då mest tankar på en uppföljning till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. ❤

Här rörde det sig om få bodar. Svårt att tidsbestämma dem. Moderna såklart i jämförelse med många andra på Gotland och Fårö. Troligen hade platsen en viktig funktion när det exporterades ålar till grannländerna Danmark och Polen.

Hela bukten Hammaren ska vara väldigt fågelrik. Jag minns mest en död fågel på marken. Tror inte Niklas Strömstedt hade kört på den. Hade vi fortsatt på grusvägen och kört upp lite längre fram när vägen svängde tvärt, hade vi kunnat nå ett par små fiskelägen till.
Varje äventyr och berättelse behöver ha sina osedda vita fläckar. ❤

Dopfuntar av Stenmästaren Sigraf

Publicerad den av
8

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen.
Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper (Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder).
Byzantios (13 kyrkor),
Hegwald (11 st),
Majestatis (6 st),
Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st),
Barlingebomästaren (1 st) och
Calcarius (1 st)

Det gedigna arbetet med dopfunten i Grötlingbo bedöms att vara ett av mästarens främsta verk. Sigraf som var lärjunge till Byzantios blev känd genom en runinskrift på en dopfunt, som går att se/läsa i Aakikeby kyrka på Bornholm. Dopfunten ska vi definitivt ta oss en titt på nästa gång som vi ”simmar” över till ön. Är vi lata så får det bli med snabbfärja. 😉

Bro kyrka och dopfunt.
Sigrafs dopfuntar är runda med släta undersidor. Favoritmotiv tycks ha varit ”De tre vise männen.”

Eke kyrka och dopfunt.
Sigrafs dopfuntar finns i flera av Sveriges landskap och även ner till norra Tyskland.

Dopfuntarna i Lau, Othem och Silte kyrka är tyvärr svårt vittrade.

Fotnot:
Faktatext är tagen från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund och från flera andra artiklar/reportage om ämnet Stenmästare och dopfuntar. Om det finns någon bloggbesökare som undrar när Sigraf var verksam blir svaret det här. Troligtvis var det någonstans mellan 1170 och 1215.

94. Bremergränd

Publicerad den av
6

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Den kuperade grändens namn finns inte med på kartan över Visby innerstad (Old Town). Kommer man in från Österport och fortsätter Hästgatan fram tills den svänger vänster viker man av till höger efter en bit. Då är man inne på Bremergränd, som efter en rejäl nerförsbacke korsar föregående ”redovisade” gränd, Stettintergränd. Direkt därefter ligger den stora skolan S:t Hansskolan. Bremergränd fortsätter lite mindre sluttande ner till den långa S:t Hansgatan.