Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Martin Andersen Nexö

Publicerad den av
12

Egentligen föddes Martin i Köpenhamn. När pappan blev arbetslös flyttade familjen till Bornholm och staden Nexö.

I detta hus på Ferskesöstraede 36 bodde Martin som barn mellan 1877-1883. Sedan började han jobba på bondgårdar och därefter var han några år skomakarlärling i Rönne.

Det sägs att Martin redan som liten grabb stötte på rejält med orättvisor och nöd, som fanns bland fiskarna och arbetarna på Bornholm.

Någonstans under sin långa författarbana la han till efternamnet Nexö. I hans barndomshem finns ett minnesmuseum över den världskända författaren.
De flesta känner till sviten Pelle Erobreren som även blev hyllad på filmduken. De två första volymerna utspelar sig på Bornholm. I första ”Barndom” skildrar han ankomsten till ön och uppväxten. En tuff tid med ständiga nederlag, besvikelser och förödmjukelser. I ”Laereår” tar han upp Pelles upplevelser som skomakarlärling.
I sin självbiografi ”Under bar himmel” skriver Martin ”På våren kom de i flockar, mest från Halland och Blekinge. Det var stugornas folk, de flesta var barn av lantarbetare och torpare…”

Förutom att studera saker inne går det även att fika utomhus. Dock var det stängt den korta tiden som vi vistades på ön. I material och böcker har jag läst att det lilla museet ska vara sevärt och utställningen är gjord med känsla. Med tanke på att det handlar om en av Nordens främsta författare låter det som fina ord för mig.

Trots sina litterära framgångar och internationella berömmelse blev Martin aldrig en hedersmedborgare i Nexö eller helt älskad på ön. Det berodde på politiska åsikter m.m. Martin Andersen Nexö avled i Dresden 1954.

2. Seks skilte

Publicerad den av
2

Jag är hemtam med de där två likadana siffrorna ihop (barndomsnostalgi).
Häftigt att de finns placerade i en ”Bornholmsliknande” karta. Vi borde skaffa en egen variant som består av långsmala Sverige och de tio gemensamma boställen, som vi haft under snart 35 år. De kunde få en gemensam färg. Sedan kunde våra tidigare enskilda boplatser ha var sin prickfärg. Grönt och blått…
Hm! Solveig kommer hem extra sent ikväll. Hoppas hon både ser och kommer att uppskatta den nya dekorationen på ytterdörren… 😉

Den butiken hade min mamma älskat att besöka.

Det låter spännande och lockande.

Där var en skylt för mycket. 😉 Vilken hade du plockat bort? Hade det varit de sju dvärgarna hade jag valt butter. Nä. Alla hör hemma i samma saga.

2. Hammars backar

Publicerad den av
8

Vi kom ner till kustvägen från ett nytt håll. När vi såg en gammal välkänd parkering tog vi chansen. Vi befann oss vid Hammars backar, i närheten av Kabusa skjutfält.

Vi såg varken några soldater eller betesdjur. När det gäller det förstnämnda finns det alltid anslag i god tid när det gäller övningsperioder. Däremot noterade vi att en skärmflygare antagligen skulle utnyttja de kraftiga vindarna. Han grejade med sin utrustning. Kanske skulle vi hinna uppför ”berget” och få till fina närbilder på flygfärden.

En skön mix att ha skäl att vända sig om, pusta ut lite och samtidigt njuta av Österlens odlingslandskap. Det finns ett pärlband av gårdar.

Hela Kåserbergaåsen, som är ett naturvårdsområde, sträcker sig drygt en mil längs östra delen av Skånes sydkust. Från Kabusa skjutfält och fram till välkända Ale stenar.

Vi tog oss upp, men det gjorde tyvärr inte skärmflygaren.
Vi har varit här rätt många gånger förr. Då alltid i bättre väder. En gång cyklade vi hemifrån och till P-platsen. Konstigt nog har vi aldrig fikat på denna plats. Vi njöt påpälsade en kort stund av havet och kustlinjen, innan vi vände tvärtom.

Det är oftast betydligt jobbigare att gå neråt. Därför goda skäl att då och då stanna till och betrakta omgivningen. Det gjorde vi mer än gärna.
Vi bytte chaufför. Själv satt jag till höger och tog då och då klunkar från en söt cola med utgånget datum, när pilen på mobilen pekade rakt neråt…

Fem smukke huse i Klemensker

Publicerad den av
12

2.

3.

4.

5.

Information om fototävlingen:
Två frågor till dig besökare:
1. Vilket hus tror du är Solveigs favorit?
2. Vilket hus tror du är Bosses favorit?
OBS! Svara med våra namn och siffror.

De två namnen som i sluttabellen har flest rätt (först vid lika antal) vinner en Skrap-Kryss. Hur många akter det kommer att bli har vi i dagsläget ingen aning om. Tävlingen är öppen till facit är på plats.

Gyllene regel:
 När det gäller stæder (städer) visar vi upp ”Ti smukke huse”. De som har rätt då får 2 poäng. När det gäller byer blir det 1 poäng för varje rätt.

Facit:
Solveigs favorithus är nummer 3                                              
Bosses favorithus är nummer 1


Aktuella tabeller efter fem omgångar:
Solveigs favorit:
1. Anita L, 2 p.
2. Hanna, 1 p.
3. Ingrid 1 p.
4. Thomas, 1 p.
5. Ditte, 1 p.
6. Znogge, 1 p.
7. Blomsterbönan, 1 p.
8-19. Gunilla W, Eva R, Eva-Lotta, Anita B, Anne B, Martin, Minton, Sussie, Ethel, Primrose, Ingela och Niff, 0 p.

Bosses favorit:
1. Znogge 4 p.
2. Anita L, 3 p.
3. Eva-Lotta, 1 p.
4. Hanna, 1 p.
5. Thomas, 1 p.
6. Anne B, 1 p.
7. Martin, 1 p.
8. Sussie, 1 p.
9. Ditte, 1 p.
10. Primrose, 1 p.
11. Eva R 1 p.
12. Niff 1 p. 
13. Blomsterbönan, 1 p.
14-19. Ingrid, Anita B, Minton, Ethel,
Ingela och Gunilla W, 0 p.


Lundhøjstenen

Publicerad den av
7

Vi tar dig tillbaka till kyrkan med många namn. Ett av dem är Sankt Klemens kirke. I sydöstra hörnet av kyrkan finns några intressanta historiska stenar som du inte ska missa om du har vägarna förbi.

Den här fyrsidiga stenen av rödaktig granit blev pensionär för en väldans många år sedan. Lundhøjstenen eller Klemensker-sten som den också kallas är daterad från 1075-1125. Det rör sig alltså om sevärt från vikingatiden. Inte precis förra veckan.

I ramen finns det kvar ”rester” av en inskrift som är från omkring 1025-1076.

Här finns även några till ”stenhårda” minnen bevarade inför framtiden.

Fotnot:
När det gäller Lundhøjstenen hittade jag följande översättning till nysvenska:
Gunnhildr lät resa denna sten efter Auöbjörn, sin make. Kristus hjälpe Auöbjörns själ till ljus och paradis.

1. Gula rapsfält är ett mysigt vårtecken

Publicerad den av
12

Då var det dags för premiär för en ny kategori på vår växande gemensamma blogg. Vi insåg att vi kan inte bara låta de två öarna Gotland och Bornholm bestämma allt. ”Gotlanduppochner” har fått in 1480 inlägg. ”Bornholmuppochner” som är mest aktuell sedan förra året har än så länge bara blygsamma 115 inlägg. ”Skåningar igen” stannar på 27 inlägg. För i framtiden kommer det istället enbart att bli glimtar från vackra Österlen. Kategorin kommer att heta ”Vykort från Österlen” och ha ett nummer framför rubriken.

Ystad och övrigt i Skåne landar från och med igår på första bloggen. Första färska inlägget är där redan på plats, vårbilder från vårt besök runt det gamla klostret i vår nygamla hemstad.

Solveig kom i torsdags med ett förslag över vad vi kunde göra när hon kom hem från fredagspasset, veckodagen då hon slutar tidigare.
”Vad säger du om årets första lunch på Jaktis och sedan en färd ut på Österlen för att se om rapsen börjat blomma?”
Hon visste såklart att mitt svar skulle vara på tre stora bokstäver. JAA!

Efter en god lunch på Jaktpaviljongen rullade vi iväg mot Österlen. Vi noterade snabbt att det fanns gula fält lite överallt. Problemet var att det inledningsvis blev endast ögongodis. Det var inte så lätt att hitta en möjlighet att parkera. Inte heller vill man riskera något i onödan. Men vid kyrkan i Löderup finns en bra grusparkering. Sedan tog vi oss över landsvägen.

Vackert, men kallt och blåsigt.

Här kröp Solveig ner djupt mot det gula, som då blev extra starkt till färgen. Själv stod jag helst med handskar och mössa på.

Men jag uppskattade min uppgift att ratta in på helt nya smala slingrande vägar. Ibland stannade jag till och vaktade medan Solveig stack ut och fotade. Det dök som tur var aldrig upp någon bil när jag stod ”lite i vägen”. Däremot noterade jag ett par intressanta nya ”besöksplatser” som vi inte hade en aning om. Skäl att återvända.
Till slut nådde vi den trafikerade kustvägen och jag blinkade höger. Här lirade vi mer på hemmaplan.

Klemens kirke

Publicerad den av
7

Det hände mycket på Bornholm under artonhundratalet. Kanske inte så konstigt med tanke på förändringen av befolkningsmängden. Tidigare hade befolkningsantalet varit ganska konstant fram till femtonhundratalet. Det bodde länge ungefär 8 000 invånare och det fanns gott om små gamla kyrkor, precis som det gjorde på exempelvis Gotland.

Men på de närmaste trehundra åren ökade det till tjugotusen personer, som blev det dubbla vid nästa sekelskifte. Det behövdes med andra ord större kyrkorum på Bornholm. Jag är tacksam för att det inte hände samma ”byggbomb” på Sveriges största ö.

1882 ersattes Sankt Clemens av denna stora kyrka av granit.
Vilken tur vi hade. Det var en måndag och då brukar kyrkor vara stängda. När vi ändå var i byn tog vi exteriör foton. Då upptäckte vi att porten var öppen. Vi frågade kyrkvaktmästaren om vi fick ta bilder till vår blogg. Den trevlige mannen fick naturligtvis ett visitkort av oss.

Det finns plats för hela tusen sittande personer. Fler än det finns i många domkyrkor i Sverige, enligt vad Ulf Schenkmanis skriver i sin läsvärda bok ”Se Bornholm”.

De två tavlorna på sista bilden är ditsatta 1980, när altarutsmyckningen blev utbytt. Konstnären heter Paul Höm och har även målat altartavlan i rundkyrkan Österlars.

Undra hur många votivskepp och dopfuntar som vi hunnit fotografera under våra kyrkbesök? När det gäller dopfuntar passerade vi givetvis hundra under åren på Gotland. En del kyrkor hade dessutom två stycken funtar. Många väldigt välbevarade.
Jag blev på en nanosekund sugen på att räkna antalet votivskepp. Bra när man inte behöver byta blogg. Enkelt att trycka på kategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland”. Fick scrolla ner/bakåt ett bra tag på paddan för att nå 96. Etelhem kyrka och sedan följa listan fram till vårt första kyrkbesök som var 1. Folingbo kyrka.
Drog slutsatsen att chansen är störst att få se votivskepp i kyrkor som ligger i närheten av ”vatten”. Jag hittade xx votivskepp. Hur många hittade du? 🙂 Egentligen fanns det votivskepp som inte fick vara med på ”redovisningen” av två orsaker. Vi hade så många valda bilder och en del skepp höll inte lika hög klass som andra.

Ni som deltog i novembertävlingen BGS 2024 minns kanske min fråga 28 och denna bild som 27 % av deltagarna svarade rätt på. Den trevliga nallen fanns i Klemenskers kyrka. (Kärt barn har många namn) Syftade inte på nallen. 😉

Istället Berätta Svammel

Publicerad den av
7

Vi fortsatte från Nexö och det korta stoppet vid Bakkemöllen. Strax var vi ute på sträckan, som vi kände oss hemma på sedan förra ö-besöket två månader tidigare.
När vi nådde Ibs kirke svängde ”Den Lilla Blå” följsamt in på grusparkeringen.

Tanken var att öppna dörren till denna byggnad.

Det gick inte att öppna porten en enda millimeter. Därför blev jag inte helt klok på om detta är enbart ett gammal magasin för ätbart och nyskördat. Eller om det hade en annan viktig uppgift. Vakttorn för att se när fienden började närma sig?

Vi gogglade på hemmaplan. Nästan varje gång kom en sjukdom på tre bokstäver upp. Jag tror du förstår min ovanliga bloggrubrik där de tre begynnelsebokstäverna bildar ett aktuellt ord.
Kort sammanfattning: En tjusig byggnad i en vacker trakt.

Livlig köpstad

Publicerad den av
7

Framför allt under turistsäsongen stämmer bloggrubriken extra mycket. Nexö är öns näst största stad. De bästa sand och badstränderna finns i närheten. Det finns flera anledningar att stanna till här med bil eller andra fordon.

Här har vi varit inne under tidigare semestrar, när vi bott i närheten av staden. Minns exempelvis en gullig liten vattenkokare, som vi länge hade i vårt hushåll.

En av dessa färger kan jag numera se på en byrå i vårt gemensamma sovrum. Lätt eller en 25 % fråga? Vilken färg tror du vi valde?

Om mindre än tre år firar butiken hundra år. Läste att den ursprungligen hette Ejner Jensen.

Någon måste sköta kameran. Någon annan måste slå in och ta emot betalningar. Någon tredje person måste betala och göra rätt för sig.
Kameramannen längtade säkert efter minst en handfull spännande ”dambutiker”. Allting går mycket bättre sedan Solveig skaffade hundkoppel. 😉 Förr visste hon aldrig var jag befann mig efter en kvart.

Självklart dekorerade de snabbt om när Solveig … 😉

På marken syns bruna spår av den kommande hösten. Trots den behagliga värmen var vi en bit in i september 2024.

Olika bedjande blickar om att få följa med hem lyckas inte alltid. Jag ser igenom fasaden.

Jag funderade ironiskt på om vi skulle ta hissen upp till vår lägenhet. 😉
Längst upp i mitten var ”vår”. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg gick det inte så bra för oss under jungfrufärden. Dumt att äventyra en mysig semesterdag.