Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Efter vår lilla fadäs bestämde vi oss för att åka vidare mot vårt logimål. Men ett konstverk som vi trodde var okej att ”besöka” fick bli vårt avsked av Allinge för denna gång.
Mest av en slump hamnade vi senare under veckan, återigen i den mysiga staden, som egentligen är förenad med Sandvig sedan flera år tillbaks. Fast än så länge får Allinge ha en egen kategori på vår blogg. 🙂
Det finns rätt många synonymer till ordet gennembrud. Fast just där på plats funderade vi mest på om det inte var läge att besöka en bekant affär i Östermarie för att proviantera innan vi letade upp vår kommande bostad/logi… …och här på hemmaplan jobbar vi febrilt med att skapa ett nytt personligt hem. Samtidigt pusslar vi avkopplande med tusen olika pusselbitar på balkongen. De olagda bitarna minskar till antalet. Det gör tyvärr också Solveigs sommarlov. Aldrig har hon börjat så tidigt en hösttermin.
Vi vandrade vidare tillbaka från ”Domen” till rökeriet och bilparkeringen. Vi tänkte passa på att återbesöka det fina biblioteket på höjden, med utsikt mot havet. Vi mindes med glädje att vi njöt av besöket under vår semesterresa sommaren 2017, som de två utbildade bibliotekarier vi alltid kommer att vara.
Åtta år senare är det intressant att läsa på om husets tillkomst. Allinge Borgerskole invigdes 1895. Byggnaden byggdes av de tre byggherrarna som lämnat in det billigaste erbjudandet. I en tidningsannons från maj samma år stod följande text: August Kofoed 14 620 kr, murare Larsen från Allinge 15 847 kr och snickaren Anton Sonne också från Allinge 16400 kr.
Materialet är röd sten och granit med ett torn med timmer och spira. Du ser på toppen av spiran ”reklam” från hantverksyrkena. Jag syftar på ett pass och en triangulär linjal.
Konstigt! Vi mindes inte att de hyrde ut cyklar förra gången vi var här…
Nostalgiska som vi är tänkte vi tillbaka med ”bibliotekstankar” när vi kom fram till framsidan och skulle gå in. Därför ovanstående två gamla foton.
Jag hade tagit täten, men kom av mig när någon i arbetskläder tilltalade mig på danska. Jag uppfattade bara att han frågade om jag skulle ta mig en titt. Han försvann ut genom porten. Jag tappade tempo. Antagligen skulle de renovera och flytta runt böckerna till olika avdelningar. Sedan insåg vi båda två att vi hamnat mitt i en pågående renovering och att biblioteket var ett minne blott.
När vi kom ut tittade vi uppåt på den nya skylten som ersatt Biblioteksskylten. År 2017 (strax efter vårt besök) stängdes biblioteket som hållit till där sedan början av 1970-talet. Nu finns det i en skola i Allinge. Tydligen används byggnaden numera som kontor för föreningen Folkemödet. Vi får se vad det blivit av den fina byggnaden nästa gång vi kommer dit… (Fakta från INFOBORNHOLM.)
Vi gick tre minuter, längs vatten, ”från förra inlägget” och nådde denna vida berömda byggnad.
Namnet på denna speciella byggnad är ”Domen i målet Allinge”. Kupolen ägs av Boligselskabernes Landsforening (BL). Den är ritad av arkitekterna Benny Jepsen och Kristoffer Tejlgaard och byggd 2012 i samband med ett offentligt möte på ön.
Det var häftigt att läsa att kupolen under de två första åren stod på parkeringen på andra sidan vägen. Sedan tillkom en önskan om att det skulle bli en permanent byggnad för Folktoppmötet. Därför monterades den ner och förflyttades hit där den står nu. Självklart insåg de att det behövdes rejält med förbättringar av byggnaden på denna mer utsatta plats, med tanke på havets och vindarnas alla temperament.
Ett inledande steg var att placera ett lager av väderskyddspapper mellan inner- och ytterväggarna. Det installerades fönster av plexiglas. Missa inte det här! Glasen är tillverkade i hela femtiotvå olika varianter. (En hel kortlek.) Jag läser vidare att byggnaden har en lounge, en maffia (?) och en sal med plats för etthundrafemtio personer.
Träskelettet är tillverkat av statligt kontrollerad Bornholms Douglasgran och beklädnaden av olika typer av återvunnet trä. Vad kostade då hela bygget av denna kupol på 212 kvadratmeter och med 8 meters höjd? Jag läser siffran sex och en halv miljon.
Det är som att sitta på första utomhus parkett, med en underbar utsikt över vad som händer på havet. Du som följer vår blogg ser både rökeriet, där vi åt tidigare, och en del av promenaden som Solveig skrev om sist.
Katedralen fungerar som möteslokal under Folkets möte, men den ägs också av Bornholms regionkommun. Den går därmed att hyras för olika aktiviteter. Här nämns festlokal och konstutställningar. Men den som hade tänkt slå till stort med en privatfest eller ett guldbröllopsfirande kan glömma tanken. (Har hämtat min fakta från INFOBORNHOLM.)
När vi parkerade bilen utanför Allinge Rögeri såg vi direkt vad vi ville göra efter lunchen. Så underbart att det fanns en ”jämn” promenadväg med en fantastisk utsikt över havet alldeles intill parkeringen.
Här fanns bara ett dilemma: Vilket håll ska vi gå åt? Vi vill ju inte missa något.
Alla goda ting är tre: Solen lyste på oss. Vi var mätta och belåtna efter en god lunch och vi kunde njuta av utsikten mot klipporna och havet.
Varken Bosse eller jag kände för att vara lite mer våghalsiga, och ge oss ut och klättra, utan vi höll oss snällt på den jämna ”vägen”.
Tänk att den här lilla skönheten valde att växa just här. Förutsättningarna var förmodligen inte de bästa, men viljan var stark och då går det mesta.
Om du som läser det här någon gång kommer till Allinge så rekommenderar jag den här promenaden. Förutsatt att det inte blåser ”full storm” förstås. Hade vi kommit hit en av de andra, betydligt mer blåsiga, semesterdagarna kanske vi inte valt att gå just här.
Ibland får naturen bestämma och den mänskliga konstruktören får hitta lösningar som anpassar sig därefter. Smart!
Om någon undrar över vilket håll vi valde så är svaret att vi först gick åt höger, så långt det gick, och sedan vände vi, gick tillbaka och fortsatte åt det andra hållet. På så vis missade vi inte något. En fantastiskt fin promenad!
Nöjda lämnade vi rundkyrkan och rullade iväg mot andra kusten. Nu var det snart bara tre timmar kvar tills vi kunde checka in på veckans boende. Med nostalgiska semesterminnen i bagaget, minns vi våra härliga dagar i denna trakt under sensommaren 2017. Då åt vi två gånger på detta rökeri.
Hoppas det smakar lika gott denna gång och hoppas de har kvar den blå båten och de otaliga signeringarna i taket & bjälkarna.
Check. Check. Dessutom lika fräscha toaletter som vid förra besöket. Eftersom vi tycktes vara de första gästerna valde vi självklart ett bord med havsutsikt. Som du såg på flaggan blåste det snålt utomhus. När solen gömde sig bakom moln var det ”jackväder”. Femton sekunder senare var det tvärtom. Syns kanske på kommande blogginlägg i kategorin på to ben. Jag var så säker på ett svar på tre bokstäver att jag aldrig frågade min älskade fru om hon kunde tänka sig att hoppa upp på mina axlar och skriva våra namn med sin snygga och läsliga handstil. Istället tonade mina busiga tankar bort när en trevlig tjej kom med vår beställda mat. Min mage kurrade redan förväntansfullt.
Mums! Lika gott som förra gången. Mer av en slump råkade vi hamna här igen några dagar senare. Antagligen var det ”Den lilla blå” som rullade ner av egen vilja till parkeringen vid Sverigesvej 5. 😉 Betyg fem och fem plus vid återbesöket när det var lite tunnare ”fiskbitar” och det smalt extra läckert i gommen.
Visst är den otroligt vacker. Kanske den vackraste av kvartetten rundkyrkor på Bornholm. Då är det dags att visa upp interiören.
År 1825 reste man ett par stödpelare av orsaken att de var rädda för att väggarna skulle rasa samman. Jag läste att år 1951 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. I mer modern tid går att läsa att det restaurerades invändigt 1985. Det var stundtals inte lätt att hitta en egen position/vrå för att få till skapliga foton. Men jag tycker Solveig lyckades bra med uppgiften.
Det gick heller inte att ge sig ut eller snarare uppför egna spännande äventyr. Kanske har de speciella visningar för den typen av upplevelser. Vi var ändå så nöjda med att betrakta historiken från marknivå.
Predikstolen är från 1575. Den upptäcktes på vinden 1921.
Dopfunten liknar flera av dem vi såg på Gotland.
Altaret och altartavlan kom på plats vid arbetet 1951.
Undra vid vilken storm på havet som votivskeppet hamnade här? 😉
Vi gick sakta runt kyrkans område en extra gång. En mycket rofylld plats med historiskt tuffa vindar i bagaget. Så var det dags att dra oss mot andra kustens norra hörn och få uppleva nostalgiska vindar från sommaren 2017. Ordet vindar symboliserar verkligen denna semestervecka.
Vårt andra stopp var planerat. Det var dags att besöka nummer två av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Vilket knepigt jobb det måste vara att bygga en rund kyrka.
Kyrkan är med sina 28 meter den högsta av kvartetten rundkyrkor. Olsker står på en ”kulle” ungefär 112 meter över havet.
Kyrkan byggdes omkring 1150. Sedan dess har den byggts om och förstärkts flera gånger. Skepp, kor och absid fanns från början. Vapenhuset tillfogades däremot under senmedeltiden.
Byggnaden är en utpräglad försvarskyrka. Det runda skeppet har tre våningar. Totalt finns det nio kryphål vid Olsker rundkyrka. Om man tar sig uppför den smala trappan ska det synas tydligt varför kyrkan en gång i tiden ansågs omöjlig att erövra för fiender. Jag måste tillägga att kyrkan från början hade ett platt tak. Muren var dessutom en del av bröstvärnet. Det var under 1200-talet, när tiderna blev mer fredliga, som kyrkan fick sitt nuvarande spetsiga och spånklädda tak.
Olskirke är uppkallad efter Norges kung Olav den Helige (död 1031). Olavs rykte var då stort i hela Norden. I nästa inlägg får du följa med in i kyrkan. Välkommen tillbaka på onsdag.
Tänk att vi inte tänkt på det tidigare, när vi anlänt till Rönne de andra två gångerna. Då var fokus mest på att följa strömmen av bilar åt andra hållet och så snabbt som möjligt lämna den största staden med all vår last. Dessutom minns jag att det pågick ett omfattande vägarbete vid hamnplan.
Så våra blickar var inte då mot det som fanns rakt fram från avfarten, utanför det höga staketet. Istället bara följa bilen framför så nära som möjligt, så ingen fick för sig att byta fil och ställa till det.
Det blåste kalla vindar när vi kom ut från den parkerade bilen.
Men direkt när vi kom in blev vi uppvärmda på olika sätt. Vilken trevlig start på vår nya resa. Här fanns möjligheter att kika runt. Samla på oss gratis information. Det fanns saker till salu för de som ville ha med sig något minne hem.
Dessutom gott om reklam för aktuella aktiviteter på ön.
Medan jag uppsökte den väl skötta toaletten snöade Solveig in sig på fåglar. Hos Dyrenes Oase på Bornholms Rovfugelshow finns under sommaren möjlighet att se på show. Stället i utkanten av största staden finns med på vår långa framtidslista.
Nöjda med första stoppet. Fyra och en halv timme kvar tills vi kunde checka in på vårt boställe. Den här gången tänkte vi starta bilresan på väg 159, på västra sidan.
Det var bara i Rönne som vi såg havet. Ganska snart gjorde vägen en sväng inåt landet. Efter ett par mil ämnade vi byta både väg och väderstreck. Mysigast är att glida fram på vägen i en behaglig hastighet. Det är så vackert. Så mycket att beskåda. Tyvärr finns inte möjligheten att stanna till överallt. Kanske tur det…
Äntligen var det dags för vår tredje resa till Bornholm. Den här gången hade vi inte 12-13 mil till färjeterminalen. Mätaren berättade istället om 2,2 kilometer från vår egna hemmaparkering. Men hade jag cyklat dit hade det bara varit runt en kilometer att trampa. Då jag hade kommit före Solveig och bilen – om vi lekt en privat tävling.
Vi försöker ändå alltid att vara ute i god tid. Trots att det numera endast behövs att komma på plats tio minuter innan avfärd. Färjan hade inte lagt till ännu. Men allt gick snabbt. Det var inte många fordon som skulle rulla av. Sedan var det vår tur. Kanske har du noterat att vi hade en blå himmel i vår nya hemmastad.
Men väldigt snabbt bytte vädret karaktär. Vi hade i flera dagar följt olika väderprognoser. De flesta berättade om sämre och sämre väder under vår semestervecka. De soliga dagarna krympte till antal. Värst var dock vindhastigheten. Fortfarande verkade det som vi skulle hinna fram till Rönne, innan blåsten tilltog rejält vid elvatiden.
Men utsikten när vi lämnade Ystad hamnområde bjöd fortfarande på en blå himmel. Sedan gled det över till en glimt av blått. Havet var guppigare än under de andra fyra ”havsresorna”. Vi hade nyligen ätit frukost på hemmaplan. Därför var ingen av oss sugen på en fika. Solveig läste i en spännande bok och jag var riktigt bra på att inte störa för mycket. 😉 Tyvärr lockade heller inte egna promenader på färjan. För det var stundtals halvsvårt att hålla en rak kurs på golvet. I alla fall för mig. Istället roade jag mig med att tjuvlyssna på svenska samtal. Förstod att två gubbar, en lite äldre än jag, hade med cyklar och skulle rulla runt på två hjul på ön. De verkade vara vana cyklister. Intressant att höra om deras planerade rutter. Men själv var jag tacksam för att vi skulle umgås med ”Den lilla blå” på fyra hjul.
En av de viktigaste sakerna när det är dags att lämna bilen är att veta var den befinner sig. Vilken våningsplan? Helst den exakta platsen också. Vi har blivit ganska duktiga på detta. Lustigt att cyklisterna hade sin bil precis framför oss.
Snabbt kom vi av färjan. Denna gången hade vi ett planerat stopp direkt efter ankomsten till Rönne. Därför blinkade vi till vänster istället för till höger. Varför har jag inte tänkt på stället de andra två gångerna?
Hoppas de fick en fin vistelse. Tur att de verkade vara rutinerade veteraner på två hjul. Solveig lotsade mig mot första stoppet. Var vi stannade får du veta i nästa inlägg.
Eftertext: Tid för överfart: 08:30-09:50 Pris: 299 DKK Havets humör: En del små-guppande.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤
Fotnot: Den här platsen har vi satt våra fötter på åtskilliga gånger. Lätt hänt där, att det blir en andningspaus inför nästa mål. Både som turist och fastboende. Vi har axlat båda rollerna. Fast nu känns det mest overkligt att vi åt frukost på Bornholm igår och då hade en härlig utsikt över havet med alla sina temperament. Gotland, Bornholm och Skåne har många likheter. Vi har tillsammans berört det samtalsämnet flera gånger.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 